Bakgrund: Kommunikation mellan patient och sjuksköterska är centralt för god omvårdnad. Det är när kommunikationen fungerar bra som en terapeutisk relation mellan båda uppstår. För mekaniskt ventilerade patienter innebär att kommunikation med tal är helt eller delvis nedsatt. Sjuksköterskan behöver därför använda strategier och hjälpmedel för att kommunicera med sin patient.  Syfte: Att belysa sjuksköterskors strategier vid kommunikationen med mekaniskt ventilerade patienter. Metod: Allmän litteraturstudie baserad på Polit och Becks niostegsmodell. Artiklar söktes från CINAHL och PubMed och granskades utifrån Braun & Clarkes tematiska analysmetod. Resultatet: Teman som framkom var att använda materiella hjälpmedel, att använda icke-materiella hjälpmedel och att skapa en god förutsättning. Det viktigaste fyndet var att sjuksköterskan behövde skapa en god förutsättning, både genom sin egen inställning men också i sin relation till patienten. Slutsats: Sjuksköterskor använde olika strategier, både materiella och icke-materiella. På grund av tidsbrist och hög arbetsbelastning föredrogs enkla materiella hjälpmedel eller kroppsspråk. Oavsett val av strategi var en god förutsättning ett faktum detta genom att lära känna sin patient, ha gott om tid och vara trygg i sin arbetsroll.

Patienter som läggs in på intensivvårdsavdelningar blir ofta sängliggande en längre period. Invasivt ventilatorbehandlade patienter blir inte alltid mobiliserade som de borde. Immobiliseringen hos patienterna har en rad negativa effekter på kroppen, men att låta mobiliseringen bli en prioriterad åtgärd kan vara utmanande för intensivvårdssjuksköterskan och teamet kring patienten. Syftet med denna studie är att beskriva effekter av tidig mobilisering för invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter. Metoden som valts för att genomföra studien är litteraturstudie. Det visade sig att tidig mobilisering kan genomföras på ett bra och säkert sätt. Tidig mobilisering hade goda effekter på respiration och ventilation som förbättrad lungkapacitet och förbättrad saturation när patienten mobiliserades på sängkanten eller ur sängen. Den tidiga mobiliseringen hade också goda effekter på cirkulationen. Hos de patienter som mobiliserades tidigt förbättrades bland annat medelartärtrycket. De patienter som mobiliserades tidigt hade färre dagar i ventilator behandling och tiden för den totala sjukhusvistelsen blev också kortare för de patienterna som mobiliserades tidigt. De patienter som genomförde lättare fysiskt aktivitet tidigt hade fler positiva effekter än de patienter som utsattes för lite hårdare aktivitet. Kanske beror detta på att patienterna som deltog i studierna hade allvarliga grund sjukdomar sedan tidigare som gjorde det svårare att utföra den hårdare fysiska aktiviteten.