The aim of the study is to investigate how young men constructing identities in talk about their own use of violence. The study is based on a fieldwork at a youth detention home in Sweden. The data consists of individual interviews and video recordings of the treatment programme Aggression Replacement Training (ART). Detailed analyses have been made of conversations between the young men, between the young men and the trainers, and of the narratives generated in the individual interviews. The study has a social constructionist approach to identity, which is seen as constructed in a joint achievement in social interaction. An important analytical perspective in the study is how social categories and subcategories are constructed. The study has a particular focus on gender, primarily masculinity, but age and ethnicity are also being emphasised. The analysis draws on four empirical studies. It is shown how the young men construct a preferred self-presentation when talking about violent events. The narratives on violence are either based on experiences or talked about as a hypothetical use of violence. Violence based on personal experience is problematized and legitimized in terms of self-defence, defending friends, restraint and justified violence. Narratives of violence are shown to be interactional resources available to the young men. When talking about violence, the young men can be seen to regulate social relations, and to position themselves in relation to particular discourses of masculinity. The specific understanding of what it entails to be a man enables the use of violence with respect to social categorizations such as age, ethnicity or criminal identity. It is also argued that the treatment programme ART may, at times, facilitate maintaining a criminal identity. / Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur unga män konstruerar identiteter kring berättelser om eget våldsutövande. Den bygger på en studie gjord vid ett särskilt ungdomshem i Sverige. Såväl enskilda intervjuer som videoinspelningar av behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training (ART) har utgjort analysmaterialet. Ingående analyser har gjorts av samtalen mellan de unga männen, mellan de unga männen och behandlingspersonalen, och berättelserna i de enskilda intervjuerna. Avhandlingen bygger på en socialkonstruktionistisk ansats där identitet analyseras i social interaktion med andra. Ett viktigt analytiskt perspektiv i studien är hur sociala kategorier och underkategorier skapas. Ett särskilt fokus ligger på genus och då främst maskulinitet, men även ålder och etnicitet lyfts fram som viktiga perspektiv. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Studien visar hur de unga männen konstruerar en positiv självpresentation när de talar om våldshändelser. Våldsberättelserna är antingen erfarenhetsbaserade eller utgår ifrån tal om hypotetiskt våld. Det erfarenhetsbaserade våldet problematiseras och legitimeras genom att talas om som självförsvar, försvar av kompisar, återhållsamt eller rättmätigt. Studien visar att våldsberättelser är interaktionella resurser för de unga männen. Genom att tala om våld reglerar de sociala relationer och positionerar sig i relation till vissa maskulinitetsdiskurser. Den specifika förståelsen av vad det innebär att vara en man, möjliggör användandet av våld avhängigt andra sociala kategorier, så som ålder, etnicitet och kriminell identitet. Studien indikerar också att behandlingsprogrammet ART ger möjlighet att underlätta upprätthållandet av en kriminell identitet. / <p>Due to copyright matters, have the articles, published in chapter 4, 5, 6 and 7, been removed.</p>

The aim of the study is to investigate how young men constructing identities in talk about their own use of violence. The study is based on a fieldwork at a youth detention home in Sweden. The data consists of individual interviews and video recordings of the treatment programme Aggression Replacement Training (ART). Detailed analyses have been made of conversations between the young men, between the young men and the trainers, and of the narratives generated in the individual interviews. The study has a social constructionist approach to identity, which is seen as constructed in a joint achievement in social interaction. An important analytical perspective in the study is how social categories and subcategories are constructed. The study has a particular focus on gender, primarily masculinity, but age and ethnicity are also being emphasised. The analysis draws on four empirical studies. It is shown how the young men construct a preferred self-presentation when talking about violent events. The narratives on violence are either based on experiences or talked about as a hypothetical use of violence. Violence based on personal experience is problematized and legitimized in terms of self-defence, defending friends, restraint and justified violence. Narratives of violence are shown to be interactional resources available to the young men. When talking about violence, the young men can be seen to regulate social relations, and to position themselves in relation to particular discourses of masculinity. The specific understanding of what it entails to be a man enables the use of violence with respect to social categorizations such as age, ethnicity or criminal identity. It is also argued that the treatment programme ART may, at times, facilitate maintaining a criminal identity. / Avhandlingens övergripande syfte är att undersöka hur unga män konstruerar identiteter kring berättelser om eget våldsutövande. Den bygger på en studie gjord vid ett särskilt ungdomshem i Sverige. Såväl enskilda intervjuer som videoinspelningar av behandlingsprogrammet Aggression Replacement Training (ART) har utgjort analysmaterialet. Ingående analyser har gjorts av samtalen mellan de unga männen, mellan de unga männen och behandlingspersonalen, och berättelserna i de enskilda intervjuerna. Avhandlingen bygger på en socialkonstruktionistisk ansats där identitet analyseras i social interaktion med andra. Ett viktigt analytiskt perspektiv i studien är hur sociala kategorier och underkategorier skapas. Ett särskilt fokus ligger på genus och då främst maskulinitet, men även ålder och etnicitet lyfts fram som viktiga perspektiv. Avhandlingen omfattar fyra delstudier. Studien visar hur de unga männen konstruerar en positiv självpresentation när de talar om våldshändelser. Våldsberättelserna är antingen erfarenhetsbaserade eller utgår ifrån tal om hypotetiskt våld. Det erfarenhetsbaserade våldet problematiseras och legitimeras genom att talas om som självförsvar, försvar av kompisar, återhållsamt eller rättmätigt. Studien visar att våldsberättelser är interaktionella resurser för de unga männen. Genom att tala om våld reglerar de sociala relationer och positionerar sig i relation till vissa maskulinitetsdiskurser. Den specifika förståelsen av vad det innebär att vara en man, möjliggör användandet av våld avhängigt andra sociala kategorier, så som ålder, etnicitet och kriminell identitet. Studien indikerar också att behandlingsprogrammet ART ger möjlighet att underlätta upprätthållandet av en kriminell identitet. / <p>Due to copyright matters, have the articles, published in chapter 4, 5, 6 and 7, been removed.</p>

<p>Forskning har påvisat ett samband mellan personer med neuropsykiatriska funktionshinder och kriminalitet. Aggression Replacement Training (ART) som förebyggande arbete har visat sig vara effektivt i syfte att reducera brottslighet. Tillämpning av metoden är dock inte vanlig avseende personer med neuropsykiatriska funktionshinder varför det inte finns mycket forsk-ning på området.</p><p>Syftet var att utifrån systemteori med fokus på Bronfenbrenners socialekologiska modell samt kognitiva behavioristiska teorier och social inlärningsteori teori beskriva och studera den ART- träning som ingår i grundsärskolans undervisning på Engelbrektskolan i Örebro kom-mun. Utifrån att en ny målgrupp med särskilda behov har identifierats är det angeläget att erhålla information om metodens eventuella effektivitet.</p><p>Författarna har valt att basera det empiriska materialet på kvalitativa intervjuer. I avsnittet empiri presenteras relevant material kring ART-träningen på Engelbrektsskolan. Fokus ligger på skolpersonalens upplevelser av eventuella effekter.</p><p>I analysavsnittet har författarna kopplat samman teori med empiri i syfte att producera ny kunskap. Konstateras kan att ART har haft vissa effekter, exempelvis avseende barnens för-måga att lösa problem verbalt.</p>

Forskning har påvisat ett samband mellan personer med neuropsykiatriska funktionshinder och kriminalitet. Aggression Replacement Training (ART) som förebyggande arbete har visat sig vara effektivt i syfte att reducera brottslighet. Tillämpning av metoden är dock inte vanlig avseende personer med neuropsykiatriska funktionshinder varför det inte finns mycket forsk-ning på området. Syftet var att utifrån systemteori med fokus på Bronfenbrenners socialekologiska modell samt kognitiva behavioristiska teorier och social inlärningsteori teori beskriva och studera den ART- träning som ingår i grundsärskolans undervisning på Engelbrektskolan i Örebro kom-mun. Utifrån att en ny målgrupp med särskilda behov har identifierats är det angeläget att erhålla information om metodens eventuella effektivitet. Författarna har valt att basera det empiriska materialet på kvalitativa intervjuer. I avsnittet empiri presenteras relevant material kring ART-träningen på Engelbrektsskolan. Fokus ligger på skolpersonalens upplevelser av eventuella effekter. I analysavsnittet har författarna kopplat samman teori med empiri i syfte att producera ny kunskap. Konstateras kan att ART har haft vissa effekter, exempelvis avseende barnens för-måga att lösa problem verbalt.

A National Survey indicated that 1.6 million adolescents in the U.S. were arrested in 2010 and 1.5 million in 2011 for erratic aggressive behaviors, thus showing a decline from the 2.18 million adolescent arrests in 2007. Residential facilities in the state of Pennsylvania offer a group intervention called Aggression Replacement Training (ART) to help adjudicated adolescents regain control of erratic behaviors. The purpose of this study was to examine the extent to which level of group participation in ART and certain demographic factors (age, gender, ethnicity, family socioeconomic status, parental involvement, and education) predict decreased aggression and increased anger control among these youth. Cognitive theory and change theory were used to guide this causal-comparative investigation. The overarching research question was, does a youth's level of ART group participation (i.e., attentive, inattentive, and resistant) result in a subsequent reduction in risk assessment as measured by post Aggression Questionnaire score differences. Data were collected for the period of 2011-2014 from archival records from 5 residential facilities (n = 160) in Pennsylvania and were statistically analyzed. Findings from an analysis of variance indicate that ART group participation predict decreased erratic aggressive behaviors and increased anger control among adolescents. Findings from multiple regression analyses indicate that parental involvement predicts attentive participation level, whereas ART group participation, gender, and parental involvement predicted a reduction in risk assessment. Study findings may assist other treatment facilities and affiliated agencies in the U.S. with developing and implementing effective interventions for youth who exhibit erratic aggressive behaviors.