Uppsatsen tog utgångspunkt i det trendiga begreppet postsanning som 2016 utsågs till årets ord av Oxford Dictionaries (BBC 2016). Trenden är till följd av den postfaktiskta epok vi, av många, påstått trätt in i. En epok där relationen till sanningen kommit att bli sekundär och där ett kommunicerande gentemot känslor och övertygelse kommit att bli desto viktigare. Ingenstans är detta mer tydligt än på sociala medier. Med kritisk diskursanalys som metod undersöktes Facebookgrupperna inte rasist men och #sverigeärfullt. Frågeställningarna som söktes besvaras var vilket innehåll dominerar i de två grupperna, vilka återkommande föreställningar ges uttryck för och vad är förgivettagna fakta i dessa grupper och hur produceras och reproduceras detta? Fokus för analysen handlande om hur ramverken på de båda sidorna skiljer sig åt i sin uppbyggnad till innehåll, men fann dem också förefalla snarlika i sina diskursiva praktiker. Här fokuserades på hur båda grupperna använder sig av postsanningar och bullshit för att bygga upp ramarna inom grupperna och för att ifrågasätta andra ramar som uppstår i motstånd till den rådande dito. Gruppernas eget existensberättigande tycks finnas i konflikten till den tilltänkta motparten som ofta beskrivs som förljugen och vilseledande. / The thesis centers itself on the trendy concept of post-truth, which in 2016 was named the word of the year by Oxford Dictionaries (BBC 2016). The trend emerged due to the alleged post-factual epoch we have entered. An epoch where the relationship to truth has come to be secondary and where a communication to feelings and conviction has come to be all the more important. Nowhere is this more evident than on social media. Using critical discourse analysis as a method, the Facebook groups, inte rasist men and #sverigeärfullt were analyzed. Questions that the thesis set out to answer was what content dominates in the two groups, what recurring notions are expressed and, what are the facts in these groups and how do they produce and reproduce this? The focus of the analysis was on how the frameworks in the two Facebook groups differ in their structure, but also appear similar in their discursive practices. Here, focus was on how both groups use post-truths and bullshit to build the frameworks within the groups and to question other frameworks that arise in opposition to the prevailing one. The groups' own justification exists in the conflict to the intended counterparty, which often is described as lying and being deceitful.