Introduktion: Drop in är en mottagningsform som allt fler vårdcentraler erbjuder, och innebär att patienterna kommer utan att ha bokat tid. Begreppen direct access, open access, advanced access och walk in centres används på engelska. Tidigare studier har visat att direct access är kostnadseffektivt och att patienterna är nöjda med mottagningsformen samt att det ökar tillgänglighet. Det finns däremot få studier som undersökt vårdpersonalens perspektiv avseende drop in som mottagningsform. Syfte: var att beskriva hur fysioterapeuter inom primärvården upplever drop in som mottagningsform. Metod: Denna studie har en kvalitativ studiedesign. Totalt genomfördes 19 semistrukturerade intervjuer med fysioterapeuter från olika regioner i mellersta Sverige. Dessa analyserades sedan enligt kvalitativinnehållsanalys med induktiv ansats Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier: Individuella skillnader i hur drop in upplevs och Drop in är en effektiv mottganingsform men ställer krav på kompetens samt tre underkategorier till varje huvudkategori. I första huvudkategorin gav fysioterapeuterna uttryck för både positiva och negativa känsloaspekter av drop in som mottagningsform. I den andra huvudkategorin framkom det att drop in innebär en variation av patienter och ställer krav på fysioterapeuternas kompetens.  Konklusion: Drop in kan utvecklas som modell utifrån de upplevelser som framkommer. Det är viktigt att fysioterapeuten har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att arbeta enligt denna modell och att tillräckligt med tid finns för varje besök. Fysioterapeuterna upplever att vårdmodellen drop in är effektiv och varierar dagen men ställer krav på kompetens hos fysioterapeuten.

Bakgrund Hög andel sena återbud och uteblivna besök, är ett problem vid psykiatriska kliniker och orsakar effektivitetsbrister då tillgängliga resurser inte används optimalt. Fysiska besök och telefonkontakter behöver kompletteras med fler mötesformer för att bättre möta patientens behov och öka tillgängligheten. Syfte Syfte och övergripande mål med förbättringsarbetet var att öka tillgängligheten till psykiatrisk öppenvård genom att erbjuda digitala vårdmöten. Syftet med studien av förbättringsarbetet var att identifiera erfarenheter från förbättringsarbetet som kan användas som lärdomar i fortsatt verksamhetsutveckling. Metod Nolans förbättringsmodell har används i förbättringsarbetet. Studien är en fallstudie, inspirerad av interaktiv ansats med kvalitativ metod. Resultat Genom utveckling och genomförande av 20 digitala vårdmöten är lärdomarna att digitala vårdmöten är ett komplement till besök på mottagning och att digital teknik stödjer arbetsprocessen. Studiens resultat visar att ledningen, strukturer och medarbetares delaktighet är centrala vid kvalitetsförbättringar. Slutsatser Inställning till patientens kapacitet och digital teknik är central för att erbjuda mötesformen. Tekniska lösningar måste vara lättillgängliga. För att dela kunskap, öka tryggheten i det nya sättet att mötas och undanröja hinder som uppstår är arbetsmöten viktiga. Ledningen utgör en central roll för att påverka förbättringskulturen och de värderingar och mönster som finns i verksamheten.