Syftet med studien är att undersöka vad som rapporteras som miljökostnader i svenska börsnoterade företags rapporter samt ta reda på om storlek och bransch har en påverkan på rapporteringen. Utifrån detta ska studien vidare ge ett utarbetat förslag för hur miljökostnader kan definieras. Studien har utgått från ett positivistiskt och objektivt synsätt. För att lyckas besvara studiens syfte har en kvantitativ dokumentstudie genomförts, där års-och miljöredovisningar från svenska börsbolag för räkenskapsår 2014 och 2015 har granskats. Studiens empiriska resultat har sedan ställts mot tidigare forskning och teorier i en analys Studiens resultat indikerar på att en övergripande del av företag på Stockholmsbörsen rapporterar miljökostnader i kvalitativa termer i form av löpande text. Studien har även funnit att i de fall bolagen lyckats kvantifiera kostnaderna rapporteras de i andra enheter än monetära. Vidare har studien funnit att både bransch och storlek har en påverkan på rapportering av miljökostnader men att storleksfaktorn endast påverkar små företag. Då studien har genomfört en dokumentstudie skulle det vara intressant att vidareutveckla studiens syfte och studera hur företag definierar miljökostnader ur ett kvalitativt perspektiv. Vidare skulle det även vara intressant att ta reda på varför mer än hälften av företagen på svenska börsen inte miljökostnadsrapporterar

Syftet med denna studie var att få en bättre förståelse för hur hållbarhetsrapportering av GRI:s miljöindikatorer skiljer sig åt mellan branscher samt att jämföra företags GRI-rapportering med SASB:s branschspecifika riktlinjer.   I denna dokumentstudie har i huvudsak en kvantitativ metod använts. För att samla in det empiriska materialet genomfördes en innehållsanalys på hållbarhetsrapporter gjorda av 74 företag listade på Nasdaq OMX Stockholm som tillämpat GRI. En komparativ analys genomfördes för att jämföra rapporteringen med SASB:s branschspecifika riktlinjer. Resultatet presenterades med hjälp av deskriptiv statistik i tabellform och analyserades sedan mot den praktiska och teoretiska referensramen samt tidigare forskning.   Resultatet fann att branscherna basmaterial och konsumtionsvaror i snitt rapporterade flest antal indikatorer samtidigt som finans och sjukvård var de branscher som rapporterade minst. Resultatet visade även att branscherna valt att rapportera olika indikatorer. Jämförelsen med SASB:s riktlinjer visade att företag inte rapporterat lika mycket som tagits fram att de bör enligt SASB:s branschspecifika upplysningar.   Då denna studie studerat företags rapportering av miljöindikatorer under ett specifikt år föreslås till vidare forskning att undersökningen genomförs igen men över flera år. Detta för att kunna se utvecklingen av företagens hållbarhetsrapportering över tid.

Miljörapportering är en allt mer vanligt förekommande företeelse bland företag världen över. Fenomenet är ett resultat av en ökad medvetenhet kring vad hållbarhet är och vad som krävs för att uppnå det. Trots att denna typ av rapportering har ökat är den i Sverige i stort sett frivillig att upprätta, något som lett till att direktiven för hur rapporterna ska utformas är få och inte heller särskilt utförliga. Därför har den traditionella redovisningen kommit att prägla även miljörapporteringens utformning och innehåll, trots att de två rapporternas syften är skilda. Den traditionella redovisningens postulat, redovisningsenhet och redovisningsperiod, är två exempel på när redovisningens direktiv är tydligt upprättade för ett finansiellt ändamål, och inte är förenligt med långsiktig hållbarhet. I denna studie undersöks vilka företag noterade på Stockholmsbörsen som miljörapporterar, samt hur dessa företag har valt att förhålla sig till begreppet hållbarhet vid avgränsningen av sina miljörapporter. För att skapa förståelse kring varför det råder skillnader i valet av att publicera dessa rapporter, samt varför rapporterna förhåller sig olika till de två ovan nämnda postulaten, har fyra företagsspecifika faktorer tagits i bejakande. Dessa är storlek, skuldsättningsgrad, ägarkoncentration och bransch. Variablerna är tillämpade i flertalet tidigare studier och går att härleda till välkända redovisningsteorier. Studiens statistiskt genomförda tester visar att storlek, skuldsättningsgrad och ägarkoncentration har samband med valet att lämna miljörapporter, medan endast de två förstnämnda variablerna visar samband med rapporternas hållbarhet gällande  avgränsning av redovisningsenhet och period. Vidare framkommer det i studien att det endast är ett fåtal företag som lyckas förmedla deras produkters miljöpåverkan under hela dess livscykel. Detta resultat signalerar att miljörapporteringen brister i sitt syfte att tillgodose det långsiktiga och globala som krävs för att uppnå hållbarhet. Som förslag till fortsatt forskning lämnas därför att mer ingående studera de företag som faktiskt lyckas integrera hållbarhetsperspektivet i sin rapportering, samt undersöka hur avvägningen mellan de traditionella ramverken och miljörapportering bör ske.