<p>Efterfrågan på föräldrastöd ökar i form av behov av fler träffpunkter, stöd i att kritiskt granska information och professionell rådgivning. Samhället erbjuder en mängd olika resurser av föräldrastöd däribland barnmorskans arbete vid mödrahälsovården, vilket bland annat innebär att ge blivande föräldrar stöd genom information, utbildning och rådgivning inför föräldraskapet. Syftet med studien är att undersöka barnmorskans upplevelse av sitt förberedande arbete med blivande förstagångsföräldrar inför föräldraskapet. Studiens teoretiska utgångspunkt är lärande och förändringsprocesser ur ett sociokulturellt perspektiv. Undersökningen baseras på en kvalitativ intervjustudie med inspiration av fenomenologi. Åtta kvinnliga barnmorskor intervjuades. Datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudteman; barnmorskans roll och pedagogiska färdigheter och barnmorskans upplevelse av blivande föräldrar. De två huvudteman genomsyras av vikten av att <em>möta människan där den är</em> och <em>skapa medvetenhet</em>, vilket är essensen i barnmorskornas upplevelse av sitt förberedande arbete med blivande förstagångsföräldrar. <strong></strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong> </strong></p>

Efterfrågan på föräldrastöd ökar i form av behov av fler träffpunkter, stöd i att kritiskt granska information och professionell rådgivning. Samhället erbjuder en mängd olika resurser av föräldrastöd däribland barnmorskans arbete vid mödrahälsovården, vilket bland annat innebär att ge blivande föräldrar stöd genom information, utbildning och rådgivning inför föräldraskapet. Syftet med studien är att undersöka barnmorskans upplevelse av sitt förberedande arbete med blivande förstagångsföräldrar inför föräldraskapet. Studiens teoretiska utgångspunkt är lärande och förändringsprocesser ur ett sociokulturellt perspektiv. Undersökningen baseras på en kvalitativ intervjustudie med inspiration av fenomenologi. Åtta kvinnliga barnmorskor intervjuades. Datamaterialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudteman; barnmorskans roll och pedagogiska färdigheter och barnmorskans upplevelse av blivande föräldrar. De två huvudteman genomsyras av vikten av att möta människan där den är och skapa medvetenhet, vilket är essensen i barnmorskornas upplevelse av sitt förberedande arbete med blivande förstagångsföräldrar.

Akut förvirring hos höftfrakturpatienter är vanlig. Den akuta förvirringen kan förebyggas eller kortas och rehabiliteringstiden kan då också kortas. Ett förvirringstillstånd innebär stora påfrestningar på kroppen. Syftet med denna litteraturstudie är att se hur litteraturen beskriver hur man kan ge en god postoperativ omvårdnad och ett gott bemötande till de patienter som drabbas eller riskerar att drabbas av postoperativ förvirring. Till grund för arbetet ligger ett antal vetenskapliga artiklar samt facklitteratur. Trots att den postoperativa förvirringen är mycket vanlig, att den orsakar stort lidande och stora vårdkostnader, saknas tillfredsställande studier som kan ligga till grund för farmakologiska behandlingsrekommendationer. Oaktat detta ges ofta farmaka till dessa patienter. Enligt litteraturen har sjuksköterskans möte med den deliriösa patienten stor betydelse för att förebygga och lindra ett förvirringsbeteende. Eftersom det saknas riktlinjer för omvårdnad av akut förvirrade patienter beror det på den enskilda sjuksköterskans bemötande hur mötet med patienten blir. Den postoperativa förvirringen måste lyftas fram eftersom antalet patienter med höftfrakturer ständigt ökar. Rutiner och vårdprogram måste tas fram eller ses över. Vi måste lära oss att bemöta dessa patienter på ett professionellt sätt. Att möta den förvirrade höftledspatienten på ett etiskt och förberett sätt är en förutsättning för en bra vård.

SAMMANFATTNING Denna litteraturgranskning har utgått från ett intresse av psykosvård. I fem vetenskapliga artiklar, varav två från Australien och tre från United Kingdom, har jag granskat aspekter på bemötande vid psykos. Den fortbildning som har nått mitt arbete inom psykiatrin har grundat sig på forskning på området och har rört sig med liknande utgångspunkter och slutsatser som i den granskade litteraturen. Trots att den informationen har funnits och spritts bland psykiatripersonal används inte rekommenderade riktlinjer och handlingsplaner fullt ut. Svårigheter att starta nya arbetsmetoder och ändra attityder i mötet med psykospatienter har många förklaringsgrunder. Det är angeläget att identifiera obstruktionen och undanröja den till förmån för god och uppdaterad omvårdnad inom psykosvård. Tyngdpunkten i mitt intresse av omvårdnad ligger för mig, som sjuksköterska, i mötet med patienten. Det är också angeläget att det nationella kvalitetsregister för psykos som är under utarbetande, stött av Socialstyrelsen, snarast får genomslag i hela landet samt att handlingsplaner måste upprättas för att säkerställa att patienten i möjligaste mån är delaktig och engagerad i sin egen vård.

At the outset, I dis-claim any knowledge or understanding what-so-ever, which is a peculiar stance to take for a nurse educator immersed in the language of “expertise,” “best practices,” and “champion” healthcare offerings. I do not dis-claim knowledge to absolve my professional accountability, nor do I absolve myself of being responsible for my text, rather I apprehend this journey of sentience and incarnation as an infant experiencing and learning the world in which it finds itself. It is only through a naïve, furtive play that I am able to proceed, through the difficulties and paradoxical tensions of constructed identities, without complete paralysis. As I play and ponder my way through multiple methodologies, a representational form emerges between repetitious moments of contemplation, remembering lived experiences, and reflecting on philosophical discourses. The difficulty or tension lies in the provocation of identities, as nurse, educator, and mother, among many other stances and formulations. Each identified discourse compels me to challenge the gaps in my knowledge in new ways. As I explore, I unravel the forms of text that are various incarnations of narrative reflection. The choices I make are about inquiring through concept, form and identification, which I both uniquely challenge as an individual and hold in common by being socially and historically situated. Each transition, contemplation and provocation is hopeful and volatile. I am always attuned to how it is that I live the spaces between each, unknowing my “self” as my otherness, letting go the ideal/real and becoming the (/) through a relational pedagogy.

伊藤千晴氏の博士学位論文本論 : http://ir.nul.nagoya-u.ac.jp/jspui/handle/2237/16634 / 伊藤千晴氏の博士論文の中の資料1.【Nursing Ethics】掲載予定論文

Thesis--Ed. D. Columbia University Teachers College, Health Sciences, nursing, 1975. / Includes bibliographical references.

Thesis (Ph.D.)--Indiana University, 2010. / Title from screen (viewed on March 3, 2010). School of Nursing, Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI). Advisor(s): Judith Halstead, Anna McDaniel, Mary L. Fisher, Lillian Stokes. Includes vitae. Includes bibliographical references (leaves 98-107).

<p> A severe and worsening nursing shortage exists in the United States. Increasing numbers of new graduate nurses are necessary to meet this demand. To address the concerns of increased nursing demand, leaders of nursing schools must ensure larger numbers of nursing students graduate. Prior to practicing as registered nurses in the United States, graduates of nursing schools must pass the National Council Licensure Examination for Registered Nurses (NCLEX-RN). Various companies, such as the Assessment Technologies Institute (ATI) and Kaplan have created NCLEX-RN predictor tests that report candidates&rsquo; chances of passing the NCLEX-RN. ATI created a test called the RN Comprehensive Predictor and Kaplan created an NCLEX-RN predictor examination called the Kaplan Readiness Test. Students with less than optimal scores on the predictor can remediate to improve their knowledge of nursing, critical thinking, and test-taking skills. The intent for the ATI RN Comprehensive Predictor and the Kaplan Readiness Test is to predict the probability of success on the NCLEX-RN. The focus of the quantitative study was the ability of the aforementioned examinations to predict both success and failure on the NCLEX-RN. The overall TEAS score did not have a significant relationship with NCLEX-RN results. However, the ATI TEAS Math score was significantly higher (<i>p</i> = .005) for students who passed the NCLEX-RN. Data analysis showed no significant relationship between the Kaplan NCLEX-RN Readiness Test and NCLEX-RN results (<i>p</i> > .05). A significant relationship between the ATI RN Comprehensive Predictor and the NCLEX-RN scores existed in both the total sample (<i>p</i> = .001) and the BSN subsample (<i> p</i> = .001). In the MSN student subsample, all 37 students passed the NCLEX on the first attempt.</p>

<p> Attitudes toward patient safety are the foundation of patient safety culture. Nursing students begin to formulate their attitudes toward patient safety while in educational programs. Nursing faculty have been challenged in their efforts to enhance the patient safety culture of students because there is a lack of empirical evidence as to which teaching strategies positively affect student attitudes toward patient safety. The purpose of this study was to examine the relationship between a 50-minute teaching module based upon the concept of medical error recovery and 9 dimensions of patient safety culture as measured by the Attitudes to Patient Safety Questionnaire. The guiding framework for the study was the reciprocal interactive theory of patient safety culture in nursing. The conceptual model used to illuminate the role of nurses in recovering medical errors in the educational intervention was the modified Eindhoven model of near-miss events. The sample comprised 4 student cohorts (N = 142) enrolled in an accelerated bachelor of science in nursing (ABSN) program at one university, with 4 participants lost to follow-up (n = 138). A quasi-experimental, nonequivalent control group, pretest/posttest design was used to compare mean attitude scores between the control (n = 75) group and the intervention group (n = 63) after statistically controlling for the pretest. ANCOVA revealed statistically higher mean attitude scores for the intervention group in 5 of 9 dimensions of patient safety culture with a small-medium effect size associated with the intervention: patient safety training, error inevitability, professional incompetence as error cause, patient's role in error, and importance of patient safety culture in curriculum. The results supported the use of a short-duration educational session on medical error recovery to enhance a subset of patient safety culture dimensions among ABSN students.</p>