Fotboll är en mycket komplex idrott, där spelarna måste ha goda fysiska kvaliteter. En egenskap som blivit allt viktigare de senaste åren är snabbhet. Unga spelare har goda förutsättningar för att träna upp sin snabbhet. Tidigare studier har visat att såväl snabbhet som spänst kan förbättras på sex veckor hos unga fotbollsspelare, genom ett träningsprogram kombinerat av plyometrisk träning och sprint. Syftet med den här studien var att undersöka effekten av sex veckors kombinerad sprint- och plyometrisk träning på olika fysiska förmågor, hos unga, fotbollsspelande män. Ett fotbollslag ingick i studien, där hälften utgjorde interventionsgrupp (n=9; ålder: 16,4±0,6 år; längd: 178,9±6,6 cm; vikt: 71,3±13,6 kg; fettprocent: 21,9±6,7) och hälften kontrollgrupp (n=10; ålder: 16,2±0,9 år; längd: 177,3±9, 1 cm; vikt: 68,5±9,0 kg; fettprocent: 21,4±3,5). Interventionsgruppen utförde träningsprogrammet två gånger per vecka i sex veckor, i samband med den vanliga fotbollsträningen, medan kontrollgruppen endast utförde vanlig fotbollsträning. Efter träningsperioden hade interventionsgruppen signifikant förbättrat sina sprinttider på sträckorna 10-20 meter (-1,63 %) och 20-30 meter (-1,56 %), medan inga signifikanta skillnader kunde noteras i kontrollgruppen. Studien visar att det går att förbättra snabbheten på så kort tid som sex veckor. Studien visar samtidigt att lag på en lägre nivå kanske inte är redo för den här typen av träning. En tränare måste därför se över sin situation innan snabbhetsträning inkorporeras i det vanliga programmet.

Judo är en kampsort där snabba riktningsförändringar, explosiva tekniker och koordination är viktiga framgångsfaktorer. Traditionell judoträning syftar inte till att träna specifika förmågor, utan mer att skapa en helhet där kroppens muskler samarbetar optimalt för att genomföra komplexa tekniker. Explosivitet är en viktig fysiologisk egenskap för att lyckas inom judo, för att vinna över sin motståndare krävs snabba och starka tekniker. Plyometrisk och explosiv styrketräning är metoder som har vetenskapligt stöd och används för att förbättra explosivitet och vertikal hoppförmåga. Vilken av dessa två träningsmetoder som är effektivast för judokas är outforskat. Syftet med denna interventionsstudie var att under en fem veckors interventionsperiod undersöka dessa två träningsmetoder och dess effekter för judokas. Deltagarna delades in i två grupper, en grupp utförde tre plyometriska övningar två gånger i veckan och den andra gruppen utförde tre styrketräningsövningar med explosivt utförande vid två tillfällen i veckan. Studien visade på en ökning i vertikal hoppförmåga för båda grupperna där plyometrigruppen ökade 6,5cm sammanlagt och gruppen som tränade explosiv styrketräning ökade 13cm. Den grupp som tränade explosivt visade på en större förbättring i den vertikala hoppförmågan men förändringen var inte signifikant (p=0,058), skiljt från plyometrigruppen som fick ett signifikant resultat (p= 0,041). Spänst och vertikal hoppförmåga baseras på kombinationen av maximal styrka och snabbhet, explosiv styrketräning är på grund av det effektiv för båda dessa. Även om p-värdet för den explosiva gruppen inte var signifikant var det så pass nära att jag vågar utgå ifrån att den träningen skulle kunna ha en god effekt. Att båda metoderna är effektiva är det ingen tvekan om, dock var differensen mellan grupperna inte signifikant (p=0,19) så inga slutsatser kan dras kring om den ena metoden är mer effektiv än den andra. Resultatet är inte enbart intressant för judokas utan även andra sporter där spänst är viktigt, framförallt för individer som tävlar, det kan bidra till ett bra träningsupplägg under försäsong eller inför tävling. Intressanta studier för framtiden skulle vara att ha fler deltagare, använda fler variabler så som längd, ålder och istället för ett Sargeant Jump Test, utnyttja datateknik för att få mer exakta testvärden.

Gymnastik är en sport som kräver bra sprint-och hoppförmåga. Det är känt att högre sprinthastigheter kan leda till högre vertikal hopphöjd, ett måste för svårare gymnastiska moment. Plyometrisk träning är principen om högintensiva hoppövningar som tillämpar Stretch Shortening Cycle (SSC). En förbättrad SSC-förmåga kan bidra till ökad kraftutveckling och förmågan att uppnå högre vertikal hopphöjd och sprinthastigheter. Syftet med studien var att undersöka om det fanns samband mellan vertikala hopphöjden och sprinttiden vid 30 meter hos unga kvinnliga gymnaster. Sexton kvinnliga gymnaster testades i vertikal hopphöjd genom Squat jump (SJ), Countermovement jump (CMJ) och Free jump (FJ) och sprint 30 meter, varav femton gymnasters resultat har analyserats. För att studera sambandet mellan SJ, CMJ, FJ och sprinttiden vid 30 m gjordes korrelationer (Spearman, rs). En korrelation mellan 0.4 och 0.6 är medelstarkt, allt där över är starka korrelationer och allt under är svaga korrelationer. Samtliga hopp visade på en stark negativ korrelation med sprinttiden vid 30 meter, SJ rs= - 0,68, CMJ rs= -0,76, FJ rs= -0,69. Starkaste korrelationen fanns mellan CMJ och 30 meter sprint. Den starka negativa korrelationen tyder på att en högre vertikal hopphöjd har ett starkt samband med sprinthastigheten.