No description available.

De patienter som har högst morbiditet och minst marginaler för överlevnad utan sjukvård vårdas på en intensivvårdsavdelning. När en sådan patient förbättras ska hen förflyttas till en vårdavdelning där vården fortsätter. Förflyttningen kräver en fungerande process i flera steg som enligt forskningen innebär flera olika problem och risker. En intensivvårdssjuksköterska ställs här inför flera utmaningar där hänsyn måste tas till patienten, närstående, mottagande vårdavdelning, lagar och bestämmelser. Syftet med examensarbetet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans strategier vid förflyttningsprocessen av patienter från IVA till vårdavdelning. Öppna forskningsintervjuer har genomförts med tio intensivvårdssjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar med olika inriktning. Intervjuerna analyserades därefter utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats enligt Elo och Kyngäs (2008) beskrivning. I resultatet har strategier för att vårda framträtt som en huvudkategori. Där inkluderas tre allmänna kategorier: att vårda relationer, att anpassa vårdandet och att vårda patientsäkert. Kategorierna berör varandra på olika nivåer och utgör strategier som intensivvårdssjuksköterskan använder i sin strävan att genomföra en säker förflyttningsprocess. Vilka strategier som används vid vilken tidpunkt skiljer sig dock åt mellan olika situationer och en klar koppling kan dras till platssituation och tidstillgång. De individuellt utvecklade strategierna har i många fall vuxit fram ur organisationens struktur. Patientens säkerhet och välbefinnande samt intensivvårdssjuksköterskans känsla av kontroll över processen är centrala element i dessa strategier. I de fall processen av någon anledning inte fungerade var det just dessa element som riskerades. Det uppenbara gapet mellan IVA och vårdavdelning som har påvisats skulle kunna överbryggas med hjälp av en samverkanssjuksköterska vilket är en lösning som utomlands haft positiva resultat.

Bakgrund: Trots att  förflyttning  av nyfödda barn är både riskfyllda och komplicerade  så är det en förutsättning för god neonatalvård i hela  Sverige. Denna  förflyttning  kan vara  både ångestfylld  och oroande för föräldrarna  och ställer stora krav på barnsjuksköterskorna som tar emot familjen vid ankomst till den nya avdelningen.    Syfte: Att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att ta emot familjer som vårdats på  en annan neonatalavdelning.  Design och tillvägagångsätt: Kvalitativ design med induktiv ansats. Individuella intervjuer genomfördes med nio  barnsjuksköterskor  på två olika neonatalavdelningar  i Sverige.  Intervjuerna analyserades med kvalitativ  innehållsanalys.   Resultat: Barnsjuksköterskorna uppgav att det fanns en osäkerhet i vilka rutiner som fanns för att ta emot familjerna  och att de rutiner som fanns hade brister. De belyste även  behovet av att skapa en relation med familjen genom att samtala, avsätta tid för familjen och att lyssna in föräldrarna.   Slutsats: Barnsjuksköterskorna använder sig av olika verktyg för att skapa en relation med familjen och på så vis inge trygghet och förtroende. Det finns även önskemål från barnsjuksköterskorna om specifika rutiner  på den egna arbetsplatsen  gällande mottagandet  samt  bättre samarbete  mellan neonatalavdelningarna.

No description available.

In Sweden there are 560 000 disabled people over the age of 16, half of those are in use of some kind of mobility device. Living with a disability means that due to injury or illness you are having trouble functioning without devices or assistance in your daily life and has a big impact on the independence of the disabled user. The everyday life for disabled parents with young children are different depending on the type of disability and mobility device. Today there is no alternative to the stroller for the disabled user who use mobility advises. This causes problems when the disabled person on there own have/want to move the child. The following statement have been the cornerstone for this project: How to make it possible for a wheelchair user to move a child, in the 0-2 year, for longer distances with a focus on independence and safety for both adult children? Due the process, of industrial design, this question and problem have been solved during 10 weeks. The process have contained parts as meeting with users, analyzing, concept development, evaluations, mock-up making, testing, shape & color development etc. This in the end have resulted in a full scale model of the appearance of a proposed product. The result is a stroller witch can be connected to the users specific wheelchair due two one time adjustments. The solution gives the user capability to move and steer the wheelchair and stroller at the same time. It also gives the user free space in the lap and avoid labor on the users body. The solution is mainly solving the problems of moving an infant, but is working as good for moving children up to two years old. The stroller and wheelchair creates a tandem witch have a breaking point in between the products. This makes it possible to move over smaller curbs by pulling the adjustable handle on stroller. The stroller can also be used separately due two extendible rear wheels. This makes it possible for a walking partner to use the same stroller and fits better for a indoor use for the disabled user. A product like this would give the chance to the wheelchair users to be more involved in there childs first years. It would be one step further to an independent life and hopefully bring a scoop of confidence. I see this product as one of many that could be developed and help in a disabled persons everyday life. By bringing this subject to the table I hope that more people become aware of this users situation and may also see the opportunities developing product and devices in this subject.

<p>Hemvård och personliga assistenter medverkar i många förflyttningssituationer med sina patienter. Lyft- och förflyttningstekniksutbildningar kan ges av många olika yrkesgrupper. Andra studier visar på många fördelar fysiskt sett för personalen men även organisatoriskt. Erfarenheter tyder dock på att personalen lätt hamnar i gamla hjulspår och ”slarvar” med att använda en skonsam arbetsteknik. Vi har gjort och lämnat ut en studiespecifik enkät till 24 personer inom hemvård och 21 personliga assistenter för att belysa deras arbetssituation och se eventuella skillnader mellan dessa personalkategorier av vem de fått lyft- och förflyttningstekniksutbildning. Vi ville veta hur många gånger personalen har gått någon form av förflyttningsutbildning och om det skiljer sig mellan kategorierna. Studien syftade även till att ta reda på om det var någon skillnad i hur personalen tillämpar kunskaperna i vardagsarbetet. I samband med detta ville vi veta om personalen utifrån hur mycket utbildning de har fått känner behov av mer utbildning. Vi ville även se om personalen upplever någon förändring i mängden värk i rygg och axlar före och efter utbildning och om det är någon skillnad mellan yrkeskategorierna. Huvudresultatet i denna studie visar att det inte var någon större skillnad mellan yrkeskategorierna i någon av syftets delar. Man kan se av resultatet att båda yrkeskategorierna uppgav att de har fått mest utbildning av arbetsterapeut/sjukgymnast. Sedan år 2000 hade flest ur de båda yrkeskategorierna gått utbildning två gånger. Hemvårdsgruppen använde sig av fler och mer tekniker än personliga assistenterna. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan yrkeskategorierna i hur ofta de påminner andra om att använda skonsamma tekniker eller hur ofta de slarvar med teknikerna i tron om att spara tid. Majoriteten av deltagarna tyckte att de var i behov av mer utbildning men det fanns ingen signifikans utifrån hur många gånger de gått utbildning. Resultatet visade heller inget samband mellan värk relaterad till arbetet före och efter utbildning.</p>

Hemvård och personliga assistenter medverkar i många förflyttningssituationer med sina patienter. Lyft- och förflyttningstekniksutbildningar kan ges av många olika yrkesgrupper. Andra studier visar på många fördelar fysiskt sett för personalen men även organisatoriskt. Erfarenheter tyder dock på att personalen lätt hamnar i gamla hjulspår och ”slarvar” med att använda en skonsam arbetsteknik. Vi har gjort och lämnat ut en studiespecifik enkät till 24 personer inom hemvård och 21 personliga assistenter för att belysa deras arbetssituation och se eventuella skillnader mellan dessa personalkategorier av vem de fått lyft- och förflyttningstekniksutbildning. Vi ville veta hur många gånger personalen har gått någon form av förflyttningsutbildning och om det skiljer sig mellan kategorierna. Studien syftade även till att ta reda på om det var någon skillnad i hur personalen tillämpar kunskaperna i vardagsarbetet. I samband med detta ville vi veta om personalen utifrån hur mycket utbildning de har fått känner behov av mer utbildning. Vi ville även se om personalen upplever någon förändring i mängden värk i rygg och axlar före och efter utbildning och om det är någon skillnad mellan yrkeskategorierna. Huvudresultatet i denna studie visar att det inte var någon större skillnad mellan yrkeskategorierna i någon av syftets delar. Man kan se av resultatet att båda yrkeskategorierna uppgav att de har fått mest utbildning av arbetsterapeut/sjukgymnast. Sedan år 2000 hade flest ur de båda yrkeskategorierna gått utbildning två gånger. Hemvårdsgruppen använde sig av fler och mer tekniker än personliga assistenterna. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan yrkeskategorierna i hur ofta de påminner andra om att använda skonsamma tekniker eller hur ofta de slarvar med teknikerna i tron om att spara tid. Majoriteten av deltagarna tyckte att de var i behov av mer utbildning men det fanns ingen signifikans utifrån hur många gånger de gått utbildning. Resultatet visade heller inget samband mellan värk relaterad till arbetet före och efter utbildning.

Intensivvård blir allt vanligare då dagens teknik gjort att det är möjligt att behandla svårare tillstånd. Miljön på IVA skiljer sig från en allmän avdelning både vad det gäller personal och medicinsk utrustning. På IVA är det en-till-en vård samt uppkoppling till övervakningsutrustning och på den allmänna avdelningen förväntas patienten vara mer självständig. Denna skillnad i vårdnivå gör att flytten mellan dessa avdelningar kan bli en traumatisk upplevelse. Syftet med denna studie är därför att undersöka patientens upplevelse av att flytta från IVA till en allmän vårdavdelning. Uppsatsen gjordes i form av en litteraturstudie där 10 kvalitativa artiklar analyserades med hjälp av Axelssons (2008, ss. 173-188) metod. Patienterna upplevde flytten från IVA till allmän avdelning som att färdas mot otrygghet, detta för att de upplevde att allt stöd försvunnit och de var tvungna att lämna IVA. Patienterna beskrev vidare att flytten innebar en ovisshet om framtiden och att det fick de att känna sig som en i mängden, något som bottnade i rädslor för den nya miljön och känslan av att inte bli sedd. Slutligen resulterades allt i att patienterna upplevde flytten som vägen tillbaka till hälsa, den beskrevs som en krävande upplevelse men också ett steg i rätt riktning och en friare miljö.

För att navigera en värld som är större än användarens spelyta så krävs någon form av artificiell förflyttning. Den neurala missmatchningen som skapas vid artificiell förflyttning kan leda till simuleringsåksjuka. För att minska denna simuleringsåksjuka så testas det i denna rapport en metod som dynamiskt sänker användarens FOV vid artificiell förflyttning. Denna metod testades med hjälp av en artefakt som implementerades i två versioner. Den ena versionen implementerade dynamisk sänkning av FOV och den andra versionen saknade dessa ändringar. Artefakten testades på 18 gymnasieelever och resultatet blev att versionen utan FOV ändringarna skapade 8,25% mer simuleringsåksjuka och den hade även lite större spridning i sina resultat av de mellersta 50 procenten. Det skulle vara intressant att utvidga testningen till en större och mindre homogen testgrupp. Det skulle även vara intressant att testa FOV ändringarna med andra typer av artificiell förflyttning samt att testa att endast applicera FOV ändringar vid hastighetsändringar.

Patienter som läggs in på intensivvårdsavdelningar blir ofta sängliggande en längre period. Invasivt ventilatorbehandlade patienter blir inte alltid mobiliserade som de borde. Immobiliseringen hos patienterna har en rad negativa effekter på kroppen, men att låta mobiliseringen bli en prioriterad åtgärd kan vara utmanande för intensivvårdssjuksköterskan och teamet kring patienten. Syftet med denna studie är att beskriva effekter av tidig mobilisering för invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter. Metoden som valts för att genomföra studien är litteraturstudie. Det visade sig att tidig mobilisering kan genomföras på ett bra och säkert sätt. Tidig mobilisering hade goda effekter på respiration och ventilation som förbättrad lungkapacitet och förbättrad saturation när patienten mobiliserades på sängkanten eller ur sängen. Den tidiga mobiliseringen hade också goda effekter på cirkulationen. Hos de patienter som mobiliserades tidigt förbättrades bland annat medelartärtrycket. De patienter som mobiliserades tidigt hade färre dagar i ventilator behandling och tiden för den totala sjukhusvistelsen blev också kortare för de patienterna som mobiliserades tidigt. De patienter som genomförde lättare fysiskt aktivitet tidigt hade fler positiva effekter än de patienter som utsattes för lite hårdare aktivitet. Kanske beror detta på att patienterna som deltog i studierna hade allvarliga grund sjukdomar sedan tidigare som gjorde det svårare att utföra den hårdare fysiska aktiviteten.