Instagramkonton där föräldrar exponerar sina barn blir allt vanligare och allt mer populära. Detta kräver att barnen framställs på ett vis som är tilltalande för mottagarna. Denna uppsats ämnar att påvisa detta fenomen genom att granska hur två av de mer uppmärksammade svenska Instagrampersonligheterna i form av Penny Schulman respektive Naomi Ljungqvist framställs på Instagram. Målet är att genomföra studien med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys som är grundad i semiotiska teorier. Genom dessa teorier vill vi utläsa hur framställningen av dessa barn ser ut samt hur de förhåller sig till de enligt Barthes (1973) rådande mytbildningar som existerar kring barn och familjeliv. För att kunna genomföra analysen kommer vi utgå från Hallidays teorier kring agent och aktion, konnotationer och denotationer samt mytbildningar. Resultatet vi fann var att de bägge barnen innehar liknande karaktärsdrag men med olika förhållningar till de kulturellt rådande myterna kring barn och familjeliv. Penny Schulman upplever vi som mer avvikande från den traditionella myten om barn då hon har ett självständigt agerande och inte är en passiv agent. Naomi Ljungqvist samspelar desto oftare med sin mor Johanna och stämmer därmed bättre in på den traditionella uppfattningen om barn som en del av en familj och inte en självständig individ. Utifrån vår analys kan vi se tydliga skillnader i hur analysobjekten bryter sig ifrån den klassiska bilden om barn som en passiv agent. I det analyserade materialet ser vi istället en nybildad familjemyt där barnet och dess utveckling samt anpassning till vuxenlivet presenteras. / Instagram accounts where parents are exposing their children are in today’s society a common sight as well as a popular phenomenon. This requires a depiction where the children are appealing in the eyes of the recipients. Our thesis will examining the phenomenon through an analysis of two well known swedish Instagram personalities being Penny Schulman and Naomi Ljungqvist and how they are depicted on Instagram. The goal is to implement the study with the help of a qualitative content analysis which has its base in semiotic theories. Through these theories we want to study the depiction of these children and how they relate to the - according to Barthes (1973), existing mythologies regarding children and family life. To be able to perform this study we will originate from Hallidays theories regarding agency in action, connotations and denotations and finally mythologies. The conclusion we reached was that both of the children have similar traits of character but with different suspension to the prevailing myths of children and family life. We find Penny Schulman to be more divergent from the traditional myth of children since she is acting more independent and not as a passive agent. Naomi Ljungqvist on the other hand is seemingly more dependent of her mother and therefore fit better into the traditional perception of children in a family context. Based on our analysis we can see clear differences in how the analyzed children are breaking from the traditional view of children as passive agents. In the analysed material we can see a new myth regarding family taking form where the children and their development is presented together with their adaption to adulthood.