Många motståndare till paternalism har försökt hitta icke-paternalistiska motiveringar för policys som de anser vara försvarbara. Detta har kulminerat till ett ”project of reconcilliation” som menar att förespråka och försvara vissa till synes paternalistiska policys utan att acceptera paternalism. Denna uppsats har till syfte att undersöka, framför allt, tre av dessa möjliga icke-paternalistiska motiveringar, specifikt i förhållande till tvångsvård – ”the psychic harm argument”; autonomi som intrinsikalt värdefullt, och fall av ofrivillighet eller mjuk paternalism. Denna uppsats menar att visa att tvångsvård inte alltid går att motivera icke-paternalistiskt, och att dessa anti-paternalistiska motiveringar lider av vissa stora brister som gör de svåra att acceptera som tillfredsställande, och därmed att ”the project of reconcilliation” misslyckas. / Many opponents of paternalism have tried to find non-paternalistic justifications for policies that they consider justifiable. This has culminated in a "project of reconciliation" that means to advocate and defend some paternalistic policies without accepting paternalism. The purpose of this essay is to examine, in particular, three of these possible non-paternalistic motivations, specifically in relation to compulsory care - "the psychic harm argument", autonomy as intrinsically valuable, and cases of involuntariness or soft paternalism. This thesis aims to show that compulsory care cannot always be motivated by non-paternalism, and that these anti-paternalistic motivations suffer from certain major shortcomings that make them difficult to accept as satisfactory, and thus that “the project of reconcilliation” fails.