SAMMANFATTNING Bakgrund: För att patientsäkerheten ska kunna garanteras vid en utskrivning från slutenvården till kommunen är det viktigt att rätt information ges mellan instanserna. Det finns dock problem med kommunikationen vilket kan få olyckliga konsekvenser. Syfte: Att beskriva en patients utskrivning, från slutenvård till kommunal omsorg, ur kommunsjuksköterskors perspektiv. Metod: En kvalitativ metod med en explorativ design har använts för att besvara studiens syfte. Grundutbildande och specialistutbildade sjuksköterskor från fyra olika kommuner intervjuades till studien. Intervjuerna analyserades med systematisk textkondensering. Resultat: Sjuksköterskorna beskriver att en patients utskrivning innefattar många problem, där kärnan är kommunikationsbrist. Brister i journalsystemet, pressad arbetssituation och handhavandet av läkemedel är andra betydande delar av problematiken runt utskrivningar. Slutsats: Bristfällig rapportering från slutenvården, patienter som skrivs ut för tidigt och läkemedel som missas att skickas med hem är företeelser som hotar patientsäkerheten. Bättre kommunikation mellan sjuksköterskor i slutenvård och kommun antas leda till mer välfungerande utskrivningar och därmed öka patientsäkerheten. NYCKELORD samarbete, utskrivning, hemsjukvård, slutenvård, sjuksköterska

No description available.

Inledning: Risken för återinskrivning minskar om patienten har kunskap och kan hantera hjärtsvikten utifrån egenvårdsråd. Förmågan att ta till sig information har även en central roll i detta. Hjärtsviktspatienter med dålig följsamhet i sin egenvård av sjukdomen skrivs oftare in än de som har bra följsamhet. Minskad förståelse och kunskap kring sjukdom leder till minskad möjlighet för patienten att förstå information, läsa och följa medicinska rekommendationer samt skriftliga och muntliga instruktioner. Metod: Ett frågeformulär delades ut till patienter på två hjärtsviktsmottagningar i Mellansverige. Skillnader mellan skriftlig information testades mot skriftlig och muntlig information och analyserades med Mann-Whitney U test. Trettio patienter besvarade frågeformuläret (97 % response rate). Resultat: Sextiotre procent av deltagarna i denna studie fick både muntligt och skriftlig information angående egenvården. 60 % i undersökningsgruppen hade endast en grundskola/gymnasial utbildning och 40 % hade en högskola/universitets utbildning. Kunskapsmässigt skiljde sig inte grupperna åt. Diskussion: Tidigare studier har visat att egenvården inte alltid utförs optimalt bara för att patienten har en hög kunskap. Studiens kliniska implikationer är att patienter som följs upp på hjärtsviktsmottagningar har bra kunskap oavsett utbildningsnivå eller hur de fått informationen.' Slutsats: Det fanns ingen signifikant skillnad i kunskap mellan de olika informationssätten och utbildningsnivåerna.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund Rehabilitering efter ett strokeinsjuknande ska påbörjas tidigt och vara målinriktad. För patienter som drabbats av mild till måttlig stroke rekommenderas i Socialstyrelsens riktlinjer vård på strokeenhet i kombination med tidig understödd utskrivning. Uppsatsen beskriver, analyserar och utvärderar ett förbättringsarbete där tidig understödd utskrivning med stöd av ett stroketeam prövades som arbetsmodell på en strokeenhet. Syfte Syftet med förbättringsarbetet var att patienterna skulle uppleva ett tryggt omhändertagande i samband med utskrivningen, samtidigt som strokeprocessen effektiviserades genom kortare vårdtid på sjukhus. Syftet med studien var att beskriva erfarenheter hos patienter, närstående och personal vid införandet av tidig understödd utskrivning från sjukhus med stöd av ett stroketeam för patienter med mild till måttlig stroke. Metod Förbättringsarbetet utvärderades genom mätning av vårdtider och mätning av patienternas upplevelse av trygghet i samband med utskrivningen. I studien av förbättringsarbetet insamlades data genom semistrukturerade intervjuer med patienter och deras närstående, samt i en fokusgruppsintervju med involverad personal. Nio patienter och sex närstående intervjuades. Vid fokusgruppsintervjun deltog två arbetsterapeuter, två sjukgymnaster och en sjuksköterska. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Arbetssättet med tidig understödd utskrivning testades på tio patienter. Vårdtiden var något kortare, men osäkerhet finns i mätningarna och i den kvalitativa analysen framkom tveksamhet om vårdtiderna påverkades. Upplevelsen av trygghet i samband med hemgång var något högre bland deltagarna i projektet jämfört med baslinjemätningen. Vid intervjuerna med patienter framkom värdet av att erhålla rehabilitering i sin hemmiljö. Både patienter och närstående beskrev att teamet bidrog med kunskaper om stroke, rehabilitering och säkerhetsaspekter i hemmet, samt att kontinuiteten med samma personal var värdefull. Närstående beskrev också att de fått stöd av teamet i närståenderollen. Personalen framhöll vid fokusgruppsintervjun förbättrad kvalitet för patienterna, tidsbrist och svårigheter med prioriteringar samt en arbetstillfredställelse i nöjda patienter och att arbeta med förbättringar. Slutsats Tidig understödd hemgång med stöd av ett stroketeam upplevdes positivt av patienter, närstående och personal. Arbetssättet var engagerande men tidskrävande. Förhoppningen är att lärdomarna från detta projekt kan bidra till fortsatt utveckling av rehabiliteringsprocessen i samband med utskrivning.

Bakgrund: Den 1 januari 2018 infördes en ny lag om samverkan vid utskrivning från slutenvården. Lagen reglerade samordnad vårdplanering samt kommunernas betalansvar. Forskningen visade att kommunikation mellan vårdgivare gick att förbättra för att öka förståelse för varandras arbete. Genom uppföljning av patienter kunde en trygg hemgång säkras och återinläggningsfrekvensen kunde minskas. Syfte: Syftet var att belysa hur sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård erfor de förändringar i vårdplaneringsprocessen som infördes vid utskrivning av patienter från somatisk slutenvård efter lagändringen den 1 januari 2018. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes efter ett ändamålsenligt urval samt kompletterades med ett snöbollsurval. Studien innefattade åtta intervjuer med informanter från två kommuner i Kronobergs län. Det insamlade materialet analyserades därefter med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i sex kategorier och tio underkategorier. Efter lagändringen gick vårdplaneringsprocessen snabbare vilket gav negativ inverkan på delaktigheten och patientsäkerheten. Kommunikation och samarbete både inter- och intraprofessionellt hade stor vikt under vårdplaneringsprocessen. Trots en god vårdplanering kunde organisatoriska faktorer orsaka problem i samband med utskrivningar från slutenvården. Resultatet påvisade vissa brister och förbättringsområden i samband med vårdplaneringsprocessen. Studien bidrog med ökad förståelse och ny kunskap om hur sjuksköterskor erfor förändringar i vårdplaneringsprocessen. Slutsats: De kortare vårdtiderna inom slutenvården ledde till att hemsjukvården fick ta ett större ansvar för patienters vård. Det framkom även att det var viktigt att bibehålla en god patientsäkerhet och möjliggöra en trygg hemgång för patienter. Det framkom flera förslag på förbättringsåtgärder inom området.

Bakgrund: Tidigare forskning visar att traumapatienter oftast känner sig oförberedda inför hemgång. Detta beror bland annat på bristande patientinformation vid utskrivningen. Tydlig och saklig information som ges till traumapatienter vid utskrivningen kan bidra till att traumapatienter känner sig trygga och mer förberedda inför hemgång. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa vilken information traumapatienter upplever att de får inför hemgång, om de är tillfredsställda med den information som givits och om informationen kan förbättras. Metod: Sju deltagare som hade varit traumapatienter under år 2014-2015 på ett universitetssjukhus i Sverige rekryterades. Deltagarna var i varierande åldrar, kön och hade en varierad skadebild. Semistruktuerade telefonintervjuer utfördes efter kontakt med deltagare via brev och telefon. Insamlad data har analyserats via kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Resultatet av denna studie har visat att en del traumapatienter fått muntlig information om hjälpmedel, känslor och reaktioner som kan uppstå efter ett trauma, läkemedel som de får med sig vid utskrivningen, nedtrappningsschema för starka opioider, skadan de blivit utsatta för samt vidare uppföljning. Den information som deltagarna fick inför hemgång bidrog till att de kände sig införstådda, tillfredsställda och trygga. Deltagare uppgav att de fått otillräcklig information om aktivitet, hygien, infektionstecken, läkemedel och biverkningar, känslor och krisreaktioner, nedtrappningsschema för starka opioider, normalt läkmönster, skada, smärta, stöd - var kan man vända sig om man har frågor och vid eventuell försämring eller utebliven förbättring, sårvård, uppföljning och återbesök. Detta gjorde att deltagarna uttryckte besvikelse, missuppfattning, oro, ovisshet, osäkerhet och önskade mer information. Slutsats: Studiens resultat visar att vissa traumapatienter önskar mer och tydligare information vid utskrivning. / Background: Previous studies have shown that trauma patients often feel unprepared at discharge due to a lack of patient information. Explicit and relevant information that is given to trauma patients at discharge can contribute to trauma patients feeling more secure when going home from a hospital. Aim: The aim of this study is to demonstrate what information trauma patients perceive they are getting when going home from hospital, if they are satisfied with the information that is given, and if the information can be improved. Method: Seven participants who had been trauma patients during 2014-2015 at a university hospital in Sweden were recruited. The participants varied in age, gender and trauma (injury). Semi structured telephone interviews were implemented after being in contact with the participants by letter and phone. All the collected data has been analyzed through qualitative content analysis. Results: The result of this study has shown that some trauma patients received verbal information about mobility aids and equipment, feelings and reactions that can occur after trauma, new medicines and how and when to stop taking them, their injury, and follow-ups. The information the participants got made them feel informed, secure and satisfied. Participants also reported that they had received insufficient information regarding activity, hygiene, signs of infection, medicines and its potential side-effects, how and when to stop taking strong painkillers, feelings and reactions of crisis, their injury, a normal healing process after an injury, pain control, support - where to seek information, support in case of deterioration or absence of improvement despite medication and treatment, how to take care of wounds and planned follow-ups. The lack of this information contributed to the fact that participants felt disappointed, poorly informed, anxious, uncertain and insecure. Furthermore participants reported that they would appreciate more explicit information. Conclusion: The result of this study shows that some trauma patients need more explicit information at discharge.

No description available.

Bakgrund: Att vårdas inom intensivvården kan innebära att känslan för tid och verklighet förloras, förklarat av sjukdomens allvarlighetsgrad och patientens nedsatta medvetande under vårdtiden. Efterföljande problem försvårar återhämtning och påverkar patientens dagliga livsfunktion och livskvalité i varierad omfattning. Syfte: Syftet var att belysa patienters återhämtning efter intensivvård  Metod: Litteraturstudien med induktiv ansats har sammanställt och återberättat innehållet från 20 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl. En integrativ metod enligt beskrivning av Whittenmore och Knafl (2005) tillämpades.  Resultat: I resultatet framkom huvudkategori 1. Återhämtningens dimensioner med kategorierna återhämtningens innebörd, återhämtning ur ett psykiskt och fysiskt perspektiv, betydelsen av socialt stöd i återhämtningsprocessen och huvudkategori 2. Uppföljningens betydelse för återhämtningen med kategorierna att återfå kontroll samt hjälpmedel för att förstå.  Slutsats: En gynnsam uppföljning efter intensivvård förefaller vara inriktad på patientens hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet som kan likställas med Känslan av sammanhang.

No description available.