<p>Denna c-uppsats handlar om hur enhetschefer inom hemtjänsten ser på konflikter som kan uppstå i samarbetet med biståndsbedömare. I uppsatsen redovisas en kvalitativ intervjuundersökning med sex chefer inom hemtjänsten i Stockholms stad. Intervjuerna har utgått från teman som enhetschefernas bakgrund, relationer till biståndsbedömarna, organisationens utformning, stödfunktioner, den ekonomiska situationen samt könsaspekter. Resultatet har till viss del gett oss bekräftelse på vad andra studier inom forskningsfältet anger samt vår egen förförståelse. Konflikter kan uppstå när det tidigare sammanhållna yrket som hemtjänstassistent splittrats i en beställar- och en utförarfunktion. Stadsdelens och enhetens ekonomiska situation tycks också ha betydelse för om relationerna till biståndsbedömarna är ansträngda, liksom tidsramarna för beviljad hjälp och olikheter mellan biståndsbedömarna i besluten. Samtliga intervjupersoner anser att ett tätt samarbete med biståndsbedömarna är en förutsättning för bra samarbete. Konflikter tycks i viss mån kunna överbryggas av erfarenhet av arbete inom såväl beställar- som utförarsidan. Samtliga nyutbildade chefer har sådan erfarenhet och konflikter med biståndsbedömarna är färre bland dessa än bland de mer erfarna cheferna med äldre utbildning. Teorier om organisation, arbetsgruppskonflikter och socialisation har använts för att ge en ökad förståelse för bakgrunden och orsakerna till konflikter som kan uppstå i samarbetet mellan enhetschefer och biståndsbedömare.</p>

Denna c-uppsats handlar om hur enhetschefer inom hemtjänsten ser på konflikter som kan uppstå i samarbetet med biståndsbedömare. I uppsatsen redovisas en kvalitativ intervjuundersökning med sex chefer inom hemtjänsten i Stockholms stad. Intervjuerna har utgått från teman som enhetschefernas bakgrund, relationer till biståndsbedömarna, organisationens utformning, stödfunktioner, den ekonomiska situationen samt könsaspekter. Resultatet har till viss del gett oss bekräftelse på vad andra studier inom forskningsfältet anger samt vår egen förförståelse. Konflikter kan uppstå när det tidigare sammanhållna yrket som hemtjänstassistent splittrats i en beställar- och en utförarfunktion. Stadsdelens och enhetens ekonomiska situation tycks också ha betydelse för om relationerna till biståndsbedömarna är ansträngda, liksom tidsramarna för beviljad hjälp och olikheter mellan biståndsbedömarna i besluten. Samtliga intervjupersoner anser att ett tätt samarbete med biståndsbedömarna är en förutsättning för bra samarbete. Konflikter tycks i viss mån kunna överbryggas av erfarenhet av arbete inom såväl beställar- som utförarsidan. Samtliga nyutbildade chefer har sådan erfarenhet och konflikter med biståndsbedömarna är färre bland dessa än bland de mer erfarna cheferna med äldre utbildning. Teorier om organisation, arbetsgruppskonflikter och socialisation har använts för att ge en ökad förståelse för bakgrunden och orsakerna till konflikter som kan uppstå i samarbetet mellan enhetschefer och biståndsbedömare.

No description available.

The Swedish welfare state, and public elderly care of today in particular, is under transformation in many respects. Organisational restructuring, such as downsizing and new forms of organisation, mainly influenced by New Public Management, are some of the factors that have affected home care service. The purchaser/provider model is the applied organising model in the investigated municipality in one of the bigger towns in Northern Sweden. These changes, in combination with demographic changes which means an increasing elderly group who receive home care service, and the fact that more men carry out the care work, point towards some important themes such as time, needs and gender. The empirical material, consisting mainly of interviews, has been analysed from both a theoretical and empirical perspective. The voices of three groups; the care managers’, the care workers’ and the elderlys’ have been allowed to “inform” each other. The focus has directly and indirectly been on the elderly and the care they do or do not receive. The aim is to describe and analyse the conditions for meetings that take place between the elderly and staff in a home care service in transformation, based on the statements given by the different actors. Twelve women and four men in the group of care workers and six female care managers were interviewed. Four women and two men represented the group of elderly. A perspective on strangership, influenced by Simmel, is introduced to illustrate some of the aspects that cannot be taken for granted in care in a changing public home care service. Methodological choices and how these are handled, have been crucial. Important conclusions made are that meetings that take place in the home care service may look very different and can therefore not be viewed in terms of either only one aspect or another, or a combination of both, but rather as in concurrence. Time, needs and gender are subjected to negotiations in the hierarchy of the social services. The problems connected with time and the view of needs, are constantly moving around within and between the groups, but nevertheless remain. Gender is present in home care service in a way that contradicts the officially fixed neutrality of gender. A typical example is when care managers argue that gender is not a relevant factor in the needs assessments, even though this seems to be the case. The public home care service constitutes an arena, where constant negotiations between different groups and on different levels take place. In this divided organisation, negotiations concerning time, needs and gender are continuously in progress. Keywords: Care, elderly care meetings, elderly, care managers, care workers, public home care service, home care service in transformation, time, needs, gender, strangership, negotiations

I mötet med personer med demenssjukdom ställs biståndsbedömare inför olika utmaningar i sitt arbete, för att tillmötesgå den enskildes behov och vilja. Biståndsbedömaren ska alltid utgå från den enskildes självbestämmanderätt samt se till ett helhetsperspektiv gällande den enskildes livssituation, behov och nätverk av personer som finns runt personen. Syftet med studien var att undersöka hur yrkesverksamma biståndsbedömares bemötande yttrar sig i mötet med personer med demenssjukdom samt hur deras handlingar förhåller sig till socialtjänstlagens bestämmelser om självbestämmande. Vidare undersöktes också vilka strategier biståndsbedömare använder i möte med personer med demenssjukdom. Intervjuer genomfördes med fyra biståndsbedömare. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades utifrån en hermeneutisk ansats. Empirin har analyserades utifrån tidigare forskning, accoount teorin och gräsrotsbyråkrati. Resultatet visade för att möjliggöra biståndsbedömarens arbete använder de sig av olika strategier vilka kan variera mellan olika individer. Strategierna vi påträffar är att samtalen hålls korta samt att det kan hållas flera kortare möten. När det blir mycket information lämnar biståndsbedömaren informationsfolder samt att de skriver en sammanfattning av vad som framkommit. Andra strategier är att guida brukaren att själv beskriva sina behov, samt att lirka eller styra brukaren i en specifik riktning, för att leda brukaren till att söka den hjälp som biståndsbedömaren noterat att brukaren är i behov av. Biståndsbedömarna utmanas i sitt yrkesutövande när resurser, rutiner och lagstiftning inte har anpassats efter målgruppens sviktande kognitiva förmågor. Det leder till att biståndsbedömarna inhämtar information gällande brukaren genom kontakt med en eller flera av följande: brukarens nätverk i form av anhöriga och bekanta, demensteam, sjukvårdspersonal samt brukaren själv. Det visar sig dock att i de flesta av fallen är det inte nödvändigtvis brukarens egna synpunkter som är viktiga utan det är andras. / Care mangers face different challenges in meetings with persons who suffer from dementia in order to meet their individual needs and wishes. The care managers must always be based on the individual's right of self-determination and ensure a holistic perspective regarding the individual's life situation, needs and network of people around the person. The purpose of the study was to investigate how care managers express themselves in the meeting with people with dementia, and how their actions relate to the provisions of the Social Services Act on self-determination. Furthermore, the strategies that care manager use in meeting people with dementia are also investigated. Interviews were conducted with four care managers. The collected material was transcribed and analysed based on a hermeneutic approach. The empiricism has been analysed based on previous research, the account theory and street-level bureaucracy. The results showed that to enable the care manager's work, they use different strategies which can vary between different individuals. The strategies we find are that the conversations are kept short and that several shorter meetings can be held. When there is a lot of information, the care manager leaves information folders and they also write a summary of what has emerged during the meeting. Other strategies are to guide the user to describe their needs themselves, and to coax or steer the user in a specific direction, to lead the user to seek the help that the care manager has noted that the user is in need of. Care manager are challenged in their professional practice when resources, routines and legislation have not been adapted to the target group's declining cognitive abilities. This leads to the care manager collecting information about the user through contact with one or more of the following: the user's network in the form of relatives and acquaintances, dementia teams, healthcare staff and the user himself. It turns out, however, that in most cases it is not necessarily the user's own views that are important, but those of others.

In 2018, a new welfare law was implemented in Sweden aiming to increase the collaboration between hospital care, primary care and municipalities in cases where patients are in need of continued care and attention after they have been discharged from inpatient care (the Collaboration Act, my translation). The legislation contains instructions on the division of responsibilities between the different actors involved in the collaboration, but also provisions about municipal payment responsibility in cases where patients can´t be discharged from inpatient care at hospital within three days from the day he or she has been assessed as medically finished by the responsible doctor. This study aimed to describe and analyze the significance of the Collaboration Act for care managers in cases where elderly people have been discharged inpatient care. The empirical material was collected through qualitative interviews with six care managers. In order to analyze the empirical material a theoretical framework has been used consisting of Lundquists theory on officials as guardians of democracy and Lipskys theory on street-level bureaucrats. The result indicates that the care managers working methods are unchanged, but that the pace has increased in the care planning process. This means that the same amount of work must be performed as before, but with a more limited time before the municipal payment responsibility arises which has led to a consequence with inadequate investigations and needs assessments for the elderly client. To handle this dilemma, care managers overcompensate the elderly client with care interventions to create a feeling of security when they are dischared from inpatient care.

Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka förutsättningar biståndsbedömare har för att bevilja en person ett särskilt boende samt hur handlingsutrymmet ser ut enligt biståndsbedömare i utredningar av särskilt boende. Vi använde en kvalitativ metod för att uppnå studiens syfte och har således genomfört sex enskilda intervjuer med biståndsbedömare i fyra olika kommuner i Mellansverige. Det insamlade materialet från samtliga intervjutillfällen analyserades utifrån Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. Resultatet visade att samtliga respondenter vid utredningar av särskilt boende beaktar anhörigperspektivet, kvarboendeprincipen samt det omfattande individuella hjälpbehovet för att bevilja ett särskilt boende. De kommunala kriterierna för särskilt boende var likartade oavsett kommun, däremot fanns det stora kommunala skillnader gällande trygghetsboenden. Resultatet visade att de organisatoriska ramarna påverkar biståndsbedömares förutsättningar att beakta den hjälpsökandes psykosociala behov. Biståndsbedömarna upplevde sig ha ett brett men otydligt handlingsutrymme men som möjliggör individuella bedömningar. Respondenterna upplever socialtjänstlagen och de kommunala riktlinjerna som otydliga, detta menar respondenterna har sina för- respektive nackdelar i samband med beslutsfattande. Otydligheten inger frihet samtidigt som det begränsar deras handlingsutrymme. Vidare upplevde vissa biståndsbedömare att de kommunala kriterierna för att bevilja ett biståndsbedömt boende många gånger strider mot deras etiska värdegrund vilket påverkar deras arbetstillfredsställelse negativt. / The purpose of this study was to examine the conditions that social workers in elderly care have to take into consideration and approve in order to provide assistance-assessed homes for the elderly, and what the discretion looks like according to social workers in elderly care in the investigation for assistance-assessed homes. To achieve the purpose a qualitative method was used which consisted of six conducted individual interviews from four different municipalities in central Sweden. The data collected from the interviews was analyzed based on Lipsky's theory of street-level bureaucrats. The result showed that all respondents adhere to the relatives' perspective, the principle of remal Service law and the municipal guidelines in order to grant measures regarding assistance-assessed homes. The municipal criteria for assistant-assessed homes were similar regardless of municipality, however, there were large municipal differences regarding assistant-assessed sheltered homes. The result showed that the organizational framework affects the social workers ability to take the psychosocial needs of the person seeking help into account. The social workers felt that they had a wide but unclear discretion, but the discretion made it possible for individual assessment. The respondents perceive that the Social Service law and municipal guidelines as obscure which in turn has its advantages and disadvantages in regard to decision-making. The obscurity gives freedom at the same time as it limits their discretion. Furthermore, some social workers perceived that the municipal criterias for granting assistance-assessed homes sometimes contradict their ethical values which could affect their work satisfaction negatively.