Syftet med studien är att finna korrelation mellan olika meteorologiska parametrar. För att göra detta har data insamlade av avdelningen Försök och Prov, vid flygvapnets väderskola, använts. Mätningarna som använts här är gjorda på Kostabasen i Småland från den 13 oktober 1993 till den 25 april 1994. Insamling har skett med den så kallade Bas90-vagnen. Studien är begränsad till atmosfärens gränsskikt. Gränsskiktet kan delas in i två delar, ett ytskikt närmast marken samt ett övergångsskikt ovanför detta. Då luft flödar över en ny typ av yta bildas ett internt gränsskikt. Utgående ifrån mätningarna har grafer ritats och analyserats. Med hjälp av minsta kvadrat metoden har enkla uttryck för korrelationen tagits fram och jämförts med mätdata. Korrelationer mellan följande parametrar har undersökts: • molnbas - vindhastighet och vindriktning • molnbas - stabilitet • molnbas - fuktighet, med och utan nederbörd • molnbas - sikt Bäst korrelation erhölls mellan molnbas och relativ fuktighet där ett tydligt samband erhölls. Korrelationen mellan molnbas och de övriga parametrarna var mycket sämre. Mellan molnbas och stabilitet erhölls ingen korrelation.

I den här studien analyseras gränsskiktshöjdens betydelse för hastighetsfältet i ytskiktet, med hjälp av Monin-Obukhovs (MO) similaritetsteori. Studien genomfördes för att verifiera tidigare resultat från en Large-Eddy simulering av Khanna och Brasseur (1995) som tyder på att hastighetsfältet inte bara beror på z/L utan även har ett starkt beroende av gränsskiktshöjden. Genom att använda mastmätningar och sonderingar från Marsta studeras hastighetsfältet och speciellt den dimensionslösa vindgradienten (Φm) och de normaliserade hastighetsvarianserna i horisontalled och vertikalled. Det visar sig att båda parametrarna är beroende av gränsskiktshöjden. Resultatet från studien är att MOs similaritetsteori inte gäller för hastighetsfältet vid instabil skiktning vilket är samma resultat som antyddes i Khanna och Brasseurs (1995) studie. Detta tyder på att de storskaliga rörelserna i gränsskiktet påverkar ytskiktet mer än vad som tidigare varit känt.

En sammanställning av en databas av inversionsdata från sonderingarna från Bromma under 1990 har utförts. I denna databas lagrades datum, tid, marktemperatur, marktryck samt tryck och temperatur för basen och toppen av upp till tre inversioner. Därur kunde sedan höjder till tryckytorna och temperaturdifferenser mellan topp och botten beräknas. En statistisk undersökning av materialet utfördes med avseende på höjden till inversionsbasen och temperaturökningen i inversionsskiktet. Även temperaturgradienten för inversionsskiktet studerades. Resultaten sammankopplades med den aktuella synoptiska situationen för att kunna förklara inversionernas fördelning i tid och rum. För att få en uppfattning om signifikansen av undersökningen gjordes en jämförelse med tillämpliga delar av en tysk undersökning gjord av Gutsche 1983. Resultaten visade en skillnad mellan sommar- och vinterhalvåret vad gäller fördelningen av inversioner över dygnet. Under sommaren förekom inversioner mycket oftare på natten än på dagen medan den skillnaden under vintern var betydligt mindre. Dessutom framkom att de flesta inversioner finns i de marknära skikten och i allmänhet har en liten temperaturökning från bas till topp. Vädersituationen under 1990 samt luckor i materialet gör dock att man ej bör dra alltför långtgående slutsatser av resultaten. / <p>Examensarbete F1 om 7 p (10,5 hp)</p>

I detta arbete har vindförhållandena på Utlängan, Ungskär och Ölands södra grund studerats. För att göra detta har synop-data från SMHI:s stationer på Ungskär och Ölands södra grund för tidsperioden 900801-911130 använts. Dessutom har data från en mast som stod uppställd på Utlängans södra udde under delar av -90 och -91 samt ett 50-tal enkelviseringar, utförda på Utlängans östra sida under perioden 910324-910614, använts. En vindmodell har använts för att räkna upp vinden till höjder högre än mätningarna (upp till 125 m). Denna modell användes också för att på data från masten beräkna vinden på viseringsplatsen. Genom att jämföra de modellberäknade vindarna med viseringsprofilerna kunde pilotballongernas stighastighet korrigeras och därmed erhölls en riktigare vindprofil från viseringarna. Modellen hade även möjlighet att korrigera för den ändring av vinden som en skrovlighetsförändring ger. Indata måste då vara — förutom vinden på en nivå, temperaturen på två nivåer, mäthöjder och z0 (vilka är de huvudsakliga inparametrarna till denna modell) — avståndet till skrovlighetsförändringen och dess art. Detta utnyttjades vid beräkningen av vinden för viseringsplatsen. För Ungskär och Ölands södra grund fanns bara en temperatur, varför två olika varianter av vindmodellen fick användas. På Ölands södra grund utnyttjades vattentemperaturen och för Ungskär bestämdes stabilitetsparametern 1/L genom att använda Turnerklassificering, vilken utnyttjar solhöjd, molnmängd och molnhöjd. Med hjälp av viseringsprofilerna har low-level jets studerats. Av de 52 viseringarna kunde ett — mer eller mindre utpräglat — vindmaximum ses i 27 av fallen. Drygt hälften av dessa hade ett tydligt maximum. Jämförelser mellan viseringsprofiler och modellberäknade vindar — för de övriga platserna — visade på att modellen gav för låga vindhastigheter runt 100 m:s höjd. Detta kan, åtminstone delvis, förklaras av att modellen ej tar hänsyn till low-level jets. En jämförelse mellan Ungskär och Ölands södra grund, för tidsperioden 900801-911130, gav högre vindhastigheter på Ölands södra grund (10,2 m/s mot 9,3 m/s på 125 m:s höjd) medan vindriktningsfördelningen var ungefär densamma. Även en jämförelse mellan Ungskär och masten på Utlängan, med uppmätta värden för de tidsperioder då samtidiga data fanns, gjordes. Resultaten från den gav lägre vindhastigheter på Utlängan än Ungskär (6,8 m/s mot 7,2 m/s på ca 14 m:s höjd) och en något annorlunda vindriktningsfördelning, vilket antyder lokal påverkan på vindhastighet och riktning. / <p>Examensarbete F1 om 7 p (10,5 hp)</p>

Efter stora påtryckningar från skandinaviskt håll genomfördes i början av 1970-talet ett sameuropeiskt mätprojekt för att klargöra huruvida svavelutsläpp i exempelvis Storbritannien påverkade försurningen av sjöar i Skandinavien. Elva västeuropeiska länder deltog i projektet – kallat LRTAP – vars mätningar pågick under åren 1972–1975. Dessa mätningar bekräftade de teorier som drivit fram projektet – att luftföroreningar (i detta fall svavelföreningar) kan transporteras långa vägar i atmosfären för att sedan deponeras i ett område långtifrån källan. Därigenom kom de fram till att ett land inte kan påverka depositionen inom landet till 100% genom egna restriktioner. Ett följdprojekt startades därför för att förse de olika ländernas regeringar med information om svavelutsläpp och svaveldeposition i de olika länderna. Ett mål uppsattes angående utsläppen – att 1993 inte släppa ut mer än 70% av 1980-års nivå – vilket tycks vara uppnåeligt. I Sverige har svavelutsläppen minskat från drygt 400 kton S/år i början av 1970-talet till 102 kton 1990, en reducering på ca 75%. Depositionen har dock inte minskat lika mycket, eftersom mängden svavel från Mellaneuropa fortfarande är stor. I Sverige är därför svaveldepositionen starkast koncentrerad i de sydvästra delarna och avtar sedan mot nordväst. / <p>Examensarbete F1 på 7 p (10,5 hp)</p>

Two days in May 1997 has been studied. During one of the days a sea breeze circulation occured, and the two days were compared in search for effects from the sea breeze on the fluxes in the marine boundary layer. Measurements were made on a tower at the small island Östergarnsholm east of the island Gotland, and by an instrumented aircraft over the sea east and west of Gotland. The direction of the geostrophic wind were about northwest during the time period, but 17 m/s during May 3 and 7 m/s during May 4. The stratification was stable over the main part of the Baltic sea because of the large temperature differences between land and sea surfaces. But as the sea breeze developed and the wind direction turned to the southeast, the stratification at Östergarnsholm changed to near neutral. Both the wind speed and the fluxes decreased with distance from the Swedish mainland and the west coast of Gotland, and the fluxes were over all very small. The momentum flux showed no big difference between the days. Because of the decrease with the distance from the coast and the wind speed it was concluded that the stratification was of greater importance than the sea breeze circulation for the momentum fluxe. But the heat flux was affected by the sea breeze. Because of the sea breeze the stratification became neutral, and thus the heat flux very small. The presence of swell in the baltic sea was also studied. The correlation coefficient gave unexpected result during May 3, with no difference for swell and no swell conditions. The angle between the swell and the wind wave was about 90° during both days, and could not be the reason for the difference. During the May 3 the stratification was mostly stable, while it on May 4 was unstable. It is suggested that this could be a reason for the behaviour of ruw.

The wind climate in a valley has been studied. Long time data from towers along the valley have been used, together with data from two field campaigns. The campaigns took place during two weeks in May 1999 and two weeks in September 2000. During the field campaigns wind speed and direction were measured, both with small masts and with pilot balloon tracking. A comparison of single and double theodolite tracking is performed. It is found that single theodolite tracking is good enough to use. The ascent rate of the balloon is seen to be slightly higher than the earlier assumed 4 m/s. An investigation of the wind field along and across the valley have been done. The result show that high mean wind speed are found at the sites were the valley is rather narrow. The wind direction was then either upstream or downstream the valley. The mean wind speed at Suorva is 6.6 m/s. Channelling effects, forced- and pressure-driven channelling, seem to dominate the winds in the valley giving high speeds. No correlation is found between the magnitude of the geostrophic wind and the wind in the valley. High winds in the valley is obtained both with high and low geostrophic winds. A peak in the southwesterly direction for the distribution of geostrophic wind is seen. This is due to the common synoptic situation with a low pressure area outside the coast of Norway. Data from sites across the valley show that the highest wind speeds are found at the northeastern side and the lowest at the southwestern side. The stratification is found to have strong effect of the air flow around a hill and the local terrain. When the stratification was stable the air was blowing around Jiertasuoloj, an island of about 50 m height. When the air is unstable the air is instead blowing over Jiertasuoloj.

l rapportens första del studeras ljudutbredningen i fjällterräng. Mätningar har gjorts på ett vindkraftverk som är placerat i en dal, i svenska fjällen. Vindkraftverkets källstyrka varierar. Medelljudtrycksnivån är 51 dBA ±3 och ljudnivåns variation för de olika frekvenserna pendlar mellan 0-8 dBA, detta diskuteras i kapitel 1.6. Ljudmätningarna uppfyller ej strikt de fastslagna normer och standarder som finns angivna i rapporten: Measurement of noise immission from wind turbines at noise receptor locations, 1997. I kapitel 1.7 beräknas ljudstrålarnas krökningstal. Talet beskriver hur de meteorologiska faktorerna böjer ljudvågorna, värdena ligger mellan –2 och 2. Utifrån topografin, kring vindkraftverket, bestäms den krökningsradie som borde ge upphov till höga ljudnivåer vid de olika mätstationerna. För station Ljudgrenen bestämdes radien till –0,4, se kapitel 1.8. I kapitel 1.10 beräknas den teoretiska ökningen av ljudnivån, då det placeras 100 vindkraftverk på den plats det för nuvarande står ett enda. Ökningen blir 20 dBA men avståndet till ljudkällan påverkar resultatet. Flera antaganden görs för att det skall vara möjligt att uppskatta förändringen i ljudnivån. Ljudutbredningen har studerats för fall då meteorologiska faktorer kan ge en ökning av ljudnivån. Vid tillfällen då det bildas ett inversions skikt i dalen kan ljudstrålarna stängas in i ett grundt skikt nära marken och ge förhöjda ljudnivåer, även på långa avstånd från ljudkällan. Se kapitel 1.7 och  1.11. I del 2 studeras ljudutbredningen över slättland, ljudkällan är den militära flygplatsen F16. Ljudnivån och relevanta meteorologiska parametrar uppvisar en dygns- och årsvariation, se kapitel 2.3. Under dagtid på sommaren minskar ljudnivåerna och samtidigt når krökningstalet sitt lägsta, negativa värde. Det låga värdet på krökningtalet böjer ljudvågorna uppåt och det är anledningen till att ljudnivån försvagas, se kapitel 2.4. Det omvända sker under vinterhalvåret och på nätterna. Krökningstalet får höga värden och ljudstrålarna böjer nedåt, vid dessa tillfällen ökar ljudnivån.

En enkel metod att genom beräkning av tryckgradienter i väst-ostlig och nord-sydlig riktning beräkna den geostrofiska vinden, används på tre områden i Sverige. Tryckdata fås från SMHI-bulletinen 1970-78. Resultaten analyseras statistiskt med avseende på hastighet, riktning, årstid och temperatur så att det sedan kan avgöras om metoden ger rimliga resultat. Det visar sig att på grund av, framför allt, systematiska fel i den ursprungliga tryckdatan blev resultaten av denna analys inte att betrakta som användbara. Det finns dock stort utrymme för förbättringar av metoden.

Comparisons between wind measurement with doppler weather radar and wind measurement with rawinds in different weather situations is done. The study is made in a statistical way with some comparable parameters as outcome. The importance of the weather and different weather situation’s effect on the results are discussed, both in form of the winds accuracy and the probability of getting any wind at all as outcome. The study shows that wind measurement with doppler radar at lower elevations not has so good accuracy, but it becomes better the higher up we measure. At the same time will we lose a lot of the measurements at higher levels by the reason that the reflected power is weakened very fast with the distance the transmitted ray travel.  The doppler effect is explained and the by SMHI used routine for wind measurement with radar is described. At the end of the work are some problems and disadvantages with the radar measurements and the used method discussed.