I uppsatsen undersöks, dock med stort bortfall, om det föreligger skillnader i grannspråksundervisningen mellan norska och svenska skolor, som förklarar det faktum att norska elever uppvisar större grannspråkskompetens än svenska elever. Utifrån analys av svar från svenska och norska pedagoger framkom några faktorer som kan bidra till att förklara skillnaden. Majoriteten av de svenska lärarna ansåg att ämnet var svårt eller delvis svårt att undervisa i, både på grund av bristande kompetens och på grund av brist på läromedel. Dessutom ansåg många lärare att ämnet var mindre viktigt. Även paradoxer som ett större ointresse för grannspråk hos norska elever framkom. Det framstod en stor diskrepans mellan politiska ambitioner och den verklighet som dessa ska förverkligas i, och här efterlyser undersökningen tydligare direktiv kring hur de politiska intentionerna ska realiseras.