För patienterna är det viktigt att övergången mellan olika vårdgivare sker på ett tryggt och säkert sätt som underlättar den fortsatta vården. Forskning visar att patienternas delaktighet i förberedelser inför utskrivning från sjukhus ofta brister. Sjuksköterskorna på vårdavdelningen upplevde att arbetet inför utskrivning var stressigt.   Syftet med förbättringsarbetet var att identifiera och implementera åtgärder som möjliggör en välfungerande och trygg utskrivningsprocess. Syftet med studien av förbättringsarbetet var att identifiera faktorer av betydelse för implementeringen av förbättringsåtgärder på en vårdavdelning.Metoden för genomförande av förbättringsarbetet följde principerna för förbättringsrampen. Studien av förbättringsarbetet var en fallstudie med explorativ ansats. Data om personalens erfarenheter av förbättringsarbetet inhämtades med intervjuer som analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultatet av förbättringsarbetet visade inte någon mätbar förbättring av utskrivningsprocessen. Resultatet av studien visade att vårdpersonalen ändå upplevde förbättringar och att motivation och praktiska förutsättningar för att delta var viktiga för resultatet.   Slutsatsen var att förbättringsarbetet var värdefullt och medförde ett lärande, även om mätbara mål inte uppnåddes. Ledningsens engagemang var viktigt för att skapa möjligheter för personalen att delta i förbättringsarbete. Valet av förbättringsområde hade stor betydelse för resultatet då det påverkade de medverkandes motivation. / "It feels great when you can improve things for the patients" Safe hospital discharge, a case study of an improvement work   An important aspect of health care, from the patient’s perspective, is to achieve smooth and efficient transitions between different health care providers. Current research shows that the patient’s involvement in discharge planning before leaving the hospital is often deficient. Furthermore, nurses at the hospital ward experience discharge planning as stressful work.   The aim of the improvement work was to identify and implement measures for improving discharge process. The method underlying this improvement work is referred to as “the improvement ramp”, and an exploratory case study was carried out. Data was collected, by interviewing health professionals, and analysed using qualitative content analysis.   The results of the implemented measures show no measurable improvements in the discharge process. However, the interviews indicate that health professionals experienced improvements in their daily routines. The conclusion was that the improvement work was valuable and resulted in a developed learning although the measurements didn’t capture all results. The choice of area for improvement was of great importance because it affected the participants' motivation.

Bakgrund Första januari 2018 kom en ny lag om samverkan vid utskrivning från sjukhuset till Primärvård, där Primärvården har huvudansvaret för utskrivningsplaneringen. Då samverkanslagen är ny, var det svårt att finna studier om hur distriktssköterskorna/sjuksköterskorna upplever att vara ansvariga vid utskrivningsplaneringen. Syfte Syftet med studien var att beskriva hur distriktssköterskor/sjuksköterskor upplevde att arbeta med utskrivningsplanering från sjukhus till primärvård och hur de upplevde att vara ansvariga för denna planering utifrån den nya samverkanslagen.  Metod Studien använde en kvalitativ ansats och deskriptiv design. Semistrukturerade intervjuer med elva distriktssköterskor/sjuksköterskor användes som datainsamlingsmetod. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys Huvudresultat Resultatet visade att det som påverkade distriktssköterskorna/sjuksköterskorna mest i arbetet med utskrivningsplanering var bristen på kommunikation och information från sjukhuset. Att få information om patientens tillstånd och behov av insatser efter hemgång, var en stor utmaning. Sökandet efter information var mycket tidskrävande och innefattade flera olika sökvägar. Samtliga distriktssköterskor/sjuksköterskor uppgav att de ofta ringde sjukhuset och anhöriga till patienten för att få information. När sjukhuset hade en vårdplanerare med erfarenhet och kompetens, upplevde deltagarna att information gällande patientens status och planerade åtgärder var tydligare, vilket bidrog till en tryggare hemgång för patienten.   Slutsats Studien har visat att distriktssköterskor/sjuksköterskor i Primärvården tyckte det var svårt att vara ansvariga vid utskrivningsplanering. Problem med att få information från sjukhuset, avsaknad av rätt kompetens hos vårdplaneraren på sjukhuset, utbildning i kommunikationssystemet Lifecare, samt tidsbrist var bekymmersamt. / Abstract Background January first 2018, a new law came into force on discharge from the hospital to primary healthcare, where primary healthcare was responsible for the discharge planning. When the collaboration law is new, there were difficulties finding studies of how the districtnurses/registered nurses find themselves responsible for the discharge planning. Aim The aim of the study was to describe how districtnurses/registered nurses experienced working with discharge planning from hospital to primary healthcare and how they felt responsible for this planning based on the new collaboration law. Method The study used a qualitative approach and descriptive design. Semi-structured interviews with eleven districtnurses/nurses were used as a data collection method. Data was analyzed with qualitative content analysis. Main findings The result showed that what influenced the districtnurses/nurses most in the work on dischargeplanning was the lack of communication and information from the hospital. Getting information about the patient's condition and the need for intervention after the return home was a great challenge. The search for information was very timeconsuming and included several different paths. All districtnurses/nurses stated that they often called the hospital and relatives to the patient for information. When the hospital had a dischargeplanning nurse with experience and expertise, the participants experienced that information regarding the patient's status and planned measures was clearer, which contributed to a safer homecoming for the patient. Conclusion The study has shown that districtnurses/nurses in primary health care felt it was difficult to be responsible for dischargeplanning. Problems with getting information from the hospital, lack of proper competence of the dischargeplanning nurse at the hospital, training in the communication system Lifecare, and time shortage were worrying.