Att en erfarenhetsbaserad undervisning kombinerad med en teoretisk undervisning är gynnsamt för lärande är ett faktum. Därför har jag valt att med hjälp av en kvalitativ metod undersöka huruvida lärare nyttjar utomhusundervisning i NO-undervisningen. Målsättningen har varit att undersöka och beskriva lärares erfarenheter av utomhusundervisning med fokus på de eventuella hinder och möjligheter lärarna ger uttryck för. Denna undersökning baseras på fem genomförda intervjuer med NO-lärare som undervisar i årskurserna 4-6.Mina teoretiska utgångspunkter för denna undersökning baseras på Dewey och Vygotskij samt ramfaktorteorin. Utomhusundervisning är en typ av pedagogik som Dewey menade innefattar en växelverkan mellan klassrummets inlärningsmiljö och en kultur där kunskap återfinns i sitt naturliga sammanhang. Vygotskijs och Deweys teorier handlade om att komma i direkt kontakt med naturen i ett socialt sammanhang. Vygotskij menade dessutom att lärandet blir stärkt om sinnena samtidigt får samverka med kroppens deltagande. Ramfaktorteorin å andra sidan är en teori som talar om vad som främjar eller hämmar undervisning utifrån olika förhållanden, det vill säga ramfaktorer.Mina huvudsakliga resultat är att de intervjuade lärarna har ambition och vilja till att bedriva utomhusundervisning. Men i praktiken är det endast en av dessa lärare som faktiskt använder utomhusundervisning som undervisningsform. De avgörande faktorerna till att de flesta av de intervjuade lärarna inte använder sig av utomhusundervisning handlar om avsaknad av tid, brist på utbildning samt att det finns risker med undervisning utomhus. Några av intervjupersonerna tyckte inte att kursplanen gav något stöd för att bedriva utomhusundervisning.I diskussionen redovisar jag mina olika resultat i förhållande till varandra samt hänvisat till mina teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning.