Bakgrund: Krig har en negativ effekt på människors psykiska hälsa. När människor utsätts för starka negativa påfrestningar kan de utveckla posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. PTSD kan manifestera hos både soldater och civila. Dessa grupper av människor förekommer som veteraner eller flyktingar i icke-stridande länder som Sverige och kräver i allmänhet större mängd vård inom såväl psykiatrin som somatiken än personer utan PTSD på grund av PTSD's höga co-morbiditet. För att behandla dessa patienter korrekt behöver vårdpersonal vara medveten om hur patienter med PTSD ska bemötas. Syfte: Att belysa faktorer som påverkar vårdpersonalens bemötande av personer med PTSD i vården med trauma relaterat till krig. Metod: De artiklar som användes i studiens resultat var kvalitativa och hittades med hjälp av databaserna CINAHL, MedLine och PubMed. Datan samanställdes med kvalitativ innehållsanalys med induktiv metod. Resultat: Denna studie presenterade tre kategorier som påverkade vårdpersonalens bemötande av patienter med PTSD; faktorer relaterade till relationen med patienten, faktorer relaterade till vården och sociokulturella faktorer. Mötet mellan vårdpersonal och patienter med PTSD påverkades av patienternas inställning till vården, bakgrund och erfarenheter. Ett gott samspel mellan vårdpersonal och patient utgjorde basen för en fungerade relation. Slutsats: Det finns en brist på studier som undersöker mötet mellan patienter med PTSD och vårdpersonal. Patienter riskerar onödigt lidande när bemötandet från vården brister.  Klinisk betydelse: Denna studie kommer förhoppningsvis hjälpa till att lägga grunden för vidare forskning i ämnet och utvecklingen av hälso- och sjukvårdsplaner för att medvetandegöra vikten av ett gott bemötande / Background: War has a negative effect on people's mental health. When people are exposed to strong negative strains they can develop post-traumatic stress disorder, PTSD. PTSD can manifest in both combatants and civilians. These groups of people are found as veterans or refugees in non-warring countries like Sweden and generally require a greater amount of healthcare in both psychiatric and somatic care than the average person due to PTSD´s high co-morbidity. In order to treat these patients properly healthcare personnel need to be aware of how to meet patients with PTSD. Aim: To highlight factors that influence the meeting between healthcare personnel and people with PTSD in healthcare. Methods: The articles used in this studies result where qualitative and were found using the electronic databases CINAHL, MedLine and PubMed. The data was compiled using a qualitative content analysis with an inductive method.  Results: This study found three major categories that effected the meeting between patients with PTSD and health care personnel; factors related to the relationship with the patient, factors related to health care and sociocultural factors. The meeting between healthcare personnel and patients with PTSD was affected by the patient’s attitudes to care, backgrounds and experiences. A good interaction between healthcare personnel and patients formed the basis for a working relationship. Conclusion: There is a lack of studies that investigate the meeting of patients suffering from PTSD and health care personnel. Patients risk unnecessary suffering when the meeting with healthcare personnel fails. Clinical significance: This study will hopefully help lay the foundation for further research in this subject and the development of health care plans dedicated to raise the awareness of the importance of a good meeting.

Post-traumatic stress disorder (PTSD) is a disabling condition that afflicts 1-10% of the general population, with twice as high lifetime prevalence for women than men. Treatments exist, but none have proven reliable and consistent efficacy. A large minority of patients remain treatment-resistant despite undergoing several different types of treatment over extended periods of time. Recently completed studies in the U.S. and in Switzerland have demonstrated the potential of 3,4-methylenedioxymethamphetamine (MDMA)-assisted psychotherapy for treatment-resistant PTSD. One of the major problems of treating PTSD is the patients’ fear state and inability to form a therapeutic alliance. Both these issues can be facilitated through administration of MDMA; the psychological effects - such as heightened empathy, increased openness and diminished anxiety – seem well-suited for therapeutic purposes. The rationale behind treating PTSD with MDMA has been indicated in neuroimaging studies; MDMA affects some of the neural structures altered in patients with PTSD, most notably the amygdala and the ventromedial prefrontal cortex. Using the Schedule 1 substance MDMA for this purpose is however controversial; animal studies have indicated that MDMA is neurotoxic, although no adverse effects on humans related to incidental use of MDMA in a controlled setting have been found. In conclusion, the data support that MDMA may be an efficient tool for treating PTSD, as well as safe and effective to use in a clinical context.

Antalet flyktingar i Sverige ökar och därmed behovet av behandling. Multidisciplinär behandling används för flyktingar då de ofta lider av post-traumatiskt stress syndrom (PTSD), psykisk och somatisk komorbiditet, samt social problematik. Studiens syfte var att undersöka behandlingseffekter på PTSD-symtom och komorbida ångest- och depressionssymtom, samt undersöka prediktorer för utfall. Mätningar från 49 patienter på två specialistkliniker användes för att undersöka skillnader mellan före och efter behandling på skalorna PTSD Checklist-Civilian och Hopkins Symtom Checklist-25.Resultaten visade statistiskt signifikant effekt på både PTSD-symtom (p < 0,001,d = 1,46) och komorbida symtom (p < 0,001, d = 1,28). Prediktorer som hade samband med utfallet var ålder och nivå av PTSD-symtom innan behandling. Resultaten påvisar en begränsad kliniskt signifikant effekt av behandling och en modell för prediktion som förklarar en stor del av variansen (R 2 = 33 %). Stort bortfall mellan mätning före och efter behandling minskar generaliserbarheten.