Uppsatsens syfte var att undersöka de retoriska förutsättningarna som möjliggör att reklam-filmen Equal Pay Is Not Enough kunnat ge upphov till så olika tolkningar hos publiken. I del ett av analysen kunde jag med hjälp av pragmadialektisk argumentationsanalys samt Barthes mytbegrepp visa hur publiken argumenterat och att deras argument anknyter till myten om kvinnan som känslostyrd varelse. I del två av analysen har jag med hjälp av Qvarnströms prag-matiska perspektiv och Barthes mytbegrepp visat hur reklamfilmens utformning via användning av stereotypa miljöer och karaktärer möjliggör publikens olika tolkningar. Del tre av analysen visade att de myter som – via reklamfilmens utformning – aktualiseras i reklam-filmen samt användningen av ironi kan förklara varför den fått så olika responser.