No description available.

Kassel, Universiẗat, Diss., 2007.

Ulm, Univ., Diss., 2009.

No description available.

Die Therapie von bakteriellen Infektionen beruht heutzutage zum Großteil auf dem Einsatz von Antibiotika. Die schnelle Entwicklung und rasche Verbreitung von resistenten Stämmen mancher Erreger gegen diese Antibiotika stellt ein enormes Problem für das Gesundheitswesen dar. Da momentan zur Antibiotikatherapie keine Alternativen bestehen, kommt der Erforschung neuer potenzieller Wirkstoffe eine sehr große Bedeutung zu. In einem Screening-Verfahren lagen die minimalen Hemmkonzentrationen einiger bisquartärer Bisnaphthalimide gegen Staphylococcus aureus und S. epidermidis im Bereich von 0,6 bis 2,5 µg/ml. Die Substanz mit den geringsten minimalen Hemmkonzentrationen war MT02. Daraufhin wurde das Wirkungsspektrum von MT02 gegen Bakterien detaillierter untersucht und gefunden, dass die Substanz vorwiegend gegen Gram-positive Erreger und nicht gegen Gram-negative Bakterien wirksam ist. Zytotoxizitätstests ergaben eine geringe bis nicht nachweisbare Toxizität gegen verschiedene Zelllinien im Bereich von 73 bis mehr als 150 µg/ml. Um die Wirkungsweise von MT02 genauer zu untersuchen wurden zunächst DNA-Microarray-Untersuchungen an S. aureus durchgeführt. Deren Ergebnisse ließen einen Einfluss der Substanz auf viele Gene des DNA-Metabolismus erkennen. Inkorporationsstudien mittels radioaktiver Ganzzellmarkierung bestätigten die Auswirkung von MT02 auf den DNA-Stoffwechsel. Durch kompetitive Inkubation wurde festgestellt, dass MT02 in der Lage ist Ethidiumbromid von DNA zu verdrängen bzw. dessen Bindung zu verhindern. Genauere Untersuchungen mittels Oberflächen-Plasmon-Resonanz ergaben, dass MT02 konzentrationsabhängig, reversibel und sequenzunspezifisch an DNA bindet. Die thermodynamischen Dissoziationskonstanten lagen im Mittel bei ca. 4 x 10-8 mol/l und beschrieben somit eine relativ starke Bindung von MT02 an DNA. Neben diesem primären Wirkungsmechanismus der DNA-Bindung gaben mehrere Befunde Hinweise auf einen sekundären Wirkmechanismus, der die Zellwand-Struktur bzw. Zellwand-Biosynthese beinhaltet. Eine MT02-resistente Mutante von S. aureus HG001 konnte durch vielfaches Passagieren in MT02-haltigem Medium generiert werden. Diese erzeugte bei Wachstum mit hohen Konzentrationen an MT02 einen roten Phänotyp. Die Natur dieses roten Farbstoffes konnte bislang nicht aufgeklärt werden, jedoch gibt es Hinweise, dass dieser auf Abbauprodukte von MT02 zurückzuführen ist. In einem weiteren Projekt wurde mittels Transkriptionsstudien die Auswirkung von verschiedenen bekannten Antibiotika sowie von neuen Wirkstoffen auf das Transkriptom von S. epidermidis untersucht. Die Ergebnisse dieser Studien können durch vergleichende Analysen als Grundlage für die Einordnung des Wirkmechanismus neuer Substanzen dienen. / The treatment of bacterial infections is nowadays mostly accomplished by the application of antibiotics. However, the rapid development and vast distribution of resistant strains of some pathogens against a variety of antibiotics form an enormous challenge for public health care systems worldwide. As until now there are no applicable alternatives to antibiotic therapy against most pathogens, there is an urgent need for the discovery of new antibacterial substances. Screening several newly synthesized compounds, the minimal inhibitory concentrations of some bisquaternary bisnaphthalimides ranged from 0.6 to 2.5 µg/ml against Staphylococcus aureus and S. epidermidis. Thereof one substance, designated MT02, revealed the lowest minimal inhibitory concentrations of this compound class. Following these susceptibility tests, the antibacterial spectrum of MT02 was determined and revealed a broad spectrum against Gram-positive bacteria but almost no activity against Gram-negative species. In cytotoxicity tests with several cell lines MT02 exhibited low or undetectable toxicity in concentrations ranging from 73 to more than 150 µg/ml. Microarray studies were conducted to further elucidate the mode of action of MT02 against S. aureus. The results suggested that MT02 has an impact on the bacterial DNA-metabolism. To verify this, radioactive whole cell labeling experiments were performed which clearly provided evidence for the inhibition of incorporation of [3H]-thymidine into bacteria by MT02 and thus for an interference of MT02 with DNA-metabolism. Coincubation and gel retardation studies showed that MT02 is able to directly interact with DNA and to displace ethidiumbromide which has intercalated into the DNA before. Surface plasmon resonance experiments pinpointed the binding of MT02 to doublestranded DNA and revealed binding constants in the range of 4 x 10-8 mol/l describing a strong binding affinity of MT02 to DNA. In addition to this primary mode of action, several results suggested a secondary mode of action comprising the structure and / or the biosynthesis of the bacterial cell wall. By passaging S. aureus HG001 in broth with increasing concentrations of MT02, a MT02-resistant mutant could be obtained. This mutant produced a red phenotype when grown with high concentrations of MT02. Studies to determine the nature of this red dye are still in progress. However, first results indicate that the red color is a degradation product of MT02. Another project dealt with the comparative analysis of transcriptomes of S. epidermidis under the influence of antibiotics with known modes of action as well as new active compounds. The results of these studies can be the basis for the assignment of new antibacterial substances to classes of antibiotics with known modes of action.

<p>Inom intensivvården (IVA) vårdas de mest allvarligt sjuka patienterna vilka ofta har svåra infektioner och ett nedsatt immunförsvar. Detta kan innebära en ökad risk att drabbas av meticillinresistenta stafylokock aureus (MRSA). Smittspridning av MRSA sker främst från sjukvårdspersonalens händer till patienterna. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka åtgärder sjukvårdspersonalen inom IVA kan vidta för att minimera smittspridning av MRSA. Artiklarnas resultat visade att följsamheten var låg då det gällde att följa riktlinjer för noggrann handhygien. Orsaker till dålig följsamhet kan vara hög arbetsbelastning och bristande kunskap. Det fanns stora skillnader mellan de olika yrkeskategorierna då det gällde att följa riktlinjer för handhygien. Läkarna var de som följde riktlinjerna minst. Den viktigaste åtgärden för att minimera smittspridningen av MRSA är god handhygien och användning av handdesinfektionsmedel. Genom att utbilda sjukvårdspersonalen regelbundet samt ha lättillgängliga riktlinjer kan medvetenheten och kunskapen om MRSA öka. Detta medför troligtvis att personalen genomför adekvata åtgärder för att förhindra smittspridningen av MRSA. Då MRSA är ett ökande problem vore det angeläget att utföra observationsstudier beträffande hygienrutiner på olika intensivvårdsavdelningar i Sverige.</p>

Bakgrund: MRSA sprids särskilt lätt i sjukhusmiljöer. Infektioner orsakade av dessa bakterier är ett välkänt internationellt problem och sjukdomsfall med MRSA klassas från 2004 som allmänfarliga sjukdomar. Sjuksköterskan bär ansvaret för omvårdnaden kring patienten vilket inkluderar att förhindra smittspridning. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sjuksköterskans roll i att förhindra smittspridning av sjukhusrelaterade MRSA samt patients upplevelse av smittorisk av isolering. Metod: Denna litteraturstudie baserades på 15 vetenskapliga orginal artiklar. Resultat: Underbemanning och dålig handhygien ökade risken för spridning och det var dålig följsamhet på sjukhus runt om i världen. Utbildning och information om MRSA till sjuksköterskor var en viktig del för att hindra spridning. Isolerade patienter som bar på MRSA kände sig kränkta, orena, rädda och dessutom fanns det en stor känsla av skam. Diskussion: Vikten av fullbemannad avdelning bestryktes, handhavandet av infektionssjuksköterska skall vara optimalt och det var samställighet med resultatet gällande utbildning. Sjuksköterskans ansvar över patientens omvårdnad krävde god empati och förståelse kring patientens upplevelse av att vara smittad. Slutsats: sjuksköterskan spelar en viktig roll i smittspridningen av MRSA. Genom tydliga riktlinjer angående hygien och utbildningar om MRSA kan sjuksköterskor bidra till att minska spridningen och patientens lidande.

Inom intensivvården (IVA) vårdas de mest allvarligt sjuka patienterna vilka ofta har svåra infektioner och ett nedsatt immunförsvar. Detta kan innebära en ökad risk att drabbas av meticillinresistenta stafylokock aureus (MRSA). Smittspridning av MRSA sker främst från sjukvårdspersonalens händer till patienterna. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka åtgärder sjukvårdspersonalen inom IVA kan vidta för att minimera smittspridning av MRSA. Artiklarnas resultat visade att följsamheten var låg då det gällde att följa riktlinjer för noggrann handhygien. Orsaker till dålig följsamhet kan vara hög arbetsbelastning och bristande kunskap. Det fanns stora skillnader mellan de olika yrkeskategorierna då det gällde att följa riktlinjer för handhygien. Läkarna var de som följde riktlinjerna minst. Den viktigaste åtgärden för att minimera smittspridningen av MRSA är god handhygien och användning av handdesinfektionsmedel. Genom att utbilda sjukvårdspersonalen regelbundet samt ha lättillgängliga riktlinjer kan medvetenheten och kunskapen om MRSA öka. Detta medför troligtvis att personalen genomför adekvata åtgärder för att förhindra smittspridningen av MRSA. Då MRSA är ett ökande problem vore det angeläget att utföra observationsstudier beträffande hygienrutiner på olika intensivvårdsavdelningar i Sverige.

Submitted by Fabio Sobreira Campos da Costa (fabio.sobreira@ufpe.br) on 2016-07-22T13:39:31Z No. of bitstreams: 2 license_rdf: 1232 bytes, checksum: 66e71c371cc565284e70f40736c94386 (MD5) Mestrado fase final defendido 3 versão digital.pdf: 1373305 bytes, checksum: 2ed41bad53b29893bffe574008593b64 (MD5) / Made available in DSpace on 2016-07-22T13:39:31Z (GMT). No. of bitstreams: 2 license_rdf: 1232 bytes, checksum: 66e71c371cc565284e70f40736c94386 (MD5) Mestrado fase final defendido 3 versão digital.pdf: 1373305 bytes, checksum: 2ed41bad53b29893bffe574008593b64 (MD5) Previous issue date: 2016-02-29 / CAPEs / Staphylococcus aureus é um dos microrganismos mais comuns em infecções patogênicas no mundo, tornando-se de grande importância hospitalar e comunitária. Pessoas vivendo com HIV/aids (PVHA) são mais susceptíveis de serem colonizados por Staphylococcus aureus resistente á meticilina (MRSA). S. aureus pode adquirir resistência a antimicrobianos, devido à presença de genes de vários tipos contidos no cassete cromossômico estafilocócico - mec (SCCmec) conferindo resistência a diversos antibióticos. A investigação da colonização por MRSA foi realizada através do isolamento de amostras oriundas de secreção nasal e posteriormente screening de oxacilina combinado a reação de PCR convencional para investigação do gene mecA. Foram entrevistados no estudo 500 PVHA ambulatoriais do hospital terciário. Aproximadamente 95% fazia uso de terapia antirretroviral, sendo que 89,3% destes apresentavam contagem de células CD4 >200 e 73,4% com carga viral ≤100 cópias. A maioria foi do sexo masculino (64,4%), com média etária de 41,5 anos e se declararam de cor parda (54,7%). Exposição a antimicrobianos nos últimos 12 meses foi encontrado em 27,4% dos indivíduos e 25,1% relataram uso de drogas ilícitas ao menos uma vez na vida. Colonização nasal por S. aureus foi encontrada em 31,4% (157/500) da totalidade dos indivíduos estudados, nos quais, 14% (22/157) foram MRSA. A colonização foi maior nos indivíduos acima de 40 anos, entre os que relataram uso de drogas ilícitas ao menos uma vez na vida, nos que não havia registro de exposição prévia a antimicrobianos nos últimos 12 meses, porém, não foi encontrada nenhuma associação de MRSA com as variáveis estudadas. A colonização de MRSA, embora alta, não foi associado com as variáveis estudadas para fator de risco em PVHA. O perfil antimicrobiano mostra alta resistência aos antibióticos mais utilizados para profilaxia e tratamento por infecções bacterianas. Esse estudo pode contribuir para orientar na vigilância e conduta terapêutica entre as PVHA. / Staphylococcus aureus is one of the most common pathogenic microorganisms in infections in the world, making it of great importance hospital and community. People living with HIV/aids (PVHA) are more likely to be colonized with Staphylococcus aureus resistant to methicillin (MRSA). S. aureus may acquire resistance to antibiotics due to the presence of various types of genes contained in the chromosomal staphylococcal cassette - mec (SCCmec) conferring resistance to various antibiotics. The investigation of MRSA colonization was carried out by isolating samples from nasal discharge and subsequently screening oxacillin combined with conventional PCR to investigate the mecA gene. They were interviewed in the study 500 outpatient PVHA tertiary hospital. Approximately 95% made use of antiretroviral therapy, and 89.3% of them had CD4 cell counts> 200 and 73.4% with viral load ≤100 copies. Most were male (64.4%) with a mean age of 41.5 years and declared mulatto (54.7%). antimicrobial exposure in the last 12 months was found in 27.4% of patients and 25.1% reported using illicit drugs at least once in life. nasal colonization by S. aureus was found in 31.4% (157/500) of all subjects studied, in which, 14% (22/157) were MRSA. The colonization was higher in individuals over 40 years among those who reported using illicit drugs at least once in life, in which there was no antimicrobial previous exposure record in the last 12 months, however, it found no MRSA association with the variables studied. Colonization of MRSA, although high, was not associated with the variables for risk factor for PVHA. The antimicrobial profile shows high resistance to antibiotics most commonly used for treatment and prevention of bacterial infections. This study may help guide surveillance and therapeutic management among PVHA.

No description available.