Bakgrund: Utformningen av dagens sjukhus härstammar från 1940-talets idéer. Sjukhusen fyllde då en funktion som vårdfabriker. Att vårdas inneliggande på sjukhus kan innebära stress och obehag för individen då denne utsätts för en främmande miljö. Den fysiska miljön är ständigt närvarande och inverkar därmed på patienten. Trots miljöns betydelse för patienters hälsa och välbefinnande, möter den inte alltid individens enskilda behov. Tidigare forskning visar att patienter har idéer om hur vårdmiljön kan förbättras, vilket kan tolkas som att vårdmiljön brister inom vissa områden. Syfte: Syftet med litteraturöversikten är att belysa den fysiska vårdmiljöns inverkan på patienters upplevelser av välbefinnande inom somatisk slutenvård. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes. Litteraturöversikten utfördes genom att systematiskt studera och analysera tidigare forskningsresultat vilket inkluderar både kvalitativ och kvantitativ forskning. Databaserna som användes vid datainsamlingen är PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultat: Fyra kategorier identifierades; Tillgång till naturen, Att vara i en hemlik miljö, Betydelsefull arkitektur och design samt Renlighet och omsorg. Slutsats: Resultatet påvisar att tillgång till natur och dagsljus påverkar sinnesstämningen positivt samt att en hemlik miljö påminner om ett vanligt liv och skapar en känsla av trygghet. Sjuksköterskan kan genom att arbeta för en stödjande och skyddande miljö främja patienters hälsa och välbefinnande.

Bakgrund: Rökning är en av de mest kända riskfaktorerna för att utveckla ohälsa och långvarig rökning kan leda till allvarlig sjukdom. Vistelse på sjukhus kan ses som ett värdefullt tillfälle att hjälpa patienter att bli rökfria. Känslan av att själv kunna ta kontroll och påverka har fundamental betydelse för hur individen upplever sin situation och sin hälsa. Då blir individen mer benägen att vidta egenvårdsåtgärder. Syfte: Att belysa vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans rökavvänjningsarbete inom slutenvården. Metod: En systematisk litteraturstudie där aktuell forskning söktes i databaserna Cinahl, PsychINFO och PubMed. Det resulterade i åtta kvantitativa och två kvalitativa artiklar som kvalitetsgranskades. Analys genomfördes med både latent och manifest innehållsanalys. Resultat: Sex huvudgrupper identifierades; osäkerhet, ansvar, utbildning, sjuksköterskans rökning, policys och prioritering. Resultatet diskuterades utifrån Dorothy Orems egenvårdsteori. Slutsats: Trots att sjuksköterskor anser att det är viktigt med hälsofrämjande arbete prioriteras inte rökavvänjningsinsatser. För att rökavvänjningsarbetet ska utvecklas krävs att ledningen är tydlig med att det är en prioriterad uppgift och att utbildning är viktig. Genom fördjupade kunskaper ökar motivationen och självförtroendet hos sjuksköterskorna i det hälsofrämjande arbetet vilket på sikt ger en värdefull vinst. Rökfria sjuksköterskor prioriterar rökavvänjning mer än sjuksköterskor som röker.

Inledning: Att som sjuksköterska arbeta med patienter som vårdas mot sin vilja kräver stor inlevelseförmåga. Mötet med denna patientgrupp gör att sjuksköterskorna utsätts för tvivel och osäkerhet huruvida den vård som erbjuds är till gagn för patienten.  Syfte: Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelse av sluten psykiatrisk tvångsvård. Metod: En systematisk litteraturstudie har genomförts. Åtta vetenskapliga artiklar publicerade från år 2000 och framåt inkluderades. Materialet bearbetades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Patienternas upplevelse av sluten psykiatrisk tvångsvård innefattar både negativa och positiva aspekter. Dessa upplevelser sammanfattas till; respektlös behandling, bristande vårdkvalitet, utebliven bekräftelse, fråntagen autonomi, isolering och positiva vård-upplevelser. Slutsatser: Bemötandet spelar en central roll i hur patienter upplever tvångsvården.

Bakgrund: Sömn är ett grundläggande behov och är viktigt för kroppens alla funktioner. Sömnbrist kan leda till flera negativa konsekvenser för människan. Det är många patienter inom slutenvården som uppger att de sover dåligt på sjukhus, detta kan bero på många saker. Det är sjuksköterskans ansvar att främja patienters hälsa och därför är det betydelsefullt att sjuksköterskan kan främja patienters sömn inom slutenvården. Syfte: Syftet är att beskriva omvårdnadsåtgärder som används för att främja god sömn inom slutenvården. Metod: Studien genomfördes som en integrerad litteraturöversikt enligt Friberg (2017) beskrivning, baserad på nio kvalitativa och tre kvantitativa artiklar. Analysen genomfördes i enlighet med Whittemore och Knafls (2005) metod för integrerade studier. Resultat: God sömn inom slutenvården kan främjas genom att skapa en god sovmiljö, genom att möta människans individuella behov och genom planera omvårdnaden. Slutsats: Inom slutenvården fanns det flera olika omvårdnadsåtgärder som främjade god sömn. Det framkom i denna studie att sjuksköterskan genom enkla omvårdnadsåtgärder kunde påverka miljön positivt och därav främja patienters sömn inom slutenvården. Denna studie påvisar även vikten av att möta patienten individuella behov för att patienten ska känna sig trygg och på så sätt främja sömnen. Det framkom även i denna studies resultat att planering och flexibilitet var avgörande för att patienten ska få en sammanhållen sömn och därmed en god sömn inom slutenvården.

SAMMANFATTNING Bakgrund: För att patientsäkerheten ska kunna garanteras vid en utskrivning från slutenvården till kommunen är det viktigt att rätt information ges mellan instanserna. Det finns dock problem med kommunikationen vilket kan få olyckliga konsekvenser. Syfte: Att beskriva en patients utskrivning, från slutenvård till kommunal omsorg, ur kommunsjuksköterskors perspektiv. Metod: En kvalitativ metod med en explorativ design har använts för att besvara studiens syfte. Grundutbildande och specialistutbildade sjuksköterskor från fyra olika kommuner intervjuades till studien. Intervjuerna analyserades med systematisk textkondensering. Resultat: Sjuksköterskorna beskriver att en patients utskrivning innefattar många problem, där kärnan är kommunikationsbrist. Brister i journalsystemet, pressad arbetssituation och handhavandet av läkemedel är andra betydande delar av problematiken runt utskrivningar. Slutsats: Bristfällig rapportering från slutenvården, patienter som skrivs ut för tidigt och läkemedel som missas att skickas med hem är företeelser som hotar patientsäkerheten. Bättre kommunikation mellan sjuksköterskor i slutenvård och kommun antas leda till mer välfungerande utskrivningar och därmed öka patientsäkerheten. NYCKELORD samarbete, utskrivning, hemsjukvård, slutenvård, sjuksköterska

Bakgrund: Synsättet och kulturen behöver förändras inom vården för att evidens ska upprätthållas. Individen bör ses som samarbetspartners istället för patient, där det lämnas förutsättning för en personcentrerad vård. Syfte: Är att belysa patienternas upplevelser av god omvårdnad  i somatisk slutenvård. Metod: En kvalitativ studieintervju med patienter i södra Sverige. Ett strategiskt urval utfördes av sjuksköterskor i den patientnära vården. Urvalet bestod av tio patienter som skulle ha vårdats i två dygn, med erfarenhet av personcentrerad vård. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. En fenomenologisk ansats valdes. Resultat: Patienten behöver få möjlighet att inleda ett partnerskap med sjuksköterskan för att bli bekräftad i sitt lidande. Två Huvudkategorier identifierades, den första kategorin svarade an på vad som var viktigast i den omvårdnad de fått där bemötandet ansågs ha en stor betydelse för om omvårdnaden ska uppfattas som god. Den andra kategorin svarade an på vad som hade kunnat göras bättre där individanpassad miljö ansågs ha betydelse för omvårdnaden. Slutsats: Patienten behöver skapa en relation med sjuksköterskan för att patientens livsvärld ska framstå som tydlig för sjuksköterskan. Att inte bli sedd som patient gör att en otrygghet uppstår och den personcentrerade vården uteblir. Hälso- och sjukvården riskera härmed att bryta det ansvar som föreligger dem.  Sjuksköterskan och läkaren behöver därför bjuda in patienten till ett delat ansvarstagande för att inte riskera ett vårdlidande. Det anses därför viktigt att omvårdnaden som sjuksköterskan ger uppmärksammas ur ett vårdvetenskapligt perspektiv, för att upprätthålla evidensbaserat god vård inom den somatiska slutenvården.

Bakgrund: Personcentrerad omvårdnad (PCO) är när den vårdsökande personen är delaktig i sin vård och blir sedd som mer än sin sjukdom eller åkomma. Förhållningssättet PCO grundade sig först inom demensvården men har numera blivit ett förhållningssätt som de flesta vårdinstitutioner eftersträvar. För att uppnå den förbättrande vården som PCO kan medföra, behövs en välplanerad och tydlig implementeringsplan från ledningen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att implementera ett personcentrerat arbetssätt på en slutenvårdsavdelning. Metod: En induktiv kvalitativ studie där elva intervjuer genomfördes. Därefter utfördes en innehållsanalys av åtta strategiskt utvalda intervjuer. Resultat: Det finns förhoppningar hos deltagarna att implementeringen ska leda till en bättre och säkrare vård, men också farhågor om rädsla för förändring bland vårdpersonalen samt en ökad arbetsbelastning. Att arbeta personcentrerat upplevs av deltagarna kommer ställa högre krav på vårdteamet, framför allt sjuksköterskorna, när det gälller tid, kunskap och kommunikation. Slutsats: För att kunna ge vårdsökande personen den bästa vården, behövs det engagerad och kompetent personal som har stöd och förståelse från ledningen. Trots de hinder som tycks finnas så lever en positiv anda bland sjuksköterskorna om implementeringen av PCO. Förhoppningarna är att ett personcentrerat arbetssätt bland annat ska öka delaktigheten som kan leda till kortare vårdtider samt minskar risken för återbesök tätt efter vårdtiden. Det i slutändan ger en bättre vård i helhet för den enskilda vårdsökande personen. / Background: Person-centred care (PCC) is when the person seeking care get’s involved in their care and are seen as more then their illness or ailment. PCC as a concept began in dementia care, but is now the approach that most healthcare institutions strive after. To achieve the improved care that PCC can bring, there is need for a well- planned and clear implementation plan from the management. Aim: To describe the nursing staffs experience of implementing person-centred care as a work procedure in inpatient care. Method: An inductive qualitative study where eleven interviews was completed. Eight interviews were strategically chosen and a content analysis was carried out. Result: There is hope among the participants that implementation will bring a better and safer care, but also concerns about fear of change among the healthcare staff and increased workloads. Participants experience that PCC will place higher demans on the healthcare staff, especially nurses, regarding time, knowledge and communication skills. Conclusion: To provide the best care, there has to be dedicated and competent staff who also have the support and understanding from the management. Despite the obstacles that seem to exist, there is a positive spirit among the nurses in relation to the implementation of person-centred care.  There is hope that person-centred care, among other things, will increase participation that could lead to shorter hospital stays and risk of needing to seek care again short after being discharged from the hospital. Ultimately it provides a better care in the whole for the individual person seeking care.

No description available.

Bakgrund: Att som vårdpersonal möta patienter med missbruk inom den somatiska vården har uppgetts vara svårt. När dessa personer läggs in inom den somatiska vården bemöts de ofta med samma fördomar som finns ute i samhället. Patienter med missbruk upplever själva hur en stereotyp bild av dem format deras vård. Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att möta patienter med missbruks- eller beroendeproblematik inom den somatiska slutenvården. Metod: Litteraturöversikt som är baserad på åtta kvantitativa och fyra kvalitativa, vetenskapliga artiklar. Resultat: Fem kategorier framkom, där den första är Inställning till patienter med missbruk, den andra Besvär i patientmötet med subkategorierna Svårigheter med bedömning och behandling samt Svårigheter relaterade till kunskapsnivåer. Den tredje kategorin är Vårdpersonalens egna känslor i mötet med subkategorierna Att vara rädd, Att känna sig utmattad samt Att känna sig arg och frustrerad. Fjärde kategorin är Det professionella mötet med subkategorierna Brister i det professionella mötet och Skyldigheter i det professionella mötet. Sista kategorin är Faktorer som bidrar till ett positivt möte. Slutsats: När en person med missbruk läggs in på en somatisk slutenvårdavdelning väcks många känslor hos vårdpersonalen. Det finns flera fördomar gentemot denna grupp som patienter. För att skapa en god vårdrelation måste vårdpersonalens kunskap om missbruk utvecklas, i kombination med stöd från både specialistutbildad personal och från den egna arbetsplatsen.

Psykisk ohälsa är ett begrepp som innefattar psykisk sjukdom, allvarlig psykisk störning samt psykiska besvär som har en påtaglig inverkan på välbefinnandet och vardagslivet. Enligt en rapport från Socialstyrelsen ökar antalet patienter som är i behov av inneliggande psykiatrisk vård, samtidigt som antalet vårdplatser minskar. Följden blir för tidiga utskrivningar samt fler återinläggningar på grund av att patienterna inte blivit färdigbehandlade. Att undersöka patienternas upplevelser av psykiatrisk slutenvård är därför ett motiverat och aktuellt ämnesområde. En systematisk litteraturstudie har genomförts och resultatet visar att personalen är den främsta påverkningsfaktorn i patienternas upplevelser av vårdtiden. Kompetent och engagerad personal kan inge hopp och förstärka känslan av egenvärde medan icke-kompetent och oengagerad personal framkallar negativa känslor som ilska, hopplöshet och osäkerhet. Diskussionen förstärker resultatets innehåll genom ytterligare artikelsökningar samt förankrar resultatet till bakgrundens beskrivna vårdvetenskap. Svagheter och styrkor diskuteras som möjligheten för implementeringen av resultatet i Svensk hälso- och sjukvård.