Bakgrund: Att lindra patientens fysiska, psykiska, existentiella och psykosociala behov är målet för palliativ vård. En av de fyra hörnstenarna inom palliativ vård är symtomlindring. Ohälsa i munnen orsakar onödigt lidande för patienten och har en negativ inverkan på patientens välbefinnande och livskvalitet. Munhälsobedömning är en kvalitetsindikator för god palliativ vård men utförs inte i den utsträckning som krävs. Specialistsjuksköterskor inom palliativ innehar den kompetensen som behövs för att identifiera, åtgärda och utvärdera omvårdnadsproblem. Genom att arbeta konsekvent med munhälsobedömningar med hjälp av riktlinjer kan ohälsa i munnen förebyggas. Syfte: Att beskriva hinder och möjligheter för sjuksköterskor att utföra munvård inom palliativ vård. Metod: Den valda metoden är en litteraturöversikt med induktiv ansats som inkluderar kvantitativa, kvalitativa och mixade artiklar utifrån sjuksköterskors erfarenheter kring munvård. Resultat: Resultatet belyser både hinder och möjligheter för munvård inom palliativ vård. Tidsbrist, okunskap, brist på riktlinjer och otillräckligt stöd från verksamheten är åtskilliga hinder som framkommer. Möjligheter för att förbättra munvården är samarbete med andra professioner, kunskap och utbildning i munhälsobedömningar. Slutsats: Trots att munhälsobedömning är en kvalitetsindikator för god palliativ är följsamheten undermålig. Brist på kunskap och kompetens om följderna av ohälsa i munnen leder till att munvården prioriteras bort eftersom andra symtom tar företräde. Specialistsjuksköterskor inom palliativ vård besitter de kunskaper som behövs för att utbilda och synliggöra vikten av munvård inom palliativ vård.

Bakgrund: Att lindra patientens fysiska, psykiska, existentiella och psykosociala behov är målet för palliativ vård. En av de fyra hörnstenarna inom palliativ vård är symtomlindring. Ohälsa i munnen orsakar onödigt lidande för patienten och har en negativ inverkan på patientens välbefinnande och livskvalitet. Munhälsobedömning är en kvalitetsindikator för god palliativ vård men utförs inte i den utsträckning som krävs. Specialistsjuksköterskor inom palliativ innehar den kompetensen som behövs för att identifiera, åtgärda och utvärdera omvårdnadsproblem. Genom att arbeta konsekvent med munhälsobedömningar med hjälp av riktlinjer kan ohälsa i munnen förebyggas. Syfte: Att beskriva hinder och möjligheter för sjuksköterskor att utföra munvård inom palliativ vård. Metod: Den valda metoden är en litteraturöversikt med induktiv ansats som inkluderar kvantitativa, kvalitativa och mixade artiklar utifrån sjuksköterskors erfarenheter kring munvård. Resultat: Resultatet belyser både hinder och möjligheter för munvård inom palliativ vård. Tidsbrist, okunskap, brist på riktlinjer och otillräckligt stöd från verksamheten är åtskilliga hinder som framkommer. Möjligheter för att förbättra munvården är samarbete med andra professioner, kunskap och utbildning i munhälsobedömningar. Slutsats: Trots att munhälsobedömning är en kvalitetsindikator för god palliativ är följsamheten undermålig. Brist på kunskap och kompetens om följderna av ohälsa i munnen leder till att munvården prioriteras bort eftersom andra symtom tar företräde. Specialistsjuksköterskor inom palliativ vård besitter de kunskaper som behövs för att utbilda och synliggöra vikten av munvård inom palliativ vård.

Bakgrund: En god munhälsa betyder mycket för välbefinnandet och området är sparsamt studerat inom palliativ vård. För att kunna bedöma munstatus på ett strukturerat sätt rekommenderas Revised Oral Assessment Guide (ROAG) att användas i Sverige. Året som studien utfördes gavs en prestationsersättning till alla svenska kommuner som använde ROAG och dokumenterade munhälsa i det nationella kvalitetsregistret senior alert. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om munhälsobedömningar gjorts enligt ROAG, och om åtgärderna som vidtagits stämmer överens med ROAGs rekommendationer. Det har även studerats om läkare eller tandläkare konsulterats, då allvarliga problem med munhälsan upptäcktes. Metod: En retrospektiv kvantitativ studie ägde rum på en palliativ slutenvårdsavdelning Pappersjournaler av 68 patienter granskades. Patienter som inte var i en palliativ fas eller som hade gått bort inom en vecka efter ankomst exkluderades från studien. En granskningsmall och anteckningsblock användes för att kunna sammanställa all dokumentation från journalerna. Resultat: Resultatet visade brist på dokumentation inom området munvård, och ROAG formuläret hade använts i en av 68 journaler. Det fanns få beskrivna åtgärder. Av 103 identifierade problemområden fanns 8 problemområden där åtgärderna fullständigt stämde överens med ROAG. 29 patienter hade läkemedel mot munsvamp ordinerat av läkare. Av dessa 29 fanns 12 journaler där det inte stod någonting om munvård, utom just i läkemedelslistan. Slutsats: Denna studie tyder på att det finns brister i dokumentationen av munhälsa och munvård. Bristerna skulle kunna leda till ett onödigt vårdlidande för patienten. Orsaken till detta behöver undersökas, och rutiner för munvårdsbedömningar bör säkerställas. / Background: Good oral health is important for general wellbeing and there is a lack of studies within this area.  In Sweden it is recommended that Revised Oral Assessment Guide (ROAG) is used in order to assess oral health in a structured way. The year the study was performed a monetary performance reward was given to all Swedish counties if they used ROAG and documented oral health in a Swedish national register called senior alert. Aim: The aim of this study was to examine if oral health care assessments had been made using ROAG (revised oral assessment guide), and weather the measures that were made coincided with ROAGS recommendations. The aim also included studying if a doctor or dentist were consulted, if serious problems with oral health were discovered. Method: A retrospective study took place at a hospice. The printed journals of 68 patients were studied. Patients who were not in a palliative phase, or had passed away within a week of arrival were excluded from the study. A review template and a notebook were used to compile the documentation from the journals. Result: The result showed a lack of documentation of oral health and that the ROAG form was only used in one of 68 journals. There were few documented actions mentioned to rectify identified problems. Amongst 103 problem areas there were 8 that had actions mentioned that coincided with ROAGs recommendations. 29 patients had an oral antifungal drug prescribed by a doctor. Amongst these 29 patients there were 12 journals that did not mention oral health care in any way, except from on the medical ordination list. Conclusion: This study showed that there was a lack of documentation within the nursing field of oral health care. This could lead to unnecessary suffering for the patient. The reason behind this should be examined, and routines for the use of oral assessment guides should be secured.

Bakgrund: En god munhälsa är en viktig del i vården av den äldre personen i livets slutskede. Forskning visar att munhälsan ofta blir förbisedd. En grund i att utföra munvård hos äldre personer som vårdas i livets slutskede är att utföra en munhälsobedömning. I Sverige visar mätningar i kvalitetsregister att det finns en diskrepans mellan målnivåer och utförda munhälsobedömningar. Som specialistsjuksköterska är en av kärnkompetenserna att vara väl insatt i palliativ vård och utföra strukturerade bedömningar enligt vetenskaplig praxis. Syfte: Kommunsjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att utföra och dokumentera munhälsobedömningar hos äldre personer i livets slutskede. Metod: Kvalitativ ansats valdes till studien. Semistrukturerade intervjuer hölls med åtta kommunsjuksköterskor som arbetar i hemsjukvård, på särskilt boende och korttidsboende. Data analyserades med induktiv latent konventionell innehållsanalys. Resultat: Efter analys av data framkom fyra huvudkategorier. Tillvägagångssätt: Munhälsobedömning är något som ingår i den palliativa vården och ska göras på alla. ROAG (Revised Oral Assessment Guide) är det validerade instrumentet som används vid en munhälsobedömning men den passar inte alltid bra vid livets slutskede. En munhälsobedömning kan leda till ett lidande för patienten samtidigt som den kan medföra minskat lidande då besvär kan hittas och lindras. Munhälsobedömningen dokumenteras inte alltid. Ansvar och samarbete: Sjuksköterskorna är medvetna om sitt ansvar att en munhälsobedömning utförs samtidigt som de beskriver att det också är ett samarbete mellan omvårdnadspersonal och sjuksköterskekollegor. Samarbetet med personal ansågs fungera bra och sjuksköterskorna förlitar sig på att de signalerar när personen i livets slutskede har besvär från munnen. Samarbetet med sjuksköterskekollegor brister vid vissa tillfällen. Munhälsobedömningens prioritet: I mötet med personer som vårdas i livets slutskede kan det bli stort fokus på de övriga symtomen och det kan vara mycket annat att tänka på vilket kan leda till utebliven munhälsobedömning. Tidsbrist är en annan faktor till att munhälsobedömningen inte utförs. Kunskap och rutiner: Resultatet visar att det är viktigt att ha en tydlig rutin för att utföra munhälsobedömning hos äldre personer som vårdas i livets slutskede. Det upplevdes att sjuksköterskorna inte alltid fått tillräcklig utbildning på utförande av munhälsobedömning och att det inte alltid fanns rutiner för hur munhälsobedömningen skulle gå till. Klinisk relevans: Det finns ett behov att synliggöra betydelsen och öka medvetenheten av att utföra munhälsobedömning genom mer utbildning till personal som arbetar med äldre personer som vårdas i livets slutskede inom kommunal hälso- och sjukvård. Det finns också ett behov av en samstämmighet kring hur munhälsobedömning bör utföras, ett förslag är att utveckla ett validerat instrument som fungerar specifikt till äldre som vårdas i livets slut. / Background: Good oral health is an important part of the care of the elderly person at the end of life. Research shows that oral health is often overlooked. A basis for performing oral care in elderly people who are cared for at the end of life is to perform an oral health assessment. In Sweden, measurements in quality registers shows that there is a discrepancy between target levels and performed oral health assessments. As a specialist nurse, one of the core competencies is to be well versed in palliative care and perform structured assessments according to scientific practice. Aim: The municipal nurse's experiences of performing and documenting oral health assessments in elderly people at the end of life. Method: A qualitative approach was chosen for the study. Semi-structured interviews were held with eight municipal nurses working in home health care, in nursing home and respite care. Data were analysed using inductive latent conventional content analysis. Results: After analysing the data, four main categories emerged. Procedure: Oral health assessment is a part of palliative care and must be done on everyone. ROAG (Revised Oral Assessment Guide) is the validated instrument used in an oral health assessment, but it does not always fit well at the end of life. An oral health assessment can lead to suffering for the patient, it can at the same time lead to reduced suffering as problems can be found and alleviated. The oral health assessment is not always documented. Responsibility and collaboration: The nurses are aware of their responsibility that an oral health assessment is carried out while describing that it is also a collaboration between nursing staff and nursing colleagues. The collaboration with staff was considered to work well and the nurses rely on them to flag when the person in the final stage of life has problems from the mouth. Cooperation with nursing colleagues breaks down on certain occasions. The priority of the oral health assessment: In the meeting with people who are cared for at the end of life, there can be a lot of focus on other symptoms and there can be a lot of other things to think about, which can lead to the absence of an oral health assessment. Lack of time is another factor why the oral health assessment is not carried out. Knowledge and routines: The result shows that it is important to have a clear routine for performing oral health assessment in elderly people who are cared for at the end of life. The registered nurses felt that they did not always receive sufficient training on performing oral health assessment and that there were not always routines for how the oral health assessment should be carried out. Clinical relevance: There is a need to make the importance visible and increase the awareness of performing oral health assessment through more education for staff working with elderly people who are cared for at the end of life in municipal health care setting. There is also a need for a better described consensus on how oral health assessment should be carried out. One suggestion is to develop a validated instrument that works specifically for elderly people who are cared for at the end of life.