Inledning: Jordar förorenade med höga halter giftiga metaller till följd av antropogen verksamhet förekommer på flera platser på jorden och kan utgöra hälsorisk för både människor, djur och miljö. Därför finns orsak att se på miljövänliga metoder för sanering av förorenad mark. Då konventionella saneringsmetoder där jorden förflyttas från platsen ofta är mycket kostsamma och riskerar störa ekosystemen i hög grad är fytoremediering en metod med stor potential, vilken går ut på att rena mark eller vatten med växter. Studier har bland annat gjorts där annuell solros visat sig användbar för rening mark. Däremot verkar inga studier finns för perenn solros förmåga att ackumulera metaller från mark. Syfte: Syftet med studien är att undersöka perenn solros H. maximilianis upptag av metaller från jord hämtad från en åker i Mellansverige, samt att kvantifiera och kemiskt karakterisera metallerna i jorden. Frågeställningen studien ämnar besvara är om solrosen H. maximiliani lämpar sig för fytoremediering av metallförorenad mark. Metod: Perenn solros av sorten Helianthus maximiliani såddes i jord hämtad från en åker i Mellansverige och placerades i ett klimatreglerat växthus på Örebro universitet. Frön såddes samtidigt i såjord och vermiculit för senare omplantering till krukor med åkerjorden. Åkerjorden analyserades innan sådd på syralakbar halt metaller samt på växttillgänglig, reducerbar och oxiderbar halt. Plantorna skördades vid två tillfällen varpå metallinnehållet mättes för olika växtdelar. Jorden analyserades efter skörd. Metallanalysen gjordes i IPC-MS Agilent 7500 cx. Resultaten analyserades utifrån en signifikansnivå på 5 % och plantans ackumuleringseffektivitet beräknades och bedömdes utifrån BCF (bioconcentration factors). Resultat och slutsats: H. maximilianis tillväxt i åkerjorden var låg. Möjligtvis på grund av låg syrehalt och/eller lågt pH i jorden. H. maximiliani tog effektivt upp metaller som V, Cr, Co, Ni, Cu, Zn, Sr, Mo, Cd, Ba och Tl från den växttillgängliga fraktionen i marken till blad och stjälk. För att i realiteten kunna använda den perenna solrosen H maximiliani som fytoremedieringsgröda krävs högre tillväxt än vad som åstadkommits i studien. Åkerjorden från Kvinnersta innehöll halter av Cd, Cu, Zn och Ni högre än riktvärdena för acceptabel nivå innan slamgödsling bör ske, samt halter som översteg eller gränsade till riktvärdena för högsta acceptabla nivå för känslig markanvändning för metallerna As, Ba, Cd, Cu, och Zn. Halten uran var mellan cirka 5 och 50 gånger högre än den genomsnittliga uranhalten för jordar i Europa. De metaller av dem som förekom i hög halt i jorden (jämfört med Naturvårdsverkets gränsvärden för känslig markanvändning, samt gräns vid slamgödsling) som H. maximiliani inte tog upp effektivt var As, Pb och U.

Sedan 1950-talet har per- och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS, producerats och används i en rad olika produkter, vilket har resulterat i utsläpp till miljön. Ämnena har sedan spridit sig och hittats i vatten, djur och människor. Perfluoralkyl-karboxylsyror, PFCA, och perfluoralkyl-sulfonsyror, PFSA, är två klasser av konstgjorda perfluorerade alkylsyror, PFAA, som har väckt särskilt intresse på grund av deras persistens i miljön och dess förmåga ackumulera i organiskt material och i biota. Vid djurförsök har PFCA och PFSA visat sig ge toxikologiska effekter och de har även visat sig kunna ge effekter som låg födelsevikt hos spädbarn. Intag av PFAS-förorenad mat, vatten, och damm har visat sig vara de vanligaste exponeringskällorna till PFAS för människor. Den huvudsakliga exponeringen har ansetts ske via PFAS-kontaminerade livsmedel. I fisk och skaldjur, samt kött och köttprodukter, har oftast PFAS förekommit. Syftet med denna studie var att genom en litteraturstudie undersöka förekomsten av PFAS i livsmedel, samt att utvärdera om halterna av PFAS i livsmedel utgjorde en risk för människors hälsa. Undersökningen ämnade besvara i vilka livsmedel PFAS kunde förekomma och vilka enskilda PFAS som vanligen detekterades i mat. Dessutom avsåg undersökningen ge svar på huruvida de uppmätta nivåerna av PFAS i livsmedel medförde en risk för människors hälsa eller inte. I uppsatsen undersöktes 11 olika vetenskapliga artiklar genom en semi-systematisk litteraturgenomgång. Genom sökningar i Örebro universitets bibliografiska databas, Biosis Previews, valdes artiklar ut med hjälp av ett antal olika sökord. Resultaten från denna undersökning visade att fisk och skaldjur, följt av kött och köttprodukter, var de mest PFAS-förorenade livsmedelsgrupperna. Det ämne som oftast uppträdde i både animalier och vegetabilier, var PFOS, följt av PFOA. I fisk och skaldjur, verkade långkedjiga PFAA och framförallt långkedjiga PFCA, vara vanligast. I kött och köttprodukter förekom oftast långkedjiga PFAA. I vegetabiliska livsmedel, tyckdes kortkedjiga PFCA, vara dominerande. Resultaten från de exponeringsbedömningar som ett flertal studier genomförde, visade att det uppskattade dagliga intaget av PFOS och PFOA, var lägre än TDI för PFOS och PFOA, som har föreslagits av EFSA (2008). Därför ansågs inte intag av den förorenade maten, utgöra någon direkt hälsorisk för människor. För ytterligare förståelse för fördelningen av olika PFAS i vissa livsmedelsgrupper och deras potential till bioackumulering och biomagnifiering i näringskedjan, behövs fler undersökningar som möjligen kan förklara detta. Dessutom bör kommande studier omfattas av ett större antal olika livsmedelstyper. I framtida studier kan det även vara viktigt att inkludera flera olika PFAS samt deras prekursorer, vid analys av livsmedel och vid exponeringsbedömningar. Samt inkludera ersättningsföreningar till PFOS och PFOA, som till exempel F53B och ADONA, i kommande undersökningar. Dessutom bör hälsobaserade riktvärden för flera skilda PFAS utvecklas och vidare utredningar borde genomföras beträffande deras toxikologiska effekter på människor. Dessa föreslagna satsningar borde öka kunskapen om flera PFAS, deras prekursorer och alternativ. Samt ge ytterligare förståelse för deras spridning i livsmedel och resultera i mer rättvisande bedömningar av exponering för PFAS via kosten.

No description available.

Insufficient access to clean water and sanitation has become one of the most universal problems affecting human health in developing countries, water resources are facing high pollution rate due to improper management of wastewater. Ecological technologies such as constructed wetlands are promising innovative solutions for this universal problem. Constructed wetlands are engineered wastewater treatment systems that include treatment segments such as physical, chemical, and biological processes like in natural wetlands. Plant harvesting practice is one management strategy that can prevent these systems from clogging and loss of surface area, the effects of this management strategy need to be assessed related to the performance of wetlands. The aim of this thesis was to investigate the effects of plants harvesting on nutrients removal (N, P, and COD) in constructed wetlands. This is a literature review and experimental based thesis. The literature review involved reviewing 5 studies about effect of harvesting plants in constructed wetlands. The experiment part involved data analysis from 6 experimental wetlands, with 3 wetlands that have been harvested in 2015 and 2016, another 3 wetlands that have never been harvested. Results from literature review indicated that plant harvesting in wetland has a significant effect in nutrients removal. Experiment results indicated that there was significant difference between these wetlands in TN and NO3-N removed when the entire operation period was considered (P=0.005). But when each season was considered separately statistical differences were only observed during first summer after harvesting for TN removal. For NO3-N, differences between wetlands were observed in first summer and winter only. For summer, harvested wetland performed better than non-harvested wetland, but in winter non-harvested wetland performed better than harvested in terms of NO3-N removal. For winter, the reason to this could be that, some of plants parts decay and provided denitrification bacteria with a carbon source which accelerates denitrification process. According to this study, plants harvesting in wetland generally has a positive effect on nutrient removal such as TN, TP, COD, and BOD. Therefore, this practice could be recommended as the best wetland plants management to improve and maintain nutrient removal in constructed wetlands.

Dagvatten innehåller en mängd olika föroreningar och är en stor källa till spridning av farliga ämnen. Fordon och industrier är två faktorer som orsakar ökning av tungmetallerna koppar och zink. Utan hantering av dagvatten kan negativa effekter uppstå i våra vattendrag och sjöar. Dagvattendammar har anlagts i syfte att förhindra spridning av föroreningar genom olika reningsprocesser, exempelvis sedimentation. Dock behöver dagvattendammar underhållas för att bibehålla sin reningseffektivitet, vilket brister i flera dammar i Sverige.   Studien har undersökt två dagvattendammar lokaliserade intill motorvägar och utreder förekomsten av koppar och zink i dess sediment. I den ena dammen sker ingen skötsel i jämförelse med den andra dammen som har kontinuerlig skötsel. Koncentrationer av tungmetallerna har erhållits genom mätinstrumentet AAS och analyserats för statistisk signifikans. Koncentrationerna har även jämförts med Naturvårdsverkets bakgrundshalter för sediment i sjöar och vattendrag och resulterat till vilken damm som avskiljer mest.   Resultatet visar en signifikant skillnad (p<0.05) med avseende på koppar och zinkkoncentrationer mellan dagvattendammarna. Den oskötta dammen uppvisade lägst koncentrationer av båda koppar och zink i jämförelse med dammen som sköts om. Det tyder på att den damm som försummats har dålig förmåga att rena i motsats till den damm som får kontinuerlig skötsel. Dock påverkas metallkoncentrationer i dagvattendammars sediment av flera faktorer. Fler kemiska och fysikaliska mätningar behöver utredas för att säkrare kunna fastställa vad den signifikanta skillnaden beror på. / Stormwater contains a variety of pollutants and is a major contributor to the dispersion of hazardous substances. Vehicles and industries are two factors that cause the increase of copper and zinc. Without handling stormwater, adverse effects can occur to our freshwater systems. Stormwater ponds have been established to prevent contamination of pollutants through various treatment processes. Stormwater ponds however, need to be maintained in order to remain effective. Notably, in Sweden several stormwater ponds lack maintenance. This study has investigated two stormwater ponds located near highways with a focus on the presence of copper and zinc in its sediment. One pond lacks maintenance in comparison to the other pond which receives continuous maintenance. Concentrations of heavy metals have been obtained through AAS and analyzed for statistical significance. Concentrations have also been compared with the Swedish Environmental Protection Agency's background levels for sediment in freshwater. The investigation has shown a significant difference (p <0.05) between the two stormwater ponds. Furthermore the pond that has been neglected has poor separation efficacy as opposed to the pond that is being routinely maintained. More chemical and physical measurements need to be investigated to determine with certainty what has caused the observed significant difference.

No description available.

No description available.

No description available.

Den här litteraturstudien har tagits fram genom en semi-systematisk litteraturgenomgång och syftar till att skapa förståelse för hur förändringar i djurhållningen och djurantalet främst med avseende på nötkreatur har påverkat det svenska odlingslandskapet och den biologiska mångfalden över tid. Litteraturen har kompletterats med intervjuer med sak-kunniga. Under tusentals år har stora delar av det svenska odlingslandskapet hävdats genom bete och slåtter. Den långvariga hävden har skapat den största mångfalden i världen per kvadratmeter. Fram till det förra sekelskiftet omgavs små öar av åkermark av ett hav av öppna och halvöppna betesmarker. Från början av 1900-talet har en omvälvande förändring skett i landskapet. Betesmarkerna har krympt ihop till en tiondel av sin ursprungliga omfattning, och täta skogar har brett ut sig på en stor del av Sveriges yta. Konsekvenserna för den biologiska mångfalden är oerhörda. En stor del av växterna, insekterna, fåglarna, kräldjuren och däggdjuren som under årtusenden har anpassat sig till ett landskap med öppna, vidsträckta gräsmarker har eller riskerar att slås ut. Förlusten av biologisk och genetisk mångfald bedöms vara ett av de främsta hoten mot stabila, planetära tillstånd. Övergivna naturbetesmarker är också en förlust av kulturarv. För att komma tillrätta med problemet och uppnå FN:s och EU:s mål om att värna och stärka den biologiska mångfalden krävs det att utvecklingen med minskande djurantal, allt färre jordbruksföretag med djur och allt större besättningsstorlekar vänder. God tillgång på betesdjur som klarar sig på magert bete, vilket många av dagens högavkastande produktions-djur inte gör, är ett måste. Om fragmenteringen i landskapet minskar genom restaurering av naturbetesmarker finns det goda möjligheter för delar av floran och faunan att återhämta sig.

Globalt slängs det 1,3 miljarder ton mat och livsmedelsbutikerna står för 5–7 procent av matsvinnet i världen. Matsvinnet beror främst på att fel mängd av ett livsmedel har köpts in. Syftet med denna studie är att kartlägga vilka åtgärder livsmedelsbutiker använder för att minska matsvinn. Syftet är också att ta reda på orsaker till matsvinn i livsmedelsbutiker och vilka förbättringar livsmedelsbutikerna skulle kunna göra. Metoden som användes i studien var semistrukturerade intervjuer. En färskvaruansvarig från ICA, en Frukt & Grönt-ansvarig samt miljöambassadör från Willys (Axfood) och en butikschef från Coop intervjuades. Livsmedelsbutikerna som intervjuades arbetade främst med matsvinn genom att rätt mängd varor beställs. De avdelningar som hade mest svinn var Frukt & Grönt, Chark och den manuella fiskdisken. Butikerna hade inga exakta siffror på hur mycket som returneras till leverantörer. Detta behöver tydliggöras för att minska matsvinnet ytterligare. Livsmedelsbutikerna såg matsvinn främst som ett ekonomiskt problem men även ett miljöproblem och arbetar aktivt för att minska matsvinnet. För att minska matsvinnet ytterligare behöver butikerna se över hur de arbetar med matsvinnet på Frukt & Grönt, bli bättre på att informera kunder om matsvinn och utbilda medarbetare i matsvinnets problematik.