Den här uppsatsen har till syfte att undersöka hur tillgängligheten av Uppsalas stadstrafik upplevs av rullstolsburna personer. Tillgänglighet av kollektivtrafik är en viktig del för att så många som möjligt ska åka kollektivt och står med i regionens strategiplaner. Tillgänglighet kan delvis mätas instrumentellt, men denna uppsats vill påvisa vikten av att inkludera den faktiska upplevelsen av tillgängligheten hos de som är i behov av den. Som rullstolsburen har jag med en autoetnografisk metod beskrivit mina upplevelser av resor gjorda med stadstrafiken under denna studie. Materialet, i form av anteckningar från resorna, har analyserats med hjälp av Kaufmanns motilitets-begrepp som ger djup åt de olika förutsättningarna som ligger till grund för den personliga mobiliteten. Om den personliga mobiliteten påverkas negativt på grund av hinder som uppstår för rullstolsburna så innebär det en större risk för en exkludering från samhället. Resultatet från den här studien diskuterar de vanligaste hindren som uppstår, konsekvenserna av de hindren samt sociala barriärer som påverkar möjligheten att resa kollektivt. Studien kan slutligen konstatera att hindren måste ses tillsammans, att det är kontexten av hela resan som måste tas i beaktning, samt att den sociala exkluderingen blir mer framträdande när kollektivtrafiken inte fungerar som det är tänkt.

Dysfunktion av den gastrointestinala motiliteten under det postoperativa skedet är en komplikation som kan orsakas till följd av kirurgiska ingrepp. Detta kan orsaka bukspänning, illamående samt smärta som komplicerar en ofullständig och snabb återhämtning efter kirurgiska ingrepp. Dysfunktion av den gastrointestinala motiliteten ökar risken för ytterligare postoperativa komplikationer som uttorkning, elektrolytrubbning och sepsis. Samt ökar riskerna för reoperation och återintagning på sjukhus efter utskrivning. Dysfunktion av den gastrointestinala motiliteten kan ge ökat lidande för patienter, skapa längre vårdtider, medföra högre sjukhuskostnader samt öka arbetsbelastningen för hälso- och sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors omvårdnadsåtgärder vid dysfunktion av den gastrointestinala motiliteten hos patienter under det postoperativa skedet. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: Resultatet baserades på nio vetenskapliga artiklar med kvantitativa ansats. Utifrån kodning av meningsenheter från de vetenskapliga artiklarna framkom fyra huvudkategorier: Patientnära samtal, Mobilisering, Kost- och vätskeintag och Stimulering av den gastrointestinala motiliteten. Slutsats: Omvårdnadsåtgärder var en viktig del i förebyggandet för främjandet av den gastrointestinala motiliteten under det postoperativa skedet samt förbättrade möjligheten till ett tidigare tillfrisknande för patienter. Ett tidigt ingripande med omvårdnadsåtgärder till patienter som genomgått kirurgi bidrog det till minskat lidande, kortare vårdtider för patienterna samt minskad arbetsbelastning för hälso- och sjukvårdspersonal. / Dysfunction of the gastrointestinal motility in the post-operative stage is a complication that can be caused by surgical procedures. This can cause abdominal tension, nausea and pain that complicate an incomplete and rapid recovery after surgery. Dysfunction of gastrointestinal motility increases the risk of additional postoperative complications such as dehydration, electrolyte disruption and sepsis. As well as increasing the risk of reoperation and readmission in hospitals after discharge. Dysfunction of the gastrointestinal motility can lead to increased suffering for patients, create longer care times, bring higher hospital costs and increase the workload of healthcare professionals. Purpose: The purpose was to describe nursing care measures in dysfunction of the gastrointestinal motility to patients in the postoperative stage. Method: The study was conducted as a literature review with inductive approach. Result: The result was based on nine scientific articles with quantitative approaches. Based on the coding of opinion units from the scientific articles, four main categories emerged: Patient-related conversation, Mobilization, Diet and fluid intake and Stimulation of gastrointestinal motility. Conclusion: Nursing care measures were an important part of the prevention of the promotion of gastrointestinal motility in the postoperative stage, and improved the possibility of an earlier recovery for patients. Early intervention with nursing care measures for patients who have undergone surgery, it contributed to reduced suffering, shorter patient care times and reduced workload for healthcare professionals.

Nedfrysning och upptining av spermatozoa används frekvent i andrologi-laboratoriet för assisterad reproduktionsteknik och bedömning av spermatozoa. I dagsläget finns det ingen standard hur nedfrysning och upptining av spermatozoa ska ske. I denna studie jämförs två olika processer; ”slow freeze” följt av upptining med G-IVFTM medium, vilken används på RMC Skånes Universitetssjukhus. Kryokonservering med ”pellets” följt av upptining med HTF + 10% HSA medium enligt Martínez-Soto J C m.fl. Två olika upptiningsmetoder används för varje process; först tinas spermatozoa i rumstemperatur i 10 minuter, följt av 10 minuter uppvärmning i 37 °C och precis innan analys tillsätts 37 °C medium. I den andra upptiningensmetoden tillsätts 37 °C medium till det frysta provet och förvaras i värmeskåp, 37 °C i 20 minuter. I studien analyseras effekterna av spermatozoa motilitet och vitalitet. Resultaten visar att med ”slow freeze” och G-IVFTM finns det ingen signifikant skillnad mellan upptiningsmetoderna för både motilitet, p-värde >0,05 och vitalitet, p-värde >0,05. I jämförelse med Martínez-Soto J C m.fl visades ingen skillnad mellan motilitet, p-värde >0,05. Studien visar en positiv effekt på vitalitet jämfört med Martínez-Soto J C m.fl studie, p-värde <0,01. Studien visar att användning av ”slow freeze” med G-IVFTM inte gör någon skillnad på motilitet men har en positiv signifikant påverkan på spermatozoa vitaliteten. Mer studier är nödvändiga för att stärka dessa resultat och överlag behövs mer studier inom området för att utveckla bättre metoder. / Freezing and thawing of spermatozoa are frequently used in the andrology laboratory for assisted reproduction techniques and assessment of spermatozoa. At present, there is no standard on how freezing and thawing of spermatozoa should occur. In this study two different processes are compared; “slow freeze” followed by thawing with G-IVFTM medium, which is used at RMC University Hospital. Cryopreservation with “pellets” followed by thawing with HTF + 10% HSA medium according to Martínez-Soto J C et al. Two different thawing methods are used for each process; first, the spermatozoa are thawed at room temperature for 10 minutes, followed by 10 minutes warming at 37 °C and just before analysis 37 °C medium is added. At the second thawing method, 37 °C medium is added to the sample and stored in a heating chamber, 37 °C for 20 minutes. The study analyzed the effects of spermatozoa motility and vitality. Results show that with “slow freeze” and G-IVFTM there is no significant difference between the two thawing methods for both motility, p-value >0,05 and vitality, p-value >0,05. Comparing with Martínez-Soto J C et al. no difference between motility was shown, p-value >0,05. The study shows a positive effect on vitality compared to Martínez-Soto J C et al, p-value <0,01. The study shows that the use of “slow freeze” with G-IVFTM does not make any difference in motility but has a significant positive effect on the spermatozoa vitality. More studies are necessary to strengthen these results. Overall more research is needed in the area to develop and find a common method.