<p>Den japanska nya religionen Ômoto grundades 1892 av DEGUTI Nao. 1922 och 1923 besökte tre Bahá'í-missionärer medgrundaren DEGUTI Onisaburô. Han tog stort intryck av hur de använde det internationella konstgjorda språket esperanto. Sedan dess stöder Ômoto tanken på att esperanto är det lämpligaste internationella språket, mycket lättare att lära än andra språk. Sedan 1923 lär sig många omotoister esperanto. </p><p>Under perioden 1925-1932 hade Ômoto en missionsstation i Paris. Några missionärer publicerade tidningen Oomoto Internacia och reste runt i Europa. De använde esperanto och försökte grunda lokala klubbar i Europa. Många europeiska esperantister blev intresserade av Ômoto, men enbart ett fåtal förstod verkligen dess budskap att Japan skulle ha en viktig roll i världen som en bro mellan det materiella västerlandet och det andliga österlandet. </p><p>Efter det att Ômoto utsatts för svåra förföljelser av de japanska myndigheterna 1935-1942, fortsatte Ômoto 1950 att undervisa i och att använda esperanto, men nu försöker inte Ômoto längre att sprida sin religion i världen, utan att ha ett gott inflytande, när man sprider sina heliga skrifter, utöver konst, använder esperanto och sprider idén om en världsfederation och om religionsdialog. Sedan 1997 publicerar Ômoto sina heliga skrifter på esperanto. </p><p>Maitreya (jap. Miroku) är ett viktigt begrepp i Ômotos mission. Fram till 1953 räknade man ofta med att DEGUTI Onisaburô var Maitreya; sedan 1954 talar man om den goda världen, Maitreya-världen.</p> / <p>The Japanese new religion Ômoto was founded in 1892 by DEGUTI Nao. In 1922 and 1923 three Bahá'á-missionaries visited the co-founder DEGUTI Onisaburô. He was very impressed by their use of the international artificial language Esperanto. After that Ômoto accepts the idea that Esperanto is the best international language, much easier to learn than other languages. From 1923 many ômotoists learn Esperanto.</p><p>During the period 1925-1932 Ômoto had a mission in Paris: A few mis-sionaries published the paper Oomoto Internacia and travelled around Europe. They used Esperanto and tried to found local clubs in Europe. Many European esperantists were interested in Ômoto, but only a few really under-stood its message that Japan had to have an important role in the world as a bridge between the materialist West and the spiritualist East.</p><p>After severe persecutions by the Japanese government in 1935-1942, Ômoto continued to teach and use Esperanto in 1950, but now Ômoto doesn’t try to spread the religion itself around the world, but instead it should have a good influence, when it spreads its sacred writings, promotes art, the use of Esperanto and the idea of a world federation and dialogue between religions. Since 1997 Ômoto publishes its sacred writings in Esperanto-translation.</p><p>Maitreya (jap. Miroku) is an important notion in the Ômoto-mission. Un-til 1953 DEGUTI Onisaburô, was often considered to be Maitreya; since 1954 one speaks about the good world, the Maitreya-world.</p>

Den japanska nya religionen Ômoto grundades 1892 av DEGUTI Nao. 1922 och 1923 besökte tre Bahá'í-missionärer medgrundaren DEGUTI Onisaburô. Han tog stort intryck av hur de använde det internationella konstgjorda språket esperanto. Sedan dess stöder Ômoto tanken på att esperanto är det lämpligaste internationella språket, mycket lättare att lära än andra språk. Sedan 1923 lär sig många omotoister esperanto. Under perioden 1925-1932 hade Ômoto en missionsstation i Paris. Några missionärer publicerade tidningen Oomoto Internacia och reste runt i Europa. De använde esperanto och försökte grunda lokala klubbar i Europa. Många europeiska esperantister blev intresserade av Ômoto, men enbart ett fåtal förstod verkligen dess budskap att Japan skulle ha en viktig roll i världen som en bro mellan det materiella västerlandet och det andliga österlandet. Efter det att Ômoto utsatts för svåra förföljelser av de japanska myndigheterna 1935-1942, fortsatte Ômoto 1950 att undervisa i och att använda esperanto, men nu försöker inte Ômoto längre att sprida sin religion i världen, utan att ha ett gott inflytande, när man sprider sina heliga skrifter, utöver konst, använder esperanto och sprider idén om en världsfederation och om religionsdialog. Sedan 1997 publicerar Ômoto sina heliga skrifter på esperanto. Maitreya (jap. Miroku) är ett viktigt begrepp i Ômotos mission. Fram till 1953 räknade man ofta med att DEGUTI Onisaburô var Maitreya; sedan 1954 talar man om den goda världen, Maitreya-världen. / The Japanese new religion Ômoto was founded in 1892 by DEGUTI Nao. In 1922 and 1923 three Bahá'á-missionaries visited the co-founder DEGUTI Onisaburô. He was very impressed by their use of the international artificial language Esperanto. After that Ômoto accepts the idea that Esperanto is the best international language, much easier to learn than other languages. From 1923 many ômotoists learn Esperanto. During the period 1925-1932 Ômoto had a mission in Paris: A few mis-sionaries published the paper Oomoto Internacia and travelled around Europe. They used Esperanto and tried to found local clubs in Europe. Many European esperantists were interested in Ômoto, but only a few really under-stood its message that Japan had to have an important role in the world as a bridge between the materialist West and the spiritualist East. After severe persecutions by the Japanese government in 1935-1942, Ômoto continued to teach and use Esperanto in 1950, but now Ômoto doesn’t try to spread the religion itself around the world, but instead it should have a good influence, when it spreads its sacred writings, promotes art, the use of Esperanto and the idea of a world federation and dialogue between religions. Since 1997 Ômoto publishes its sacred writings in Esperanto-translation. Maitreya (jap. Miroku) is an important notion in the Ômoto-mission. Un-til 1953 DEGUTI Onisaburô, was often considered to be Maitreya; since 1954 one speaks about the good world, the Maitreya-world.