Under senare tid har språk blivit ett allt större fokusområde när det kommer till inlärning. Forskning säger att det inte räcker med kunskap om matematik för att lära ut matematik. Lärare behöver också en förmåga att kommunicera ämnet till elever på ett sätt som möjliggör lärande. I detta examensarbete på avancerad nivå behandlas ämnet matematikens ämnesspecifika språk. Genom att intervjua verkande matematiklärare i årskurs sju till nio besvaras studiens syfte som är att undersöka hur matematiklärare i årskurs sju till nio arbetar och undervisar med matematikens ämnesspecifika språk samt undersöka vilka effekter lärarna upplever att arbetet har på elevers förmågeutveckling. Studiens resultat har analyserats med Vygotskij (1999) teori om lärande och språk samt Nachlieli och Tabach (2015) ramverk för matematisk diskurs. Gällande lärarnas syn på matematikens ämnesspecifika språk så var svaren ganska vaga men ändå samstämmiga i vissa definitioner såsom begrepp och att matematik och matematikens ämnesspecifika språk har en tydlig koppling. I sina svar upplevdes att lärarna är begränsade i sin uppfattning om vad det innebär att arbeta med matematikens ämnesspecifika språk. Slutsatsen som kan dras är att lärarna har en ganska vag uppfattning om hela innebörden av matematikens ämnesspecifika språk men man lyckas ändå genomföra undervisning med mycket av innehållet i matematikens ämnesspecifika språk.  Resultatet påvisar flera metoder i lärarnas arbetssätt. Exempelvis berättar lärarna att matematikens ämnesspecifika språk ska brukas på ett korrekt sätt i kommunikationen. Ett annat arbetssätt är att låta eleverna arbeta i grupper. Resultatet visar även att lärarna ser att alla de matematiska förmågorna påverkas positivt av deras arbete med matematikens ämnesspecifika språk. De slutsatser som kan dras är att lärarna jobbar på flera olika sätt med matematikens ämnesspecifika språk som var för sig uppfattas gynna eleverna i deras lärande av matematik.