Hjärtsvikt drabbar många äldre människor och det uppskattas att ungefär 200 000 personer i Sverige har hjärtsvikt. Hjärtsvikt orsakas alltid av en eller flera bakomliggande sjukdomar, där kranskärlssjukdom och högt blodtryck är de vanligaste orsakerna. Människor påverkas på olika sätt av hjärtsvikt och därför är det av yttersta vikt att förstå sjukdomen ur ett helhetsperspektiv. Egenvård är en betydelsefull del i behandlingen av hjärtsvikt och kräver ett aktivt deltagande. Informationen och undervisningen ska ges utifrån patientens och anhörigas behov och med hänsyn till den situationen den specifika patienten befinner sig i. Krav ställs därför på sjuksköterskor att ha kunskap om rekommenderade egenvårdsåtgärder vid hjärtsvikt, detta för att de ska kunna ge rätt sorts information och undervisning till hjärtsviktspatienterna. Syftet med arbetet var att belysa behovet av kunskap och undervisning gällande egenvård till hjärtsviktspatienter i samband med utskrivning från sjukhus. För att besvara syftet i denna litteraturöversikt har 15 vetenskapliga artiklar inkluderats. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes sedan för att besvara syftet. Resultatet visade att behovet av egenvårdskunskap är stort hos patienter som vårdas på sjukhus. Det framkommer en förbättrad egenvårdskunskap hos de patienter som fått en välplanerad utskrivning med en snabb uppföljning. Med kontinuerlig undervisning över tid, där flera professioner inom vården samverkade med patienten, ledde till ytterligare positiva resultat vad gäller egenvårdskunskap. Det framkommer även att patienter som erhållit egenvårdsundervisning hade mindre återinläggningar på sjukhus, samt när de blev inlagda var vårtiden kortare. Resultatet påvisar vidare att patienterna upplevde sig ha goda egenvårdskunskaper på sjukhuset, men att det uppstod en känsla av osäkerhet efter att patienterna återvänt hem. Trötthet och en tvekan att ta kontakt med sjukvården vid symtomförsämring var vanliga företeelser bland patientgruppen. För att nå ett gott resultat av patientundervisningen bör sjuksköterskan ha rätt sorts utbildning och kunskap. Genom att identifiera patientens hälsokunskap kan undervisningen riktas utifrån den nivå patienten befinner sig på. För att få en god effekt och följsamhet av egenvård bör personcentrad undervisning anpassas utifrån patientens hälsokunskap, utbildningsnivå och individuella förutsättningar. Med en snabb uppföljning och långsiktig planering vid utskrivning ökar patientens förutsättningar för en trygg återgång till hemmet.

Sverige har en åldrande befolkning och äldre människor över 80 år kräver ofta sjukvård. Sedan 90-talet har allt mer sjukvård bedrivits i hemmet eller polikliniskt istället för inneliggande på sjukhus. Och sedan lagen om samverkan vid utskrivning trädde i kraft år 2018 har antalet vårddagar på sjukhus minskat. Detta innebär att hemsjukvården tar emot patienter med vårdbehov efter en tid på sjukhus. Men hur uppfattar sjuksköterskorna inom hemsjukvården att ta emot en patient från sjukhuset? Fungerar kommunikationen mellan vårdformerna? Syftet för denna litteraturöversikt är att belysa upplevelsen hos sjuksköterskor inom hemsjukvården att ta över vården av patienter från sjukhus. Metoden som valdes var litteraturöversikt, åtta artiklar valdes ut för att besvara syftet. I resultatet identifierades fyra teman, att få en ny patient, kommunikation med tidigare vårdgivare, patientens hemmiljö och etiska dilemman för sjuksköterskan i hemsjukvården. Resultatet visar på att det finns brister i kommunikationen mellan vårdgivare, det är ofta fel i patientens läkemedelslista, en del patienter saknar kunskap om sin sjukdom och behandling. Patienter och anhöriga saknar kunskap om hur sjukvården bedrivs och har ibland orimliga förväntningar på vad hemsjukvården utför. Sjuksköterskor inom hemsjukvården känner sig skyldiga till att lösa problem som uppkommer när patienten kommer hem från sjukhuset. Diskussionen reflekterar sjuksköterskor i hemsjukvårdens upplevelse av att ta emot en patient från sjukhus, diskussionen belyser brister i informationsöverföringen mellan vårdformer. Patienter har i många fall svårt att ta till sig information de fått på sjukhuset, detta i samband med brister i kommunikationen mellan vårdformer försvårar arbetet för sjuksköterskan i hemsjukvården.

Bakgrund: Personer som har blivit vårdade enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård har långsamt ökat under de senaste åren. Vid denna typ av vård kan etiska begrepp som autonomi och delaktighet förbises om det är nödvändigt. Studier som har undersökt patienters erfarenheter av psykiatrisk tvångsvård visar på förekomst av negativa och traumatiska erfarenheter från vårdtiden. Kunskap om hur dessa erfarenheter har påverkat personerna under tiden efter vården anses därför vara av värde. Syfte: Beskriva personers erfarenheter under tiden efter psykiatrisk tvångsvård på en sluten psykiatrisk avdelning. Metod: En litteraturstudie har genomförts där kvalitativa artiklar har samlats från databaserna Cinahl complete och Psycinfo. Artiklarna granskades sedan enligt Fribergs trestegsanalys. Resultat: Faktorer som medicin, förändrade relationer, förändrad självbild, stigmatisering och en annorlunda syn på vården var erfarenheter som bidrog till ett sämre mående under tiden efter den psykiatriska tvångsvården. En mindre grupp såg medicinen som något positivt för dem och att tvångsvården var nödvändig och förändrade deras personlighet på ett bra sätt. Diskussion: Brist på kunskap utgjorde en försvårande faktor för tiden efter tvångsvården. Detta ledde till olika svårigheter för personerna vilket påverkade återhämtningsprocessen negativt. Att vården inte räckte till att hjälpa personens mående eller i vissa fall fick hen att må ännu sämre ledde till lidande under tiden efter psykiatrisk tvångsvård. Stigmatisering var en erfarenhet som framkom i flera studier, stigmatisering och psykisk ohälsa har en koppling till ökad suicidrisk. Sökord: Patienter, erfarenheter, psykiatrisk tvångsvård, efter utskrivning.

<p>Detta examensarbete har genomförts vid Institutionen för produktionsekonomi på Linköpings tekniska högskola. Uppdragsgivare har varit Svenskt Näringsliv och arbetet har utförts på Södersjukhuset i Stockholm. Syftet med arbetet har varit att kartlägga flödet av patienter med sökorsak höft genom sjukhusets akutmottagning och ortopediska verksamhet, för att därefter analysera detta och föreslå åtgärder som kan minska väntetider och öka genomflödet. </p><p>På akutmottagningen har tre aktiviteter visat sig vara viktigare än de övriga, nämligen läkarundersökning, röntgen och inläggning på vårdplats. Anledningen till detta är att väntan till de aktiviteterna utgör cirka två tredjedelar av en patients tid på akutmottagningen. Därför har åtgärderna på akutmottagningen syftat till att reducera dessa väntetider och mildra dess konsekvenser. </p><p>Ett led i detta är att akutmottagningen anpassar antalet läkare bättre efter de varierande behoven över dygnet. Röntgenavdelningen bör kontinuerligt utvärdera behoven från akutmottagningen för att på så sätt balansera sin kapacitet. Patienter som är färdiga på akutmottagningen placeras i en separat lokal under tiden de väntar på vårdplats. </p><p>Inom den ortopediska verksamheten syftar åtgärdsförslagen till en förändrad hantering av resurser och ett bättre utnyttjande av desamma. De två resurser som arbetet koncentrerar sig kring är vårdplatser och operation, och avvägningen om dessa bör vara gemensamma eller dedicerade mellan elektiva och akuta patienter. </p><p>Det betydande antalet operationer som drabbas av störningar, och därför ej kan genomföras, talar för en uppdelning av operationsresurser mellan akuta och elektiva patienter. Däremot bör vårdplatserna vara gemensamma eftersom de elektiva patienterna kan jämna ut den totala efterfrågan på vårdplatser. Genom att dessutom se över utskrivningsrutinerna från vårdavdelningar kan flödet förbättras ytterligare. Åtgärder som föreslagits för att åstadkomma detta är tidig planering av utskrivningar, utskrivningskoordinator och att inrätta en lokal i väntan på hemfärd.</p>

Detta examensarbete har genomförts vid Institutionen för produktionsekonomi på Linköpings tekniska högskola. Uppdragsgivare har varit Svenskt Näringsliv och arbetet har utförts på Södersjukhuset i Stockholm. Syftet med arbetet har varit att kartlägga flödet av patienter med sökorsak höft genom sjukhusets akutmottagning och ortopediska verksamhet, för att därefter analysera detta och föreslå åtgärder som kan minska väntetider och öka genomflödet. På akutmottagningen har tre aktiviteter visat sig vara viktigare än de övriga, nämligen läkarundersökning, röntgen och inläggning på vårdplats. Anledningen till detta är att väntan till de aktiviteterna utgör cirka två tredjedelar av en patients tid på akutmottagningen. Därför har åtgärderna på akutmottagningen syftat till att reducera dessa väntetider och mildra dess konsekvenser. Ett led i detta är att akutmottagningen anpassar antalet läkare bättre efter de varierande behoven över dygnet. Röntgenavdelningen bör kontinuerligt utvärdera behoven från akutmottagningen för att på så sätt balansera sin kapacitet. Patienter som är färdiga på akutmottagningen placeras i en separat lokal under tiden de väntar på vårdplats. Inom den ortopediska verksamheten syftar åtgärdsförslagen till en förändrad hantering av resurser och ett bättre utnyttjande av desamma. De två resurser som arbetet koncentrerar sig kring är vårdplatser och operation, och avvägningen om dessa bör vara gemensamma eller dedicerade mellan elektiva och akuta patienter. Det betydande antalet operationer som drabbas av störningar, och därför ej kan genomföras, talar för en uppdelning av operationsresurser mellan akuta och elektiva patienter. Däremot bör vårdplatserna vara gemensamma eftersom de elektiva patienterna kan jämna ut den totala efterfrågan på vårdplatser. Genom att dessutom se över utskrivningsrutinerna från vårdavdelningar kan flödet förbättras ytterligare. Åtgärder som föreslagits för att åstadkomma detta är tidig planering av utskrivningar, utskrivningskoordinator och att inrätta en lokal i väntan på hemfärd.

Aims: To examine how patients with experience of being involuntarily discharged from medication-assisted treatment with methadone or buprenorphine have coped with the consequences following the discharge. The study also aim to examine how the patients cope with the stigma related to their abuse of heroin and how they manage to cope with the rules regarding themedication-assisted treatment. Method: Three patients with experience of involuntary discharge from medication-assisted treatment have been interviewed. All were heroin abusing men living in Stockholm. The interviewees were recruited through the Swedish Drug Users Union and through a shelter for homeless people with drug problems. Results: All the discharged patients experienced a hard time after the discharge. One went back to abuse heroin and the other two began to buy methadone or burprenorphine on the black market. All of them also experienced it difficult to cope with the stigma and considered that there were many obstacles in their life caused by the treatment rules. Conclusion: The discharge led to harsh consequences for all the patients. Heroin addicts need to deal with a lot of stigma related both to their drug abuse and the medical assisted treatment and find it difficult to manage that.

The aim of this study is to describe young people’s experiences returning home after beinginstitutionalized for over two years. The young people in this study describe their feelingsregarding their return home which involves reuniting with their families, their friends andstarting school. The study is conducted through five semi-structured using qualitativeindividual interviews with two boys and three girls. The theoretical points of departure areconcepts from the Symbolic interactionism and the Bioecology model of human development.The results of the study show that reunion with families is not easily accomplished by theadolescents and returning home is likely to be very stressful. It is also clear that the separationand return are part of a long process. Another finding is that this return process is perceived aslonely for the adolescents and makes great demands on both them and their families to havedeveloped during the time at the institution. The adolescents receive almost no support fromthe community in their struggle to adapt to their new life at home. Secondary school appearedfor the majority of the adolescents unmanageable when they simultaneously struggled to findtheir way into their families and in peer world.

Inledning: Patienter som varit svårt sjuka och vårdats på intensivvårdsavdelning, upplever ofta oro och ångest, när de ska överflyttas till vårdavdelning. Dessa patienter har stort vårdbehov, eftersom flertalet inte återhämtat sig, från sitt svåra sjukdoms tillstånd. Patienterna är fortfarande mycket trötta, har nedsatt muskelkraft och svårt att klara sig själva. Målet med studien är, att med kunskap om hur patienter upplever överflyttningen, försöka finna former för hur vi ska kunna underlätta denna för patienten. Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser i samband med överflyttning från intensivvårdsavdelningen till vårdavdelningen. Metoden var systematisk litteraturstudie av vetenskapliga artiklar. Materialet granskades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att flertalet patienter upplever överflyttningen positivt och de tolkar den, som att de blivit bättre. Ett antal patienter upplever överflyttningen med omedvetna känslor, antingen har de minnesluckor, eller ser de överflyttningen som en normal händelse i vårdkedjan. Ett fåtal patienter upplever överflyttningen som mycket traumatisk, de drabbas av oro och ångest, sk”flyttstress”. De oroar sig över hur de ska klara sig på vårdavdelning, känner sig enormt hjälplösa och har en rädsla över att bli ”glömda” på sitt rum och inte få den hjälp, de anser att de behöver. Slutsatsen av litteratur studien är att ett fåtal patienter upplever stor oro och ångest, när de ska lämna intensivvårdsavdelningen (IVA). Det är de patienter som varit svårast sjuka, oftast med multiorgansvikt och en lång vårdtid på IVA. Det är dessa patienter vi måste hjälpa till bättre livskvalitet vid en överflyttning till vårdavdelning. Förslagsvis utarbetas ett samarbete mellan mottagande vårdavdelning och intensivvårdsavdelning. Information upplever patienterna, som enormt viktig. En väl informerad patient är också en trygg patient. Anhöriga görs mer delaktiga i vården och är de välinformerade blir de ett stort stöd för patienten.

Bakgrund: Familjens fortsatta omhändertagande av barnet efter en sjukhusvistelse behöver ske på ett tryggt och säkert sätt, utan fara för missförstånd eller allvarliga risker. En ökad medvetenhet och kunskap om hur föräldrars beredskap stärks inför barnets utskrivning är betydande för att undvika osäkerhet. Syfte: Studiens syfte var att beskriva föräldrars upplevelser av att deras barn blivit utskrivet till hemmet efter en sjukhusvistelse. Urval: Föräldrar till nio barn och ungdomar som av olika anledningar varit inskrivna på  sjukhus i minst tre dygn deltog i studien. Metod: Data insamlades genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer och analyserades med innehållsanalys. Resultat: Barns utskrivning från sjukhus till hem kunde se olika ut samt upplevas på varierande sätt av föräldrar. Studien belyser vikten av en trygg utskrivning där tillräcklig information, fungerande kommunikation och en familjecentrerad omvårdnad bidrar till att öka föräldrars delaktighet och beredskap. Ett tydligt utskrivningsprogram med fasta rutiner och riktlinjer underlättade överföringen och bidrog till att  föräldrars beredskap stärktes. En tid för uppföljning i form av återbesök eller telefonkontakt skapade trygghet för familjen. Slutsats: Grundläggande för en trygg och säker övergång från sjukhus till hem var att föräldrar kände sig väl förberedda inför det fortsatta omhändertagandet av sitt barn. Tydliga utskrivningsrutiner, anpassad information och fungerande kommunikation kan bidra till att öka föräldrars beredskap. / Background: The familys further care of the child after a hospital stay needs to be done in a confident and safe way, without risk for misunderstandings or serious consequences. An increased awareness and knowledge about how to strenghten the parents readiness before discharge is significant to avoid uncertainty. Aim: The aim of the study was to describe parental experiences of discharge from hospital to home after a period when the child has been in need of hospital treatment. Sample: The parents of nine children and adolescents who have been staying at the Akademiska hospital for at least three days (for different reasons) took part of the study. Method: Data was collected through semi-structured qualitative interviews and was analyzed using content analysis. Outcome: Childrens discharge from hospital to home can be different and can be experienced in various ways by the parents. The study illuminates the weight of a confident discharge where sufficent information, adequate communication and a family centered care contribute to increased participation and readiness for the parents. A clear discharge program including fixed routines and guidelines is supporting the nurse and strengthens the parents safety. An appointment for follow-up in terms of a re-visit or phone contact leads to a feeling of safety for the family. Conclusion: Essential for a safe transition from hospital to home is that the parents feel well prepared and safe in the further care of their child. A conscious nurse combined with clear routines for discharge contributes to this preparedness.

Dagkirurgi verksamheten ökar och det pågår en debatt om vilken anestesiform som är mest lämpad för denna verksamhet. Snabb återhämtning, god kvalitet, kostnadseffektivitet och få biverkningar är målen för att få patienten att kunna gå hem samma dag. En kvantitativ studie med en enkät framkonstruerad för studiens syfte utfördes. Syftet med studien var att undersöka vad om avgör om en patient skrivs ut tidigt eller sent vid dagkirurgi med övningsmetod intravenös anestesi Target Controlled Infusion TCI eller Total Intraveös Anestesi TIVA. 20 stycken patienter på en dagkirurgisk avdelning observerades postoperativt av ansvarig sjuksköterska, som fyllde i frågorna i enkäten. I resultatet framkom det att ålder, smärta postoperativt, en längre operationstid med längre sövningstid och  könsskillnader har betydelse för hur snabb utskrivning sker postoperativt. Vidare i en fullskalig studie bör vara inriktad på patientens hela vistelse på dagkirurgin. / After day surgery patients is discharge within a relatively short time. Some of the benefits of outpatient are quick recovery, increased cost effectiveness and adapted anesthetic techniques with fewer adverse effects. Day Surgery is expanding and there has been a long debate on which anesthesia techniques are most suitable for outpatients. A Quantitative custom made survey for the pilot studies purpose was conducted. The aim was to study what effects the anesthetic method hade on time of discharge of the patients undergoing surgery. The chosen method was Target Controlled Infusion or Total Intravenous Anesthesia. 20 patients were observed by nurses in the postoperative ward of the day surgery unit. The results regarding the differences of the time of discharge shoed that age, post-operative pain, longer surgery time with longer anesthesia and gender differences effected the time of discharge. Further research with a full-scale study ought to focus on the patient’s total stay in day surgery.