Vårdtiderna för äldre patienter på sjukhus har förkortats och detta har fått till följd att allt fler äldre med stora omvårdnadsbehov skrivs ut till det egna hemmet. Flera brister har uppmärksammats när det gäller samordnad vårdplanering för den äldre patienten vid utskrivning från sjukhus till hemmet. En av utmaningarna för den samordnade vårdplaneringen är att ge den äldre patienten en individuellt anpassad hjälp där patientens behov av trygghet och självbestämmande tillgodoses. Syftet med litteraturstudien var att beskriva äldre patienters upplevelser av samordnad vårdplanering. Den litteratur som studerades bestod av nio kvalitativa och en kvantitativ artikel. Resultatet sammanfattades till två centrala teman vilka beskrev äldre patienters upplevelse av Otrygghet och hinder för Självbestämmande. Underteman som påverkade de äldre patienternas upplevelse av otrygghet och självbestämmande identifierades och beskrev strukturen på den samordnade vårdplaneringen, de äldre patienternas förberedelse inför samordnad vårdplanering, samt olika slag av kommunikation som användes under den samordnade vårdplaneringen. Dessa underteman kunde antingen främja eller hämma de äldre patienternas upplevelse av trygghet och möjlighet till självbestämmande. Risk finns för att den samordnade vårdplaneringen orsakar vårdlidande då äldre patienters livsvärld inte inkluderas och patientperspektivet inte beaktas. Ytterligare forskning om äldre patienters upplevelser i samband med samordnad vårdplanering är angelägen för att kunna säkerställa patientens behov av trygghet och självbestämmande. / The length of stay for the elderly patients in hospitals are becoming shorter, and this has led to an increasing number of elderly people with high care needs being discharged to their own home. Several deficiencies have been noted when it comes to discharge planning for the elderly patient when being discharged from hospital to home. One of the challenges for the discharge planning is to provide the elderly patient with an individually adapted plan that satisfies the patient's need for security and self-determination. The aim of the literature study was to describe older patients' experiences in the context of discharge planning. The literature study consisted of nine qualitative and one quantitative article. The result was summarized into two key themes describing older patients' experience of insecurity and self-determination. Sub themes that affected the elderly patients 'experience of insecurity and self-determination were identified and described the structure of discharge planning, the elderly patients' preparation for discharge planning, and different types of communication used during discharge planning. These subjects could either promote or inhibit the elderly patient's experience of security and self-determination. There is a risk that the discharge planning will cause care suffering when the elderly's lifeworld is not included and the patient perspective is not taken into account. Further research on older patients' experiences in the context of discharge planning is anxious to ensure the patient's need for security and self-determination.

Bakgrund: Svenska intensivvårdsregistret (SIR) sammanställer varje år fastställda kvalitetsmått där en av dem är ”Överflyttning till annan intensivvårdsavdelning på grund av egen resursbrist.” Flera studier har visat att de patienter som flyttas mellan intensivvårdsavdelningar har en högre mortalitet och längre vårdtid än de som inte flyttas. Enligt patientsäkerhetslagen ska vårdgivaren förebygga och utreda vårdskador. Ett sätt att mäta vårdrelaterade skador är Global Trigger Tool (GTT). Syfte: Att undersöka frekvensen av skador hos de patienter som överflyttats till annan intensivvårdsavdelning på grund av resursbrist jämfört med en matchad kontrollgrupp. Metod: En retrospektiv, deskriptiv och jämförande pilotstudie. Journaler från patienter som flyttats till annan intensivvårdsavdelning på grund av resursbristscannades efter skador med hjälp av GTT och jämfördes sedan med en kontrollgrupp som inte flyttats mellan intensivvårdsavdelningar. Resultat: I undersökningsgruppen (n=20) återfanns 67 skador med ett genomsnitt på 3,4 skador per patient. I kontrollgruppen (n=40) hittades 80 skador med ett genomsnitt på 2,0 skador per patient. Det fanns en stark tendens (p=0,05) till att undersökningsgruppen hade fler antal skador jämfört med kontrollgruppen. Av de patienter som hade sammanlagt sju skador återfanns 15 % i undersökningsgruppen jämfört med 2,5 % i kontrollgruppen. Slutsats: Tendenser ses till att patienter som flyttas på grund av resursbrist har en högre frekvens av skador jämfört med de som inte flyttas. Klinisk betydelse: Om inte överflyttningar på grund av resursbrist kan undvikas, bör i alla fall fler hänsyn tas när beslut om överflyttning sker, såsom exempelvis mått på sjuklighetoch etiska överväganden. / Background: The Swedish Intensive Care Register (SIR) on a yearly basis puts together appointed quality measurements; one of them is entitled ”Transfer to Another Intensive Care Unit Due to Own Lack of Resources.” Several studies have shown that patients that are being transferred between intensive care units have higher mortality rates and longer stay at hospital, compared to those who do not transfer. According to the Swedish Law for Patient Safety the provider of care shall prevent and investigate adverse events. One way of measuring healthcare related adverse events is the Global Trigger Tool method (GTT). Objectives: To investigate the frequency of adverse events in patients who transfer to another intensive care unit due to lack of resources compared to a matched control group. Methods: A retrospective, descriptive and comparative pilot study was conducted. Medical records from patients who were moved to another intensive care unit due to lack of recourses were scanned for adverse events with GTT and then compared with a control group who had not been transferred between intensive care units. Results: In the experimental group (n=20), 67 adverse events were detected with an average of 3, 4 adverse events per patient. In the control group (n=40), 80 adverse events were detected with an average of 2, 0 adverse events per patient. There was a strong possibility (p=0, 05) that the experi-mental group had a higher incidence of adverse events compared to the control group. As much as 15 percent of the patients in the experimental group had been subjected to, in all, seven adverse events, compared to 2, 5 percent in the control group Conclusion: There is a possibility that patients who transfer due to lack of resources have a higher frequency of adverse events than those who do not transfer. Clinical relevance: If transfers due to lack of resources cannot be eliminated when decision about transfers are being made, more consideration should be given to such things as morbidity and ethics.

Andelen äldre i befolkningen blir fler och fler och med det behövs ökade insatser från vård och omsorg. Om förändrat vårdbehov upptäcks hos en patient i samband med sjukhusvistelse bör ett planeringsmöte bokas inför utskrivningen från sjukhuset. Under planeringsmötet skapas en vårdplan som ska vara individuell och personcentrerad där patientens resurser ska tillvaratas. Syftet med studien var att belysa den äldre patientens upplevelse av sitt planeringsmöte vid utskrivning från sjukhus. En kvalitativ metod genomfördes med en induktiv ansats. Åtta patienter intervjuades. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i två huvudkategorier: osäkerhet inför planeringsmötet och underläge under planeringsmötet. Resultatet visade att informationen som ges inför mötet ofta upplevs otydlig men det uppskattas att det är en sjuksköterska som ger informationen. Patienterna upplevde även anhörigas närvaro som en trygghet under mötet. Resultatet visar även på att det under mötet framkommer många okända begrepp och att informationen under mötets gång är överväldigande. Tydlig information, individuella förutsättningar och patientens delaktighet är förbättringsområden för en hållbar utveckling inom området. / The proportion of older people in the population is increasing and with this increased health efforts are needed. If a changed need for care is daiscovered in connection with a hospital stay, a discharge meeting can be booked upon discharging from the hospital care. During the discharge meeting, a care plan is created that should be individual and person-centered where the patient's resources are to be utilized. The aim of the study was to illustrate the older patient's experience of their discharging meeting. Eight patients were interviewed using a qualitative method with inductive approach. The interviews were then analyzed through a qualitative content analysis and resulted in two main categories: uncertainty before the discharge meeting and be at a disadvantage during the discharge meeting. The result showed that the information given before the discharge meeting was often unclear but it was appreciated by the patients that it was a nurse who provided the information. The patients also experienced the presence of relatives created the feeling of being safe for the patient during the discharge meeting. The results also show that many unknown concepts emerged during the meeting and that the information during the meeting is overwhelming. Distinct information, individual prerequisite and the patients participation are clear areas of improvement for sustainable development in the area.

Bakgrund: Tydlig information vid utskrivning från slutenvården har stor betydelse för patienten. I samband med utskrivning från slutenvården finns behov av tydlig och anpassad information om behandling och vård som givits under vårdtiden. Sjuksköterskan som ger information bör försäkra sig om att patienten har förstått både betydelsen och innehållet i den information som lämnats. En god kommunikation i patientmötet är nödvändig för att öka patientens delaktighet och förbättra patientsäkerheten. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa patienters erfarenheter av information i samband med utskrivning från slutenvården. Metod: En strukturerad litteraturstudie baserad på 18 vetenskapliga artiklar med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Databaserna som användes var CINAHL och PubMed, artiklarna som användes var publicerade mellan år 2013 och 2022. Resultat: I resultatet identifierades tre huvudkategorier som påverkade patienters erfarenheter av information i samband med utskrivning från slutenvården: Mötet i samband med utskrivning, brist på information och anpassad information. Slutsats: Litteraturöversikten visar att patienter upplever bristande information vid utskrivning från slutenvård. Att tillgodose patientens behov av information och delaktighet vid utskrivning visar sig vara en utmaning för vårdpersonal. Genom att arbeta personcentrerat och fokusera på den enskilda individens behov samt inkludera och informera, ökar delaktighet på ett patientsäkert sätt. / Background: Clear deliver of information through the discharge process is important for the patient. Iti s also important with adapted and person-centered information about the patient treatment plan and the care provided during the period of time at the hospital. The nurse who is providing the information should ensure that the patient has understood the content of the information and the meaning of it. Good communication is necessary to increase patient participation and improve patient safety. Aim: The aim of this literature review was to highlight inpatients experiences of information associated with discharge from hospital. Method: A structured literature review has been made based on 18 scientific articles with elements of the methodology used in systematic reviews. The databases used were CINAHL and PubMed, the articles used were published between 2013 and 2022. Results: The result identified three categories that affected patients experiences of information associated with discharge from hospital: Meeting associated at discharge, lack of information and customized information. Conclusions: The literature review shows that patients experience lack of information when discharge from hospital. Meeting the patient's need for information and participation at discharge turns out to be a challenge for healthcare professionals. By working personcentered and focusing on the individual's needs as well as including and informing, participation increases in a patient-safe manner.

Energy Harvesting, also known as power harvesting or ambient power, is the process of obtaining small amounts of power from secondary sources, such as vibrations, light, temperature variations and even radio-frequency emissions. These systems have been uncommon in personal and wearable electronics in the past, however they are slowly gaining traction. With the increasing sophistication of prosthetic limbs and implants, devices that in some cases require a consistent and reliable power source, the potential field of application for energy harvesting grows wider. This thesis project evaluates whether energy harvesting methods could be implemented in future prosthetic limb designs without significantly affecting weight, user comfort, complexity of design etc., and whether the gains of such an implementation would be worth the effort and cost put into it. For reference the project used the RHEO KNEE® by Össur Hf., a microcontroller controlled prosthetic knee, as a device that such a system could be integrated with. Energy harvesting is still an emerging field and is a long time away from being a viable primary power source for most electronic devices. However, it still might have potential as a supplementary source for extending charge cycles or making smaller (and therefore more lightweight) power cells viable. This master’s thesis project was broad in scope and included 3D-design; mechanical, electrical and embedded software design; and setting up a miniature kinetic power generator as well as a photovoltaic harvesting system. No amputees were available for testing the designs so the system was tested with a 3D-printed model that was moved by hand to simulate the generation process. Due to some incorrect inital assumptions, the final electronic design was not optimal for this kind of system. However, a kinetic generator that harvested power from a modeled heel striking the ground 50 times a minute produced about 23mW of power. 53cm2 of photovoltaic panels produced 42μW of power in an ambient light setting. For comparison, a low-power microcontroller needed about 119μW of power on average to do some simple processing and send Bluetooth transmissions once every two seconds. / Energiinsamling (e. Energy Harvesting), är processen för att erhålla små mängder kraft från sekundära källor, såsom vibrationer, ljus, temperaturvariationer och utstrålning i radiofrekvens. Dessa system har varit ovanliga i hemelektronik och bärbar teknik, men de vinner sakta dragkraft. Med den ökande förfining av proteser och implantat, som i vissa fall kräver en jämn och pålitlig strömkälla, växer det potentiella användningsområdet för energiinsamling. Detta examensarbete utvärderar huruvida energiinsamlingsmetoder skulle kunna implementeras i framtida proteskonstruktioner utan att nämnvärt påverka vikt, användarkomfort, komplexitet i design etc., och om vinsterna med en sådan implementering skulle vara värd ansträngningen och kostnaden. Som exempel använde detta projekt en datoriserad knäprotes av Össur HF, RHEO KNEE®, som exempel på ett system som energiinsamling skulle kunna integreras med. Energiinsamling är fortfarande ett växande forskningsområde och är långt ifrån att en strömkälla för det mesta elektronik.. Det kan ändå ha potential som en kompletterande strömkälla som kan förlänga laddningscykler eller göra mindre (och därför lättare) batterier möjliga. Detta examensarbete var brett i omfattning och inkluderade 3D-design; mekanisk-, elektrisk- och mjukvara-design; och inrättning av en kinetisk kraftgenerator i miniatyr samt ett ljusdrivet energiinsamlingssystem. Inga amputerade var tillgängliga för att testa designen, därför så testades systemet med en 3D-printad modell som rördes för hand för att simulera strömförsörjelseprocessen. På grund av några felaktiga initiala antaganden var den slutliga elektroniska designen inte optimal för denna typ av system. Ändå lyckades en kinetisk generator som använde energiinsamlingsprinciper producera cirka 23mW ström genom en simulerad häl som träffade marken cirka 50 gånger i minuten. 53cm2 solcellspaneler producerade 42μW energi i en ljussatt miljö. Som jämförelse behövde en strömsnål styrkrets i genomsnitt cirka 119μW effekt för att genomföra enkla programprocesser och skicka Bluetooth-överföringar en gång varannan sekund. / Hliðarorkuöflun (e. energy harvesting), sem einnig bætti kalla umhverfisöflun, er ferlið við að fá lítið magn af orku frá óbeinum aflgjafa, svo sem frá hristingi, ljósi, hitabreytingum og jafnvel útvarpsbylgjum. Þessi kerfi hafa verið sjaldgæf í raftækjum hingað til, þó þau eru hægt og rólega að fá hlutdeild. Með nýrri og fágaðri gervilimum og ígræðslum, tæki sem í sumum tilvikum þurfa samfellda og áreiðanlega orkjugjafa, víkkar mögulegt notkunarsvið hliðarorkuöflunar. Þetta lokaverkefni metur hvort aðferðir við hliðarorkuöflun gætu verið notaðar í hönnun gervilima framtíðarinnar án þess að hafa neikvæð áhrif á þyngd, þægilegheit, flóknun hönnunar o.þ.h., og hvort hagur sé í samræmi við framlag og kostnað. Þetta verkefni notar RHEO KNEE® frá Össuri Hf. sem viðmið, sem er gervihné stjórnað af örtölvu. Viðmiðinu er ætlað að sýna notagildi kerfisins. Hliðarorkuöflun er ennþá svið í þróun og er nokkuð í að það geti orðið frumorkugjafi fyrir flest raftæki. Hins vegar þá gæti það enn átt möguleika á að vera aukaorkugjafi til að auka tímalengd hverrar hleðslu eða gera minni og léttari rafhlöður raunhæfari. Þetta meistaraverkefni var viðamikið að því leiti að það fól í sér þrívíddarhönnun; vél-, raf- og hugbúnaðarhönnun; og uppsetningu á hreyfirafal ásamt ljósorkuöflunarkerfi. Engir einstaklingar sem misst hafa fót voru til staðar til að prófa hannanir þessa verkefnis. Þ.a.l. voru þær prófaðar með þrívíddarprentuðum líkönum sem hreyfð voru með handafli til að líkja eftir orkuframleiðsluferlinu. Vegna rangrar upprunalegrar forsendu þá var endanleg rafhönnunin ekki ákjósanleg fyrir slíkt kerfi. Hreyfirafall tengdur við gervihæl sem sló jörðu 50 sinnum á mínútu framleiddi þó 23mW af orku. 53cm2 af ljósorkueiningum framleiddu 42μW af afli í meðal herbergisbirtu. Til samanburðar þá eyðir skilvirk örtölva u.þ.b. 119μW af afli í einfaldri tölvuvinnslu ásamt því að senda Bluetooth sendingu á tveggja sekúnda fresti.

The aim of this study is to gain insight into professional`s experiences of interdisciplinary collaboration between the municipality and the forensic ward. The study was intended to contribute to an increased understanding of the professional`s experiences of what is considered to work and what is considered to lack in the interdisciplinary collaboration between the municipality and the forensic ward. The study`s empirical data was obtained through eight semi-structured interviews with five social workers from the social services and three counselors`s at the forensic ward. National and international previous research in interdisciplinary collaboration that was relevant for my study has been obtained. For the analyze I combined previous research, the result from my interviews and my theoretical framework. Conclusions show that the professionals believe that communication between social services and forensic psychiatry is good and that both parties focus on the individual patient. Conclusions also show that insufficient knowledge regarding the organizations, work areas, responsibility, and resources and that the legislation is different. All the interviewees have a wish to improve and develop the collaboration between them.

With the recent rise of 3D-printing as a form of manufacturing and their advantages for quick prototyping there is an interest for 3D-printed optical components. This thesis tests how well 3D-printed quasi-optical components preform and verify measurements with electromagnetic simulations. Measurements were made using a 60GHz FM-CW radar as well with a trihedral reflector, and tested on 3D-printed PLA lenses printed using an Ultimaker 2+. The measurements made are of the refractive index of the material, as well as the focal length of the lenses. Results showed PLA having a refractive index close to n = 1.654 in the 60GHz region. Results also showed the lenses having consistent properties like focal length and gain, two lenses having focal length of 23.7 and 23.9 mm which are close to the simulation of 24.05 mm. These findings shows 3D printed quasi-optical components have sufficient performance for use of prototyping or production depending on use. There are also some questions that have arisen like how does crystallisation in the plastic affect the components properties? And how does the PLA degrading affect the quality of the lenses over time? / På grund av framgångar inom 3D-utskrivning på senaste tiden som en form av tillverkning och dess fördelar med snabb framtagande av prototyper finns det ett intresse för utskrivna optiska komponenter. Detta examensarbete testar hur väl 3D-utskrivna kvasioptiska komponenter funger\-ar och verifierar testresultat med elektromagnetiska simuleringar. Mät\-ning\-arna gjordes med en FM-CW radar och en trihedral reflektor, och testade PLA linser utskrivna med en Ultimaker 2+. Mätningar\-na gjordes på materialets brytningsindex samt linsernas brännvidd. Resultaten visade att PLA har ett brytningsindex nära n = 1.654 i 60GHz området. Resultaten visade även hur linserna har konsekventa egenskaper som brännvidd och förstärkning. De två slutgiltiga linserna hade en brännvidd på 23.7 and 23.9 mm vilket är nära simuleringen på 24.05 mm. Dessa resultat visar att 3D-utskrivna komponenter har tillräcklig prestanda för användning i framtagande av prototyper eller produktion beroende på användning. Det finns en del frågor som kommit till, som hur påverkar plastens kristallisation komponentens egenskaper? Och hur påverkar PLAs nedbrytande linsernas kvalité?

Bakgrund: När patienter vårdas på sjukhus görs bedömning om förväntade behov efter att patienten är färdigbehandlad i slutenvården och ska gå hem. När behov av insatser i hemmet bedömts för att ge patienten en trygg utskrivning behöver slutenvård, öppenvård och kommun samverka. Distriktssköterskor i öppenvård och kommunal vård deltar i samverkan runt patienten. Samverkan sker för att vårdansvaret ska flyttas över från en part till en annan samt att insatser från socialtjänst ska kunna säkerställas. 2018 kom en ny lag, Samverkanslagen som anger hur samverkan ska genomföras och studien syftar till att undersöka denna process utifrån distriktsköterskans erfarenheter.  Syfte: Syftet var att beskriva distriktsköterskors erfarenheter av samverkan mellan öppenvård, slutenvård och kommunal vård kring patienter vid utskrivning från slutenvård. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Då avsikten var att undersöka informanters erfarenheter av en företeelse genomfördes semistrukturerade intervjuer med 7 informanter. Materialet som samlats in analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys för att belysa ett manifest innehåll i materialet. Resultat: Distriktssköterskorna identifierade faktorer som avgjorde hur väl samverkan fungerade när en patient ska skrivas ut från slutenvården. Faktorerna kunde delas in i två kategorier. Den första kategorin var faktorer som främjar samverkan som innefattade underkategorierna att samarbeta över verksamhetsgränser, att vidta försiktighetsåtgärdersamt att patienten medverkar. Den andra kategorin var faktorer som försvårar samverkan som innefattade underkategorierna när inte alla professioner tar sitt ansvar, när patienten inte vill medverka samt när covid-pandemin påverkar samverkan.  Slutsats: Distriktssköterskorna ser en positiv utveckling av samverkan över tid. De tillkortakommanden som identifierats i studien tyder på behov att utveckla organisatoriska förutsättningar för samverkande parters möjlighet att ta ansvar i samverkan. Distriktssköterskorna har ett personcentrerat förhållningssätt och verkar för att överbrygga brister som kan ha en negativ effekt på patientsäkerheten / Background: When patients are cared for in hospital, an assessment of expected needs is conducted after the patient has completed treatment in inpatient care and is deemed ready to go home. When the need for interventions in the home has been assessed necessary in order to give the patient a safe discharge, inpatient care, outpatient care, and the municipality need to cooperate so as to achieve the desired outcome. Collaboration takes place so that the responsibility for care is transferred from one party to another and that efforts from social services can be ensured. A new law was passed in 2018, the Collaboration Act, which states how collaboration is to be implemented. This study aims to investigate the process of collaboration between departments based on the district nurse's experiences. Aim: The purpose is to describe district nurses' experiences of collaboration between outpatient care, inpatient care and municipal care for patients upon dischargement from inpatient care.  Method: The study was conducted with a qualitative method and an inductive approach. As the intention was to investigate informants' experiences of a phenomenon, semi-structured interviews were conducted with seven informants. The material collected was then analyzed by qualitative content analysis in order to illuminate a manifest content in the material.  Results: The informants in the study identified a number of factors that determine how well the collaboration works when a patient is to be discharged from inpatient care. The factors could be divided into two main categories. The first category, factors promoting collaborationcontained the subcategories to cooperate across organizational boundaries, to take precautionary measures, and that the patient participates. The second category, factors impeding collaboration contained subcategories when not all professions take their responsibility, when the patient does not want to participate and when the Covid pandemic affects collaboration. Conclusion: District nurses see a positive development of collaboration over time. The shortcomings identified in the study indicate the need to improve the organizational conditions for all collaborating parties in order for them to be able to take their responsibility in collaboration. The district nurses work with a person-centered approach and bridge shortcomings that can have a negative effect on patient safety