<p>Den här uppsatsen undersöker kännedom om och syn på pragmatiska språkstörningar bland lärare. Allt högre krav ställs på att kunna kommunicera och samspela med andra människor på ett skickligt och lämpligt sätt. I dagens informationssamhälle, med dess stora flöde av envägskommunikation, hamnar det goda samtalet, dialogen, på undantag. I dialogen lär man sig tidigt att använda språket på ett lämpligt sätt i en viss situation utifrån samhällets fastlagda normer. Intresset för pragmatik har ökat de senaste decennierna, och följaktligen intresset för pragmatiska språkstörningar. Forskning i främst Storbritannien och USA visar att det finns barn som har problem att använda språket på ett lämpligt sätt i en viss situation, där inga andra språksvårigheter föreligger. Även Sverige ligger långt fram inom forskningen om språkstörning. Vid Lunds universitet har man översatt ett frågeformulär som är till hjälp för att kartlägga barn med pragmatisk språkstörning. Fem lärare, verksamma i år F-9, intervjuades och med sina skiftande utbildningsbakgrunder uttryckte de sina uppfattningar om pragmatisk språkstörning. Studien visar att kännedom om symptom på pragmatisk språkstörning finns, men till diagnosen PLI ställde man sig mer tveksam. Samtidigt som det är viktigt för barn att få hjälp med de svårigheter de har, måste utbildade lärare lita till sin kompetens och inte låta experter och läkare få ensamrätt på att bedöma mänskligt beteende.</p>

Den här uppsatsen undersöker kännedom om och syn på pragmatiska språkstörningar bland lärare. Allt högre krav ställs på att kunna kommunicera och samspela med andra människor på ett skickligt och lämpligt sätt. I dagens informationssamhälle, med dess stora flöde av envägskommunikation, hamnar det goda samtalet, dialogen, på undantag. I dialogen lär man sig tidigt att använda språket på ett lämpligt sätt i en viss situation utifrån samhällets fastlagda normer. Intresset för pragmatik har ökat de senaste decennierna, och följaktligen intresset för pragmatiska språkstörningar. Forskning i främst Storbritannien och USA visar att det finns barn som har problem att använda språket på ett lämpligt sätt i en viss situation, där inga andra språksvårigheter föreligger. Även Sverige ligger långt fram inom forskningen om språkstörning. Vid Lunds universitet har man översatt ett frågeformulär som är till hjälp för att kartlägga barn med pragmatisk språkstörning. Fem lärare, verksamma i år F-9, intervjuades och med sina skiftande utbildningsbakgrunder uttryckte de sina uppfattningar om pragmatisk språkstörning. Studien visar att kännedom om symptom på pragmatisk språkstörning finns, men till diagnosen PLI ställde man sig mer tveksam. Samtidigt som det är viktigt för barn att få hjälp med de svårigheter de har, måste utbildade lärare lita till sin kompetens och inte låta experter och läkare få ensamrätt på att bedöma mänskligt beteende.

This study examined the efficacy of a social skills training program on the use of validating comments and negative comments by children with specific language impairment. The present study is an extension of a previous research project. Four children (three female, one male) with specific language impairment, ages 6 to 11, participated in a ten week social skills training program which involved direct instruction of target concepts, peer interactions with classmates, and evaluation of the use of target skills by reviewing videotaped peer interactions. The individual performance of each subject was compared to the age- and gender-matched typical peers with whom they interacted during the weekly game sessions of the intervention program. The intervention program was successful in improving the use of validating comments for three of the four subjects (AA, CS, and JH). The subjects' increased use of validating comments, however, did not appear to significantly affect or change the participants' use of negative comments. It was also found that, while individual performance improved, three of the four participants (AA, MD, and CS) consistently produced fewer validating comments than did their typical peers during the weekly game sessions. Follow-up data for the participants indicated that the three participants (AA, CS, and JH) who showed improvement in their use of validating comments over the course of treatment appeared to maintain their increased skill after the treatment ended. Possible explanations for these results are discussed, and recommendations are made for future social skills training programs.