Syftet med vår uppsats är att ta reda på hur pedagoger ser på lärande samt hur de ser på att kombinera olika undervisningsstilar samt om de kan främja elevers lärande. I litteraturgenomgången har vi använt oss av litteratur, forskning och filosofers tankar kring hur det går att nå ut till elever på olika sätt. För att få en djupare insikt i hur forskare tänker kring hur pedagoger kan nå ut till elever, har vi valt att utgå från följande rubriker: lärande, lärarens roll, det traditionella klassrummet, undervisning, lust att lära, lekfullt lärande samt utveckling av lärande och tänkande. I vår uppsatsstudie valde vi att utgå från kvalitativ metod genom intervjuer, anteckningar och deltagande observationer med fyra olika pedagoger. Utifrån vår studie kom vi fram till att det går att kombinera olika tankar som pedagoger har när det gäller att nå ut till elever och det är en fördel då lärande nås på ett varierat sätt. I analysen utgick vi från respondenternas svar och det vi iakttog under observationerna samt bearbetade dessa. Vårt huvudresultat är att det går att kombinera olika undervisningsstilar samt att dessa bör kombineras efter vilket lärande som står i fokus. Vi har även insett att lärande sker i situationer som vuxna inte bör kontrollera såsom lek, men även att pedagoger bör se till att lärande i klassrummet engagerar elever, för det är då de lär sig.

<p>The purpose with this paper is to get an idea about the interaction between persons sitting in a wheelchair and the society. We have carried through some literary studies to complement the methods we have chosen. We have interviewed a person who is sitting in a wheelchair to get that persons perspective. We have also carried through a participated observation with ourselves sitting in wheelchairs. Our purpose with these methods was to examine how a person sitting in a wheelchair interacts, verbally, non-verbally as well as how the physical environment is adapted. From a person sitting in a wheelchairs perspective the physical environment lacked in adjustment. In some public buildings it wasn’t possible even to get in through the front entrance because of the high steps. The practicability in some of these buildings was limited. We experienced a friendly interaction for most part of the situations. People held up doors for us and asked us if we wanted help in various situations. In some situations we felt like the kindness surpassed into fawning. In passing of people we felt like we didn’t get eye contact with that many of them. They often looked away as if they were scared to stare at us. The person we interviewed thinks that this deviant behaviour isn’t anything that he or she takes notice of because he or she has been sitting in a wheelchair for such a long time.</p>

The purpose with this paper is to get an idea about the interaction between persons sitting in a wheelchair and the society. We have carried through some literary studies to complement the methods we have chosen. We have interviewed a person who is sitting in a wheelchair to get that persons perspective. We have also carried through a participated observation with ourselves sitting in wheelchairs. Our purpose with these methods was to examine how a person sitting in a wheelchair interacts, verbally, non-verbally as well as how the physical environment is adapted. From a person sitting in a wheelchairs perspective the physical environment lacked in adjustment. In some public buildings it wasn’t possible even to get in through the front entrance because of the high steps. The practicability in some of these buildings was limited. We experienced a friendly interaction for most part of the situations. People held up doors for us and asked us if we wanted help in various situations. In some situations we felt like the kindness surpassed into fawning. In passing of people we felt like we didn’t get eye contact with that many of them. They often looked away as if they were scared to stare at us. The person we interviewed thinks that this deviant behaviour isn’t anything that he or she takes notice of because he or she has been sitting in a wheelchair for such a long time.

Vår studies syfte var att undersöka hur ledare inom den offentliga sektorns sociala område förvaltar sin makt i möten med sina medarbetare. Vi bestämde oss därför för att följa med tre ledare inom en kommuns sociala område, under möten med deras medarbetare. Vi ville därigenom få en fördjupad kunskap och förståelse om fenomenet makt. Våra forskningsfrågor var följande; Hur manifesteras makten i mötena? Vad händer i maktrelationerna? Vilka medel och resurser kommer där till användning? I denna undersökning valde vi att använda oss av metoden deltagande observation då vi bedömde att den var lämpligast för att kunna nå fram till vårt syfte. Som teoretiskt perspektiv valde vi att använda oss av Foucaults maktanalys, då vi även bedömde den som bäst lämpad för vår studies syfte. Resultatet i vår studie visade; Att kunskap är makt och makt är kunskap; då ledarna var dem som till största del styrde mötet genom att exempelvis informera gruppen om vad som sker, skall ske och har skett, vilket gör deras makt grundad på kunskap. Men också för att den som under mötet visade sig ha kunskap om en viss fråga, ofrånkomligt fick ”makten över ordet” och därigenom kunde styra.Att makten var aktiv och gav en produktiv kraft som förmerades; då ledarna var dem som till största del styrde mötena och på så vis var produktiva och aktiva till att strukturera upp dem. Men också för att ledarna ville ta tillvara på de enskilda gruppmedlemmarnas kunskaper så att de kunde bli till nytta för verksamheten och på så vis bli en produktiv kraft som förmerades. En intressant iakttagelse som vi gjorde var även att ledarna föreföll bli mer aktiva, delaktiga och produktiva under de möten, då de hade ”makten över dagordningen”. Vår slutsats är av den orsaken att ”makten över dagordningen” framstår som väldigt viktig för ledarna.

<p>Fängelset är en värld som de flesta har åsikter om, men som få har insyn i</p><p>och kännedom om. Det är därför viktigt att beskriva fängelset ur ett</p><p>inifrånperspektiv, att återge vad som faktiskt försiggår i innanför murarna.</p><p>Syftet med uppsatsen har varit att utifrån en livstidsfånges eget perspektiv</p><p>återge en bild utav, sprida nya kunskaper om, och genom sociologisk och</p><p>socialpsykologisk teori skapa en förståelse för hur livet bland livs- och</p><p>långtidsfångar inom en hårt styrd och sluten total institution ser ut.</p><p>Deltagande observation har använts som observationsmetod. Observatören i</p><p>detta fall är inte en fältforskare på besök, utan en intagen som varit en del av</p><p>det undersökta samhället under fem års tid. Resultatet påvisar existensen av</p><p>två dominerande avdelningskulturer. Dels den traditionella fångkulturen och</p><p>dels en mer socialt anpassad kultur, som främst utgörs av intagna utan en</p><p>kriminell identitet. Resultatet påvisar även att majoriteten intagna trivs</p><p>mycket bra på avdelningen, och detta förklaras av att antalet positiva ledare</p><p>tillåts vara fler och starkare än antalet negativa ledare. De positiva ledarna</p><p>har tillsammans med de lågprisoniserade intagna skapat och vidmakthållit</p><p>en kultur som lyckats överleva i harmoni med och stå autonom gentemot de</p><p>attribut och manér som den traditionella fängelsekulturen representerar.</p><p>Atmosfären är alltid korrekt och trevlig. Men lugnet är spänt och bedrägligt</p><p>då många intagna dras med psykiatrisk problematik. Sinnesstämningen alla</p><p>emellan därför är oerhört viktig, och som intagen lär man sig med tiden att</p><p>uppträda respektfullt för att inte rubba dekorum.</p>

<p>Studiens syfte är att beskriva och problematisera ett ledarskap i teater inom daglig verksamhet. Ansatsen är etnografisk. Data har insamlats genom en djupintervju, fältintervjuer och deltagande observationer med en dramaledare som arbetar med teater inom daglig verksamhet. Materialet har bearbetats utifrån Edgar Scheins ledarskapsteori baserad på olika människosyner. Ledarskapet som studeras i denna undersökning är till stor del informellt. Ledaren utgår från ett demokratiskt perspektiv där arbetstagarna har medbestämmanderätt vilket kommer till uttryck genom ledarens lyhördhet inför arbetstagarnas önskemål kring verksamheten. De förväntningar som ledaren har på arbetstagarna är idel positiva där hon förutsätter att de vill och tar ansvar för verksamheten och för varandra. Kollektiva arbetsformer tillämpas i hög grad, men även individanpassade metoder förekommer för att arbetstagarnas funktionshinder inte ska utgöra något problem eller hinder i teaterarbetet.</p>

Studiens syfte är att beskriva och problematisera ett ledarskap i teater inom daglig verksamhet. Ansatsen är etnografisk. Data har insamlats genom en djupintervju, fältintervjuer och deltagande observationer med en dramaledare som arbetar med teater inom daglig verksamhet. Materialet har bearbetats utifrån Edgar Scheins ledarskapsteori baserad på olika människosyner. Ledarskapet som studeras i denna undersökning är till stor del informellt. Ledaren utgår från ett demokratiskt perspektiv där arbetstagarna har medbestämmanderätt vilket kommer till uttryck genom ledarens lyhördhet inför arbetstagarnas önskemål kring verksamheten. De förväntningar som ledaren har på arbetstagarna är idel positiva där hon förutsätter att de vill och tar ansvar för verksamheten och för varandra. Kollektiva arbetsformer tillämpas i hög grad, men även individanpassade metoder förekommer för att arbetstagarnas funktionshinder inte ska utgöra något problem eller hinder i teaterarbetet.

Fängelset är en värld som de flesta har åsikter om, men som få har insyn i och kännedom om. Det är därför viktigt att beskriva fängelset ur ett inifrånperspektiv, att återge vad som faktiskt försiggår i innanför murarna. Syftet med uppsatsen har varit att utifrån en livstidsfånges eget perspektiv återge en bild utav, sprida nya kunskaper om, och genom sociologisk och socialpsykologisk teori skapa en förståelse för hur livet bland livs- och långtidsfångar inom en hårt styrd och sluten total institution ser ut. Deltagande observation har använts som observationsmetod. Observatören i detta fall är inte en fältforskare på besök, utan en intagen som varit en del av det undersökta samhället under fem års tid. Resultatet påvisar existensen av två dominerande avdelningskulturer. Dels den traditionella fångkulturen och dels en mer socialt anpassad kultur, som främst utgörs av intagna utan en kriminell identitet. Resultatet påvisar även att majoriteten intagna trivs mycket bra på avdelningen, och detta förklaras av att antalet positiva ledare tillåts vara fler och starkare än antalet negativa ledare. De positiva ledarna har tillsammans med de lågprisoniserade intagna skapat och vidmakthållit en kultur som lyckats överleva i harmoni med och stå autonom gentemot de attribut och manér som den traditionella fängelsekulturen representerar. Atmosfären är alltid korrekt och trevlig. Men lugnet är spänt och bedrägligt då många intagna dras med psykiatrisk problematik. Sinnesstämningen alla emellan därför är oerhört viktig, och som intagen lär man sig med tiden att uppträda respektfullt för att inte rubba dekorum.

Institutionen Konst, Kultur och Kommunikation (K3) på Malmö Högskola beskrivs som en plats för gränsöverskridande forskning och undervisning med en genomgripande koppling mellan gestaltning och teori. Det är långt ifrån något självklart och diskussionen är ständigt närvarande om vad det egentligen betyder och hur det ska spegla metoder och innehåll i utbildningarna. Detta arbete är en diskursanlys kring begreppen teori och gestaltning för att synliggöra och problematisera olika synsätt och positioneringar inom K3. Empirin består av deltagande observationer och videodokumentation av två personalkonferenser på temat teori och gestaltning. Materialet analyserades för att undersöka vilka diskurser och vilka positioner som kan urskiljas och hur de möts. Arbetet utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt och använder Norman Faircloughs tre dimensioner av kommunikaton som ram för en kritisk diskursanalys. Resultatet presenteras i form av en kategorisering av olika diskursiva positioneringar och hur dessa förhåller sig till varandra i ett maktperspektiv och visar på hur inomvetenskapliga och utomvetenskapliga intressen ofta kommer i konflikt och att de inomvetenskapliga perspektiven har en tydligt dominant ställning som marginaliserar betydelsen och inflytandet från utomvetenskapliga perspektiv. Arbetet diskuterar även hur detta kan vara en spegling av en större social praktik och relaterar det till grundskolans bildämne och de nya läroplanerna för grundskola och gymnasium.

Sammanfattning Bakgrund:Samlingen är i stort sett det enda tillfället under dagen då alla barn är samlade samtidigt och blir då en möjlighet för pedagogen att se och bekräfta dem. För att skapa ett så bra samspel som möjligt gäller det att anpassa samlingen utifrån barnens intressen, det är viktigt att samspelet och kommunikationen är av betydelse för barnen. I vår undersökning har vi valt att undersöka hur samspelet mellan pedagog och barn ser ut i samlingen och om det är någon skillnad i bemötandet beroende på om det är en pojke eller flicka. Syfte: Vårt syfte med studien var att fördjupa oss i ämnet samspel, i förskolan. Frågeställningarna vi valde att utgå ifrån var:  Hur yttrar sig ett fungerade samspel mellan pedagog och barn i samlingen?  Bemöts flickor och pojkar på olika sätt i samlingen? Metod: Resultatet grundas på kvalitativ studie i form av metoderna observation och intervju. Observationerna genomfördes i samlingen vid fem tillfällen, för att samla in det som sades under samlingarna använde vi oss av en diktafon, vi antecknade även barnens och pedagogens förhållningssätt och kroppsspråk. Vi intervjuade tre stycken pedagoger och även där spelade vi in med diktafonen. Genom att vi spelade in de olika tillfällena kunde vi lyssna flera gånger för att sedan analysera resultatet. Resultat: Resultatet visar att det som är avgörande för hur samspelet mellan pedagogen och barnen blir är hur styrd pedagogen är i samtalet, om pedagogen är öppen och tar sig tid till att lyssna på de barnen har att säga skapas ett bra samspel där barnen är delaktiga. Om pedagogen däremot känner tidspress blir samlingen och samtalen mellan pedagog och barn mer styrt på så sätt blir barnen mindre delaktiga. I flera situationer domineras samtalsutrymmet av pojkarna, de söker bekräftelse och får vid vissa tillfällen mer utvidgande svar än vad flickorna får.