Violence in the workplace is a serious and growing problem both in Sweden and internationally (Menckel & Viitasara, 2002). Especially in the caring professions where users or clients is in a dependent position, and deprived of their liberty in some way, threats and violence proved to be particularly prevalent (Hallberg, 2011). In Sweden, according to Menckel & Viitasara (2002), six in ten reports regarding threats and violence in the workplace come from people working in the care sector, but despite extensive searches in the area it seems to be difficult to find specific studies on precisely how threats and violence affect staff within the LVM- care (compulsory treatment for addicts). The purpose of this study is to increase knowledge and understanding of what the work situation might look like for people who work with people sentenced to LVM-compulsory treatment and their perceptions of how threats, harassment and violence in the workplace affect them. This by answering the following questions: How can the treatment staff experience threats and violence in the workplace, How can the treatment staff experience regulations and guidelines regarding threats and violence at the workplace and What strategies are taken at the workplace for the purpose of securing the safety and health of the staff?   The study is based on semi-structured interviews, based on 31 predefined questions, with five employees who work in a business where they care for both women and men, sentenced to compulsory care under the law of LVM.   The results show that the majority of the participants have been exposed to threats or veiled threats and some form of violence in their work place, either personally or by watching a co-worker be exposed, which the participants also experience as stressful and a cause for worry and alertness. The respondents states that they feel they have adequate control over their worksituation but that they often are understaffed or overcrowded. They handle aggressive behavior by keeping a closely knitted workteam through careful communication between colleagues and by support from co-workers and leadership.

Bakgrund I Sverige vårdas årligen ca 12 000 män och kvinnor med tvångsvård. Tvångsvård regleras av lagar och får endast ges till personer som anses vara en fara för sig själv eller sin omgivning. Denna vårdform syftar till att upprätthålla säkerhet för både patient och dess omgivning, målet är att patienten ska ta emot frivillig vård. Att vårda någon med tvång är komplext och kan leda till svåra situationer för sjuksköterskor, vården ska därför utföras så hänsynsfullt som möjligt för att främja patienters autonomi och delaktighet.  Syfte Att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av tvångsvård inom psykiatrin. Metod Litteraturstudien genomfördes med en deskriptiv design. Artiklar söktes i databaserna PubMed, Cinahl och PsychINFO. Totalt tio kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel användes i studiens resultat. Artiklarna har analyserats där teman och subteman har urskilts.    Resultat Resultatet visade att sjuksköterskor saknar alternativ till tvångsåtgärder och detta har lett till etiska dilemman och negativa känslor. Trots detta fanns förståelse hos sjuksköterskor för syftet med tvångsåtgärderna och det sågs som en del av arbetet. Tvångsvård beskrevs ha en negativ påverkan på vårdrelationerna och därmed beskrevs även vikten av en god och tillitsfull relation mellan sjuksköterska och patient. Resultatet beskrevs i tre teman och fyra subteman.  Slutsats Utifrån resultatet till föreliggande litteraturstudie har författarna kommit fram till att det råder delade meningar om synen på tvångsvård hos sjuksköterskor. Sammanfattningsvis dras slutsatsen att det fanns en önskan om möjliga alternativ till tvångsåtgärder och det behövs mer forskning i ämnet.  Nyckelord Tvångsvård, tvångsåtgärder, sjuksköterska / Background In Sweden approximately 12 000 men and women are treated with forced care annually. Forced care is regulated by laws and may only be given to persons who are considered a danger to themselves or their surroundings. This form of care aims to maintain safety for both the patient and the surroundings, the goal is always for the patient to receive voluntary care. Caring for someone with coercion is complex and can lead to difficult situations for nurses, therefore care should be performed as careful as possible to promote patient autonomy and participation.  Aim To describe the experiences of nurses working with involuntary treatment in psychiatric care.  Method The study was conducted with a descriptive design. The articles were searched in the databases PubMed, Cinahl och PsychINFO. Ten qualitative articles and one quantitative article were used the study’s result. The articles have been analyzed and then themes and subthemes have been distinguished. Results The result showed that nurses lack alternatives to coercive measures and this has led to ethical dilemmas and negative emotions. Despite this, nurses understood the purpose of the coercive measures and it was seen as a part of the work. Compulsive care was descibed as having a negative impact on health care relationships, and thus the importance of a good and trusting relationship between nurse and patient was also described. The results were descibed in three themes and four subthemes.  Conclusions Based on the results of the present literature study, the authors have concluded that there are shared opinions about the view of forced care in nurses. In summary the authors conclude that there was a desire for possible alternatives to coercive measures and more research is needed on the subject.  Keywords Compulsory care, Coercive measures, Nurse

The purpose of this paper is to determine the established law and make researches into non-institutional compulsory care (“mellantvång”) paragraph 22 The Care of Young Persons (Special Provisions) Act (from now on called LVU) and examine whether the administration of the law is in harmony with the best interests of the child. This paper combines two methods : traditional judicial method and a social science method. In the juridical part the sources of law have been studied and in the social sciences part semi-structured interviews have been conducted with five respondents. The theoretical framework consists of ideas and theories about the best interests of the child, a concept which is one of the UN Convention on the Rights of the Child's core principles. This study shows that the legislator has identified a problem and an existing need and found a solution to this by introducing a non-institutional compulsory care, paragraph 22 LVU. The problem is that Social Services do not make use of the restraint. Only 30 decisions under § 22 LVU are taken annually in Sweden. For the legal rights of the individual and the best interests of the child, the Social Services are required to make decisions under this article instead of the current use of the informal threat of non-institutional compulsory care.

This article is about the application of the two coercive legislations, Care of Abusers (Special Provisions) Act (LVM) and  the Compulsory Psychiatric Care Act (LPT) when individuals suffer from comorbidity. The authority who files the application for coercive interventions differs between the legislations. In LVM the social welfare board files the application and in LPT the chief psychiatrist.  Earlier research has shown that the individuals of the comorbidity group do not get their needs met in either of the legislations. It has also occurred that concrete arguments which relate to statutory criteria are missing. Our aim was to gain knowledge about how the court argued for these criteria, especially in cases where comorbidity exist. Another aim was to see which legislation that gave legal impact. Finally, we wanted to examine the roles of the chief psychiatrist and the social welfare board in court negotiations. We decided to study twenty court cases from Administrative court, ten cases from LVM and ten from LPT where the same individual had been committed to coercive care according to both legislations, this to capture the comorbidity. We interpreted the documents using discourse analysis and selected two concepts, inspired by Foucault and Fairclough, that we thought could be fruitful for our analysis. The result shows that there is more often argumentation about if the legal criteria in LVM are fulfilled compared to LPT where the argumentation is less informative. This result may have been influenced by the secrecy of Law. We also found out that the legislation that was given legal impact depended on the authorities assess of which need that was most urgent. The last finding was that the chief psychiatrist`s opinion was never questioned by the court, but the statements made by the social welfare board was.

<p>Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att utföra tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Studien hade en deskriptiv design. Ett bekvämlighetsurval tillämpades som urvalsmetod och sex sjuksköterskor från en psykiatrisk slutenvårdsavdelning i Mellansverige deltog i studien. Data samlades in via ostrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde positiva känslor i samband med utförandet av tvångsåtgärder. De upplevde att det var tur att tvångsåtgärderna finns som en möjlighet för patientens bästa. Ibland kunde tvångsåtgärder leda till att relationer skapades till patienten, då sjuksköterskan och patienten tillsammans upplevt en jobbig situation. Sjuksköterskorna upplevde att tvång var lättare att utföra när de kände patienten och i vissa tydliga situationer. Sjuksköterskorna upplevde även negativa känslor i samband med utförandet av tvångsåtgärder, att det inte var något de kände någon glädje över att utföra. Tvångsåtgärder uttrycktes i känslor av hämnd, dåligt samvete, rädsla och att det är jobbigt. De uttryckte att tvångsåtgärderna innebar en kränkning av patienten, och att det ibland kan kännas som att de begår övergrepp mot patienten. Sjuksköterskorna berättade även om situationer då tvång kändes svårare att utföra och att situationer där tvång utfördes kunde framkalla känslor av kluvenhet hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna berättade även om hur hot om tvång ibland används mot patienten. Slutsatsen med föreliggande studie är att den psykiatriska vården är och förblir ett etiskt dilemma, då sjuksköterskorna kan ställas inför handlingar som kan skapa konflikt med hennes professionella, rättsliga, etiska och personliga ansvar för att hjälpa dessa patienter.</p> / <p>The aim of this study was to describe nurses' experiences of carrying out coercive measures in psychiatric inpatient care. The study had a descriptive design. A convenience sample was applied as sampling method, and six nurses from a psychiatric inpatient ward in central Sweden participated in the study. Data were collected through unstructured interviews and analyzed according to qualitative content analysis. The results revealed that nurses experienced positive feelings associated with using of coercive measures. They felt that it was good that the coercive measures were available as an option for the patient's best interests. Sometimes coercion led to development of therapeutic relationships between the nurse and the patient, because of the fact that they experienced a difficult situation together. The nurses felt that compulsion was easier to perform when they knew the patient and also in some obvious situations. The nurses also experienced negative feelings associated with the use of coercive measures, as it was not something that they felt any joy to perform. Coercive measures were expressed in feelings of revenge, remorse, fear, and that it was a burdensome issue. They expressed that coercive measures was a violation of the patient, and that it could sometimes feel like they were assaulting the patient. The nurses also told about situations where coercion felt more difficult to perform and situations where coercion was carried out could cause mixed feelings among the nurses. The nurses also told about how they sometimes used threat of coercion against patients. The conclusion of this study is that mental health care remains an ethical dilemma, since nurses may face options which may create conflict with her professional, legal, ethical and personal responsibility to help these patients.</p>

Bakgrund: Vård under lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) innebär att patienters självbestämmande kan begränsas. Omvårdnad i samband med LPT är av komplex karaktär som bland annat innebär att sjuksköterskan skall respektera patientens självbestämmande och utföra tvångsåtgärder samtidigt. Syfte: Studiens syfte var att undersöka och beskriva sjuksköterskors syn på självbestämmande för patienter som vårdas under lagen om psykiatrisk tvångsvård. Metod: Halvstrukturerade intervjuer med tre sjuksköterskor verksamma inom psykiatrin genomfördes och en manifest innehållsanalys användes för att bearbeta data. Resultat: Tre huvudkategorier och nio underkategorier bildades. 1. Sjuksköterskors syn på självbestämmande: möjlighet till självbestämmande, begränsande faktorer och självbestämmande i förändring. 2. Sjuksköterskors arbete med självbestämmande: strukturerat, ostrukturerat och skapa förutsättningar. 3. Utförande av begränsningsåtgärder: motiv till beslut, beslutsfattande och tillvägagångssätt. Slutsats: Sjuksköterskorna i denna studie ansåg att självbestämmande för patienterna är en viktig del vid vård under LPT men att självbestämmande begränsas av flera faktorer. Sjuksköterskor arbetar aktivt och skapar förutsättningar för att patienten ska kunna använda sitt självbestämmande, även när det handlar om omvårdnadsåtgärder som begränsar patientens självbestämmande. / Background: Caring of patients' under the law on compulsory psychiatric care means that patients' self-determination may be limited. Nursing in conjunction with the compulsory psychiatric care is of a complex character, among other things; nurses should respect patients' self-determination and carry out coercive actions at the same time. Aim: The aim of this study was to explore and describe nurses' views on self-determination for patients who are cared under the law on compulsory psychiatric care. Method: Semi-structured interviews with three nurses working in psychiatry care were conducted and a manifest content analysis was done. Results: Three main categories and nine sub-categories were formed: 1. Nurses' views of self-determination: opportunity to self-determination, limiting factors and self-determination in transition. 2. Nurses' work with self-determination: structured, unstructured and to create opportunities. 3. Limit setting: reason for decisions, decision making and approach. Conclusion: Nurses' in this studie viewed that the patients' self-determination is an important part during compulsory psychiatric care but self-determination is limited by several factors. Nurses are actively working to create conditions for the patient to use their self-determination, even when the nurses have to use interventions that restrict patient self-determination.

Hög arbetstillfredsställelse är viktigt för alla anställda, men förutsättningarna för detta varierar beroende på olika faktorer. Personal inom tvångsvård, LVM arbetar nära klienterna, vilket kan påverka personalens upplevda arbetstillfredsställelse. Undersökningens syfte var att undersöka vilka faktorer som påverkar arbetstillfredsställelse hos personal inom tvångsvård. En enkätstudie gjordes med frågeformuläret QPSNordic med 81 deltagare (40 män, 41 kvinnor) samt en intervjustudie med 8 personer (2 män, 6 kvinnor). Resultatet visade att personalen på den öppna avdelningen hade en signifikant högre generell arbetstillfredsställelse än personalen på de låsta avdelningarna, vilket antagligen beror på skillnader i rollförväntningar, men kanske även större personligt utrymme på den öppna avdelningen. Viktiga faktorer som framkom i intervjuerna om upplevelse av arbetstillfredsställelse var kollegor, stöd från chef samt kontakten med klienterna, vilket kan handla om att kommunikation är viktigt då tvångsvård kräver ett nära samarbete mellan samtliga parter. Området personal inom tvångsvård är relativt outforskat och behöver studeras ytterligare.

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att utföra tvångsåtgärder inom psykiatrisk slutenvård. Studien hade en deskriptiv design. Ett bekvämlighetsurval tillämpades som urvalsmetod och sex sjuksköterskor från en psykiatrisk slutenvårdsavdelning i Mellansverige deltog i studien. Data samlades in via ostrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde positiva känslor i samband med utförandet av tvångsåtgärder. De upplevde att det var tur att tvångsåtgärderna finns som en möjlighet för patientens bästa. Ibland kunde tvångsåtgärder leda till att relationer skapades till patienten, då sjuksköterskan och patienten tillsammans upplevt en jobbig situation. Sjuksköterskorna upplevde att tvång var lättare att utföra när de kände patienten och i vissa tydliga situationer. Sjuksköterskorna upplevde även negativa känslor i samband med utförandet av tvångsåtgärder, att det inte var något de kände någon glädje över att utföra. Tvångsåtgärder uttrycktes i känslor av hämnd, dåligt samvete, rädsla och att det är jobbigt. De uttryckte att tvångsåtgärderna innebar en kränkning av patienten, och att det ibland kan kännas som att de begår övergrepp mot patienten. Sjuksköterskorna berättade även om situationer då tvång kändes svårare att utföra och att situationer där tvång utfördes kunde framkalla känslor av kluvenhet hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna berättade även om hur hot om tvång ibland används mot patienten. Slutsatsen med föreliggande studie är att den psykiatriska vården är och förblir ett etiskt dilemma, då sjuksköterskorna kan ställas inför handlingar som kan skapa konflikt med hennes professionella, rättsliga, etiska och personliga ansvar för att hjälpa dessa patienter. / The aim of this study was to describe nurses' experiences of carrying out coercive measures in psychiatric inpatient care. The study had a descriptive design. A convenience sample was applied as sampling method, and six nurses from a psychiatric inpatient ward in central Sweden participated in the study. Data were collected through unstructured interviews and analyzed according to qualitative content analysis. The results revealed that nurses experienced positive feelings associated with using of coercive measures. They felt that it was good that the coercive measures were available as an option for the patient's best interests. Sometimes coercion led to development of therapeutic relationships between the nurse and the patient, because of the fact that they experienced a difficult situation together. The nurses felt that compulsion was easier to perform when they knew the patient and also in some obvious situations. The nurses also experienced negative feelings associated with the use of coercive measures, as it was not something that they felt any joy to perform. Coercive measures were expressed in feelings of revenge, remorse, fear, and that it was a burdensome issue. They expressed that coercive measures was a violation of the patient, and that it could sometimes feel like they were assaulting the patient. The nurses also told about situations where coercion felt more difficult to perform and situations where coercion was carried out could cause mixed feelings among the nurses. The nurses also told about how they sometimes used threat of coercion against patients. The conclusion of this study is that mental health care remains an ethical dilemma, since nurses may face options which may create conflict with her professional, legal, ethical and personal responsibility to help these patients.

I förarbeten till lagarna LVM och LPT framkommer det att det finns en problematik kring vården av personer som lider av både missbruk och psykisk ohälsa. Det framgår att samarbetet mellan psykiatri och socialtjänst i vissa avseende är att anse som bristfälligt och att brukarna faller mellan stolarna. Syftet med studien har varit att, genom granskning av rättskällorna, ta reda på och tydliggöra vad som ska ses som gällande rätt, för om en person med både missbruk och psykisk ohälsa ska få vård enligt LVM eller LPT. Metoden som har använts är en rättsvetenskaplig metod där fokus legat på granskning av rättskällorna. En rättsfallsstudie har även gjorts för att bredda bilden av hur rekvisiten för lagstiftningarna tillämpas. Resultatet har analyserats och redovisats utifrån den rättsdogmatiska metoden. Rättsfallen har tematiserats och redovisats i diagram. Studien visar att det finns gällande rätt kring ämnet, men att gällande rätt varierar beroende på personens situation. Huvuddraget i resultatet är att LPT vid allvarlig psykisk ohälsa bör gå före LVM. Vidare framkommer det att det inte finns något hinder, för att under en kortare period, vårdas enligt båda lagstiftningarna samtidigt. / In the preparatory works to the laws of LVM and LPT it has been pointed out that there is a problem regarding the care of persons that both suffer from an addiction as well as mental illness. It appears that the cooperation between psychiatry and social services is deficient and that the users are falling through the cracks. The purpose of the study has been, through review of the sources of law, to find out and define what is to be considered a correct, application of the law for a person that suffers from an addiction as well as a mental illness. Is it to be admitted to compulsory care and treatment according LVM or LPT? The method and material used for this purpose is the sources of law. To broaden the picture a study of court cases has also been made, regarding how the legislation is applied by a lower administrative court. The results has been analyzed and reported through the legal method. Court cases has been thematized and presented in different diagrams. The study shows that the outcome of the law varies depending on the person’s situation. The main feature of the result is that if someone is suffering from serious mental illness, LPT should be chosen instead of LVM. Further it is possible, during a shorter time, to be treated according to both LVM and LPT simultaneously.

Bakgrund: I Sverige tvångsvårdas 3000 personer varje dag utifrån Lagen om psykiatrisk tvångsvård eller Lagen om rättspsykiatrisk vård. Tvångsvård får endast ges om personen lider av en allvarlig psykisk störning, eller på grund av sitt psykiska tillstånd har ett nödvändigt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än att personen är intagen på en psykiatrisk vårdavdelning. Viktiga principer att praktisera vid tvångsvård är autonomiprincipen, människovärdesprincipen, legalitetsprincipen och integritetsprincipen.Syftet: Syftet i denna litteraturstudie var att belysa patientens upplevelse av psykiatrisk tvångsvård inom slutenvård.Metod: En systematisk litteraturstudie med 14 kvalitativa artiklar som inkluderats efter sökning i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO.Resultat: Åtta olika kategorier framkom, Att medicineras under tvång, Att bli frihetsberövad, Att få adekvat stöd från personal och familj, Att få adekvat och kompetent vård, Att inte få tillräckligt med information, Att inte bli bemött som en värdig människa, Att inte få behålla sin autonomi, Att inte få behålla sin identitet.Diskussion: Resultatdiskussionen är baserad på tre huvudfynd, Delaktighet, Information, Människovärde. Dessa fynd har diskuterats med hjälp av viktiga principer att praktisera vid tvångsvård, samt med hjälp av annan forskning inom psykiatrin. / Background: In Sweden 3000 people are involuntarily treated every day based on compulsory Mental Care Act or Law of forensic psychiatric care. Compulsory treatment should only be given if the person suffers from a serious mental illness, or because of his mental state has an essential need of psychiatric care that can not be met otherwise than that the person is admitted to a psychiatric ward. Important principles to practice at the compulsory care are the autonomy principle, principle of human dignity, legality and integrity principle.Aim: The purpose of this study was to elucidate the patient´s experience of compulsory psychiatric treatment in inpatient care.Method: A systematic literature review of 14 qualitative articles was included by searching the databases Cinahl, PubMed and PsycINFO.Results: Eight different categories emerged, To be medicated under coercion, To be deprived of liberty, To get adequate support from staff and family, To get adequate and competent care, Not getting enough information, To not be treated as a worthy human, To not retain autonomy, To not retain identity.Discussion: Results discussion is based on three main findings, Participation, Information, Human dignity. These findings have been discussed with the help of important principles to practice during compulsory treatment, and with the help of other research in psychiatry.