Avregleringen av kreditmarknaden inleddes redan på 1970-talet, men det är främst på 1980- talet som de viktigaste avregleringarna gjordes. Då syftas det på avregleringen av utlåningsränta och avregleringen utlåningstaket. Dessa avregleringar utlöste en kraftig utlåningsexpansion till företag och privatpersoner. Utvecklingen ledde till en finansiell kris i Sverige på 1990-talet med kraftigt prisfall på fastigheter och inflation. Riksbanken gjorde sitt bästa för att skydda växelkursen med diverse räntehöjningar. 1992 blev det en övergång från fast växelkurs till rörlig växelkurs. Detta hjälpte till att stimulera Sveriges ekonomi i positiv riktning och i och med den rörliga växelkursen så kunde riksbanken föra en effektivare penningpolitik med en så kallad reporänta. I detta arbete kommer vi att undersöka om kreditmarknadens avreglering har påverkat fastighetspriserna och för att få svar på detta vill vi undersöka om det finns något samband med den ökade utlåningen som skapades efter avregleringarna. Från 1985 steg det svenska folkets skuldkvot i takt med att det hade blivit lättare att få lån från banker och kreditinstitut. Dock så har räntekvoten sjunkit på grund av att räntorna har sjunkit. Fastighetspriserna har ökat i samband med kapitalökningen. Sammanfattningsvis kunde vi sammanlänka avregleringen av kreditmarknaden till den ökade utlåningen och därmed analyserat huruvida utlåningen har påverkat fastighetsprisutvecklingen.

Hösten 1985 valde Riksbanken att avreglera den svenska finansmarknaden. En del i denna avreglering var slopandet av det bolånetak som fanns vid denna tidpunkt. Studiens syfte är att utreda vilka kort- och långvariga priseffekter slopandet av bolånetaket hade på den svenska bostadsmarknaden samt bostadsmarknaden i Stockholm. För att göra detta har en ARIMA-modell använts i syfte att studera skillnader mellan en predicerad prisutveckling utan avreglering och den faktiska prisutvecklingen med avreglering. Studien har avgränsats till att bara studera Sverige och Stockholmsområdet, samt till att bara titta på prisutvecklingen för småhus i dessa områden. Resultaten visar att prediktionerna från ARIMA-modellerna med signifikans skiljer sig ifrån det faktiska utfallet. Studien har däremot inte kunnat visa signifikanta effekter av de oberoende variablerna och det är därför inte möjligt att med säkerhet dra några slutsatser om vilka effekter avregleringen har haft på den svenska bostadsmarknaden.

Undersökningen syftar till att undersöka Handelsbankens och Nordbankens utlåning under åren 1982–1990 med fokus på kreditavregleringen 1985 och dess effekter på ekonomin. Detta görs genom att undersöka årsrapporter från de båda bankerna under perioden, samt även årsredovisningar från Uplandsbanken och Sundsvallsbanken i och med fusionen med Nordbanken 1986. Genom att analysera årsrapporterna och jämföra resultatet för Handelsbankens och Nordbankens utlåning kan man således få fram information om vilken av bankerna som var mest offensiv i utlånandet, samt hur bankerna påverkades av kreditavregleringen under den undersökta perioden. Resultatet av undersökningen påvisar att Nordbanken var den bank som var mest aggressiv när det kommer till utlåning. Utöver detta var Nordbanken även den bank i Sverige som drabbades värst under finanskrisen 1990. Sammantaget blev den nya svenska strukturen i ekonomin på 1980-talet en lärdom för Sveriges ledning, och ett ämne som än idag fascinerar en stor publik.