<p>Syftet med denna uppsats är att studera dilemmat mellan å ena sidan yngre demenssjuka personers självbestämmande och å andra sidan omsorgspersonalens professionella makt. Våra frågeställningar i uppsatsen utgörs av: den professionella makten, omsorgstagaren självbestämmande samt omsorgstagaren självbestämmande i relation till omsorgspersonalens makt. Den struktur som utgör analysen bygger på teman, dessa är: yrkesrollen, självbestämmande samt hantering av svåra situationer. Det empiriska materialet i uppsatsen utgörs av en kvalitativ metod bestående av en gruppintervju med en personalgrupp på ett boende för yngre demenssjuka personer samt av litteraturstudier, detta för att illustrera teori med empiriska exempel i vår analys. I analysen av det empiriska materialet används en heremenuetisk tolkningsansats. Litteraturen utgörs i huvudsak av Greta Marie Skaus (2006) bok Mellan makt och hjälp och Ole Petter Askheims och Bengt Starrins (2007) bok Empowerment i teori och praktik. Vi har också använt oss av Jürgen Habermas kommunikationsteori samt av tidigare forskning bestående av två utredningar från Socialstyrelsen och en arbetsrapport från Dalarnas forskningsråd.</p><p>Det som uppmärksammats i undersökningen och som tydligt framkommer är att kunskap och en medvetenhet om makt hos omsorgspersonalen är av stor vikt. Detta för att skapa en förståelse för omsorgstagaren självbestämmande och makten som yrkesrollen medför samt är det en förutsättning för att motverka maktmissbruk. Det framkommer även att informanternas synsätt på självbestämmande har tydliggjorts ytterligare sedan de börjat arbeta med målgruppen yngre demenssjuka personer. I informanternas uttalande observerades att med en yngre målgrupp uppstår en ny problematik att hantera och att målgruppen har gett informanterna en ny förståelse för vikten av självbestämmande.</p>

Syftet med denna uppsats är att studera dilemmat mellan å ena sidan yngre demenssjuka personers självbestämmande och å andra sidan omsorgspersonalens professionella makt. Våra frågeställningar i uppsatsen utgörs av: den professionella makten, omsorgstagaren självbestämmande samt omsorgstagaren självbestämmande i relation till omsorgspersonalens makt. Den struktur som utgör analysen bygger på teman, dessa är: yrkesrollen, självbestämmande samt hantering av svåra situationer. Det empiriska materialet i uppsatsen utgörs av en kvalitativ metod bestående av en gruppintervju med en personalgrupp på ett boende för yngre demenssjuka personer samt av litteraturstudier, detta för att illustrera teori med empiriska exempel i vår analys. I analysen av det empiriska materialet används en heremenuetisk tolkningsansats. Litteraturen utgörs i huvudsak av Greta Marie Skaus (2006) bok Mellan makt och hjälp och Ole Petter Askheims och Bengt Starrins (2007) bok Empowerment i teori och praktik. Vi har också använt oss av Jürgen Habermas kommunikationsteori samt av tidigare forskning bestående av två utredningar från Socialstyrelsen och en arbetsrapport från Dalarnas forskningsråd. Det som uppmärksammats i undersökningen och som tydligt framkommer är att kunskap och en medvetenhet om makt hos omsorgspersonalen är av stor vikt. Detta för att skapa en förståelse för omsorgstagaren självbestämmande och makten som yrkesrollen medför samt är det en förutsättning för att motverka maktmissbruk. Det framkommer även att informanternas synsätt på självbestämmande har tydliggjorts ytterligare sedan de börjat arbeta med målgruppen yngre demenssjuka personer. I informanternas uttalande observerades att med en yngre målgrupp uppstår en ny problematik att hantera och att målgruppen har gett informanterna en ny förståelse för vikten av självbestämmande.

Since the National Board of Health and Welfare brought attention to the need for an assessment framework within child investigations multiple methods and approaches have been implemented in the Swedish social services. Among the methods we find Signs of Safety, an assessment framework aimed at creating relationships, using the family’s network and focusing on solutions. Currently there are few studies on Signs of Safety’s impact on social work, internationally and nationally.    The purpose of this thesis is to explore social worker’s experience of Signs of Safety’s meaning for social work and the importance of building relationships within child investigations. Previous studies have found that social workers experienced that investigations have become more open and transparent. Social workers also experienced that the family has become more involved in the investigations. According to international studies, the interviewees feel that Signs of Safety is a method that can be well integrated with other methods, but have difficulty seeing Signs of Safety as an independent method.  Our study consists of seven interviews based on the target group that the study is focused on, social workers who work with child investigations and Signs of Safety. To analyze our study we are going to use a relationship-based practice and professional power. The result of our study shows that the social workers feel that investigations have become more transparent, open and provide an opportunity to make children and family’s networks more involved. The majority of the social workers also point out that the method cannot guarantee that the involvement of the family’s network works in every investigation, but is rather used in investigations that are based on a specific type of case. The social workers also point out that there may be some problems with combining Sweden's standardized method BBIC with Signs of Safety.