Introduktion: Äldre bor idag kvar längre i sina hem vilket ofta medför ökade vårdbehov och kraven på sjukvård, speciellt hemsjukvård ökar med detta. För att hemsjukvårdens sjuksköterskor ska kunna ge en optimal vård krävs en väl utförd vårdplanering där informationsöverföringen mellan de olika leden fungerar så ingen viktig information faller bort under vägen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskors erfarenhet av informationsöverföring till hemsjukvården i samband med samordnad vårdplanering. Metod: Studien ingick i forskningsprojektet "Äldre och samordnad vårdplanering". En kvalitativ metod men en induktiv ansats användes. Femton intervjuer genomfördes med distriktssköterskor och sjuksköterskor som arbetat inom kommunal hemsjukvård i minst ett år samt har tagit del av samordnad vårdplanering. Materialet analyserades utifrån konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier Överrapporteringens innehåll och Organisation av överrapportering. Resultatet visade att många upplevde brister i informationsöverföringen, viktig information föll bort eller var felaktig samt rutiner om informationsöverföring både på individ- samt organisationsnivå borde förbättras. Slutsats: De flesta sjuksköterskorna kände samstämmighet mellan informationsleden men att det var skillnad i informationsmängd. Resultatet som framkom kan ligga till grund för framtida förändring om förbättrade rutiner kring överrapportering samt dess innehåll. / Äldre och samordnad vårdplanering

Bakgrund Första januari 2018 kom en ny lag om samverkan vid utskrivning från sjukhuset till Primärvård, där Primärvården har huvudansvaret för utskrivningsplaneringen. Då samverkanslagen är ny, var det svårt att finna studier om hur distriktssköterskorna/sjuksköterskorna upplever att vara ansvariga vid utskrivningsplaneringen. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur distriktssköterskor/sjuksköterskor upplevde att arbeta med utskrivningsplanering från sjukhus till primärvård och hur de upplevde att vara ansvariga för denna planering utifrån den nya samverkanslagen.  Metod Studien använde en kvalitativ ansats och deskriptiv design. Semistrukturerade intervjuer med elva distriktssköterskor/sjuksköterskor användes som datainsamlingsmetod. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys Huvudresultat Resultatet visade att det som påverkade distriktssköterskorna/sjuksköterskorna mest i arbetet med utskrivningsplanering var bristen på kommunikation och information från sjukhuset. Att få information om patientens tillstånd och behov av insatser efter hemgång, var en stor utmaning. Sökandet efter information var mycket tidskrävande och innefattade flera olika sökvägar. Samtliga distriktssköterskor/sjuksköterskor uppgav att de ofta ringde sjukhuset och anhöriga till patienten för att få information. När sjukhuset hade en vårdplanerare med erfarenhet och kompetens, upplevde deltagarna att information gällande patientens status och planerade åtgärder var tydligare, vilket bidrog till en tryggare hemgång för patienten.   Slutsats Studien har visat att distriktssköterskor/sjuksköterskor i Primärvården tyckte det var svårt att vara ansvariga vid utskrivningsplanering. Problem med att få information från sjukhuset, avsaknad av rätt kompetens hos vårdplaneraren på sjukhuset, utbildning i kommunikationssystemet Lifecare, samt tidsbrist var bekymmersamt. / Abstract Background January first 2018, a new law came into force on discharge from the hospital to primary healthcare, where primary healthcare was responsible for the discharge planning. When the collaboration law is new, there were difficulties finding studies of how the districtnurses/registered nurses find themselves responsible for the discharge planning. Aim The aim of the study was to describe how districtnurses/registered nurses experienced working with discharge planning from hospital to primary healthcare and how they felt responsible for this planning based on the new collaboration law. Method The study used a qualitative approach and descriptive design. Semi-structured interviews with eleven districtnurses/nurses were used as a data collection method. Data was analyzed with qualitative content analysis. Main findings The result showed that what influenced the districtnurses/nurses most in the work on dischargeplanning was the lack of communication and information from the hospital. Getting information about the patient's condition and the need for intervention after the return home was a great challenge. The search for information was very timeconsuming and included several different paths. All districtnurses/nurses stated that they often called the hospital and relatives to the patient for information. When the hospital had a dischargeplanning nurse with experience and expertise, the participants experienced that information regarding the patient's status and planned measures was clearer, which contributed to a safer homecoming for the patient. Conclusion The study has shown that districtnurses/nurses in primary health care felt it was difficult to be responsible for dischargeplanning. Problems with getting information from the hospital, lack of proper competence of the dischargeplanning nurse at the hospital, training in the communication system Lifecare, and time shortage were worrying.

Bakgrund: I framtiden kommer befolkningens vårdbehov öka. För att möta detta ökade vårdbehov ställer vården om till god och nära vård. Genom utökad lagstiftning och skiftet till god och nära vård har kraven på samverkan skärpts och har även gett distriktssköterskan och primärvården en framträdande roll när det kommer till samverkan mellan vårdens olika verksamheter för patientens fortsatta vård och omsorg. Att informationsöverföringen mellan de olika vårdgivarna fungerar är en viktig del av en god samverkan och så även kommunikationen mellan sjukvårdspersonalen i de olika verksamheterna. En bristande samverkan kan leda till återinläggning på sjukhus som resulterar i risk för vårdskador och ökade kostnader för samhället. Syfte: Syftet var att belysa vårdpersonalens upplevelser av samverkan vid utskrivning av patienter från slutenvård som är i behov av insatser från primärvård. Metod: Metoden var en litteraturöversikt med systematisk ansats. Databaserna som användes för artikelsökning var PubMed, Cinahl Complete, Psych Info och MEDLINE. Femton kvalitativa originalartiklar inkluderades i resultatet. Artiklarna analyserades utifrån Burnards niostegsmetod. Resultat: Resultatet visar på tre teman med sex kategorier. Dessa teman var informationsöverföring essentiell för god samverkan, förståelse för varandras arbete för förbättrad samverkan och förändrade organisatoriska förutsättningar utmanar samverkan. Slutsats: Vårdpersonalen har både positiva och negativa upplevelser av samverkan vid patienters utskrivning från slutenvård till primärvård. Bristande informationsöverföring mellan vårdgivarna leder till att patienter inte får den vård de behöver. Personlig kontakt vårdpersonalen emellan upplevdes förbättra informationsöverföringen. Bristande förståelse för varandras roller visade sig ha en negativ effekt på samverkan. Personliga relationer över organisationsgränser visade sig däremot främja samverkan. För att starta samverkan i rätt tid efterfrågas tydliga rutiner för utskrivningsplanering inom de olika verksamheterna. / Background: In the future, the population´s care needs will increase. To meet this increased need for care, care is changing to “good and close care”. Through increased legislation and the shift to “good and close care”, the requirements for collaboration have been tightened and have also given the district nurse and primary care a prominent role when it comes to collaboration between the different care providers for the patient´s continued care. A well-working information transfer between the different care providers is an important part of good collaboration and so is communication between the health care staff in the different operations. A lack of cooperation may lead to readmission to hospital, which results in a risk of medical damage and increased costs for society. Aim: The aim was to shed light on the healthcare staff's experiences of collaboration when discharging patients from inpatient care who need interventions from primary care. Method: The method was a qualitative literature study with a systematic approach. The databases used for article searches were PubMed, Cinahl Complete, Psych Info and MEDLINE. Fifteen qualitative articles have been reviewed and analyzed using Burnard’s nine-step method. Results: The result shows three themes with six categories. These themes were information transfer essential for good collaboration, understanding of each other’s work for better collaboration and changed organizational conditions a challenge for collaboration. Conclusion: The healthcare staff have both positive and negative experiences of collaboration when patients are discharged from inpatient care to primary care. Lack of information transfer leads to patients not receiving the care they need. Personal contact between the healthcare staff was perceived to improve information transfer. Lack of understanding of each other’s roles was found to have a negative effect on cooperation. Personal relationships across organizational boundaries, on the other hand, were found to promote collaboration. To start cooperation in time, clear routines for discharge planning are requested within the different organizations.

Bakgrund: Informationsöverföring från slutenvården är viktigt för att kunna säkerställa patientsäkerheten i kommunal hälso- och sjukvård. Det används olika journalsystem i regionen och i kommunerna och därför är det av stor vikt att informationsöverföringen dem emellan fungerar optimalt för att distriktssköterskan ska få fullständig rapport om patienten när denne skrivs ut från slutenvården. Syftet var att belysa distriktssköterskans erfarenhet av informationsöverföring vid utskrivning av vuxen patient från slutenvård till kommunal hälso- och sjukvård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. 12 semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor i kommunal hälso- och sjukvård genomfördes. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman). Resultat: Resultatet mynnade ut i tre kategorier; Vikten av att följa överenskomna rutiner, Samverkan och Patientsäkerhet. Det framkom att rapportering via befintliga system måste fungera och att framförhållning är viktigt. Samverkan mellan de olika verksamheterna var en nyckelfaktor och när patienter krävde mer avancerade insatser efter utskrivning var det viktigt med samordnad individuell planering. Olika modeller för utskrivning förekom, vilket upplevdes både positivt och negativt. Patientsäkerheten riskerades när kommunikationen mellan verksamheterna var bristfällig. Slutsats: Det finns flera brister i informationsöverföringen mellan verksamheter idag där patientsäkerheten äventyras. Resultatet i studien skulle kunna vara aktuell för vidare forskning inom ämnet, där förbättring kring informationsöverföringen skulle behöva ses över. Utbildning till personalen i digitala kommunikationshjälpmedel skulle gynna informationsöverföringen liksom att ge tid för patientansvarig sjuksköterska inom slutenvården att kunna ge en fullständig och patientsäker utskrivning. / Background: Information transfer from inpatient care is important to be able to ensure patient safety in municipal health care. Different record systems are used in the region and in the municipalities, therefore it is of great importance that the information transfer between them works optimally for the district nurse to receive a complete report on the patient when he is discharged from inpatient care. The purpose was to highlight the district nurse's experience of information transfer when discharging an adult patient from inpatient care to municipal health care. Method: Qualitative method with an inductive approach. 12 semi-structured interviews with district nurses in municipal health care were conducted. Data were analyzed with qualitative content analysis (Graneheim & Lundman). Results: The results resulted in three categories; The importance of following agreed procedures, Collaboration and Patient Safety. It emerged that reporting via existing systems must work and that foresight is important. Collaboration between the different operations was a key factor and when patients required more advanced interventions after discharge, coordinated individual planning was important. Different models for discharge occurred, which were perceived both positively and negatively. Patient safety was put at risk when communication between the operations was deficient. Conclusion: There are several shortcomings in the transfer of information between businesses today where patient safety is compromised. The results of the study could be relevant for further research in the subject, where improvement in the information transfer would need to be reviewed. Training the staff in digital communication aids would benefit the transfer of information as well as giving time for the inpatient nurse responsible for the patient to be able to provide a complete and patient-safe discharge.

In 2018, a new welfare law was implemented in Sweden aiming to increase the collaboration between hospital care, primary care and municipalities in cases where patients are in need of continued care and attention after they have been discharged from inpatient care (the Collaboration Act, my translation). The legislation contains instructions on the division of responsibilities between the different actors involved in the collaboration, but also provisions about municipal payment responsibility in cases where patients can´t be discharged from inpatient care at hospital within three days from the day he or she has been assessed as medically finished by the responsible doctor. This study aimed to describe and analyze the significance of the Collaboration Act for care managers in cases where elderly people have been discharged inpatient care. The empirical material was collected through qualitative interviews with six care managers. In order to analyze the empirical material a theoretical framework has been used consisting of Lundquists theory on officials as guardians of democracy and Lipskys theory on street-level bureaucrats. The result indicates that the care managers working methods are unchanged, but that the pace has increased in the care planning process. This means that the same amount of work must be performed as before, but with a more limited time before the municipal payment responsibility arises which has led to a consequence with inadequate investigations and needs assessments for the elderly client. To handle this dilemma, care managers overcompensate the elderly client with care interventions to create a feeling of security when they are dischared from inpatient care.

Bakgrund: Tydlig information vid utskrivning från slutenvården har stor betydelse för patienten. I samband med utskrivning från slutenvården finns behov av tydlig och anpassad information om behandling och vård som givits under vårdtiden. Sjuksköterskan som ger information bör försäkra sig om att patienten har förstått både betydelsen och innehållet i den information som lämnats. En god kommunikation i patientmötet är nödvändig för att öka patientens delaktighet och förbättra patientsäkerheten. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa patienters erfarenheter av information i samband med utskrivning från slutenvården. Metod: En strukturerad litteraturstudie baserad på 18 vetenskapliga artiklar med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Databaserna som användes var CINAHL och PubMed, artiklarna som användes var publicerade mellan år 2013 och 2022. Resultat: I resultatet identifierades tre huvudkategorier som påverkade patienters erfarenheter av information i samband med utskrivning från slutenvården: Mötet i samband med utskrivning, brist på information och anpassad information. Slutsats: Litteraturöversikten visar att patienter upplever bristande information vid utskrivning från slutenvård. Att tillgodose patientens behov av information och delaktighet vid utskrivning visar sig vara en utmaning för vårdpersonal. Genom att arbeta personcentrerat och fokusera på den enskilda individens behov samt inkludera och informera, ökar delaktighet på ett patientsäkert sätt. / Background: Clear deliver of information through the discharge process is important for the patient. Iti s also important with adapted and person-centered information about the patient treatment plan and the care provided during the period of time at the hospital. The nurse who is providing the information should ensure that the patient has understood the content of the information and the meaning of it. Good communication is necessary to increase patient participation and improve patient safety. Aim: The aim of this literature review was to highlight inpatients experiences of information associated with discharge from hospital. Method: A structured literature review has been made based on 18 scientific articles with elements of the methodology used in systematic reviews. The databases used were CINAHL and PubMed, the articles used were published between 2013 and 2022. Results: The result identified three categories that affected patients experiences of information associated with discharge from hospital: Meeting associated at discharge, lack of information and customized information. Conclusions: The literature review shows that patients experience lack of information when discharge from hospital. Meeting the patient's need for information and participation at discharge turns out to be a challenge for healthcare professionals. By working personcentered and focusing on the individual's needs as well as including and informing, participation increases in a patient-safe manner.

Syftet med denna studie har varit att undersöka om biståndshandläggares arbete inom äldreomsorgen har förändrats i samband med utskrivningsprocessen från sjukhus mot bakgrund av den nya lag som tillkom januari 2018, lag (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. Vi har velat synliggöra vilka förändringar av arbetet som skett i och med att lagändringen trädde i kraft, vad dessa i praktiken inneburit för biståndshandläggarna i arbete med äldre samt undersöka vad de upplever sig behöva för hanteringen av detta. Studien har en kvalitativ ansats och det empiriska materialet består av totalt åtta intervjuer med yrkesverksamma socionomer inom biståndshandläggning äldreomsorgen vid en stadsdelsförvaltning belägen i Stockholms kommun. Det insamlade materialet har analyserats genom användningen av en perspektivanalys och analysschema av Håkan Jönson. Vidare har vi analyserat våra resultat utifrån Michael Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater och även använt oss av teoretiska begrepp som handlingsutrymme och makt. Resultatet av studien visar att det finns flera bakomliggande faktorer som påverkar biståndshandläggarnas upplevelser av sin yrkesroll utifrån den nya lagändringen, en har medfört ett förändrat arbetssätt och bland annat ställt krav på en högre grad av effektivisering i deras arbete. Respondenterna uttrycker att arbetssättet blivit mer akutstyrt, kravfyllt och de har svårigheter att förfoga över sin egen arbetstid vilket leder till att utskrivningar prioriteras framför hembesök och uppföljningar som därmed skjuts upp. Vidare framgår att det har blivit en sämre kvalité i arbetet då biståndshandläggarna pressas till att arbeta bakvänt i handläggningen till följd av bristande och uteblivna ADL-bedömningar (aktiviteter i det dagliga livet) från vårdens sida och de förkortade handläggningsdagarna i samband med utskrivningsprocessen. Biståndshandläggarna påverkas av stress i arbetet då tempot avsevärt har ökat vilket kan leda till felaktigheter i handläggningen och i förlängningen en känsla av otrygghet och rättsosäkerhet för den äldre. / The purpose of this study has been to investigate how the work of care managers has changed in connection with the discharge process from hospital against the background of the new law that was added in January 2018, Law (2017:612) on collaboration during discharge from inpatient health care. We wanted to make visible the changes to the work that took place as a result of the change in law coming into force, what these meant in practice for the care managers, and to examine what they feel they need to handle this. The study has a qualitative approach and the empirical material consists of a total of eight interviews with professional care manager in the field of elderly care assistance at a district administration located in Stockholm municipality. The collected material has been analyzed through the use of a perspective analysis and analysis scheme by Håkan Jönson. Furthermore, we have analyzed our results based on Michael Lipsky's theory of the street-level bureaucrats and also used theoretical concepts such as discretion and power. The results of the study show that there are several underlying factors that affect the care managers experiences of their professional role based on the new law change, one has brought about a changed way of working and, among other things, set demands for a higher degree of efficiency in their work. The respondents express that the way of working has become more urgent, full of demands and they have difficulties managing their own working hours, which leads to discharges being prioritized over home visits and follow-ups, which are therefore postponed. Furthermore, it appears that there has been a lower quality in the work as the care managers are pressured to work backwards in the processing as a result of insufficient and absent ADL assessments (activities in daily life) from the care side and the shortened processing days in connection with the discharge process. The care managers are affected by stress at work as the pace has increased significantly, which can lead to errors in the processing and, by extension, a feeling of insecurity and legal uncertainty for the elderly.