Bakgrund: Fibromyalgi är ett kroniskt smärttillstånd som för många personer innebär nedsatt livskvalité. Det är vanligt förekommande att personer med fibromyalgi undviker fysisk aktivitet på grund av sina symtom. Samtidigt finns evidens för att styrketräning som erbjuds av fysioterapeut kan ha en positiv inverkan på smärtan och livskvaliteten för personer med sjukdomen.  Syfte: Att undersöka upplevelser av styrketräning hos personer med fibromyalgi ur ett biopsykosocialt perspektiv.  Metod: Studien är en kvalitativ, semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats. Ett bekvämlighetsurval användes för att rekrytera sex informanter i åldrarna 27–59. Data analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och sju underkategorier. Informanternas upplevelser av styrketräning omfattas av sociala omgivningens påverkan, upplevda effekter, risker, dosering, inställning till och förväntningar på styrketräningen.  Slutsats: Resultat visar att informanterna upplever både kortsiktiga och långsiktiga positiva effekter av styrketräningen, men även risker och hinder. Trots detta finns en generellt sett positiv inställning till träningen, där informanterna hanterar eventuella motgångar genom att tänka på träningens långsiktiga fördelar.  Nyckelord: Fibromyalgi, Fysioterapi, Upplevelser, Styrketräning / Background: Fibromyalgia is a chronic pain condition which for a lot of people means a reduced quality of life. It is common for people with fibromyalgia to avoid physical activity due to their symptoms. There is, at the same time, evidence showing that strength training issued by a physiotherapist can have a positive impact on the pain and quality of life for people with the condition.  Aim: To study experiences of strength training in people with fibromyalgia from biopsychosocial perspective.  Method: The study is a qualitative, semi-structured interview study with an inductive approach. A convenience sample was used to recruit six participants in the ages of 27-59. Data was analyzed using a qualitative content analysis.  Result: The analysis resulted in four categories and seven subcategories. The participants’ experiences of strength training are summarized by the influence of the social environment, experienced effects, risks, dosage, attitude and expectations regarding strength training.  Conclusion: The results of this study show that the participants experience both short- term and long-term positive effects of strength training, but also some risks and obstacles. Despite this fact, there is a generally positive attitude towards strength training, where the participants handle any setbacks by focusing on the long-term benefits.  Key words: Fibromyalgia, Physiotherapy, Experiences, Strength training

Includes bibliographical references / Background: The influence of professionalism has filtered down to junior levels in rugby union. The increased demands on junior professional rugby players has an impact on their fitness characteristics, training load, match load and injury profiles. Although many studies have been conducted on senior rugby union players, not much is known about junior players as they make the transition into the senior ranks. The aim of this study was to describe the training/match load during the pre-season and competitive in-season in a squad of under 19 academy rugby players and then to relate this to the injuries (contact and non-contact) sustained during the different phases of the season. A secondary aim was to measure the physical ability of the players through the season. Methods: Injury and training data from players in the Western Province under 19 Currie Cup squad (n=34) were recorded on a daily basis throughout the rugby season (42 weeks). The training load was represented by the time (minutes) spend in each activity associated with training, conditioning and match play. The players also underwent measurements of body mass, stature, body fat percentage, upper body muscular endurance (pull ups), and muscular strength (1RM bench press), sprint times (10m and 40m) and anaerobic capacity (5 meter shuttle run). All tests were conducted in January and June, which coincided with the beginning of pre-season and the beginning of the competition phase respectively. Results: Over the season 71 injuries were recorded, comprising 17 pre-season injuries, 18 pre-competition injuries and 36 competition phase injuries. There was no difference between the occurrence of contact and non-contact injuries during the different phases of the season. Although there was no significant difference between the injury rates during the different phases of the season, there was a significant difference between the injury rates in training (4.4/1000 player hours) and matches (74.1/1000 player hours). The most common body parts injured were thighs, hip/groin, ankles and shoulders, with injuries to the hand/finger and knee being the most severe. Muscles and ligaments were the structures that got injured the most. The average duration of days to return-to-play after an injury was 17 days. There were significant changes in the physical characteristics of the players in the six months between the test batteries. In addition to getting taller, players generally improved their fitness characteristics with significant improvements occurring in the bench press (8%), pull ups (113%), vertical jump (13%) and the 5 meter shuttle run (6%). Conclusion: The training load of the junior professional rugby players is similar to the load of senior professional rugby players. This represents a sudden increase compared to the previous year when the players were at school. A long-term research project with a database of rugby schools will assist in bridging the gap between the demands of junior rugby and junior professional rugby. Players joining a professional academy system after school need physical, emotional and tactical fast tracking as they are competing in a highly competitive environment for senior professional contracts. This accounts for the relatively high rate of injury throughout the season. Players need to be carefully monitored and managed during the season to detect symptoms reflecting poor adaptation to the training load.

Bakgrund: Efter en höftprotesoperation är det viktigt med träning för att uppnå en optimal funktion. Rehabilitering efter en höftprotesoperation sker tillsammans med fysioterapeut, ofta gruppvis. I dagsläget finns dock begränsad forskning angående deltagarnas upplevelse av fysioterapi-ledd specifik gruppträning efter höftprotesoperation och huruvida gruppträningen upplevs påverka fysisk aktivitet i vardagen Syfte: Studiens syfte var att undersöka patienters upplevelse av specifik gruppträning efter höftprotesoperation och hur deltagarna upplever att gruppträningen påverkar fysisk aktivitet i vardagen. Metod: Studien hade en kvalitativ design med induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes på patienter som aktivt deltog i gruppträning för höftprotesopererade. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet kunde delas upp i sju kategorier och åtta underkategorier. Kategorierna delades upp i följande: ger vägledning och stöd, minskad rädsla, andra deltagares betydelse, underlättande och hindrande struktur, deltagarnas förväntningar, betydelser för fysisk funktion och betydelse för vardagsaktiviteter. Slutsats: Studien visar på att deltagarnas upplevelse av gruppträningen är åtskilliga men att de framförallt speglar det positiva av gruppträningen. Deltagare upplevde att fysioterapeuten som ledde gruppen var av stor betydelse för att lära sig träna. Inga slutsatser kan dras kring informanternas upplevelse av hur gruppträningen har påverkat fysisk aktivitet i vardagen. Nyckelord: Höftprotesoperation, gruppträning, fysioterapi, self-efficacy, rehabilitering

Bakgrund: Främre korsbandsskador är vanligt inom elitinnebandy, och är vanligare hos kvinnor än hos män på grund av anatomiska och hormonella skillnader. Tidigare studier har bevisat att skadepreventiv knäkontrollsträning i form av neuromuskulär och plyometrisk träning har en betydande effekt för att minska risken att drabbas av en främre korsbandsskada. Ingen tidigare forskning har hittats kring hur elitinnebandyspelande kvinnor upplever denna typ av träning. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka elitidrottande innebandykvinnors upplevelser och erfarenheter av skadepreventiv knäkontrollsträning med avsikt att undvika främre korsbandsskada. Metod: En kvalitativ intervjustudie av explorativ design med induktiv ansats användes, där sex elitidrottande innebandykvinnor rekryterades till studien genom ändamålsenligt bekvämlighetsurval. Dataanalysen genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys med manifest abstraktionsnivå. Resultat: Dataanalysen utmynnade i sju olika kategorier där olika upplevelser och erfarenheter delades in. Dessa var kunskap och förståelse, tidigare skador, lagsammanhang, fysisk och psykisk påverkan på spelaren, inställning till genomförande, teamets inverkan samt regelbundenhet. Slutsatser: Resultatet påvisades att erfarenheter och upplevelser kring knäkontrollsträning påverkar om, när och på vilket sätt deltagarna utför knäkontrollsträning i nuläget. Utifrån nyckelbegreppen i HBM kan faktorer som spelar en avgörande roll för att skadepreventiv knäkontrollsträning ska bli genomförd förklaras. / Background: In floorball it is a common occurrence to injure the anterior cruciate ligament, and it is more common in women than men due to differences in anatomy and hormones. Previous studies shows that preventive knee control exercise with neuromuscular and plyometric exercises is significantly effective to reduce the risk of injuring the anterior cruciate ligament. No previous research has been found about how women who plays in elite floorball teams experience this kind of exercise. Aim: The aim of this study is to investigate how women who plays in elite floorball teams perceive and what experiences they have of preventive knee control exercise in purpose to avoid an anterior cruciate ligament injury. Method: A qualitative inductive interview study of exploratory design was used, where six women who plays in elite floorball teams was recruited through purposeful and convenient sampling. The data analysis was categorized according to a qualitative content analysis with a manifest level of abstraction. Result: The data analysis resulted in seven categories where different perceptions and experiences was classified. These were knowledge and understanding, previous injuries, team relations, physical and psychological influence on the player, approach to implementation, influence of the team and regularity. Conclusion: The results showed that perceptions and experiences about knee control exercise influence if, when and how the participants implement that kind of exercise. From the keywords in HBM factors that plays an essential role when it comes to implementation of knee control exercise can be explained.

No description available.

Sammanfattning:  Fysioterapi kan vara betydelsefullt för patienter med psykisk ohälsa eftersom fysioterapeuten genom kroppsmedvetande behandlingsmetoder kan hjälpa patienten att våga möta kroppen och erbjuder patienter utöver medicinering och samtalsterapi ytterligare ett behandlingsalternativ. Studier visar på att patienter med psykisk ohälsa ställer krav på fler aspekter än bara den fysiologiska kunskapen hos fysioterapeuten.  Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka fysioterapeuters bemötande av patienter med psykisk ohälsa och få en större förståelse för hur fysioterapeuter förhåller sig och behandlar denna patientgrupp. Delsyften var att undersöka betydelsefulla faktorer såsom egenskaper hos fysioterapeuten samt hur de främjar motivation hos patienten.  Metod: Tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes. Informanterna var alla  kvinnliga fysioterapeuter med minst sex månaders arbetserfarenheter inom psykiatrisk vård. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterar i temat Skapa samspel genom dialog och främja drivkraft till förändring. Temat baseras på fyra kategorier: Möjliggöra kommunikation, Motivera patienten till eget ansvar, Kroppen som redskap i mötet och behandlingen, Fysioterapeutens flexibilitet i mötet och utifrån patientens behov. Resultatet visar att mötet behöver situationsanpassas genom kommunikation för att utreda patientens insikt och motivation. Att använda kroppen som en del i behandlingen är värdefullt för att sammanföra det psykologiska och fysiologiska tillståndet. Vissa egenskaper hos fysioterapeuten är av betydelse för att skapa tillit såsom att vara närvarande och göra sig mänsklig.                                                                                                                    Konklusion: Fysioterapeuten behöver vara inkännande och kunna situationsanpassa mötet med patienter med psykisk ohälsa för att utreda insikt och motivation. Delmål och skriftliga avtal kan vara användbara motivationsstrategier, liksom egenskaperna tålamod och flexibilitet hos fysioterapeuten.

Introduction: Previous studies have examined the performance enhancing effects on training volume by inter-set palm cooling. No previous studies have measured average velocity to determine the increases in performance by utilizing palm cooling in a near maximal bench press. Purpose: The purpose was to investigate whether palm cooling increases the performance in the barbell bench press, tested at a near-maximum effort corresponding to 85% of an estimated repetition maximum (1RM) in a population of experienced powerlifters at the sub-elite level. Methods: This study used a randomized experimental crossover design. Five male and three female subjects performed a set of four repetitions on a load of 85% of the estimated 1RM, with the goal of a rating of perceived exertion (RPE) estimated at 9. Participants were randomized to either 1; holding in a cooled metal cylinder (CMC) at -18°C or 2; as a control a non-cooled metal cylinder (NCMC) at 21°C. At the next test session, subjects held the opposite cylinder from the first session. Participants were instructed to hold the cylinder for up to one minute. When the cold metal cylinder was held the subjects rated perceived discomfort on the Borg CR-10. The tests were performed separated by six days. Data was collected with Musclelab Encoder. Results: Palm cooling had a positive effect on the mean percentage difference in average velocity with 16%; P=0.06; Cohen’s D=0.88 being the highest difference during the fourth repetition. Likewise, the stability of the cooling effect was also confirmed regardless of individual absolute strength as average power resulted in a mean percentage difference of 14.6%; P=0.1; Cohen’s D=0.65 of the fourth repetition. No statistical significance was observed between any repetition.  Conclusions: Palm cooling could have a possible effect to increase overall performance during a four-repetition set of 85% of 1RM. / Introduktion: Tidigare studier har undersökt prestationshöjande effekter på träningsvolymen genom inter-set nedkylning av handflatan. Inga tidigare studier har uppmätt medelhastigheten för att bestämma förbättring i prestation genom att använda nedkylning av handflatan i en nära maximal bänkpress. Syfte: Syftet var att undersöka om nedkylning av handflatan ökar prestationen i skivstångsbänkpress, testad vid en nära maximal ansträngning motsvarande 85% av ett uppskattat ett repetitionsmaximum (1RM) i en population av erfarna styrkelyftare på sub-elit nivå. Metoder: Denna studie använde en randomiserad experimentell crossover-design.Fem manliga och tre kvinnliga försökspersoner utförde ett set om fyra repetitioner på en belastning av 85% av uppskattad 1RM med mål på en upplevd ansträngning (RPE) skattad till 9. Deltagarna randomiserades till att vid första tillfället antingen 1; hålla i en kyld metalcylinder (CMC) vid -18°C eller 2; som kontroll en icke-kyld metalcylinder (NCMC) vid 21°C. Vid nästa test tillfälle fick personerna hålla i motsatt cylinder från första tillfället. Deltagarna instruerades att hålla i cylindern i upp till en minut. När deltagarna höll i den kylda metalcylindern fick de uppskatta upplevt obehag på Borg CR-10 skalan. Testerna utfördes separerade med sex dagars mellanrum. Data samlades in med Musclelab Encoder. Resultat: Nedkylning av handflatan medförde positiv effekt på genomsnittlig procentuell skillnad i medelhastighet. Den största skillnaden uppvisades vid den fjärde repetitionen och uppgick till 16%; P = 0.06; Cohens D = 0.88.  Potentieringen tycktes vara oberoende individens maximala styrka eftersom genomsnittlig effekt (Watt) resulterade i en genomsnittlig procentuell skillnad på 14,6%; P = 0,1; Cohens D = 0,65 under den sista repetitionen.Ingen statistisk signifikant skillnad observerades under någon av repetitionerna. Praktisk implikation och slutsatser: Effekten av nedkylning av handflatan tycks kunna vara ett användbart verktyg för att öka den totala prestationen under ett set med fyra repetitioner på 85% av 1RM.

Introduktion Tidigare studier har visats att nedkylning före intensivt muskelarbete kan påverka prestation. Litteraturen är dock tvetydigt om nedkylning har positiva eller negativa effekter på prestation, men det finns stöd för att en kort och intensivt nedkylningsprotokoll påverkar prestation positivt. Nedkylning har visats påverka både maximal styrka och styrkeuthållighet. Det framgår dock inte i tidigare litteratur om det är styrka eller styrkeuthållighet som påverkas mest av kyla.    Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur kort nedkylning av handflatan näst intill smärtgräns inför test av maximal greppstyrka och greppstyrkeuthållighet påverkar maximal styrka och styrkeuthållighet. Metod: Denna studie använde en randomiserad experimentell crossover-design. 16 deltagare rekryterades genom ett bekvämlighetsurval bland friska tränings vana individer mellan 19-27 år. Deltagarna fick utföra tre maximala kontraktioner per hand med Grippit® handdynamometer vid två testtillfällen. De fick sedan uppskatta sin upplevda ansträngning genom Borg CR-10 skalan. Ett slumpmässigt val gjordes vid testtillfälle ett om deltagarna fick börja med att under en minut hålla i en metallcylinder som antingen var nedkylt vid -18°C eller rumstempererade 21°C. Deltagarna fick uppskatta graden av upplevd smärta med samma Borg CR-10 skala. Proceduren upprepades sju dagar senare. Statistiska analys med Wilcoxons teckenrangtest och signifikansnivån sattes till P<0.05.   Resultat: Nedkylning av handflatan inför test av muskelprestation i handgreppet medförde ingen statistisk signifikanta (p=0.74) effekter på den genomsnittliga procentuell skillnad mellan betingelse kyla och icke kyla avseende maximal styrka och styrkeuthållighet. Konklusion Resultaten från denna studie visade inte hur greppstyrka och styrkeuthållighet påverkas av kyla. Att testa båda attributerna med samma test verkar inte vara adekvat för att kunna bäst undersöka hur de påverkas av ett kort intensivt nedkylningsprotokoll. I framtida studier bör antingen fler cylindrar användas eller en alternativ metod där maxstyrka och uthållighet testas separat.

Introduktion: Mental ohälsa är globalt sett ett växande problem och behandlingsbehovet är stort. I Sverige är stressrelaterad ohälsa numera vanligare än muskuloskeletala besvär som tidigare varit den ledande orsaken till långtidssjukskrivning. Fysisk aktivitet har visat positiva effekter för personer med stressrelaterad ohälsa och många av deras symtom förknippas med fysisk inaktivitet, därför är fysioterapeutens roll viktig för denna grupp. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa. Metod: Detta är en kvalitativ studie där datainsamling skett genom intervjuer med fem fysioterapeuter som mött personer med stressrelaterad ohälsa och som arbetar inom primärvård och företagshälsovård. Intervjuerna granskades och tolkades genom kvalitativ innehållsanalys där datan delades in i meningsenheter, koder, kategorier och till slut ett tema. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorierna; Skapa trygghet och kommunikation i mötet, Individanpassad fysisk aktivitet, Motivera individen till eget ansvar i rehabiliteringen, Teamarbete, handledning och utbildning bidrar till rehabiliteringen. Konklusion: Fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av att ge råd och rehabilitering vid stressrelaterad ohälsa var att utgå från individens situation och hitta aktiviteter individen finner glädje i att utföra. Individen behöver ta eget ansvar i sin rehabilitering och fysioterapeuten finns där som stöd. Handledning, ingå i team och utöka utbildning och kunskap bidrar till rehabiliteringen av personer med stressrelaterad ohälsa.

Bakgrund: Fysisk inaktivitet är i dagsläget ett stort problem och fysioterapeuter har bra möjligheter till att påverka det. Som fysioterapeut med beteendemedicinsk inriktning jobbar man med att stödja en beteendeförändring för att patienten ska nå sin delaktighet och aktivitetsmål samt bättre hälsa. Detta kan göras både hälsofrämjande, sjukdomsförebyggande och rehabiliterande/habiliterande. Det finns inte mycket forskning i dagsläget kring fysioterapeuters upplevelser av att stödja beteendeförändringar hos fysiskt inaktiva och rehabiliteringspatienter. Syfte: Syftet med arbetet är att undersöka fysioterapeuters upplevelser av att stödja beteendeförändringar hos fysiskt inaktiva och rehabiliteringspatienter. Metod: En kvalitativ studie utfördes med en induktiv ansats. Sex stycken fysioterapeuter intervjuades genom semistrukturerade intervjuer och analysen av materialet gjordes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Upplevelserna hos informanterna mynnade ut i sex huvudkategorier och trettioen underkategorier. Dessa huvudkategorier var skillnad i att stödja beteendeförändring mellan fysiskt inaktiva och rehabiliteringspatienter, faktorer hos patienten som underlättar beteendeförändring, saker fysioterapeuten gör för att stödja beteendeförändring, fas/stadie påverkar förändringen, faktorer hos patienten som försvårar beteendeförändring samt kliniska svårigheter att stödja beteendeförändringar. Slutsatser: Syftet är att undersöka fysioterapeuters upplevelser av att stödja beteendeförändring för fysiskt inaktiva och rehabiliteringspatienter anses ha besvarats. Däremot har mättnad ej uppnåtts och överförbarheten är låg i och med antalet informanter. Mer forskning behövs inom området för att dra ytterligare slutsatser kring ämnet. Nyckelord: Beteendeförändring, fysioterapeuter, fysisk aktivitet, fysisk inaktivitet.