The purpose of this essay is to study the consequences of the swedish concept ”näthat” (hate on the internet hate), similar to the english hate speech, against swedish journalists and it's consequences for journalism as a whole in a democracy. How does it affect swedish journalists to have sensitive information about themselves and their families on public websites? How does threats from anonymous people affect them?   The study focus on the work ethics of journalism and it's function in a democratic society, how net hate affects it, and what consequences net hate may have on democracy.   The method of choice is a qualitative interview study, where the results from the interviews were analyzed against the theoretical science. The following people were chosen for the interviews: Helena Giertta, editor in chief at the newspaper Journalisten, Björn Wiman, head of culture at the newspaper Dagens Nyheter, Ann Persson, reporter at Dagens Nyheter, Johan Everljung, legally responsible publisher at the Swedish Television in Umeå, and Josefine Holgersson, reporter at the Swedish Television in Umeå.   In short: The study concludes that net hate is a big threat against journalism, in the sense that it can, and is, being used as a tool to silent journalists and sources that speaks about sensitive subjects as feminism, immigrants and related matters. It is also clear that some groups are more frequently using it, such as xenophobic groups. The problem is therefore that many people, at the risk of being subject of net hate, decide not to participate in neither the public conversations in society or as sources in the media. As a consequence, some matters will not be featured and reported on, and that is very problematic not only for journalism as a whole, but also for democracy. / Syftet med uppsatsen var att undersöka vilka konsekvenser så kallat ”näthat”, har på journalistiken: Hur påverkas journalister av att bli uthängda och hotade av anonyma? Vad får det för konsekvenser för journalistiken? Tyngdpunkten i undersökningen ligger på den journalistiska yrkesrollen i en samhällelig kontext, hur den påverkas av näthat, vad näthatet kan få för konsekvenser för demokratin och även att problematisera och studera begreppet näthat.   Metodologiskt bygger studien på en kvalitativ intervjustudie där resultaten ska jämföras med, och analyseras mot, normativ teori i form av befintlig litteratur och empirisk forskning. För att få svar på studiens frågeställningar valdes fem informanter ut genom strategiskt och snöbollsurval efter sin yrkesmässiga relevans. Valda informanter var Helena Giertta, chefredaktör på tidningen Journalisten, Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, Ann Persson, nyhetsreporter på DN, Johan Everljung, ansvarig utgivare på SVT i Umeå och Josefine Holgersson, nyhetsreporter på SVT i Umeå. Med hjälp av materialet (intervjuer, och litteratur) ville studien ge en bild av hur näthatet påverkar journalistiken och journalisters yrkesutövande.   Kortfattat kom studien fram till att hot och hat på nätet är ett stort problem för journalistiken och det kan få stora konsekvenser för demokratin. Näthat används som ett verktyg för att tysta journalister och källor som vissa grupper (oftast främlingsfientliga) ogillar. Det är tydligt att vissa ämnen som ”feminism”, ”invandrare” och ”flyktingar” är extra känsliga och ofta generar näthat. Att det dessutom ofta är redan utsatta grupper som påverkas (exempelvis kvinnor och flyktingar) gör problemet ännu allvarligare då det kan leda till att dessa än mer utesluts eller väljer att inte medverka i det offentliga samtalet, vilket urholkar journalistikens demokratiuppdrag: att förmedla information, vara ett forum för debatt och diskussion, kommentera samhällsskeenden och granska politiken.