Ett verk, en helig plats, Norra begravningsplats. En plats som är symbol för mötet mellan livet och döden. En plats som har redan förutbestämda behov, där inns stora olikheter men en och samma färg. Platsen är skapad för att fullfölja mänskliga behov i sammanhang med att dödens rum är gemensam.      Ett diskretskärmtak möter mig innanför dörren. Jag kommer in i ett slutet men ändå ljus rum- expeditionen. En arkitektur med öppna dörrar men väl kontrollerad rörelse. Plats att dela eller vara sig själv. Att komma in i värmen efter en förlust… Ljuset silar sig in i slitsar i väggen och små fönsterpartier skapar nytt mönster i den annars grå och enhetlig yta och ger blickpunkter ut i den kringliggande naturen. Man står där inne och blicken fastnar, det är mycket som händer. Blicken dras till den abstrakta inredning och lugnet. Urnan är klar att hämtas. Jag ställer den i en öppning i väggen och glida i luckan för att stänga. Den är i en annan värld nu. Den kalla luften som letar sig ner i lungorna när jag dra dörren och öppna sig ett litet fönster att sedan behöver jag sitta kvar en stund till. Slutna ytor. Ljusa ytor. Livets rörelse. En byggnad för många olika villkor. Plats för sorg. Plats för minne. Plats att hedra minnet. Plats för oss! / No time or space to stop. A suspended structure of concrete, as a parasite in between two worlds. Suddenly, everything else disappears. An smoke, a break, a breath. Just the noise of the motorway reminds of the reality of the place.