Under de senare mandatperioderna så har andelen rapporterade partibyten i Sverige ökat, både på kommunal och riksdagsnivå. Partibyten utgör en normativ utmaning för demokratiska system då de obstruerar länken mellan väljare och partier. Samtidigt så tillåter partisystemen i de nordiska länderna politiker att byta partier utan formella restriktioner. Mycket få studier har gjorts om varför och vad som får partibyten att ske, speciellt i den nordiska kontexten. Denna uppsats försöker klarlägga de teoretiska samband mellan partisystem och partibyten genom en jämförande analys av de nordiska länderna. Genom att jämföra länder med i stort sett liknande partisystem, men med vissa skillnader gällande fragmentering och väljarvolatilitet, vill man förklara förekomsten av partibyten. Uppsatsen sammanställer befintligt datamaterial för både partisystem och partibyten i den nordiska kontexten för att kunna dra slutsatsen att länder med mer fragmenterade parlament också är mer benägna att uppleva partibyten men hittar inget stöd för att väljarvolatilitet skulle påverka partibyten i de nordiska systemen. Uppsatsen belyser också det rådande forskningsläget för partibyten där brist på systematiska datamaterial försvårar vidare forskning.