Antalet organdonatorer i Sverige räcker inte för att täcka behovet för dem som är i behov av organtransplantation. För att kunna bli organdonator krävs att vården vet om den avlidnes vilja. Det säkraste sättet att meddela sin vilja är genom donationsregister. Denna uppsats beskriver en förregistrerad experimentell mellangruppstudie som undersökte om deltagarnas (N = 348) intention till att registrera sig som organdonator påverkas av att få information om en person som är i behov av ett organ, jämfört med statistisk information. Dessutom undersöktes om intentionen påverkas av om det identifierade offret framställs som oskyldig eller icke-oskyldig. Datainsamlingen skedde via pappersenkäter. De mått som användes för intention att registrera sig som organdonator var dels självskattad intention, dels ett beteendemått där deltagarna fick svara på om de ville ha mer information. Resultaten av analysen av datan visade varken stöd för att ett oskyldigt identifierat offer skulle påverka deltagare till högre intention, eller att ett icke-oskyldigt identifierat offer skulle påverka deltagare till lägre intention. Någon signifikant skillnad fanns inte mellan grupperna för något av måtten. Studien gjordes inom ett område som inte är välbeforskat och mer forskning behövs för att kunna dra säkra slutsatser av resultatet. / The number of organ donors in Sweden is not enough to support the demand for those in need of organ transplants. To be able to become an organ donor the health services needs to know the will of the deceased. The surest way to announce one's will is through a donation register. This essay describes a pre-registered experimental between-group study that examined whether the participants’ (N = 348) intention to register as an organ donor is affected by receiving information about a person who is in need of an organ, compared with statistical information. In addition, it was examined whether the intention is affected by whether the identified are presented as innocent or non-innocent. Data gathering was done via paper surveys. The measures used for intention to register as an organ donor were partly a self-assessed intention, and partly a behavioral measure where the participants were to answer if they wanted more information. The results of the analysis of data neither supported that presentation of an innocent identified victim would influence participants to higher intention, nor that a non-innocently identified victim would influence participants to lower intention. There was no significant difference between the groups for any of the measures. The study was conducted in a field that is not well researched. More research is needed to be able to draw any absolute conclusions from the results.