Operationsdesignen ska ge chefen och planeringslaget en helhetsbild av uppdragets problem och operationens väg fram till en acceptabel lösning. Operationsdesignen utgör det viktigaste underlaget för framtagande av handlingsalternativ och måste därför vara tydlig och enkel att förstå så att en gemensam bild finns hos chefen och planeringslaget. Operationsdesignens planeringselement bildar ett logiskt samband mellan uppdrag och målsättningar. Detta samband bygger på att ett avgörande förhållande bör uppnås innan operationen fortsätter mot nästa avgörande förhållande och så vidare. En grundförutsättning för detta logiska samband är att operationen äger initiativet och tiden, vilket innebär att vid planering av en operation inom ramen för nationellt försvar, där angriparen besitter dessa grundförutsättningar, faller logiken. Denna uppsats syftar till att undersöka användbarheten med operationsdesignen och de processer som leder fram till den vid planering av nationella operationer. Genom en analys av tre stycken planeringmetoder undersöks på vilka grunder operationsdesignen som verktyg står samt vilken typ av konflikt som dagens planeringsmetoder är inriktade mot. Resultatet visar att operationsdesignen inte kan tillämpas som planeringsmetoderna föreskriver vid reguljär krigföring i ett svenskt perspektiv.

En central stabsprodukt i Svensk planerings- och ledningsmetod (SPL) är operationsdesign. Den traditionella operationsdesignen har kritiserats för sin linjäritet, stelbenthet och positiva progression och därmed ansetts mindre lämplig för operationer med defensiv inriktning eller stor osäkerhet. SPL, med målsättningen att vara en allomfattande planeringsmetod, har därför i 2017 års version bland annat tillförts ytterligare tre typer av operationsdesign. Denna uppsats undersöker hur SPLs typer av operationsdesign omhändertar tre defensiva operationsplaner från 1979. Undersökningen sker genom att en kvalitativ textanalys leder fram till efterhandskonstruktioner av planernas operationsdesigner. Denna följs av en kvalitativ innehållsanalys för att se hur dessa operationsdesigner omhändertar försvararens möjlighet att avgöra, undvika ett avgörande samt dennes behov av flexibilitet. Resultatet visar att alla designtyper fungerar väl när ett avgörande söks men sämre när ett avgörande försöker undvikas. Behovet av flexibilitet omhändertas bäst i den dynamiska designtypen och någorlunda väl i den traditionella. Båda har dock svårigheter i övergången till det militära slutläget om ambitionen i målsättningarna sänks. De två designtyperna tematisk och mixad, som främst är ämnade för mycket osäkra situationer, omhändertar däremot dåligt de planer som undersökts då mycket av den operativa inriktningen går förlorad. Sammantaget visar undersökningen att genom tillförsel av de nya designtyperna är SPL en bit på vägen mot en allomfattande planeringsmetod, men svårigheten att applicera stabsverktyget operationsdesign på defensiva operationer är ännu inte helt löst.