Denna studie undersöker olika svenska aktörers arbete mot live-streamade sexuella övergrepp på filippinska barn samt deras syn på ansvarstagande gällande fall där svenska förövare begår detta brott. Det finns fyra svenska rättsfall där svenska män dömts för att ha beställt, regisserat och bevittnat sexuella övergrepp på barn i dagsläget. I dokumentärer och radioprogram som lyfter problematiken framkommer att dessa övergrepp sker i det dolda (på internet) och att det därmed finns ett stort mörkertal som innebär att övergreppen fortsätter att ske och att barnen riskerar att inte få rätt stöd och hjälp. Syftet med studien är därför att bidra med fördjupad kunskap inom området genom att undersöka huruvida svenska frivillighetsorganisationer samt myndigheter anser att deras arbete är tillräckligt eller behöver utvecklas. Det empiriska materialet bygger på fem intervjuer med ett urval av svenska myndigheter och frivilligorganisationer, där en aktör befinner sig på Filippinerna. Studien har en kvalitativ och induktiv ansats där resultatet analyseras utifrån Ludwig von Bertalanffys generella systemteori samt tidigare relevant forskning. Resultatet visar att informanterna anser att svenska aktörer har ett stort internationellt ansvar för de filippinska barn som blir utsatta för live-streamade övergrepp då förövarna är svenska. Två informanter menar att Sverige inte gör tillräckligt för dessa barn i nuläget. Samtidigt menar vissa informanter att ansvaret slutar någonstans och att Filippinernas egna aktörer behöver ta vid då vissa insatser inte anses kunna skötas från Sveriges håll. Resultatet visar även att nya idéer och resurser krävs för att de ska kunna uppfylla dessa ambitioner samt att det finns många utmaningar som försvårar och stoppar utvecklingen av arbetet. Empirin presenterar också möjligheter inom arbetet och förslag på nödvändiga åtgärder. I en avslutade diskussion lyfter vi fram bristen på ett barnfokus hos svenska aktörer samt några tankar kring vad detta kan bero på. Vi diskuterar även konsekvenserna av svenska rättsliga insatser för barnen och huruvida dessa gynnar eller skadar barnet. Avslutningsvis redovisar vi önskemål för framtida forskning inom området. / This study examines the work of various Swedish organizations regarding live-streamed sexual abuse of Filipino children and their view on responsibility for cases where Swedish perpetrators commit the crimes. There are four Swedish court cases where Swedish men have been convicted of this crime and documentaries and radio programs now highlight this problem. It appears that the crime is hidden, because it takes place on the internet, and for this reason there is a large number of hidden statistics that makes it difficult to protect and support the vulnerable children. The aim of this study is therefore to contribute with deeper knowledge in the area by examining whether Swedish non-governmental organizations and governmental authorities believe that their work is sufficient or needs to be developed. The empirical material is based on five interviews with a selection of Swedish authorities and non-governmental organizations. The study has a qualitative and inductive approach where the results are analyzed based on Ludwig von Bertalanffy's general systems theory and previous research. The result shows that the informants believe that Swedish actors have a great international responsibility for the Filipino children who are exposed to live-streamed abuse when the perpetrators are Swedish. Two informants believe that Sweden is not doing enough for these children at this moment. At the same time, some informants believe that their responsibility ends somewhere and that the Philippine government and non-governmental organizations have their responsibility. The result also shows that new ideas and resources are required for them to be able to fulfill these ambitions and that there are many challenges that stop the development of their work. The empiric also presents opportunities within the work and proposals for necessary measures for the future. Concluding in the discussion we highlight the lack of child focus among the work of Swedish governmental and nongovernmental organizations and what we believe is the reason for this. We also discuss the consequences of Swedish legal efforts for the children, such as damages, and whether these consequences benefit or harm the children. Finally, we come with suggestions for future research within the area.