I världens omvandling mot en bioekonomi kommer lignocellulosa material spela en stor roll i ersättningen av fossila resurser. Lignin är den mest tillgängliga källan av förnybara och naturligt förekommande aromatiska ämne och den utgör 15–30% av ved. Det lignin som är för nuvarande tillgängligt i marknaden är begränsat i sina appliceringar på grund av ämnets komplexa och outforskade kemisk struktur. I ett försök att bidra till ’lignin-först’ bioraffinaderi konceptet, undersöker detta arbete effekten av urea och karboxymetylering som förbehandlingsmetoder på utbyte av lignin såväl som de kemiska och fysiska egenskaperna av lignin. Karaktäriseringstekniker som Fourier-transform infra-red och nuclear magnetic resonance spectroscopy används för att analysera den kemiska strukturen av ligninet efter extraktion. Det resulterade i att båda förbehandlingsmetoder ökade utbytet av lignin med mellan 1% och 16%. Urea förbehandlingen hade ingen effekt på den kemiska strukturen av varken fibrer eller lignin. Men, karboxymetylering förbehandlingen ändrade i kemiska strukturen av lignin genom att lägga till karboxymetyl-grupper i både den alifatiska och den fenoliska regionen. Medans att öka förbehandlingstiden ökade utbyte i båda förbehandlingsmetoder, hade detta effekten att minska mängden kvantifierbara bindningar mellan enheterna för karboxymetylering förbehandlingen. Dessa diskuterade metoder har potential att användas i valorisering av lignin. / In the world’s transformation towards a bioeconomy, lignocellulosic biomass plays a key role as a substitute for fossil-based resources. Lignin is the most abundant source of renewable and naturally occurring aromatics and it constitutes 15-30% of lignocellulosic biomass. The technical lignin currently available on the market is limited in its applications because of its complex and poorly understood chemical structure. To contribute to the lignin-first biorefinery concept, this work investigates the effect of urea and carboxymethylation pretreatments on the yield as well as the chemical and physical properties of lignin. Characterization techniques such as Fourier-transform infra-red and nuclear magnetic resonance spectroscopy were utilized to analyze the molecular structure of the lignin product after extraction. It was shown that both pretreatment methods resulted in higher yields between 1% and 16%. The urea pretreatment had no effect on the chemical structure of the fibers nor the lignin. However, carboxymethylation altered the chemical structure of the lignin by adding carboxymethyl groups in both the aliphatic and phenolic regions. While increasing the pretreatment time increased the yield for both pretreatment methods, in the case of carboxymethylation it reduced the amount of quantifiable inter-unit linkages. Overall, the pretreatment methods discussed have potential use for lignin valorization.

There are numerous advantages of replacing traditional non-biodegradable synthetic plastics with bio-based plastics. Starch is globally available, cheap, renewable, and biodegradable. However, starch has a poor product performance and is relatively difficult to process, as conventional melt processing techniques cannot be used. By introducing thermoplastic properties to starch, the mechanical properties and processability can be enhanced. The aim of the project was to modify starch and give it thermoplastic properties. The implementation of this included various experiments, where aromatic, cyclic and aliphatic side groups were added to the biopolymer. The effect of the different side groups provided valuable insight into how the material properties changed. Subsequently, the thermoplastic properties of the modified starch were analyzed by different analytical methods, including Fourier-transform infrared spectroscopy (FTIR), Thermogravimetric analysis (TGA) and Differential Scanning Calorimetry (DSC). In conclusion, the TGA showed lower thermal stability in the functionalized starch compared to native starch. Some indications of thermoplastic behavior were observed from the DSC. Trade-off between functionality and thermostability needs to be overlooked when aiming to increase thermoplastic behavior and future work should explore TEMPO oxidation, to obtain better results from the TGA. / Det finns många fördelar med att ersätta traditionella, icke-biologiskt nedbrytbara syntetiska plaster med biobaserade plaster. Stärkelse är globalt tillgängligt, billigt, förnybart och nedbrytbart. I nuläget har stärkelse dock en bristande produktprestanda och är relativt svår att bearbeta eftersom konventionella smält bearbetningstekniker inte kan användas. Genom att ge stärkelse termoplastiska egenskaper kan man förbättra de mekaniska egenskaperna och bearbetbarheten. Syftet med projektet var därför att modifiera stärkelse och introducera termoplastiska egenskaper. Genomförandet av detta innefattade flera olika experiment där aromatiska, cykliska och alifatiska sidogrupper tillsattes till stärkelsen. Effekten av de olika sidogrupperna gav värdefull insikt i hur materialegenskaperna förändrades. Därefter analyserades de termoplastiska egenskaperna hos den modifierade stärkelsen med olika analytiska metoder, inklusive Fourier-transform infrared spectroscopy (FTIR), Thermogravimetric analysis (TGA) och Differential Scanning Calorimetry (DSC). Slutsatsen var att TGA visade en lägre termisk stabilitet hos den funktionaliserade stärkelsen jämfört med i den naturliga stärkelsen samt att vissa indikationer på termoplastiskt beteende observerades med hjälp av DSC analysen. En avvägning mellan funktionalitet och termisk stabilitet bör tas i beaktande i strävandet efter att öka termoplastiskt beteende. Framtida arbete inom ämnet rekommenderas att utforska TEMPO-oxidation för att uppnå bättre resultat från TGA.

Fibers are interesting materials alternative to replace conventional fossil-based plastics, as they are bio-based and do not lead to CO2 emissions. Due to their limited ductility, it is difficult to use them to make complex three-dimensional shapes. This problem has already been addressed in previous research studies but the processing conditions used here were never tried before. In this thesis, the incorporation of low molecular plasticizers onto the fibers is investigated to obtain a more ductile fiber-based material. More precisely, Paper and Fiber Research Institute (PFI) refining is used to mechanically treat the fibers and help the sorption of glycerol, urea, polyethyleneglycol (PEG), or polyvinylalcohol (PVA), followed by the formation of sheets from the modified pulp. However, it has been found that only small amounts of plasticizers were retained by this process. The refining itself on the fibers without additives enhanced fibrillation and developed mechanical bonding between the fibers, which resulted in increased strength and ductility. Also, the hot pressed (HP) drying technique was found to yield denser and stronger papers, compared to the non-pressed (HP) drying technique. As a comparison, the incorporation of plasticizers through ultrasonication and its effect on the paper properties were also considered from a previous study within the same research group. It has been found that this mechanical treatment retains more plasticizers than refining but yields different paper properties (especially an increased ductility). All these results suggest that PFI refining should be studied more in-depth by performing at least one process optimization cycle where less dilution takes place. / Fibrer är ett intressant, alternativt material att ersätta konventionella, fossila plaster. Men deras begränsade plasticitet gör det svårt att forma mer avancerade tredimensionella former. Detta problem har man adresserat i tidigare forskning, men bearbetningsförhållandena utvärderade i denna studie har inte testats tidigare. I denna uppsats studeras integrering av små molekylära mjukgörare in i fibrer för att framställa ett mer plastiskt, fiber-baserat material. Mer precist, Papirforskninginstituts (PFI) bearbetning används för att mekaniskt bearbeta fibrerna och underlätta sorption av glycerol, urea, Polyethylenglykol (PEG) och Polyvinylalkohol (PVA) följt av arkning av den bearbeta pappersmassan. Det har visats att i denna process bibehålls endast små mängder av mjukgörare på fibrerna. Dock har den mekaniska bearbetning i säg effekt på fibrerna, då den leder till defibrillering, och förstärker interaktionerna mellan fibrerna vilket leder till ett starkare och segare material. Utöver det, visar studien att värmepressningen (HP) som torktekning ger ett mer homogent resultat gällande arkens kvalitet. Som jämförelse användes en tidigare studie av samma forskargrupp som använt ultraljudsbehandling som medel att inkorporera mjukgörare och hur den behandlingen påverkade arken. Den behandlingen leder till högre retention av mjukgörare vilket leder till andra pappersegenskaper, speciellt högre duktilitet. Dessa studier visar att PFI bearbetningen behöver studeras i mer detalj för att se om det är en lämplig bearbetningsmetod och därför bör minst en till cykel med optimeringar göras för att se om högre halt mjukgörare kan bibehållas.

Synthesized polymer from bio-based and renewable resources reported as an attractive substitution for fossil-fuel based polymers. Therefore, this work has focused on using sustainable material for production of elastomers to reduce the environmental impact of fossil-based elastomers and overcome the shortage of non-renewable fuels. In this research (as thesis work) bio-based elastomers (resins synthesized by reacting of lactic acid with 1,4-butanediol in presence of toluene and methanesulfonic acid as solvent and catalyst, respectively. To trace the reaction, the Fourier transform infrared (FT-IR) spectrometer was used for structural characterization of the products. Furthermore, the degree of reaction followed by measuring of the acid value using alkali titration method. To achieve the desirable results, both condensed resins were reacted with caprolactone for ring opening polymerization. The produced resins were finally functionalized using methacrylic anhydride and the structures and thermal properties of the produced resin were characterized using FT-IR, DSC and TGA. In addition, the viscoelastic properties of the resins were investigated using dynamic mechanical analysis (DMA); and elasticity and viscosity of the elastomers measured using tensile testing machine and viscometer, respectively. The important result such as viscosity showed the resin with chain length n= 5 had higher viscosity when compared to the resin chain length n=3. This makes the resin (n=5) suitable for applications that need high viscosities. The resin with chain length n=3 had lower viscosity that is suitable for processing at room temperature. Furthermore, the tensile strength results show maximum elongation for resin with chain length n=3 is almost double compared to resin with chain length n=5. The results showed that these bio-based resins are compatible with petrochemical-based resins, due to desirable rubbery properties, melting temperature, also acceptable viscosity, and other good mechanical properties as will be mentioned below.

Plast ger otroliga möjligheter i form av stor variation för materialanvändning. Tyvärr sker det dock på bekostnad av miljön då de ackumuleras i naturen. En kompromiss mellan hållbarhet och fortsatt plastanvändning skulle kunna vara att använda biomassa som fyllnadsmaterial i plastkompositer istället för plast. Detta skulle i sin tur minska mängden plast och öka användningen av förnybara råvaror. Naturligtvis måste de mekaniska och termiska egenskaperna också vara av acceptabel kvalitet för materialtillämpningar och helst även erbjuda någon form av uppgradering av det redan existerande materialet. Ett potentiellt fyllnadsmaterial är Woodmer, en LCC (lignin kolhydrat komplex) som produceras av Ecohelix. Woodmers förmåga att agera som ett termoplastiskt kompositmaterial analyserades och jämfördes med de respektive jungfruliga termoplasterna. Tre olika plaster används som bas för kompositerna och dessa plaster var akrylnitril-butadien-styren (ABS), polymjölksyra (PLA) och lågdensitetspolyeten (LDPE). Resultaten visar att det är möjligt att skapa homogena Woodmer/termoplast kompositmaterial. När det gäller de termiska egenskaperna, så gav inte UL 94 någon brandklassificering på materialen, några positiva effekter observerades i TGA och resultaten från DSC var mestadels oförändrade jämfört med respektive jungfrulig plast. Dragprovning visade å andra sidan att de mekaniska egenskaperna påverkas negativt av högre Woodmer tillsatser men effekten varierade kraftigt mellan de olika plasterna då LDPE var minst påverkad och PLA mest påverkad. Framtida forskning bör fokusera på att tillverka material genom dubbelskruv extrudering eftersom det tyvärr fanns problem med blandningen i enkelskruv extrudering. Ytterligare forskning kring materialens morfologi, löslighet och så vidare krävs också för att se om kompositerna är lämpliga material eller om det finns några oförutsedda problem. / Plastics provide incredible opportunities in the form of great versatility for material usage. However, this comes at the cost of environmental issues as they accumulate in the environment. Therefore a compromise between sustainability and continued plastic usage is to use biomass as a filler material in plastic composites instead of virgin plastics. This would in turn reduce the amount of plastic and increase the usage of renewable raw materials. Of course the mechanical and thermal properties must also be of acceptable quality for material applications and preferably even offer some form of improvement to the preexisting material. One potential biomass filler material is Woodmer, a LCC (lignin carbohydrate complex) produced by Ecohelix. The viability of Woodmer as a thermoplastic composite material was analysed and compared to virgin thermoplastics. Three different plastics were used as basis for the composites and these plastics were Acrylonitrile-butadiene-styrene (ABS), polylactic acid (PLA) and low density polyethylene (LDPE). The results show that it is possible to create homogenous Woodmer/thermoplastic composites. As for the thermal properties, while the UL 94 provided no flame classification on the materials some positive effects were observed in TGA and the results from the DSC were similar to the virgin plastics. The tensile test on the other hand showed that the mechanical properties were negatively affected by increasing Woodmer additions but the effect varied substantially between the different plastics as LDPE was the least affected and PLA the most affected. Future research should focus on making the materials through twin screw extrusion as there were unfortunately issues with the mixing from single screw extruders. Further research regarding the materials morphology, solubility and so forth are also required to see if the composites are suitable materials or if there are any unforeseen issues.

Lösligheten av xylaner utvunna från trä undersöktes med Dynamisk Ljusspridning i syfte att observera eventuella förändringar i hydrodynamisk volym och ζ-potential. Xylaner extraherade från bok, björk och gran användes, där alkalisk extraherad bok erhölls kommersiellt och prover från björk och gran extraherades i förhand med subkritiskt vatten och alkalisk extraktion. Proverna analyserades vid koncentrationerna 1 g/L respektive 20 g/L. Förändringar i pH observerades stegvis med titrering av 1 g/L prover och förändringar över tid vid konstant pH observerades upp till en vecka efter upplösning. 20 g/L proverna undersöktes över tid vid bestämda pH enligt samma process för 1 g/L för både filtrerade och ofiltrerade prover. En undersökning av utvalda filter genomfördes där stora variationer observerades mellan det olika arterna men även mellan filtrens porstorlek. Med dynamisk ljusspridning observerades att populationer av högsta molekylvikt avlägsnades, där inverkan var störst för proven med lägst total koncentration och för högre koncentration efter en vecka. SEC visade att även populationer med mindre molekylvikt avlägsnades som medför att aggregering av proven kan ha förekommit, vilket kan ha förhindrat passingering genom filtren. Med några få undantag, samtliga provers hydrodynamiska volym visades vara heterogena, med endast små ökningar vid ökning i koncentration och icke-signifikanta förändringar över tid och med varierande pH. ζ-potentialvärdena visade markanta förändringar och tydliga trender med ändringar i pH och koncentration, där minskande pH och ökande koncentrationer resulterade i minskad stabilitet i lösning. Över tid ökades absolut ζ-potentialen för de prover med högre koncentration för alla pH miljöer. Filtrering av 20 g/L proverna resulterade i högre initial ζ-potential men efter en vecka ökade stabiliteten för de ofiltrerade till något högre slut ζ-potential för ofiltrerade. / The solubility of wood xylans was investigated using Dynamic Light Scattering to calculate number-average size and ζ-potential of samples in aqueous solution. The sources of xylan were a commercial alkaline extracted beech glucuronoxylan as well as pre-prepared samples of birch glucuronoxylan and spruce arabinoxylan, extracted using subcritical water extraction and alkaline extraction. The samples were analysed at concentrations of 1 g/L and 20 g/L, where the lower concentration samples were analysed at varying pH using titration and set pH over the span of hours and finally up to a week after preparation. The higher concentration samples were observed at set pH following the same procedure as the lower concentration for both filtered and unfiltered samples. An analysis of the filtration of 1 g/L samples was conducted by freeze-drying and weighing the samples before and after using 0.2 μm and 1.2 μm filters. These were then compared to unfiltered samples to evaluate the loss of total mass after filtration. The results of this investigation found significant variance between the samples and filters selected. Comparisons of filtered and unfiltered samples consistently showed that the filtration removed higher molecular weight portions of the samples, the most significant differences being observed at lower concentrations and higher concentration after 1 week. SEC analysis showed that not only larger molecular weight fraction but all the observed populations were removed during filtration, indicating that aggregates could be present, inhibiting the smaller molecular weight fractions from passing through. The size measurements showed that the vast majority of samples were heterogeneous in nature and with a slight increase in number-average size with increasing concentration and little change when varying both pH and over time. ζ-potential measurements showed substantial changes in stability when varying pH, coinciding well with predicted pKa values and generally decreased stability at higher concentrations. For higher concentrations lower initial absolute ζ-potential values were observed for both filtered and unfiltered however over time the unfiltered samples showed slightly greater increases for all measured pH values.

Sammanfattning på svenska: Billacker är exponerade för solljus och nederbörd under hela lackens livslängd. Lacker behöver motstå faktorer i omgivningen som påverkar nedbrytningen för att leva upp till högt ställda visuella krav.  Metoder för att bromsa nedbrytningsprocesser kan utvecklas med hjälp av analys av nedbrytningen av lackerna. Målet med detta arbete är att utvärdera möjliga analysmetoder och experimentella tillvägagångssätt för att analysera kemiska nedbrytningsprocesser i akrylat-melamin- och akrylat-isocyanatsystem.  Akrylat-melamin- och akrylat-isocyanatsystem har i denna uppsats studerats med olika analysmetoder. Resultaten visar att FTIR (Fourier Transform Infrared) spektroskopi med dämpad totalreflektion (FTIR-ATR) detekterar kemiska förändringar tidigare än andra metoder, såsom glansmätningar, kulörmätningar och ljusoptiskt mikroskop.  Tecken på hydrolys och fotooxidation observerades med FTIR-ATR i ett tidigt skede av accelererad provning. Två beräkningssätt, fotooxidationsindex (POI) och melaminförlust, visade på kemiska förändringar i lackerna. Billacker med röd kulör uppvisade de allvarligaste tecknen på nedbrytning. / Automotive coatings are exposed to sunlight and rain during the entire service life. Coatings need to withstand degradation factors in the environment in order to maintain high visual demands.  Methods to delay the degradation processes can be developed through the analysis of the degradation of the coatings. The purpose of this thesis is to evaluate possible analytical methods and experimental procedures to analyze chemical degradation processes in acrylate-melamine and acrylate-isocyanate systems.  Acrylate-melamine and acrylate-isocyanate systems have been studied with different analytical methods in this work. The results show that Fourier Transform Infrared Spectroscopy with attenuated total reflection (FTIR-ATR) detects chemical changes in the coatings earlier than other methods, such as gloss measurements, colour measurements and Light-Optical Microscope.  Signs of hydrolysis and photooxidation were observed with FTIR-ATR in an early stage of accelerated testing. Two calculations, photo-oxidation index (POI) and melamine loss indicated chemical changes in the coatings. Automotive coatings of red colours showed the most severe signs of degradation.

Superhydrophobic fabrics have gained a huge interest in the industries recently. New legislation pushes the industries to eliminate the use of fluorinated materials in the production of these type of fabrics. Hydrophobic and self-cleaning garments textiles can deliver stable water repellent properties without the need for fluorinated chemicals and reduce the consumption of detergents. New methods that could be implemented in current textile industry processes without major changes in instruments or materials is essential to move this industry to the next level. Filament development with the hydrophobic structure without coating could be strategic on one side and tricky on the other side. It has been proved that a stable hydrophobic self cleaning surface needs a hierarchical micro-nano structure to present sustainable properties. In this thesis, we used common materials in the textile industry for filament production which are polyethylene terephthalate (PET) and high molecular weight polystyrene (PS) and low molecular weight polystyrene (LMPS) to shape the microstructures on the surface of filaments. By adding the common compatibilizer polystyrene-co-maleic anhydride (PSMA) to the blend, PS in the matrix of PET could migrate to the surface. Even 1% wt. of PSMA boosted the migration of PS polymer droplets to the surface. The blend including compatibilizer was compounded, melt-spun into the monofilament, drawn, and annealed for various time durations in the furnace. Next, the filaments were immersed in tetrahydrofuran(THF) to remove the PS component obtaining the rough surface. We investigated the effect of mixture components content and different process parameters such as draw ratio and annealing time on hydrophobicity by the aid of statistical design. Applying the Wilhelmy method for contact angle measurement, we could achieve an advancing contact angle (ACA)of 114º and the average ACA of 96º by making micro-size structure on raw PET with an average ACA of 80º and the intrinsic contact angle of around 70º.

Marknadens påstående om att ”använda så lite plast som möjligt” är vilseledande när 5 av 11 miljövänliga blöjmärken observerades innehålla 80-75% fossil baserad plast.  Detta demonstrerar att vilseledande marknadsföring är närvarande på marknaden av miljövänliga engångsblöjor. Enligt denna studie kan en produkt kan idag innehålla 80% fossilbaserad råvarumaterial och fortfarande bli klassad som en miljövänlig produkt. Förutom att gröntvättning vilseleder konsumenter så bidrar den med att bromsa utvecklingen mot en hållbar konsumtion. Detta eftersom gröntvättning förhindrar strävan utförd av uppriktiga miljövänliga företag och vägleder genuina konsumenter mot icke-optimala val. Som i sin tur ger upphov av effekten att öka produkt konsumtionen och minska rörelsen mot en mer hållbar miljö.  Det är därför av intresse att framhäva möjlig falsk marknandsföring genom att undersöka marknadens påståenden i jämförelse med laborativa resultat. De ”gröna” företag som undersökts var: Lillydoo, Naty, Pampers Pure, Kit & Kin, Bambo Nature, Love & Green, Moltex, Seventh Generation, The Honest company, Hello Bello, och Tooshies by Tom. Som referens valdes två “icke-gröna” märken Libero och Pampers. Dessa totalt 13 st märken undersöktes genom dem analytiska metoder FTIR, kol-14-metoden, och densitetsmätningar. För metoden GC/MS undersöktes enbart det ”icke-gröna” märket Pampers. Från dessa resultat kunde blöjans plast polymerer, okända ämnen, och den totala mängden biobaserat material per blöja bli identifierad. Dem polymerer som identifierades var polypropen, polyeten, polyetentereftalat, eller bioco polyprpylene/polyetylene, och även den nedbrytningsbara polylaktid. För dem ”icke-gröna” märkena, var den totala mängden biobaserade kol inom intervallet av 13-15%. För dem ”gröna” blöjorna så varierade den totala mängden biobaserat kol till 20-53%. Enligt dessa resultat framtagna av denna studie påvisas att endast en skillnad av 5% procentenheter behövs för blöjan ska marknadsföras som miljövänlig. De okända ämnena som observerades i Pampers blöjan var dioxiner och furaner på nivåer ng/kg materialprov. / The market claims of  “using as little plastic as possible” is misleading when 5 out of 11 “green” diaper brands analysed contain 80-75 % fossil based plastic. It is also evident that few brands have changed materials going against babies skin from fossil based plastic to plant based, although they claim only natural material touches babies skin. This demonstrates greenwashing present in marketing of environmentally friendly disposable diapers. Based on this study, calling a product “green” today is not related to any demands on product materials and parents are easily mislead. A product can include 80 % fossil based plastic and be considered green without going against the law. Not only will greenwashing mislead consumers, but it will also contribute to slowing the worldwide development towards sustainable consumption, since greenwashing may have a risk of discouraging sincere companies efforts to go green and guide truly genuine consumers towards non-optimal choices. This gives potentially the effect of unnecessarily increasing product consumption and thereby slowing the movement towards a more sustainable environment. It is therefore of interest to highlight possible greenwashing in the diaper industry. With the hope of creating customer awareness during purchase of “green” disposable diapers. This is accomplished by investigating the market claims compared to laboratory analytical results. The “green” brands under investigation were Lillydoo, Naty, Pampers Pure, Kit & Kin, Bambo Nature, Love & Green, Moltex, Seventh Generation, The Honest company, Hello Bello, and Tooshies by Tom. For reference values two “non-green” brands are chosen as Libero and Pampers. These in total 13 brands were examined using the analytical techniques  FTIR, radiocarbon dating, and density measurements. For the GC/MS method only the fossil based diaper brand Pampers was examined. From these experiments the diaper polymers, unknown substances, and total amount of biobased content may be identified.  The diaper polymers observed were polypropylene, polyethylene,polyethylene terephthalate, or the bicomponent fiber polypropylene/polyethylene, as well as the biodegradable polylactic acid. For “non-green” brands, the amount of biobased carbon content ranged from 13-15%. While for the “green” diaper brands the amount of biobased carbon varied from 20-53%. The results obtained from this study, show that some brands do not exchange more than  5 % of materials from fossil based to biobased and still contain 80% plastic while labelling themselves as green. As the certifications frequently used by diaper brands have too tolerant levels for fossile based materials, the “plastic” diapers can obtain certificates consumers falsely believe guarantees a green product. There is a big need for stricter laws on what a diaper needs to fullfil to be called itself green, equally so on how industry set up certification criteria. Today consumers who want to buy green diapers are too easily misled as majority of claimed green brands are not much greener than standard diapers.

Syftet med denna studie var att utveckla en biokomposit med både fett-och vattenbarriär. Material med dessa egenskaper innehåller idag ofta PFAS-molekyler (per- och polyfluorerade alkylsubstanser). Det är av stor betydelse att byta ut dessa mot ett biobaserat alternativ då de är giftiga och ackumuleras i naturen. Biokompositen utvecklades genom att kombinera icke-trä pappersmassa (75%) och trä pappersmassa (25%) som matris. Därefter tillsattes olika biobaserade additiv i våtände för att påverka materialets egenskaper. Proverna testades på deras dragstyrka, vattenavvisning och fettavvisning. Den stora utmaningen var att lyckas med fettavisningen. 1% Polysackarid 1 tillsammans med 0.5% sizing komponent var det provet som gav bäst resultat. För att utvärdera denna metod gjordes en jämförelse med ytbehandling. Det gjordes genom att stryka på några av de tidigare använda additiven på ytan av matrisen. Ytbehandlingen visade sig ha en större påverkan på fettavvisningen men med liknande eller sämre påverkan på vattenavvisningen. Nackdelen med denna metod är att den kräver ett flertal extra steg i produktionen. / The aim of this thesis work was to develop a pulp-based biocomposite material with good water and grease barrier properties. It is important to achieve such properties to able to replace PFAS (poly- and perfluoroalkyl substances) molecules due to their toxicity and accumulation. Different types of pulp were evaluated as the matrix and the optimal matrix was based on non-wood pulp (75%) with wood pulp 1 (25%).  This was also combined with several different additives in the wet-end. The samples were tested for their tensile strength, water resistance and grease resistance. The biggest challenge was to achieve adequate grease resistance. 1% Polysaccharide 1 together with 0.5% sizing agent was one of the better samples. It was clear the additives affected each other when used in combination with each other which indicates that wet end chemistry is complex. For a comparison, some additives were also tested as coatings. This technique resulted in better grease resistance but requires several extra steps in the production.