"Här finns det ju kanter som inte är helt perfekta. Men man tar sig ju fram med en liten extra omväg eller så." Citatet beskriver en av de fem intervjuade pedagogernas syn på inkludering av rullstolsburna elever under idrottslektionen. Studiens syfte är att se till vilka anpassningsmöjligheter samt svårigheter det enligt pedagoger finns vid idrott med rullstolsburna elever. Under arbetet med studien har jag inspirerats av hermeneutiken. Det jag kom fram till i min studie var att det enligt pedagogerna finns svårigheter som kan skapa hinder för den rullstolsburna eleven, så som den befintliga miljön, pedagogers kompetens samt vissa aktiviteter. Vid dessa svårigheter krävs det extra planering och en vilja att se möjligheter av pedagogerna. Resultatet visar att det finns många anpassningsmöjligheter till att rullstolsburna elever ska kunna vara med på idrottslektionerna. Det är till exempel att planera alternativa aktiviteter, individualisera målen i läroplanen samt att införskaffa material som underlättar för den rullstolsburna eleven. Min studie kan fungera som en inspirationskälla för blivande och verksamma pedagoger samt rektorer för att underlätta idrottslektionerna för rullstolsburna elever, samt göra lektionerna till en positiv upplevelse för dem.

Vi har undersökt hur rullstolsburna upplever den fysiska tillgängligheten. Frågor som vi arbetat utifrån är: Vilka upplevelser har rullstolsburna om tillgängligheten i samhället?, Vad finns det för begränsningar när det gäller tillgängligheten? I vilka typer av situationer behöver man stöd från omgivningen? Hur kan deras upplevelser relateras till de handikappolitiska målen i fråga om tillgänglighet för funktionshindrade? Studien har genomförts med intervjuer med 5 personer som är rullstolsburna. Resultatet visade att rullstolsburna i stort sett är nöjda med tillgängligheten men att det fortfarande finns mycket att göra när det gäller att uppnå de handikappolitiska målen. Vi kom även fram till att det ibland uppkommer situationer där rullstolsburna blir beroende av omgivningen och därmed lever i en pågående kamp för att vara subjekt i sina egna liv / The perspective of persons in wheelchairs on availability- the struggle for being a subject in your own life

Tillgänglighet och rätten att deltaga i samhället, oavsett funktionsnedsättning eller inte, bör vara på lika villkor för alla individer. Regeringen har satt upp mål för att undanröja enkelt avhjälpta hinder innan utgången av 2010, vilket nu har passerat. Syftet med studien var att beskriva tillgängligheten på hamburgerrestauranger för personer i rullstol samt undersöka i vilken omfattning enkelt avhjälpta hinder och övriga hinder existerade. Vid undersökningen användes en checklista för att bedöma sju hamburgerrestauranger i en mellanstor stad i Sverige. Bedömningsområdena var Entré, Vertikal förflyttning Trapp/Ramp, Rum och utrymme, Toalett användbar för personer i rullstol, Beställningsdisk, Skyltning och Inredning. Checklistan bearbetades fram från en redan existerande från myndigheten Handisam och riktlinjer från Boverket. Checklistan kom att bestå av totalt 104 bedömningspunkter. För att få tydligare översikt över olika typer av hinder samt se huruvida regeringens och riksdagens mål uppnåtts urskiljdes enkelt avhjälpta hinder från de övriga hindren. Resultatet visar på att målet för att undanröja alla enkelt avhjälpta hinder innan slutet på 2010 inte uppfyllts samt att andra brister i tillgängligheten fortfarande existerar. Totalt identifierades 145 hinder i samtliga lokaler varav 27 var enkelt avhjälpta hinder och 113 var övriga hinder. De bedömningsområden som hade flest hinder var Toalett användbar för personer i rullstol, Beställningsdisk och Entré. Samtliga restauranger hade hinder inom nästintill alla bedömningsområden.Slutsatsen i studien är att tillgänglighetsarbetet måste fortsätta och att en enklare och mer lättförståelig mall för inventering av publika lokaler kan hjälpa ägare att tillgängliggöra sina lokaler.

Forskning pekar på att människors tillgång till natur är god med avseende på hälsa. Samtidigt växer städer och gör att naturnära upplevelser blir ett allt mer sällan inslag utav människors liv. Hur ska planerare se till att involvera människor i anpassningsprocesser kring parker och hur ser tillgängligheten i parker ut för fysiskt funktionsnedsatta? Denna studie syftar till att undersöka tillgängligheten för rullstolsburna i Uppsala stads parker samt hur kommunen arbetar med delaktighet vid tillgänglighetsanpassningar. Studiens metod består utav en observationsrunda samt intervjuer med kommun och lokalföreningsrepresentanter. Observationsrundan syftar till att undersöka tillgängligheten och utifrån intervjuerna studeras kommunens delaktighetsprocesser. Resultatet visar på att tillgången för rullstolsburna i Uppsala stads parker i ett helhetsperspektiv är god, även om den kan förbättras. Lyckade anpassningsarbeten för rullstolsburnas tillgång till parker bör ses som en kontinuerlig process där informationsväxling och dialoger är centralt. Vidare framkom det att kommunen arbetar på olika sätt och att varje anpassning kräver sin process.

Sammanfattning Den byggda miljön ska vara tillgänglig för alla människor oavsett hur personen förflyttar sig. Personer med funktionshinder ska inte känna sig begränsad för att vistas i det offentliga rummet.  Syftet med denna studie var att undersöka tillgängligheten av Karlstads stationsmiljö/perrong för synskadade och rullstolsburna personer. För att svara på syftet utgår studien från den kvalitativa metod för att samla in data och information, 6 stycken semistrukturerade intervjuer genomfördes med respondenterna på Karlstads tågstationsmiljö. 3 av dessa intervjuer utfördes med synskadade respondenter på plats (Karlstads perrong) och 3 andra intervjuer gjordes med rullstolsburna respondenter på plats (Karlstads perrong) förutom en intervju som genomfördes via telefon. Tre teoretiska utgångspunkter har valts för denna studie. Utgångspunkterna som använts var “Den sociala modellen” av Berth Danemark (2005), “Rätten till stad” av David Harvey (2010) och “Normaliseringsprincipen” av Bengt Nirje (2010).  Resultat visar att tillgängligheten av Karlstads stationsmiljö är delvis bra. Tillgängligheten varierar mellan gruppen synskadade och rullstolsburna. Rullstolsburna respondenter är relativt nöjda med hur perrongen ser ut i dagsläget men tillgängligheten blir till viss grad sämre när det finns snö som inte har plogats. Synskadade respondenter var mer kritiska till tillgängligheten av Karlstads tågstation jämfört med rullstolsburna personer. Synskadade respondenter var tacksamma att det har tagits åtgärder dvs. att det finns taktila hjälpmedel som är anpassade till de. De menar att tillgängligheten kan förbättras ännu mer om arbetet sker parallellt med synskadade personer. Ett annat resultat som studien visade var att taktila hjälpmedel som byggs för ena gruppen skapar inga barriärer för den andra gruppen. Studien visade även att åtgärder i form av tak eller pratorer kan gynna både synskadade och rullstolsburna gruppen.

Bakgrund: Samhället behöver vara tillgängligt för alla. Genom att samhället är tillgängligt för de med funktionsnedsättningar, ökar deras delaktighet. Vårdcentral är i regel den första vårdkontakten, vilket innebär att alla individer kommer i kontakt med en vårdcentral i sina liv. Arbetsterapi har fokus på aktivitetsförmågan, och att den kan påverkas av miljön som antingen kan ses som en resurs eller ett hinder.Syfte: Att undersöka och jämföra tillgängligheten för rullstolsburna personer på vårdcentraler i Örebro, Karlskoga och Lindesbergs kommun.Metod: En observationsstudie utifrån en checklista utfördes på 16 vårdcentraler. Checklistan omfattade 22 bedömningspunkter fördelade över “utomhus och parkering”, “entré”, “inomhusmiljön i anslutning till entré” och “handikapptoalett”. JA gav 1 poäng och NEJ gav 0 poäng, ju högre poäng desto bättre tillgänglighet.Resultat: Generellt hade vårdcentralerna måttligt god tillgänglighet. Det totala genomsnittliga medianvärdet var 73 %. Det område som hade lägst poäng var “handikapptoalett”, medan “inomhusmiljön i anslutning till entré” hade godkänt på varje punkt.Slutsats: Det finns brister i tillgängligheten för rullstolsburna personer på vårdcentralerna i Örebro, Lindesberg och Karlskoga kommun. Bristerna

Den här uppsatsen har till syfte att undersöka hur tillgängligheten av Uppsalas stadstrafik upplevs av rullstolsburna personer. Tillgänglighet av kollektivtrafik är en viktig del för att så många som möjligt ska åka kollektivt och står med i regionens strategiplaner. Tillgänglighet kan delvis mätas instrumentellt, men denna uppsats vill påvisa vikten av att inkludera den faktiska upplevelsen av tillgängligheten hos de som är i behov av den. Som rullstolsburen har jag med en autoetnografisk metod beskrivit mina upplevelser av resor gjorda med stadstrafiken under denna studie. Materialet, i form av anteckningar från resorna, har analyserats med hjälp av Kaufmanns motilitets-begrepp som ger djup åt de olika förutsättningarna som ligger till grund för den personliga mobiliteten. Om den personliga mobiliteten påverkas negativt på grund av hinder som uppstår för rullstolsburna så innebär det en större risk för en exkludering från samhället. Resultatet från den här studien diskuterar de vanligaste hindren som uppstår, konsekvenserna av de hindren samt sociala barriärer som påverkar möjligheten att resa kollektivt. Studien kan slutligen konstatera att hindren måste ses tillsammans, att det är kontexten av hela resan som måste tas i beaktning, samt att den sociala exkluderingen blir mer framträdande när kollektivtrafiken inte fungerar som det är tänkt.

SAMMANFATTNING: Äldre rullstolsburna personer är för lite fysiskt aktiva. Studien visar att de rullstolsburna personerna på servicehem har för lite fysisk aktivitet. En kvantitativ studie gjordes genom tolv systematiska observationer. Det var den fysiska aktiviteten hos äldre som observerades på ett servicehem. Inklusionskriterier var personer med nedsatt rörlighet, sittande i rullstol som hade svårt att aktivera sig själva. Exklusionskriteriet var personer som bodde på demensavdelningen. Observationerna genomfördes på ett servicehem i Växjö kommun. Syftet med studien är att undersöka frekvensen och formen av fysisk aktivitet hos rullstolsburna personer som lever på servicehem.

<p>SAMMANFATTNING:</p><p>Äldre rullstolsburna personer är för lite fysiskt aktiva. Studien visar att de rullstolsburna personerna på servicehem har för lite fysisk aktivitet. En kvantitativ studie gjordes genom tolv systematiska observationer. Det var den fysiska aktiviteten hos äldre som observerades på ett servicehem. Inklusionskriterier var personer med nedsatt rörlighet, sittande i rullstol som hade svårt att aktivera sig själva. Exklusionskriteriet var personer som bodde på demensavdelningen. Observationerna genomfördes på ett servicehem i Växjö kommun. Syftet med studien är att undersöka frekvensen och formen av fysisk aktivitet hos rullstolsburna personer som lever på servicehem.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med denna studie var att undersöka integrerade rullstolsburna ungdomars möjligheter och begränsningar till fysisk aktivitet i skolan.</p><p> Vilken påverkan har den fysiska skolmiljön, och på vilket sätt har miljön anpassats?</p><p> Vilka begränsningar och vilka möjligheter ser ungdomarna själva finns för att utöva fysisk aktivitet i skolan?</p><p> Hur ser lärare på begränsningar och möjligheter till att ungdomarna ska kunna utöva fysisk aktivitet i skolan?</p><p> På vilket sätt påverkar de andra eleverna den rullstolsburnes fysiska aktivitet i skolan?</p><p>Metod</p><p>I studien deltog tre elever med ryggmärgsbråck, alla pojkar (14-17 år), och som var integrerade i den vanliga skolan, samt tre lärare varav två män och en kvinna (30-51 år). Vi genomförde en kvalitativ intervju med varje deltagare. Intervjuerna var mellan 15-30 minuter långa. Frågorna ställdes utifrån två olika intervjuguider, en för barn, och en för vuxna. Intervjuerna spelades in och sammanställdes för att därefter tolkas utifrån en ramfaktorteori och tidigare forskning.</p><p>Resultat</p><p>Under intervjuerna framkom att barnens begränsningar och möjligheter för fysisk aktivitet i skolan är beroende av ett antal olika ramfaktorer. De ramfaktorer som framförallt påverkade var lärarnas kunskap om rörelsehindret och om skolan var anpassad med exempelvis hissar och ramper. Den rörelsehindrades egen vilja samt övriga skolkamrater ansågs också ha en stor inverkan och kunde ses som såväl en begränsning som möjlighet till fysisk aktivitet i skolan.</p><p>Slutsats</p><p>Lärarnas kunskap, storlek på gruppen samt skolans och kommunens resurser är det som vi ser som avgörande för hur lyckad en integrering ska bli för den rörelsehindrade. Alla dessa tre faktorer kan öppna för den rörelsehindrades möjligheter för fysisk aktivitet i skolan, men kan också leda till begränsningar om de inte uppfylls på ett bra sätt.</p>