Syftet med den här uppsatsen är att undersöka clownens betydelser i konstnären och regissören Alejandro Jodorowskys psykomagiska autobiografi Poesía sin fin (2016). Uppsatsen önskar även vidga förståelsen av hur filmmediet kan användas som verktyg för att bearbeta emotionella skador och trauman. Filmmediet inrymmer möjligheter att skapa bilder som kan beröra oss på många olika plan. Jodorowsky använder mediet specifikt för att skapa psykomagiska akter, akter som skapar möjlighet för läkning. De två karaktärer som Jodorowskys egen person pendlar mellan i sin autobiografi Poesía sin fin är poeten och clownen. Clownen kommer här att undersökas då han står i tydlig kontrast mot den poet som är Jodorowskys vardagliga alter ego i resten av filmen. Genom ett analysera två scener i Poesía sin fin kommer jag besvara frågorna:Vad representerar clownen i scenerna ”Mötet med Zanahoria” och ”Cirkus”?På vilka sätt bidrar clownfiguren till Jodorowskys läkningsprocess?