Som ett led i sin utveckling av skolväsendet, har Umeå kommun nyligen startat en implementering av en ny lärplattform kallad Lärum. Då denna plattform är ny, har fokus i stort legat på lärarnas uppfattning om denna, och hur integreringen i undervisningen skall ske. Detta då ett av de uttalade målen med plattformen syftat till att minska denna grupps arbetsbelastning. Mindre tid har således funnits att undersöka rektorernas roll i denna process. Denna studie presenterar hur rektorer inom Umeå kommun beskrivit implementeringsprocessen av lärplattformen Lärum. Utgångspunkten med uppsatsen har varit att undersöka vilka kontradiktioner som uppstått, genom att ställa det planerade tillvägagångssättet mot det praktiska arbetet kring implementeringen, och vilka faktorer som influerat och påverkat denna process. Inom ramen för studien intervjuades sju rektorer, där dessa fick svara på frågor om, och resonera kring hur de arbetat med implementeringen av Lärum. Vidare fick rektorerna berätta om hur de sett på sin roll som ledare, vilka faktorer de ansåg påverkat processen och hur de har hanterat och arbetat med dessa faktorer. Studien har med stöd av ett hermeneutiskt förhållningssätt och den kulturhistoriska aktivitetssteorin kunnat påvisa att rektorernas uppfattning om de centrala riktlinjerna i stor grad har påverkat implementeringen. Hur rektorn i den lokala skolmiljön uppfattar, tolkar och sedan praktiserar implementeringen utifrån lokala resurser har varit bidragande faktorer till denna uppfattning. Framförallt har så kallade piloter, vilket utgjorts av personer särskilt utbildade för implementeringen, visat sig vara nyckelpersoner för denna. Studien har därmed kunnat visa på hur piloterna i stor utsträckning ersatt rektorernas roll i processen.

Digitaliseringen har skapat förutsättningar för människor att kommunicera och utföra uppgifter som tidigare gjordes analogt. För att alla människor ska kunna ta del av digital teknik ställs emellertid krav på att utvecklare och designers anpassar plattformar efter olika människors behov och önskemål. För att göra webben mer tillgänglig för personer med olika funktionsvariationer finns idag riktlinjer att följa. Dessa riktlinjer betraktas som verktyg för att mäta hur väl kod möter tillgänglighetsbehov, men tar inte hänsyn till en användares upplevelse. Genom en designorienterad ansats ämnar denna studie undersöka hur responsiva webbplatser kan designas för ökad tillgänglighet och användarupplevelse, såväl för personer med funktionsvariation som personer utan. Studien inleddes genom att riktlinjer identifierades i en förstudie. Dessa riktlinjer byggdes in i en prototyp, som sedan utvärderades. Studien resulterade i ett ramverk med sju designriktlinjer som förenar tillgänglighet och användarupplevelse, oberoende av enhet och skärmstorlek.

<p>Samhället har i en allt större utsträckning utvecklats till att bli ett informationssamhälle, där intressenterna ställer allt högre krav på företagen. Företag världen över har börjat fokusera på hur de påverkar den omgivande miljön, och rapporterar detta genom att upprätta en hållbarhetsredovisning. Förutom miljön, rapporterar även företaget i redovisningen hur de arbetar med de sociala och ekonomiska aspekterna för att nå en hållbar utveckling. I Sverige finns det idag inga lagar som reglerar de separata hållbarhetsredovisningarna, vilket gör att företagen åtar sig ett arbete som sträcker sig utöver vad lagen kräver. Syftet med den här studien har varit att undersöka vilka motiv som ligger bakom ett företags val att framställa en separat hållbarhetsredovisning, samt att ta reda på vilka riktlinjer som används vid upprättandet. För att få klarhet i detta använde vi oss av den deduktiva ansatsen. Vi läste först in oss på relevant teori, som vi fann i litteratur på biblioteket, på Internet och genom artiklar vi funnit i bibliotekets databaser. Sedan intervjuade vi två företag för att se hur pass väl det de sade stämde överens med teorin. Det vi kommit fram till i vår studie är, precis som teorin sade, att det är svårt att finna ett gemensamt motiv som gäller för alla företag. Intressenterna lyftes fram som ett stort motiv att framställa redovisningen. Även tidsperspektivet spelar en stor roll då företag sparar mycket tid genom att låta sina intressenter läsa redovisningen och där få svar på sina frågor inom området. När det gäller riktlinjer som används vid upprättandet visade det sig att båda våra respondenter använde sig delvis av Global Reporting Initiative’s riktlinjer. Vi kan dock inte dra några slutsatser om att dessa är de mest använda riktlinjerna, då vi bara intervjuat två företag.</p>

Samhället har i en allt större utsträckning utvecklats till att bli ett informationssamhälle, där intressenterna ställer allt högre krav på företagen. Företag världen över har börjat fokusera på hur de påverkar den omgivande miljön, och rapporterar detta genom att upprätta en hållbarhetsredovisning. Förutom miljön, rapporterar även företaget i redovisningen hur de arbetar med de sociala och ekonomiska aspekterna för att nå en hållbar utveckling. I Sverige finns det idag inga lagar som reglerar de separata hållbarhetsredovisningarna, vilket gör att företagen åtar sig ett arbete som sträcker sig utöver vad lagen kräver. Syftet med den här studien har varit att undersöka vilka motiv som ligger bakom ett företags val att framställa en separat hållbarhetsredovisning, samt att ta reda på vilka riktlinjer som används vid upprättandet. För att få klarhet i detta använde vi oss av den deduktiva ansatsen. Vi läste först in oss på relevant teori, som vi fann i litteratur på biblioteket, på Internet och genom artiklar vi funnit i bibliotekets databaser. Sedan intervjuade vi två företag för att se hur pass väl det de sade stämde överens med teorin. Det vi kommit fram till i vår studie är, precis som teorin sade, att det är svårt att finna ett gemensamt motiv som gäller för alla företag. Intressenterna lyftes fram som ett stort motiv att framställa redovisningen. Även tidsperspektivet spelar en stor roll då företag sparar mycket tid genom att låta sina intressenter läsa redovisningen och där få svar på sina frågor inom området. När det gäller riktlinjer som används vid upprättandet visade det sig att båda våra respondenter använde sig delvis av Global Reporting Initiative’s riktlinjer. Vi kan dock inte dra några slutsatser om att dessa är de mest använda riktlinjerna, då vi bara intervjuat två företag.

Many workplaces around the world use some kind of presentation software as an aid during presentations. At Westinghouse Fuel Service in Västerås they experienced that they didn´t know how to use this medium to its fullest extent. They wanted to increase awareness of presentation skills with PowerPoint among the employees, to improve their internal and external communication. A desire they are certainly not alone to have in the working life. My research studied how to design guidelines for the use of presentation software, so the users can easily absorb the message and find motivation to use the guidelines. In order to adapt the guidelines to their users, and thus create major opportunities for them to absorb the message, I based my study on the concepts legibility, readability and reading value. My research took place at the department at Westinghouse. The study was initiated with a literature review and a pilot-study that included situation analysis of present PowerPoint-presentations created by employees at the company, interviews with employees and observation of one presentation. Based on theories and conclusions from my pilot-study I designed the guidelines based on the concepts legibility, readability and reading value. I tested how the employees accepted the message and appreciated the design in a try-out. The results from the try-out were generally positive and all the subjects found value in reading the guidelines. The study shows how to design guidelines for presentations skills to make them legible, readable and to have a reading value. / På många arbetsplatser runt om i världen används något slags presentationsprogram som hjälpmedel under presentationer. På Westinghouse Fuel Service i Västerås upplevde man att man inte visste hur man skulle nyttja detta hjälpmedel till fullo. Man ville öka kunskapen om presentationsteknik med PowerPoint hos de anställda, för att kunna förbättra sin externa och interna kommunikation. En önskan som de med största sannolikhet inte är ensamma om att hysa i arbetslivet. Min studie gick ut på att undersöka hur man utformar riktlinjer för användande av presentationsprogram, så att läsarna lätt ska kunna ta dem till sig och även finna motivation att ta dem till sig. För att anpassa riktlinjerna till mottagarna, och på så sätt skapa stora förutsättningar för dem att ta budskapet i dem till sig, utgick jag från begreppen läslighet, läsbarhet och läsvärde i mina studier. Jag utförde mina studier på avdelningen på Westinghouse. Studien inleddes med en litteraturgenomgång och en förstudie som innefattade nulägesanalys av befintliga PowerPoint-presentationer skapade av anställda på företaget, intervjuer med de anställda och observation av en presentation. Med stöd av teorier och slutsatser jag drog av min förstudie utformade jag sedan riktlinjerna i form av en gestaltning. Denna utprovade jag sedan på några av de anställda där jag utgick från hur de upplevde materialet utifrån begreppen läslighet, läsbarhet och läsvärde. Resultatet från utprovningen var överlag positivt och samtliga testpersoner fann riktlinjerna läsvärda. Slutsatsen av studien visar hur man utformar riktlinjer för presentationsteknik för att göra dem läsliga, läsbara och läsvärda för användaren av dem.

No description available.

Syftet med den här uppsatsen är dels att utvärdera rapporten från 2005 och dels att analysera om dessa riktlinjer efterföljs av polismyndigheterna ute i landet. De två första centrala frågeställningarna i arbetet är om riktlinjerna överensstämmer med psykologisk forskning och om de är tillräckligt tydligt utformade för att den enskilde polisen ska förstå vad som krävs och varför detta krävs. En tredje central fråga är huruvida polisen följer riktlinjerna och om arbetet sker enhetligt mellan tre geografiskt spridda orter i landet.

Uppsatsen är en innehållsanalys av 16 kommuners riktlinjer för vård och äldreomsorg. Syftet är att undersöka hur kommunerna formulerar sina riktlinjer samt om dessa stämmer överens med Socialtjänstlagen. Vidare undersöker uppsatsen variationen dessa riktlinjer emellan och försöker ge förklaringar utifrån teorier om hur politiska organisationer styrs och hur man skapar legitimitet i myndighetsutövning. En ytterligare förklaringsmodell erbjuds i form av ett förändrat ledarskapsideal inom byråkratiska organisationer. Inriktningen på uppsatsen är att undersöka vad riktlinjerna i sig anger och sedan sätta detta i en kontext med tidigare forskning och teori. Uppsatsen visar att det finns en viss variation i riktlinjerna, men att ambitionen inte är högre än att man ska följa lagen. Slutsatserna är att Socialtjänstens verksamhet för vård och äldreomsorg inte är direkt styrd genom riktlinjer, men att den sannolikt påverkas av många faktorer där ibland riktlinjer. En annan del av slutsatserna är att många intressenter har möjlighet att utöva en stort inflytande, men att arbetsbelastning och bemanning gör att styrningen och påverkan inte sker systematiskt.

ABSTRACT Seminarietid: 2014-06-03 kl. 15.00-16.00 Författare: Clara Hedlund Titel: "Kommuners riktlinjer för sociala medier" Nivå: C-uppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap, 15 hp. Syfte: Användningen av sociala medier eskalerar. Fler och fler befinner sig på de digitala arenorna och detta vill företag, organisationer, myndigheter och kommuner utnyttja. Denna undersökning är en fortsatt studie till en B-uppsats som skapades i perioden december till januari 2013/2014. Där undersöktes Gävle kommuns användning av sociala medier och hur de marknadsförde varumärket genom dessa medier. I denna undersökning undersöks vidare Gävle kommun tillsammans med fyra kommuner ytterligare. Då många kommuner använder sig av de sociala medierna kommer syftet i uppsatsen vara att undersöka hur lättillgängliga respektive kommuns kommunikationspolicy för sociala medier är. Hur riktlinjerna är utformade och var någonstans man kan ta del av dessa kommer att undersökas. Metod: Textanalys av de fem kommunernas kommunikationspolicyers för sociala medier presenteras samt en undersökning om hur tillgängliga dessa dokument är utformade förekommer i uppsatsen. Material: Kommunernas respektive hemsidor kommer att ligga till grund för sökning av kommunikationspolicyer för sociala medier. Det främsta materialet för undersökningen är varje kommuns dokument som innehåller riktlinjerna för användningen av sociala medier. Två stycken intervjuer som har gjorts via mejl med tre personer från Gävle kommun som dagligen arbetar med sociala medier och kommunikation kommer även att användas. Huvudresultat: Hypotesen som råder genom undersökningen är att eventuella osäkerheter vad det gäller användandet kan speglas/identifieras genom undersökningen av riktlinjer. Detta stärks i resultatet genom att undersöka var enskild kommuns hemsida så framgår att fler än hälften av de undersökta kommunerna inte har några riktlinjer tillgängliga på hemsidan. Däremot har de riktlinjer för medarbetarna att förhålla sig till, men dessa dokument finns enbart att ta del av internt inom kommunen. Trots detta använder samtliga kommuner sig av sociala medier flitigt.

Studiens syfte kan härledas till det lagstadgade arbetssättet inom bild-och funktionsmedicin där ALARA-principen ska tillämpas vilket innebär att så låg stråldos som möjligt ska användas med hänsyn till undersökningens kvalitet. Där av intresset för lungembolidiagnostik och valet mellan DT och skintigrafi som undersökningsmetod då stråldoserna skiljer sig. Syftet med studien var att ta reda på faktorer och skillnader mellan de patienter som undersöktes akut för lungemboli vid ett universitetssjukhus med antingen DT eller lungskintigrafi. Utifrån detta ville författarna dra slutsatser om valet av undersökningsmetod hade kunnat se annorlunda ut. Datainsamlingen gjordes med hjälp av en granskningsmall som utformades för remissgranskning i RIS där information om bland annat frågeställning, anamnes och slutsvar hämtades. Antalet patienter var begränsat till 50 per undersökningsmodalitet och valdes ut från granskningsdatumet och bakåt i tiden till antalet uppnåtts. Endast akuta undersökningar inkluderades. Resultatet påvisar skillnader mellan patienterna med avseende på kreatininvärde, hur länge de haft symptom, vilket D-dimervärde de har samt specificiteten i remissens frågeställningar.