<p>Jag vill i min uppsats främst lyfta fram dem som internaliserat omgivningens språk trots att det nedvärderar dem. De får möta och lyssna till det språk som Anne-Louise Eriksson formulerat genom främst "Kvinnor talar om Jesus, "Kvinnan som subjekt i feministisk teologi" och "När var och en hör just sitt språk talas". För att ge dem som internaliserat omgivningens språk konstnärlig gestalt och på det viset belysa dem och göra dem mer gripbara har jag använt mig av Toni Morrisons roman "De blåaste ögonen". På detta vis byter jag ut Erikssons målgrupp svenska kvinnliga präster mot en mycket utsatt familj i ett rasistiskt samhälle i Ohio på 1940-talet. Detta gör att jag prövar hennes språk mot en helt annan kontext än den hon vänder sig till. Till hjälp med detta vågstycke har jag tagit Sharon D. Welchs läsning och tillämpning av Toni Morrisons "De blåaste ögonen". Jag vill se detta som en dialog mellan dem där alla förhoppningsvis kan bli berikade genom att mötas och utmanas av varandra.</p>

Jag vill i min uppsats främst lyfta fram dem som internaliserat omgivningens språk trots att det nedvärderar dem. De får möta och lyssna till det språk som Anne-Louise Eriksson formulerat genom främst "Kvinnor talar om Jesus, "Kvinnan som subjekt i feministisk teologi" och "När var och en hör just sitt språk talas". För att ge dem som internaliserat omgivningens språk konstnärlig gestalt och på det viset belysa dem och göra dem mer gripbara har jag använt mig av Toni Morrisons roman "De blåaste ögonen". På detta vis byter jag ut Erikssons målgrupp svenska kvinnliga präster mot en mycket utsatt familj i ett rasistiskt samhälle i Ohio på 1940-talet. Detta gör att jag prövar hennes språk mot en helt annan kontext än den hon vänder sig till. Till hjälp med detta vågstycke har jag tagit Sharon D. Welchs läsning och tillämpning av Toni Morrisons "De blåaste ögonen". Jag vill se detta som en dialog mellan dem där alla förhoppningsvis kan bli berikade genom att mötas och utmanas av varandra.