The aim of the study is to investigate how young men constructing identities in talk about their own use of violence. The study is based on a fieldwork at a youth detention home in Sweden. The data consists of individual interviews and video recordings of the treatment programme Aggression Replacement Training (ART). Detailed analyses have been made of conversations between the young men, between the young men and the trainers, and of the narratives generated in the individual interviews. The study has a social constructionist approach to identity, which is seen as constructed in a joint achievement in social interaction. An important analytical perspective in the study is how social categories and subcategories are constructed. The study has a particular focus on gender, primarily masculinity, but age and ethnicity are also being emphasised. The analysis draws on four empirical studies. It is shown how the young men construct a preferred self-presentation when talking about violent events. The narratives on violence are either based on experiences or talked about as a hypothetical use of violence. Violence based on personal experience is problematized and legitimized in terms of self-defence, defending friends, restraint and justified violence. Narratives of violence are shown to be interactional resources available to the young men. When talking about violence, the young men can be seen to regulate social relations, and to position themselves in relation to particular discourses of masculinity. The specific understanding of what it entails to be a man enables the use of violence with respect to social categorizations such as age, ethnicity or criminal identity. It is also argued that the treatment programme ART may, at times, facilitate maintaining a criminal identity. / Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur unga män konstruerar identiteter kring berättelser om eget våldsutövande. Den bygger på en studie gjord vid ett särskilt ungdomshem i Sverige. Såväl enskilda intervjuer som videoinspelningar av behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training (ART) har utgjort analysmaterialet. Ingående analyser har gjorts av samtalen mellan de unga männen, mellan de unga männen och behandlingspersonalen, och berättelserna i de enskilda intervjuerna. Avhandlingen bygger på en socialkonstruktionistisk ansats där identitet analyseras i social interaktion med andra. Ett viktigt analytiskt perspektiv i studien är hur sociala kategorier och underkategorier skapas. Ett särskilt fokus ligger på genus och då främst maskulinitet, men även ålder och etnicitet lyfts fram som viktiga perspektiv. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Studien visar hur de unga männen konstruerar en positiv självpresentation när de talar om våldshändelser. Våldsberättelserna är antingen erfarenhetsbaserade eller utgår ifrån tal om hypotetiskt våld. Det erfarenhetsbaserade våldet problematiseras och legitimeras genom att talas om som självförsvar, försvar av kompisar, återhållsamt eller rättmätigt. Studien visar att våldsberättelser är interaktionella resurser för de unga männen. Genom att tala om våld reglerar de sociala relationer och positionerar sig i relation till vissa maskulinitetsdiskurser. Den specifika förståelsen av vad det innebär att vara en man, möjliggör användandet av våld avhängigt andra sociala kategorier, så som ålder, etnicitet och kriminell identitet. Studien indikerar också att behandlingsprogrammet ART ger möjlighet att underlätta upprätthållandet av en kriminell identitet. / <p>Due to copyright matters, have the articles, published in chapter 4, 5, 6 and 7, been removed.</p>

Over the past decades socio-emotional programmes have been implemented in schools worldwide. Depression in Swedish Adolescents (DISA) and Social and Emotional Training (SET) are two socio-emotional programmes being practised in Swedish schools. The aim of the present dissertation is to explore students’ perspectives on DISA and SET, as well as the programmes’ intentions and strategies. The empirical material consists of interviews with students taking part in DISA and SET, participant observations conducted in an elementary school practising SET, participant observations of DISA and SET instructor courses, and a broad range of textual material concerning the programmes. Article I reports on an inherent contradiction in DISA, where techniques designed as treatment are practised as universal prevention for girls as a group. The girls’ accounts of DISA demonstrate why this contradiction is problematic – it was not up to the girls as course participants to define what problems they were having, but the problems were instead defined for them by the course. Taking part in DISA and SET involves exercises in which the students are expected to selfdisclose in front of their classmates. Article II reports on how this task of self-disclosure had a potential for strengthening students’ peer relations, while it at the same time entailed a risk of triggering already on-going destructive interactions, such as bullying and harassment. Article III demonstrates that the potential of self-disclosure is not equally distributed across the students, but depends on their social status within their peer group. Article III also shows that the norm conveyed by the SET programme – that showing anger is an inappropriate behaviour –functioned locally as a way to justify exclusion and negative positioning of peers who showed anger in response to ill treatment. Article IV provides an in-depth analysis of exchanges in a SET lesson concerning how students should deal with exposure to the negative actions of peers. It demonstrates how the types of questions a teacher is instructed to pose to maintain a neutral attitude in practice involve using more implicit forms of authority to construct ideals concerning desirable behaviours. These ideals were formed by discussing fictive examples, which meant stripping students’ actions of meaning and detaching them from the social and cultural context to which they belong. The present dissertation concludes by giving recommendations for policy practice. / Sedan millenniumskiftet har socio-emotionella program kommit att bli allt vanligare i skolor runtom i världen. Depression in Swedish Adolescents (DISA) och Social och Emotionell Träning (SET) utgör två socio-emotionella program som används i svenska skolan. Syftet med denna avhandling är att studera elevers perspektiv på DISA och SET, samt att studera programmens målsättning och design. Analysmaterialet består av intervjuer, deltagande observationer, programmanualer och dokument som beskriver och förklarar programmens utgångspunkter. Avhandlingen innefattar fyra artiklar. Artikel I belyser en konflikt i DISA programmet. DISA programmet lär ut tekniker som har utformats för att behandla depression. Programmet riktas dock till flickor generellt med syftet att förebygga att de utvecklar depression. Flickornas beskrivningar av DISA visar varför denna konflikt i programmet är problematisk. De fick inte själva definiera vilka problem de upplevde, istället var de tvungna att jobba med de problem som programmets övningar tillskrev dem. Övningarna som ingår i DISA och SET innebär moment där eleverna förväntas öppna sig inför varandra. Artikel II och III belyser hur detta fenomen hade potential att stärka elevernas sociala relationer, samtidigt som det också riskerade att leda till mobbning. I SET programmet tränas elever på att kontrollera sin ilska. Artikel III belyser hur normen – att visa ilska är ett olämpligt beteende – användes av eleverna för att rättfärdiga uteslutning av elever som visade ilska. Artikel IV består av en djupanalys av lektionen ’Vad kan du göra’ som handlar om hur elever bör agera om de utsätts för negativa handlingar från kamrater. Artikeln tar utgångspunkt i det dilemma som lärare ställs inför i SET programmet: att å ena sidan träna barnen i att anta socialt accepterade beteenden, och å andra  sidan följa programmets krav på neutralitet. Analysen visar att de frågor som SET lärare använder för att åstadkomma en neutral hållning i praktiken medför mer implicita former av styrning där programmets ideal om önskvärda beteenden reproduceras.  Önskvärda beteenden konstrueras genom att diskutera fiktiva fall utan att relatera dem till den sociala och kulturella kontext där barnen agerar och hanterar aktuella problem. Avhandlingen avslutas med en diskussion om hur ’barns psykiska hälsa’ och ’barns behov’ förstås och bemöts genom dessa program och vilka slutsatser som kan dras för utformandet av framtida insatser i skolan.

<p>Small and medium-sized enterprises badly need new knowledge. Their need is constantly increasing due to the market demand for custom-designed products, which means companies must be more flexible. Wood processing companies are having difficulty establishing contact with academia in order to meet this need.</p><p>In investigating the form and content of research collaboration, nine situations have been studied with the aid of participatory observation to determine what characterises situations where learning occurs. Situations where researchers collaborate with operators and production managers have been selected because of the key role that those in such positions play when research findings are to be applied in the wood & timber industry. Analytical tools of a pedagogic/didactic nature have been used when interpreting the material.</p><p>The results show what is needed if research collaboration is to succeed. Both parties must have room for reflection, and must give due consideration to the basic assumptions and problem areas they have in common. Enterprises must be sophisticated enough to collaborate with academia. In approaching their task, researchers must emphasise dialogue, equal standing and respect, and they must seek to ensure that collaboration proceeds in the right direction. In the case of small and medium-sized enterprises, a link between the researcher and the company is often required.</p> / <p>Små och medelstora företag har ett stort behov av ny kunskap. Behovet ökar kontinuerligt pga. marknadens krav på kundanpassning vilket medför krav på större flexibilitet hos företagen. De träbearbetande företagen har svårigheter att komma i kontakt med akademin för att tillgodose detta behov.</p><p>För att undersöka former och innehåll vid forskningssamverkan har nio situationer studerats med hjälp av deltagande observation för att utreda vad som kännetecknar de situationer där lärande uppstår. Situationer där forskare samverkar med operatörer och med produktionschefer har valts ut på grund av dessa yrkesgruppers nyckelposition när det gäller tillämpning av forskningsresultat i träindustrin. Analysverktyg med pedagogisk/didaktisk anknytning har använts vid tolkningen av materialet.</p><p>Resultaten visar förutsättningar och villkor för en lyckad forskningssamverkan. Det måste finnas ett utrymme för reflektion för de som samverkar liksom att gemensamma utgångspunkter och problemområden måste uppmärksammas i samverkan. Det måste finnas en mogenhet hos företag för att kunna samverka med akademin. Forskarens arbetssätt måste präglas av dialog, jämbördighet och respekt och forskaren har ett ansvar för att samverkansprocessen går i rätt riktning. För små och medelstora företag är en länk mellan forskningen och företaget ofta nödvändig.</p>

Järnvägsstationer är att betrakta som offentliga platser och regleras av transportpolitiska målsättningar om jämställdhet och tillgänglighet för alla (Prop. 2008/09:93). Trots det saknas forskning om hur genus påverkar resenärer vid deras vardagliga vistelser på järnvägsstationer. Det övergripande syftet med denna avhandling är därför att ur ett genusperspektiv undersöka hur manliga och kvinnliga resenärer i sin vardag använder och upplever järnvägsstationer som fysiska platser och sociala rum. Det empiriska materialet baseras på resedagböcker, intervjuer med resenärer, deltagande observationer och intervjuer med planerare och förvaltare av järnvägsstationer. Kimstad pendeltågsstation, Norrköpings järnvägsstation och Stockholms Centralstation ingår i studien. I avhandlingen kombineras olika teorier som gör det möjligt att betrakta genus som rytm. Genom detta teoretiska ramverk undersöks hur genusmaktordningen återverkar i tid, rum och mobilitet. Resultaten av studien visar att resenärer är påverkade av genusmaktordningen, som återfinns såväl i kollektiva föreställningar som i materialiserade objekt som möter resenärer när de vistas på järnvägsstationerna. Sammanfattningsvis visar studien att såväl manliga som kvinnliga resenärer påverkas av denna maktordning. Även om denna ordning påverkar alla tycks kvinnor vara de som påverkas mest negativt, eftersom de genom en manlig normerad blick betraktas som antingen ärbara eller sexuellt tillgängliga objekt, därutöver att de är tvungna att förhålla sig till risken att utsättas för sexualiserat våld från män. Av dessa anledningar tenderar kvinnors livsrum att inskränkas, oavsett ålder och plats. / Railway stations are perceived as public spaces and are regulated by national transport goals of equality and accessibility for all (Prop. 2008/09:93). However, hardly any research has looked at how gender affects commuters in their daily life at railway stations. The overriding aim of this study is to examine how male and female commuters use and experience railway stations as gendered physical places and social spaces, during their daily travels. The empirical material is based on travel diaries, interviews with male and female commuters, participant observations inspired by auto-ethnography and interviews with planners and managers of the railway stations. Stations included in the study are Kimstad commuter rail station, Norrköping railway station and Stockholm Central station (all in Sweden). In this thesis this combination of theories makes it possible to define gender as rhythm. Through this theoretical frame the thesis analyses gendered power relations of bodies in time, space and mobility. Results from the study show that individuals are affected by gendered power relations that dwell in collective believes and in shape of materialized objects that encounter the commuter when visiting the railway station. In conclusion the study shows that both female and male commuters are affected by gender power relations while visiting railway stations. Even though they affect all, women seem to be most negatively affected by these power relations, since women by gender as rhythms are considered as either objects of decency or as sexually available to heterosexual men. Further, female bodies negotiate the risk of encountering sexual violence therefore gender as rythm tend to decrease the extent of women’s everyday living spaces, regardless of age and place.

The aim of the study is to investigate how young men constructing identities in talk about their own use of violence. The study is based on a fieldwork at a youth detention home in Sweden. The data consists of individual interviews and video recordings of the treatment programme Aggression Replacement Training (ART). Detailed analyses have been made of conversations between the young men, between the young men and the trainers, and of the narratives generated in the individual interviews. The study has a social constructionist approach to identity, which is seen as constructed in a joint achievement in social interaction. An important analytical perspective in the study is how social categories and subcategories are constructed. The study has a particular focus on gender, primarily masculinity, but age and ethnicity are also being emphasised. The analysis draws on four empirical studies. It is shown how the young men construct a preferred self-presentation when talking about violent events. The narratives on violence are either based on experiences or talked about as a hypothetical use of violence. Violence based on personal experience is problematized and legitimized in terms of self-defence, defending friends, restraint and justified violence. Narratives of violence are shown to be interactional resources available to the young men. When talking about violence, the young men can be seen to regulate social relations, and to position themselves in relation to particular discourses of masculinity. The specific understanding of what it entails to be a man enables the use of violence with respect to social categorizations such as age, ethnicity or criminal identity. It is also argued that the treatment programme ART may, at times, facilitate maintaining a criminal identity. / Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur unga män konstruerar identiteter kring berättelser om eget våldsutövande. Den bygger på en studie gjord vid ett särskilt ungdomshem i Sverige. Såväl enskilda intervjuer som videoinspelningar av behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training (ART) har utgjort analysmaterialet. Ingående analyser har gjorts av samtalen mellan de unga männen, mellan de unga männen och behandlingspersonalen, och berättelserna i de enskilda intervjuerna. Avhandlingen bygger på en socialkonstruktionistisk ansats där identitet analyseras i social interaktion med andra. Ett viktigt analytiskt perspektiv i studien är hur sociala kategorier och underkategorier skapas. Ett särskilt fokus ligger på genus och då främst maskulinitet, men även ålder och etnicitet lyfts fram som viktiga perspektiv. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Studien visar hur de unga männen konstruerar en positiv självpresentation när de talar om våldshändelser. Våldsberättelserna är antingen erfarenhetsbaserade eller utgår ifrån tal om hypotetiskt våld. Det erfarenhetsbaserade våldet problematiseras och legitimeras genom att talas om som självförsvar, försvar av kompisar, återhållsamt eller rättmätigt. Studien visar att våldsberättelser är interaktionella resurser för de unga männen. Genom att tala om våld reglerar de sociala relationer och positionerar sig i relation till vissa maskulinitetsdiskurser. Den specifika förståelsen av vad det innebär att vara en man, möjliggör användandet av våld avhängigt andra sociala kategorier, så som ålder, etnicitet och kriminell identitet. Studien indikerar också att behandlingsprogrammet ART ger möjlighet att underlätta upprätthållandet av en kriminell identitet. / <p>Due to copyright matters, have the articles, published in chapter 4, 5, 6 and 7, been removed.</p>

Small and medium-sized enterprises badly need new knowledge. Their need is constantly increasing due to the market demand for custom-designed products, which means companies must be more flexible. Wood processing companies are having difficulty establishing contact with academia in order to meet this need. In investigating the form and content of research collaboration, nine situations have been studied with the aid of participatory observation to determine what characterises situations where learning occurs. Situations where researchers collaborate with operators and production managers have been selected because of the key role that those in such positions play when research findings are to be applied in the wood &amp; timber industry. Analytical tools of a pedagogic/didactic nature have been used when interpreting the material. The results show what is needed if research collaboration is to succeed. Both parties must have room for reflection, and must give due consideration to the basic assumptions and problem areas they have in common. Enterprises must be sophisticated enough to collaborate with academia. In approaching their task, researchers must emphasise dialogue, equal standing and respect, and they must seek to ensure that collaboration proceeds in the right direction. In the case of small and medium-sized enterprises, a link between the researcher and the company is often required. / Små och medelstora företag har ett stort behov av ny kunskap. Behovet ökar kontinuerligt pga. marknadens krav på kundanpassning vilket medför krav på större flexibilitet hos företagen. De träbearbetande företagen har svårigheter att komma i kontakt med akademin för att tillgodose detta behov. För att undersöka former och innehåll vid forskningssamverkan har nio situationer studerats med hjälp av deltagande observation för att utreda vad som kännetecknar de situationer där lärande uppstår. Situationer där forskare samverkar med operatörer och med produktionschefer har valts ut på grund av dessa yrkesgruppers nyckelposition när det gäller tillämpning av forskningsresultat i träindustrin. Analysverktyg med pedagogisk/didaktisk anknytning har använts vid tolkningen av materialet. Resultaten visar förutsättningar och villkor för en lyckad forskningssamverkan. Det måste finnas ett utrymme för reflektion för de som samverkar liksom att gemensamma utgångspunkter och problemområden måste uppmärksammas i samverkan. Det måste finnas en mogenhet hos företag för att kunna samverka med akademin. Forskarens arbetssätt måste präglas av dialog, jämbördighet och respekt och forskaren har ett ansvar för att samverkansprocessen går i rätt riktning. För små och medelstora företag är en länk mellan forskningen och företaget ofta nödvändig.

Studiens bygger på deltagande observationer och ett antal intervjuer på ett nystartat bolag under peroden 25 januari till 18 mars under sammanlagt 28 dagar. Det huvudsakliga resultat är att visa på ett antal narrativ som förekommer i bolaget. Dessa produceras och reproduceras huvudsakligen muntligt. Med tonvikten på det muntliga blir lokalen en materiell faktor av betydelse, liksom bolaget C-media som finns i samma lokal och därmed fungerar som en referenspunkt. Dessa narrativ och materiella faktorer av betydelse gäller i just detta fall och kan inte ses som något generaliserbart. Resultatet analyseras med utgångspunkt i de teorier inom fältet communicative constitution of communication, med fokus på materialitet och narrativ. Den övergripande slutsatsen är det finns materiella faktorer som kan vara av betydelse för en organisations kommunikation och därmed för organisationens kommunikationsfunktion. / The study is based on participatory observation and a number of interviews at a newly founded company during January 25th through March 18th, during a total of 28 days. The main result is a number of narratives present at the the company. These are produced and reproduced mainly orally. With an oral bias the office building itself becomes a material factor, as is the other company residing in the same office. These narratives and material factors are at play in this case, but cannot be generalised to other organisations. The results are analysed using theories in the field of communicative constitution of communication, focusing on materiality and narratives. The overall conclusion is that there are material factors that can be of importance for the communication in an organisation, and as such for the communications function.

Ett nytt informationssystem är ofta ett kostsamt projekt. Utformning och kravspecifikation av ett nytt system kan vara svårt ur flera aspekter och ledning samt personal kan ibland motsätta sig sådana förändringar. Dåligt definierade krav och dålig kommunikation mellan användare, utvecklare och andra intressenter kan bidra till att lansering av mjukvaror misslyckas. Genom att förstå användarnas behov, kunskaper och insikter om verksamheten kan man nå framgång med implementering och utveckling av ett nytt informationssystem. Intervjuer och deltagande observation har i den här studien använts för att dels undersöka hur användarna upplever det nuvarande systemet och dels vilka önskemål och behov som finns. Empirin är insamlad från ett medelstort företag där en fallstudie genomfördes med inriktning på deras lagerhanteringssystem och dess användare. Intervjuer och deltagande undersökningar gjordes på plats i Göteborg och Stockholm. Den teoretiska referensramen är hämtad från Information System Success Modell (ISSM) som visar på vilka kvalitéer som är viktiga för att nå framgång med ett informationssystem och vilka faktorer som finns för dessa. ISSM har kompletterats med Parasuraman, Zeithaml och Berrys faktorer för god servicekvalité och Wang, Reddy och Kons faktorer för god informationskvalité. Genom en fallstudie identifierades kriterier för dessa faktorer. Kriterierna har i tillägg setts ur ett användbarhetsperspektiv för att fördjupa förståelsen för användarnas behov. Den kvalitativa datainsamlingen har analyserats genom ett affinitetsdiagram och har kategoriserats efter de faktorer som teorin föreslår. Fokus i studien ligger på system- och informationskvalitéerna men det gick inte att utesluta servicekvalité helt. De kriterier som identifierades hade till största delen med hur information hittades och hur komplett denna var. Stabiliteten i systemet i dag var god då informationen var säkrad på flera olika sätt, däremot var inte informationen alltid rätt eller komplett. Användarvänligheten i systemet har stor förbättringspotential om systemet blir mer flexibelt. En begränsning i systemet idag är att det är textbaserat och vilket gör informationen svårtillgänglig och mindre överskådlig för användarna. Bristfälliga hjälpfunktioner och tydliga felmeddelanden framkom också som ett problem enligt användarna. Idag behöver användarna använda andra system för kommunikation och egna anteckningar vilket användarna hade velat undvika för ett sömlöst användande. Det framkom också att den hierarkiska databasstruktur som används idag gör att informationssystemet låser sig för andra användare. / A new information system is not seldom a costly project. Designing and specifying requirements for a new system can be difficult from several aspects and management and staff can sometimes resist such changes. Poorly defined requirements and poor communication between users, developers and other stakeholders can contribute to software launch failure. By understanding the users' needs, knowledge and insights about the business, one can achieve success with the implementation and development of a new information system. Interviews and observations of participants have been used in this study to investigate how users perceive the current system and what needs and wishes the users have. The empirical data is collected from a medium-sized company where a case study was conducted focusing on their inventory management system and its users. Interviews and participatory surveys were conducted on site in Gothenburg and Stockholm, Sweden. The theoretical frame of reference is taken from the Information System Success Model (ISSM) which shows which qualities are important for the success of an information system and what factors exists for them. ISSM has been supplemented with Parasuraman, Zeithaml and Berry's factors for good quality of service and Wang, Reddy and Kon's factors for good information quality. Through a case study, criteria for these factors were identified. In addition, the criteria have been viewed from a usability perspective in order to deepen the understanding of the users' needs. The qualitative data collection has been analyzed through an affinity chart and categorized according to the factors proposed by the theory. The focus of the study is on the system and information qualities, but it was not possible to exclude service quality completely. The criteria that were identified largely had to do with how information was found and how complete it was. The stability of the system today was sufficient as the information was secured in several different ways, however the information was not always correct or complete. The user-friendliness of the system has great potential for improvement if the system becomes more flexible. One limitation in the system today is that it is text-based and which makes the information difficult to access and less clear to users. Inadequate help features and clear error messages also emerged as a problem according to the users. Today, the users need to use other systems for communication and personal notes, which users would have liked to avoid for seamless use. It also emerged that the hierarchical database structure used today makes the information system lock down for other users.

This essay is subject to explore the everyday life of people with disabilities [PWD] in DaNang, Vietnam. Previous research suggests that PWD are facing difficulties in most aspectsof their life, however, few studies provide the perspective of the PWD of their situation. Bydoing participant observation this essay explores the everyday life of PWD in Da Nang byliving in the same context as the respondents and meeting with key informants. The theory ofsocial model, stigma, and socioecological theory has been used to analyze the results. Theanalysis shows that the situation for PWD in Da Nang has improved, but they are still facing difficulties in everyday life that are, to some extent, created by societal conditions and attitudes. This study hopes to contribute to the perspective of PWD on their own situation, inaddition to a wider understanding of how social inclusion or exclusion in Da Nang can beexplained. With a greater understanding of the current situation, one can understand whetherthere is a need for new social policies or changes in social work practices. / Den här uppsatsen utforskar vardagen för personer med funktionsnedsättning [PWD] i DaNang, Vietnam. Tidigare forskning visar att PWD möter svårigheter i de flesta delarna av sitt liv, men få studier återger PWDs situation ur deras perspektiv. Genom att genomföra endeltagande observation utforskar denna uppsats vardagen för PWD i Da Nang genom att levai samma sammanhang som respondenterna och träffa nyckelinformanter. Teorin om densociala modellen, stigma och den socialekologiska teorin har använts för att analysera resultaten. Analysen visar att situationen för PWD i Da Nang har förbättras, men att de fortfarande möter svårigheter i vardagen som till viss del är skapade av samhälleliga förhållanden och attityder. Denna studie ämnar att bidra med PWDs egna perspektiv på deras situation, samt att skapa en djupare förståelse av hur social inkludering eller exkludering i DaNang kan förklaras. Med en bredare förståelse för den nuvarande situationen kan det förståsom det finns ett behov av nya riktlinjer, policies eller förändringar i det dagliga sociala arbetet.

<p>This study aims to compare two ethnographies of organizational culture – one from the discipline of Social Anthropology and one from the discipline of Organizational Studies – considering their purpose, their method, and their concept of culture. Despite big similarities, or perhaps thanks to the similarities, some fundamental differences are made visible. The discipline of Organizational Studies has, compared to that of Social Anthropology, regarding the research method being used, less focus on, and less participation in, the informal social life of the organizational culture of the study. Regarding the concept of culture the Organizational Studies consider culture containing more of unity, stability and clear boundaries, compared to Social Anthropology. Further – the Organizational Studies has more focus on power and structure, while Social Anthropology has more focus on meaning and interpretation. Finally – the research purpose of studies in Organizational Studies is a bit more normative in its characteristic, than that of Social Anthropology. The study is concluded with a discussion of the future of Social Anthropology and its studies of organizational culture. An argumentation is conducted intended to get the two disciplines to learn from each other in the area of organizational culture, and also intended to show the discipline of Social Anthropology a road to relevant studies in the area of organizational culture.</p> / <p> </p><p>Denna studie syftar till att jämföra två etnografier inom organisationskultur - en från disciplinen socialantropologi och en från disciplinen organisationsteori - med fokus på deras respektive syfte, metod och kulturbegrepp. Trots stora likheter, eller kanske tack vare likheterna, syns några grundläggande skillnader. Organisationsteorin har, jämfört med socialantropologin, angående forskningsmetod, mindre fokus på och mindre deltagande i det informella sociala livet i den studerade organisationskulturen. Angående kulturbegreppet så ser organisationsteorin kultur som något enhetligt, stabilt och tydligt avgränsat i större utsträckning än socialantropologin. Vidare har organisationsteorin större fokus på makt och struktur, medan socialantropologin har mer fokus på mening och tolkning. Slutligen är organisationsteorins syfte något mer normativ i sin karaktär än hos socialantropologin. Studien avslutas med en diskussion om socialantropologins framtid på området organisationskultur. En argumentation drivs i syfte att de två disciplinerna ska kunna lära från varandra och i syfte att visa en väg för socialantropologin att bedriva relevanta studier på området organisationskultur.</p>