<p>För personer med funktionsnedsättning har vardagen förändrats väldigt genom tiderna. Från att förr ha blivit kallad alla möjliga misskrediterande glåpord och haft begränsade rättigheter har personer med funktionsnedsättningar i senare tids handikappolitik helt andra rättigheter där de skall ha möjlighet att leva som andra och få ett bättre bemötande.</p><p> </p><p>Vi har i denna studie undersökt två kvällstidningar, Expressen och Aftonbladet, med syfte att studera hur man använder termen rullstolsburen i sina artiklar och hur detta användande blir till ett stigma för personer med funktionsnedsättning. Vi valde ut dessa två tidningar eftersom de konsumeras över hela landet och är de största av de kvällstidningar som produceras och därmed har flest läsare som påverkas av artiklarna. För att begränsa oss och även för att påvisa antalet artiklar av detta slag som publicerades under en viss tidsperiod, är materialet som användes från april 2009 och tre år tillbaka i tiden. Denna sökning resulterade i att vi använde 81 st artiklar till studien.</p><p> </p><p>Med hjälp av den kritiska diskursanalysen har vi analyserat språkbruket i dessa artiklar och utforskat sammanhanget i vilka man använder termen rullstolsburen. Diskursanalysen har använts för att undersöka hur media har makten att genom sina artiklar och inslag påverka samhällsmedborgarnas uppfattning om vad som räknas till normalt och inte och därmed även makten att skapa och upprätthålla stigman för utsatta grupper i samhället.</p><p> </p><p>I resultatet framkom att man i artiklarna i vissa fall ersatte personernas identitet med termen rullstolsburen samt att tidningarna huvudsakligen använder sig av termen rullstolsburen vid rapporteringen av brott och orättvis behandling.</p>

För personer med funktionsnedsättning har vardagen förändrats väldigt genom tiderna. Från att förr ha blivit kallad alla möjliga misskrediterande glåpord och haft begränsade rättigheter har personer med funktionsnedsättningar i senare tids handikappolitik helt andra rättigheter där de skall ha möjlighet att leva som andra och få ett bättre bemötande.   Vi har i denna studie undersökt två kvällstidningar, Expressen och Aftonbladet, med syfte att studera hur man använder termen rullstolsburen i sina artiklar och hur detta användande blir till ett stigma för personer med funktionsnedsättning. Vi valde ut dessa två tidningar eftersom de konsumeras över hela landet och är de största av de kvällstidningar som produceras och därmed har flest läsare som påverkas av artiklarna. För att begränsa oss och även för att påvisa antalet artiklar av detta slag som publicerades under en viss tidsperiod, är materialet som användes från april 2009 och tre år tillbaka i tiden. Denna sökning resulterade i att vi använde 81 st artiklar till studien.   Med hjälp av den kritiska diskursanalysen har vi analyserat språkbruket i dessa artiklar och utforskat sammanhanget i vilka man använder termen rullstolsburen. Diskursanalysen har använts för att undersöka hur media har makten att genom sina artiklar och inslag påverka samhällsmedborgarnas uppfattning om vad som räknas till normalt och inte och därmed även makten att skapa och upprätthålla stigman för utsatta grupper i samhället.   I resultatet framkom att man i artiklarna i vissa fall ersatte personernas identitet med termen rullstolsburen samt att tidningarna huvudsakligen använder sig av termen rullstolsburen vid rapporteringen av brott och orättvis behandling.

<p>The purpose with this paper is to get an idea about the interaction between persons sitting in a wheelchair and the society. We have carried through some literary studies to complement the methods we have chosen. We have interviewed a person who is sitting in a wheelchair to get that persons perspective. We have also carried through a participated observation with ourselves sitting in wheelchairs. Our purpose with these methods was to examine how a person sitting in a wheelchair interacts, verbally, non-verbally as well as how the physical environment is adapted. From a person sitting in a wheelchairs perspective the physical environment lacked in adjustment. In some public buildings it wasn’t possible even to get in through the front entrance because of the high steps. The practicability in some of these buildings was limited. We experienced a friendly interaction for most part of the situations. People held up doors for us and asked us if we wanted help in various situations. In some situations we felt like the kindness surpassed into fawning. In passing of people we felt like we didn’t get eye contact with that many of them. They often looked away as if they were scared to stare at us. The person we interviewed thinks that this deviant behaviour isn’t anything that he or she takes notice of because he or she has been sitting in a wheelchair for such a long time.</p>

The purpose with this paper is to get an idea about the interaction between persons sitting in a wheelchair and the society. We have carried through some literary studies to complement the methods we have chosen. We have interviewed a person who is sitting in a wheelchair to get that persons perspective. We have also carried through a participated observation with ourselves sitting in wheelchairs. Our purpose with these methods was to examine how a person sitting in a wheelchair interacts, verbally, non-verbally as well as how the physical environment is adapted. From a person sitting in a wheelchairs perspective the physical environment lacked in adjustment. In some public buildings it wasn’t possible even to get in through the front entrance because of the high steps. The practicability in some of these buildings was limited. We experienced a friendly interaction for most part of the situations. People held up doors for us and asked us if we wanted help in various situations. In some situations we felt like the kindness surpassed into fawning. In passing of people we felt like we didn’t get eye contact with that many of them. They often looked away as if they were scared to stare at us. The person we interviewed thinks that this deviant behaviour isn’t anything that he or she takes notice of because he or she has been sitting in a wheelchair for such a long time.

Att röra sig i den byggda miljön utan att känna sig hindrad av dess utformning är en mänsklig rättighet. Det finns lagar och riktlinjer på nationell och lokal nivå som strävar efter att den offentliga miljön ska vara anpassad för alla personer oavsett om en person har en funktionsvariation eller inte. Eftersom människor har olika förutsättningar att röra oss i den byggda miljön sätts högre krav på att miljön ska anpassas och utformas utifrån de behov som en person med funktionsvariation har. Detta innefattar olika funktionsvariationer som exempelvis rullstolsburna, hörsel- och synskadade. I Sverige har det tagits fram lagar, som exempelvis plan- och bygglagen, för att sätta krav på utformningen av den byggda miljön och att den ska vara anpassade och tillgängliga för personer som har funktionsvariationer. Trots att det finns lagar och riktlinjer kring tillgänglighetskrav finns det många fall där tillgängligheten brister i den offentliga miljön för personer med funktionsvariationer. I den här studien lyfts det fram att det bland annat beror på okunskap från planerarens sida, hur regelverken tolkas samt att olika funktionsvariationer har olika behov för att en plats ska bli tillgänglig. Oftast när det talas om funktionsvariationer kategoriseras de som en grupp där bland annat planerare, exploatörer och arkitekter förutsätter att alla med olika funktionsvariationer eftersträvar gemensamma lösningar för att göra en plats tillgänglig. I synnerhet leder detta till att många behov bortprioriteras eller glöms bort helt i planeringen. Denna studie syftar till att undersöka hur den offentliga miljös tillgänglighet formas utifrån olika funktionsvariationers behov. För att undersöka det har en fallstudie tagits fram och avgränsat målgruppen till två specifika funktionsvariationer, rullstolsburna och synskadade. Studien har även avgränsat sig geografiskt till knutpunkter då dessa platsers tillgänglighet ofta ses som bristfälliga utifrån personer med funktionsvariationer. En platsinventeringen har gjorts över tre knutpunkter i Göteborg för att kunna analysera generella brister som finns vid knutpunkter utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Studien innefattar även gestaltningsförslag över knutpunkten Brunnsparken i Göteborg, där författarna har tagit fram två gestaltningsförslag som fokuserar på varsin funktionsvariation. Ett av gestaltningsförslagen visar på hur Brunnsparken kan gestaltas för att bli tillgänglig utifrån en person som är synskadad och den andra visar på hur platsen kan utformas för att bli tillgäng för en person som är rullstolsburen. Avslutningsvis har en diskussion förts kring de två funktionsvariationernas behov där studien har undersökt om det är möjligt planera för de båda funktionsvariationerna i relation med varandra.

<p><p><strong>Syfte och frågeställningar</strong></p></p><p>Syftet med studien är att undersöka hur idrottslärare utformar friluftslivsundervisningen för rullstolsburna elever som går i klasser med icke rullstolsburna. Vi ställde följande frågor: Hur bedriver idrottslärarna friluftsundervisning i skolan samt vilka möjligheter och begränsningar finns det för rullstolsburna elever i friluftslivsundervisningen?</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Metod</strong></p><p>Vi har genomfört kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med tre stycken idrottslärare på tre olika skolor. De intervjuade idrottslärarna undervisar eller har undervisat i idrott och hälsa i en klass där en rullstolsburen elev har ingått.</p><p><strong> </strong></p><p><strong>Resultat</strong></p><p>De intervjuade idrottslärarna bedriver en relativt varierad friluftslivsundervisning där de rullstolsburna eleverna är med i friluftslivsundervisningen i det de kan, vilket är det mesta av nämnda undervisning. Lärarna menar att det största hindret är den eländiga terräng som skogen ibland kan bjuda. En av lärarna bedrev extra undervisning i friluftsliv för sin rullstolsburna elev så att denne skulle kunna nå målen. En annan lärare upplevde att han inte gjort tillräckligt för att erbjuda sin elev en fullgod friluftslivsundervisning och menade att hans utbildning inte förberett honom för den situationen. En tredje lärare beskriver dilemmat med att anpassa undervisningen för mycket, eftersom det då kan ha en negativ inverkan på kvalitén i undervisningen för de andra eleverna.</p><p> </p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Det verkar inte vara möjligt för en rullstolsburen elev att delta fullt ut i friluftslivsundervisningen som den ser ut idag. Idrottslärarna har i två av fallen inte fått någon möjlighet till fortbildning, vilket är en begränsning enligt tidigare forskning. Med mer resurser och kunskap skulle friluftslivsundervisningen kunna göras mer rättvis för rullstolsburna elever.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka hur idrottslärare utformar friluftslivsundervisningen för rullstolsburna elever som går i klasser med icke rullstolsburna. Vi ställde följande frågor: Hur bedriver idrottslärarna friluftsundervisning i skolan samt vilka möjligheter och begränsningar finns det för rullstolsburna elever i friluftslivsundervisningen?   Metod Vi har genomfört kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med tre stycken idrottslärare på tre olika skolor. De intervjuade idrottslärarna undervisar eller har undervisat i idrott och hälsa i en klass där en rullstolsburen elev har ingått.   Resultat De intervjuade idrottslärarna bedriver en relativt varierad friluftslivsundervisning där de rullstolsburna eleverna är med i friluftslivsundervisningen i det de kan, vilket är det mesta av nämnda undervisning. Lärarna menar att det största hindret är den eländiga terräng som skogen ibland kan bjuda. En av lärarna bedrev extra undervisning i friluftsliv för sin rullstolsburna elev så att denne skulle kunna nå målen. En annan lärare upplevde att han inte gjort tillräckligt för att erbjuda sin elev en fullgod friluftslivsundervisning och menade att hans utbildning inte förberett honom för den situationen. En tredje lärare beskriver dilemmat med att anpassa undervisningen för mycket, eftersom det då kan ha en negativ inverkan på kvalitén i undervisningen för de andra eleverna.   Slutsats Det verkar inte vara möjligt för en rullstolsburen elev att delta fullt ut i friluftslivsundervisningen som den ser ut idag. Idrottslärarna har i två av fallen inte fått någon möjlighet till fortbildning, vilket är en begränsning enligt tidigare forskning. Med mer resurser och kunskap skulle friluftslivsundervisningen kunna göras mer rättvis för rullstolsburna elever.

Vid nyproduktion av bostadshus är det viktigt att inte glömma bort den äldre målgruppen och dess behov när det kommer till design, utformning och funktion. Den äldre målgruppen utgör en stor del av vårt samhälle och det här arbetet redovisar tydliga riktlinjer på hur bostadshus ska anpassas för att göra de användbara och tillgängliga för personer med nedsatt rörelseförmåga. Alla rum i ett bostadshus behandlas med fokus på badrum/tvätt, kök och entré/hall.

In Sweden there are 560 000 disabled people over the age of 16, half of those are in use of some kind of mobility device. Living with a disability means that due to injury or illness you are having trouble functioning without devices or assistance in your daily life and has a big impact on the independence of the disabled user. The everyday life for disabled parents with young children are different depending on the type of disability and mobility device. Today there is no alternative to the stroller for the disabled user who use mobility advises. This causes problems when the disabled person on there own have/want to move the child. The following statement have been the cornerstone for this project: How to make it possible for a wheelchair user to move a child, in the 0-2 year, for longer distances with a focus on independence and safety for both adult children? Due the process, of industrial design, this question and problem have been solved during 10 weeks. The process have contained parts as meeting with users, analyzing, concept development, evaluations, mock-up making, testing, shape &amp; color development etc. This in the end have resulted in a full scale model of the appearance of a proposed product. The result is a stroller witch can be connected to the users specific wheelchair due two one time adjustments. The solution gives the user capability to move and steer the wheelchair and stroller at the same time. It also gives the user free space in the lap and avoid labor on the users body. The solution is mainly solving the problems of moving an infant, but is working as good for moving children up to two years old. The stroller and wheelchair creates a tandem witch have a breaking point in between the products. This makes it possible to move over smaller curbs by pulling the adjustable handle on stroller. The stroller can also be used separately due two extendible rear wheels. This makes it possible for a walking partner to use the same stroller and fits better for a indoor use for the disabled user. A product like this would give the chance to the wheelchair users to be more involved in there childs first years. It would be one step further to an independent life and hopefully bring a scoop of confidence. I see this product as one of many that could be developed and help in a disabled persons everyday life. By bringing this subject to the table I hope that more people become aware of this users situation and may also see the opportunities developing product and devices in this subject.

Bakgrund: I Sverige har det från regeringen bestämts att hela den svenskabefolkningen ska ges möjlighet till att vistas i landets natur. Vistelse i naturen ger hälsovinster i både fysisk och psykisk form. För personer med enfysisk funktionsvaration är denna möjlighet begränsad. Syftet med studien var därför att undersöka hur personer beroende av rullstol upplevertillgängligheten till att vistas i naturreservat i Blekinge samt vadLänsstyrelsen i Blekinge kan göra för att förbättra tillgängligheten. Metoden som användes var en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer. Urvalet var ett kvoturval och inkluderade fem informanter där samtliga hadeen fysisk funktionsvaration samt erfarenhet av vistelse i naturreservat. Resultatet visade att det finns flera hinder avseende tillgänglighet, därmarkytan ses som det största problemet. Insatser för en ökad tillgänglighetkan vara att bygga över olika typ av hinder med hårdpackat grus eller trävägar. Slutsats: Det finns en mängd insatser för Länsstyrelsen i Blekinge att göra utifrån hur tillgängligheten upplevs. Materialet kan ge förslag på hurutveckling kan ske när tillgängligheten ses över. Materialet kan påverka den allmänna folkhälsan då det kan leda till att fler personer vistas och är fysiskt aktiva i naturen.