Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur stretching i olika former akut påverkar hopphöjd. Vilken akut påverkan har statisk stretching på hopphöjd? Vilken akut påverkan har dynamisk stretching på hopphöjd? Vilka skillnader i hopprestation finns när det gäller den akuta effekten efter statisk och dynamisk stretching? Metod Studien var kvantitativ med en experimentell forskningsdesign och bestod av tre testtillfällen. Bekvämlighetsurval tillämpades och begränsades till 12 friska fysiskt aktiva kvinnor i åldrarna 18-30 år. Varje testtillfälle innehöll en uppvärmning på ergometercykel, tre vertikalhopp, en stretchingintervention (statisk, dynamisk eller kontroll), en aktiv vila på ergometercykel och ytterligare tre vertikalhopp. Vertikalhoppen (squat jump) utfördes på en kontaktmatta som beräknade den totala hopphöjden. De muskelgrupper som stretchades var gluteus maximus, hamstrings, quadriceps femoris och triceps sure. Tiden för den statiska stretchingen var 4 x 30 sekunder (s.) per muskelgrupp. Den dynamiska stretchingen utfördes med gungande rörelser i 1:1 s. cykler under 30 s. Under kontrolltillfället bedrevs ingen stretching alls. Resultat Testpersonernas medelvärde var 22,7  i ålder och 23,9 i BMI. Medelhöjden på hoppen efter den statiska stretchingen minskade signifikant med 5,4 % (p =0,009). Efter den dynamiska stretchingen sågs ingen skillnad i hopphöjd. Ingen skillnad sågs heller i jämförelsen mellan den statiska och den dynamiska stretchingen. Slutsats Resultaten visade att statisk stretching med en total tid på två minuter inte bör utföras innan en maximal hopprestation. Att stretcha dynamiskt hade ingen påverkan på hopprestationen.