Våra hem har anpassats och formats av samhälleliga förändringar, politiska reformer och utopiska ideologier. Normer, regleringar, statliga lån och bidrag har styrt familjer till att bestå av ett visst antal personer, samt att deras hem skall fungera och se ut på ett visst sätt. Enfamiljshuset blev en symbol för kärnfamiljen, bestående av två vuxna och deras två gemensamma barn. Trots att ungefär 30% av alla barnfamiljer i Sverige bor i alternativa familjekonstellationer ritas bostäder forfarande främst för kärnfamiljen. I det här projektet studeras Sveriges befintliga enfamiljshusbestånd, med mål att undersöka denna typologis möjligheter att bebos av fler versioner av hushåll. Genom att analysera fallstudiens modulkonstruktion avser detta projekt erbjuda ett förslag som kan återskapas som en generell lösning för andra modulbyggda enfamiljshus. I fallstudien ifrågasätts och dekonstrueras den rumsstruktur och de funktioner som ärvts från folkhemstiden, för att istället föreslå en bostad med fokus på ljus, visuell kontakt och mer generösa delade rum för hushållet. / Swedish homes have been adapted to and shaped by societal changes, political reforms, and utopian ideologies. Norms, regulations, governmental loans, and subsidies have induced families to consist of a specific number of people and influenced the functions and aesthetics of their homes. The single-family house became a symbol for the nuclear family, consisting of two adults and their common two children. Although almost 30% of the Swedish families with children live in alternative family constellations, homes are still mainly designed for the nuclear family. This project is studying the existing dwelling stock of single-family houses in Sweden, aiming to investigate this typology's possibilities to accommodate more versions of households. Examining the module construction of the case study, this project intends to find a proposal that can be remade as a general solution for other modular single-family houses. In the case study, the room structure and functions inherited from ”folkhemmet” are questioned and deconstructed, while proposing a dwelling with a focus on light, visual contact, and more generous shared spaces for the household.