<p>Det svenska förbudet mot privatimport av alkohol gäller då man via ombud för in alkohol till Sverige. Detta förbud har de senaste åren fått stor uppmärksamhet då det i domstol har tvistats huruvida förbudet strider mot gemenskapsrättens fria rörlighet eller inte. Av denna anledning har Högsta domstolen begärt att få ett förhandsavgörande av EG-domstolen. Syftet med denna undersökning var att utreda om förbudet mot privatimport via ombud står i proportion till målet att skydda den svenska folkhälsan. Problemformuleringen som ställdes var; är förbudet mot privatimport av alkohol via ombud förenligt med EG-rätten? I föreliggande uppsats har olika åsikter redovisats utifrån det svenska perspektivet samt gemenskapens perspektiv. Vidare kan konstateras att många olika åsikter finns om hur en bedömning av förbudet skall göras samt vilken artikel som ska tillämpas. Den slutsats som kan dras utifrån de olika åsikterna är att oavsett om förbudet kommer att prövas mot artikel 28 och 30 eller 31 EG kommer det bli svårt för den svenska regeringen att behålla förbudet i den form det har idag. Det bästa utifrån det svenska perspektivet vore om förbudet mot privatinförsel av alkohol via ombud prövades enligt artikel 31 EG då detta innebär att förbudet i sig inte behöver hävas oavsett utgång.</p>

Det svenska förbudet mot privatimport av alkohol gäller då man via ombud för in alkohol till Sverige. Detta förbud har de senaste åren fått stor uppmärksamhet då det i domstol har tvistats huruvida förbudet strider mot gemenskapsrättens fria rörlighet eller inte. Av denna anledning har Högsta domstolen begärt att få ett förhandsavgörande av EG-domstolen. Syftet med denna undersökning var att utreda om förbudet mot privatimport via ombud står i proportion till målet att skydda den svenska folkhälsan. Problemformuleringen som ställdes var; är förbudet mot privatimport av alkohol via ombud förenligt med EG-rätten? I föreliggande uppsats har olika åsikter redovisats utifrån det svenska perspektivet samt gemenskapens perspektiv. Vidare kan konstateras att många olika åsikter finns om hur en bedömning av förbudet skall göras samt vilken artikel som ska tillämpas. Den slutsats som kan dras utifrån de olika åsikterna är att oavsett om förbudet kommer att prövas mot artikel 28 och 30 eller 31 EG kommer det bli svårt för den svenska regeringen att behålla förbudet i den form det har idag. Det bästa utifrån det svenska perspektivet vore om förbudet mot privatinförsel av alkohol via ombud prövades enligt artikel 31 EG då detta innebär att förbudet i sig inte behöver hävas oavsett utgång.

<p>Harmonisering av punktskatter har skett främst genom Rådets direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det s k cirkulationsdirektivet. Cirkulationsdirektivets bestämmelser innebär att varorna i och för sig blir skattepliktiga när de produceras inom EU eller förs in till EU, men att de kan cirkulera fritt inom gemenskapen utan beskattningskonsekvenser. Varorna hanteras under s k suspension. För privatpersoners inköp för eget bruk, Privatimport, gäller dock att varan punktbeskattas i inköpslandet. Denna problematik aktualiserades i det uppmärksammade ”Man in Black-fallet” då det ej var fråga om privatimport i direktivets bemärkelse då varorna personligen måste föras över gränsen för att de skulle kunna punktbeskattas i inköpslandet. EGD tog dock inte närmare ställning till vad som skall anses vara privatimport respektive import för kommersiella ändamål. Detta till trots har Man In Black-fallet nyligen använts som ledning av svensk domstol i ett mål då en privatperson via egenhändigt ordnad transportör fört in varor från en annan medlemsstat till Sverige. Länsrätten (LR) bedömde då att beskattning skulle ske enligt destinationsprincipen, med den högre svenska punkskatten som följd, trots att det var köparen som egenhändigt hade ordnat transporten. Uppsatsens syfte är att utifrån Man-in-Black-fallet och det svenska fallet undersöka vad som avses med begreppet Privatimport.</p>

Harmonisering av punktskatter har skett främst genom Rådets direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, det s k cirkulationsdirektivet. Cirkulationsdirektivets bestämmelser innebär att varorna i och för sig blir skattepliktiga när de produceras inom EU eller förs in till EU, men att de kan cirkulera fritt inom gemenskapen utan beskattningskonsekvenser. Varorna hanteras under s k suspension. För privatpersoners inköp för eget bruk, Privatimport, gäller dock att varan punktbeskattas i inköpslandet. Denna problematik aktualiserades i det uppmärksammade ”Man in Black-fallet” då det ej var fråga om privatimport i direktivets bemärkelse då varorna personligen måste föras över gränsen för att de skulle kunna punktbeskattas i inköpslandet. EGD tog dock inte närmare ställning till vad som skall anses vara privatimport respektive import för kommersiella ändamål. Detta till trots har Man In Black-fallet nyligen använts som ledning av svensk domstol i ett mål då en privatperson via egenhändigt ordnad transportör fört in varor från en annan medlemsstat till Sverige. Länsrätten (LR) bedömde då att beskattning skulle ske enligt destinationsprincipen, med den högre svenska punkskatten som följd, trots att det var köparen som egenhändigt hade ordnat transporten. Uppsatsens syfte är att utifrån Man-in-Black-fallet och det svenska fallet undersöka vad som avses med begreppet Privatimport.

I Europa råder det en ökad oro för sensibiliserande ämnen i textil, vilket har aktualiserats eftersom den Europeiska Kemikaliemyndigheten (ECHA) mottagit ett förslag om begränsning av hudsensibiliserande ämnen inom textil- och läder. Ett stort antal dispersionsfärgämnen, som används för att färga polyester, har sensibiliserande egenskaper. Syftet med studien är att undersöka förekomst av allergena dispersionsfärgämnen och färghärdighet mot tvättning samt nötning i textila plagg köpta från aktörer utanför EU. Färgämnens tendens att lämna plaggen tillsammans med mikroplaster analyserades också genom att tvättvatten samt viktförlust vid nötning undersöktes. Det laborativa resultatet kompletterades med litteraturstudier och intervjuer med forskare inom ämnet. Polyesterplagg köpta från aktörer utanför EU valdes att analyseras eftersom privatpersoner vid privatimport är ansvariga för varors kemikalieinnehåll, men ofta har bristande kunskaper gällande kemikalierisker och regleringar. Allergena dispersionsfärgämnen i halter över 10 mg/kg, enligt använd OEKO-TEX metod, identifierades inte i plaggen. Lägre halter än 10 mg/kg av allergena dispersionsfärgämnen hittades i plaggen och riskbedömning visade att en av halterna möjligtvis kunde indikera en risk. Färgförlust hos plaggen noterades vid tvättning och nötning. Plaggens färgändring bedömdes ungefärligt uppfylla utgivna minimikrav för färgändring. I tvättvattnet observerades mikroplast och färgutsläppt vid tvättemperaturer 40 °C och 60 °C. Ingen mätbar viktförlust orsakades vid nötning av plaggen med 7500 varv som högsta varvtal. Studiens slutsats är att antalet dispersionsfärgämnen som klassificeras som allergena ökar och att konsumenter upplever allergiska symptom vid köp av nya textila varor med nära exponering. Fyra av de sex undersökta plaggen är förmodligen färgade med förorenande färgämnen innehållande allergena dispersionsfärgämnen. Förekomst av allergena dispersionsfärgämnen i låga halter bör förebyggas eftersom de kan imitera sensibilisering hos individer. Gränsvärden för allergena dispersionsfärgämnen från miljö- och hälsocertifieringsorganisationerna BLUESIGN och OEKO-TEX är troligen inte tillräckligt låga för att undvika allergiska reaktioner. Om aktuellt EU- begränsningsförslag gällande hudsensibliserande ämnen i textil och läder införs, kommer gränsvärdena behöva sänkas. / In Europe, there is a growing concern regarding the safety of textile sensitisers, which has become more discussed since the European Chemicals Agency (ECHA) has received a proposal to limit skin sensitisers within textiles and leather. A large number of disperse dyes, used to color polyester, have sensitising properties. The purpose of this study was to investigate the presence of allergenic disperse dyes and their colorfastness to washing and abrasion for textile garments purchased from markets outside the EU. The tendency of the dyes to leave the garments together with microplastics was also analyzed by examining washing water and weight loss during abrasion. The laboratory results were supplemented with a literature study and interviews with researchers in the subject. Polyester garments purchased from markets outside the EU were chosen to be analyzed because private individuals who import garments are responsible for the chemical content of the goods, but often have a lack of knowledge regarding chemical risks and regulations. Allergenic disperse dyes in concentrations above 10 mg/kg, according to the OEKO-TEX method, were not identified in the garments. Concentrations lower than 10 mg/kg of allergenic disperse dyes were found in the garments and risk assessment showed that one of the levels could possibly indicate a risk. Loss of color in the garments was noted during washing and abrasion. The garment’s color change was estimated to approximately meet issued minimum requirements for color change. In the wash water microplastics and dyestuff were observed at wash temperatures of 40 ℃ and 60 ℃. No measurable weight loss was caused when the garments were abraded with 7500 rub as highest number of rubs. The study concludes that the number of disperse dyes classified as allergenic is increasing and that consumers are experiencing allergic symptoms from new textiles with close exposure that they have purchased. Four of the six examined garments are probably dyed with contaminated dyes containing allergenic disperse dyes. The presence of allergenic disperse dyes in low concentrations should be prevented as they may mimic sensitisation in individuals. Limit values for allergenic disperse dyes from environmental and health certification organizations BLUESIGN and OEKO-TEX are probably not low enough to avoid allergic reactions. If the current EU restriction proposal regarding skin sensitisers in textiles and leather is introduced, the limit values will need to be lowered.